All kärlek jag äger vill jag skicka till er.
Alla ni underbara vänner jag har lyckan att känna, för era kloka tankar, era råd och stora omtanke som ni delat med er via sms, mail och här på bloggen. TACK för att ni hjälper mig att bena ut ett och annat. TACK för att ni tror att den glada skiten jag en gång var snart hittar tillbaks igen.
Ni förstår, att känna glädje och att äga förmågan att sprida den omkring mig är en sådan viktig del av mig att jag är lite rädd om den... Och utan den känner jag mig halv. Men jag litar på er. Jag kommer hitta tillbaks till mig själv igen, kanske i en något annorlunda form, men tills dess får jag vila i den jag är just nu och låta någon annan göra jobbet ;)
Kramar i MÄNGDER! /Anna
Och kram till dig, du fina!
SvaraRaderaKram tillbaka
SvaraRaderaEn jättestor KRAM till dig! Hoppas du känner dig lite bättre, med det kommer att bli bättre, men det kan ta lite tid och låt det ta tid. :)
SvaraRaderaKRAMAR
Anneli
Fina, fina Anna. Jag känner så väl igen mig i dina tankar och känslor i ditt förra inlägg. Vi är lika du och jag. Två glada skitar som tycker om att ge av oss själva, glädja andra utan att tänka på egen vinning och som alltför ofta glömmer bort att prioritera oss själva och dra i handbromsen.
SvaraRaderaNär jag small in i väggen var det en av de mest smärtsamma sakerna - att titta djupt in i mig själv. Vem är jag? Vem är Lotta? Vem är Lotta i andras ögon? Vilken Lotta vill jag vara? Det gör ont att tappa bort sig själv och att försöka hitta tillbaka till eller fram till de nya personen. Den nya versionen. Men jag lovar dig Anna, det är värt resan. Det är värt vilsenheten. För någonstans längs den där resan handlar det lie om att förälska sig i sig själv. Tycka om sig själv.
Och jag tror att det som definierar vem du är Anna finns kvar där. Men även glada människor får lov att vara vilsna, ledsna, arga, trötta och osociala. Vi bär ju alla hela paletten inom oss och de som älskar oss och står oss nära förstår och finns där.
Lova mig att du tar hand om dig själv vännen. Lyssna på din kropp, omge dig med människor och sådant som ger dig kraft och glöm aldrig bort att du är en unik och helt fantastisk kvinna. ♥
Stor kram
Lotta
Finaste Anna vad du skrev fint i ditt förra inlägg,jag kan bara hålla med Lotta i det hon skriver. Jag hör också dit..Men ibland så behöver vi bara stanna upp,skala av några lager av präglingar, mönster som vi bär med oss och ändra färdriktning i livet och det kan ta lite tid, men där inne i ditt hjärta finns alltid du Anna,ibland kanske som en liten liten viskning bara.
SvaraRaderaKram Lotta