tisdag 29 januari 2013

Att vara en glad skit


Jag känner en person är glad och positiv nästan jämt. En person som i alla lägen inte bara försöker hålla humöret uppe på sig själv utan även känner ett ansvar för att nära och kära mår bra. Den här personen har i hela sitt liv försökt att sprida glädje och kärlek omkring sig, inte för att hon måste utan för att hon vill. Det är faktiskt en av de egenskaper som definierar henne bäst och hon vill så förtvivlat gärna vara den personen som med ett skratt och ett leende kan få det att bubbla till lite av glädje hos någon som är i behov av det. 

Säg nu att den här personen är rädd att hon har tappat bort sitt leende, sitt skratt och sin vilja att få andra att må bra. Säg att hon har fullt sjå att hålla näsan ovanför vattenytan vissa dagar och att hon mest av allt önskar att allt vore som vanligt igen. Tror ni att hon känner sig lite vilsen nu när hon inte är den glada skit hon alltid har varit? Tror ni att hon är lite rädd för att ha tappat bort sig själv? Det tror iallafall jag...

/Anna

12 kommentarer:

  1. Vilken fin skrivning.
    Jag tycker du ska hälsa till den fina människan att hon ska vara rädd om sig själv och kanske skala bort saker som inte tillför henne ngt. Om jag lärt känna dig rätt, via bloggen, finns nog den fina lilla inte så långt bort.

    Kram på dig.

    SvaraRadera
  2. Jag hoppas att hon hittar rätt snart igen...Anna

    SvaraRadera
  3. Den där glada skiten måste nog tänka på att just nu är det hon som behöver tas om hand, släppa de andra, de klarar sig. Den glada skiten måste få tillbaka krafter och energi och må bra själv för att sedan igen, när krafterna återkommit, kunna vara den där som tar hand om allt och alla.

    Ta hand om dig fina du, skala bort sådant du inte behöver göra, tala om för de andra hur du känner, de förstår att du inte kan vara som vanligt. Men du kommer att hitta tillbaka till den där glada omhändertagande skiten igen, hon kommer tillbaka när kraften finns. Kram Jennifer

    SvaraRadera
  4. Oj, vad jag känner igen mig i din beskrivining, jag går igenom precis samma sak just nu och det är jobbigt att ha tappat bort sig själv, man vet nästan inte var man ska börja leta :(. Styrkekramar kommer här.

    //Victoria

    SvaraRadera
  5. Gumman då! Jag känner igen mig så väl, det ska du veta. Jag var alltid den glada, bubbliga, bekymmersfria personen som spred glädje omkring mig. Den tjejen tappade jag bort efter en jobbig period när jag var ungefär 16år. Jag måste erkänna att jag aldrig blivit den personen igen och både sörjtoch önskat att hon var där. Det var ju på många sätt mycket lättare då.

    Men vet du, man förändras. Och jag tror det är extra viktigt just nu att du inte känner skuld, dåligt samvete eller ältar.. Det är okej att inte vara på topp jämt och du har gått igenom en tuff tid som antagligen förändrat dig lite grann.. eller så är det fortfarande tufft? Och jag tror att du i slutändan kommer att hitta nya fina saker hos dig själv som kommit ur det här. Och jag lovar att du kommer känna dig glad och bubblig, det ligger i din natur. Men kanske inte jämt ;)

    Oj vad långt och flummigt det blev. Jag hoppas du förstår vad jag menar.. inte för att jag är någon expert. Jag är inne i en ny förändring eftet att ha blivit mamma och det är en kamp varje dag för att hitta min nya plats i livet. Men det kommer :)

    STOR kram på dig!

    SvaraRadera
  6. Mmmm, jag tror att hon är vilsen och lite rädd. Och tänker att andra inte känner igen henne riktigt. Tänker att de andra kanske inte ens gillar henne lika mycket som innan.... Men jag tror också att både hon och alla andra kommer att upptäcka helt nya sidor hos henne. Sidor som alltid har varit hon, men som inte har fått synas lika mycket. Sidor som hon kommer att känna sig helt hemma i efter ett tag, till och med tycka riktigt mycket om. Och samtidigt kommer den där glada skiten att komma tillbaka, men i en annan form. En förfinad form.

    Lite så tror jag... :)

    Kramar

    SvaraRadera
  7. Väldigt fint skrivet av dig! Det kommer en tid då man tvivlar på sig själv. Det har jag också gjort. Jag såg det som en utveckling av mig själv. Och jag kom starkare ur det hela. Så håll ut vännen det blir bättre. Styrkekramar till dig i massor!
    Kram
    Anneli

    SvaraRadera
  8. Det är jobbigt när man tappar sig själv på vägen, men oftast kommer man starkare ur det.
    Styrkekramar

    SvaraRadera
  9. Vila och ta hand om dig själv! Det är du värd! Stora varma kramar!

    SvaraRadera
  10. Det är verkligen så tufft när man tappar bort sig själv på vägen och tvingas hitta nya sätt att hantera livet på på okänd mark. Jag hoppas verkligen att du snart mår bättre och att du kommer starkare ur detta...

    Många styrkekramar Bella

    SvaraRadera
  11. Alldeles säkert rädd, vilsen och kanske tom lite besviken på sig själv. Helt utan anledning förstås för man får vara vilse. Man måste nästan vara vilse ibland, annars vet man ju inte om man har valt rätt väg. Vet inte om det där var förståeligt men.. Kram!

    SvaraRadera
  12. Anna jag vill ge dig en stor bamsekram. Skulle vilja prata med dig eftersom det finns så mycket att säga o det är svårt att få det rätt i skriven form. Vilsen o rädd måste man få vara, livet är inte alltid så självklart o enkelt, tro mig jag vet. Du är fortfarande samma glada skit, men låt den glada skiten vila ett tag, lyssna på din kropp o låt det vara jobbigt. Oftast efter en tung period kan man möta livet starkare o åter le o vara den glada skit man egentligen är. Hoppas du snart mår bättre. Styrkekramisar Tina

    SvaraRadera

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...