Att vara redo

Okej, jag är redo. Lite motvilligt men ändå redo. För att ta mig an vardagen och den kommande hösten igen. I morgon går jag till jobbet igen efter sju fantastiska veckor av skön ledighet. Det skall bli roligt. Inte när klockan ringer i morgon bitti förstås. Då kommer jag att svära högt. Men sedan när jag sätter nyckeln i dörren till jobbet, då kommer det kännas bra. Att få ta tag i en ny termin, förbereda för de nya eleverna som kommer nästa vecka. Att få vara med från början på ett nytt läsår. Förra året blev jag ju bara inkastad mitt i terminen och kände mig ärligt ganska förvirrad. Men nu har jag möjlighet att planera bättre. Det skall bli skoj. Lite så att jag längtar faktiskt när jag tänker på det ;)

Min sommar har varit allt man kan önska. Vi har varit ute på en del äventyr, barnen, jag och barnens pappa. Vi tyckte det var enklast så. Att tillbringa sommaren tillsammans trots att vi valt att inte längre leva tillsammans. Det kändes som en bra lösning då ingen av oss var intresserad av att ha semester från våra barn. Många har skakat på huvudet åt oss. Men för oss har det känts rätt. Först och främst så är vi grymma på semester ihop. Det har vi alltid varit :) Dessutom är det ingen av oss som har träffat någon annan. Då kanske det hade varit mysko att tillbringa semestern ihop. Men så är inte fallet. Nej, det har verkligen varit en bra lösning denna sommaren. Och det är jag grymt tacksam över.

Nu startar vårt varannanveckas liv på riktigt. Vi hann ju knappt komma in i det innan sommaren var här. Jag hoppas att det skall gå bra. Det kommer kännas jättekonstigt att inte ha barnen nära varje vecka utan bara dela halva deras liv med dem. Jättesorgligt och en väldigt tråkig konsekvens av en skilsmässa förstås. Men jag hoppas att vi kommer hitta bra rutiner som fungerar för oss allihopa. Jag kan inte annat än att tro att det kommer bli bra. 

Jo, jag är nog redo än då. Att kasta mig huvudstupa in i vardagen och den kommande hösten. Jag tror nämligen att det kommer bli riktigt, riktigt bra :)

Kram på er! /Anna

Att tro att det kommer gå bättre än tidigare

Så nu har vi landat hemma igen efter sista trippen denna sommar. På måndag är det dags att rulla upp ärmarna och återvända till jobbet igen efter 7 långa, sköna, lediga veckor. Jobbet som inte längre är ett vikariat utan mitt alldeles egna. Jobbet som är roligt, utmanande och som får mig att må bra. Jobbet som inte kommer dränera mig på energi. Och så roligt det skall bli att sätta tänderna i det på riktigt!

Men precis som varje år så har jag lite ont i magen. Inte för att jag inte vill börja jobba igen. Utan för att den otrevliga, kalla, mörka och blöta årstiden ligger framför oss. jag tycker att det känns lika jobbigt varje år när sommaren börjar gå mot sitt slut och hösten ligger inom räckhåll. Jag vet att det är många som längtar efter hösten och vintern. Det är mysigt att få kura inne under mysiga filtar i soffan med en kopp te bredvid. Men ärligt, det där tröttnar jag på ganska fort. För mig känns hösten och vintern som halvåret som jag går i ide. Och det kan väl på sitt sätt vara skönt. Men förbannat tråkigt också. Orken räcker till att jobba, äta och sova. Inte mycket mer. Det där ekorrhjulet då varje dag ser likadan ut och energin inte räcker till att hitta på roligheter... Inte min grej alltså.

Fast denna hösten och vintern så tror jag på riktigt att det kommer gå lättare än tidigare för:

1, Jag har ett jobb som inte gör mig helt slutkörd. 2, Jag kommer att lägga mycket tid på min träning = påfyllnad av ny energi. 3, Min kost är förändrad. Jag äter mat som ger mig ork. Inte för lite för att gå ner i vikt och inte för mycket skräp som gör mig trött. 4, Varannan vecka så kommer jag ha mycket egotid att göra vad jag vill med. Även om jag kommer att längta ihjäl mig efter mina barn så har jag helt plötsligt tid då jag kan göra precis vad jag vill. Då hoppas jag på att hinna träffa vänner mer än vad jag hunnit innan till exempel.

Så trots allt, även om jag inte ser fram mot hösten och vintern, så tror jag att jag är bättre rustad än vad jag någonsin har varit tidigare. inget att ha ont i magen över således ;)

Kram Anna

Att ha bestämt sig!

Lite glest mellan blogginläggen här nu måste jag erkänna. Inte finns det någon tid att sitta hemma och glo framför någon dator nu när sommaren är så snäll mot oss. Det märks att det är ganska så dött i bloggvärlden rent generellt och det är väl så det skall vara antar jag. Sol och bad och umgänge måste väl vara högst upp på det flestas priolistor. Sitta med näsan in i en skärm kan vi göra när solen har försvunnit igen. 

Nu har vi varit hemma några dagar och hämtat andan, men tänker nog packa ihop oss en sista vända för den här semestern och styra kosan mot havet igen. Hur skönt det än är att vara hemma så är det inte fel med miljöombyte. Hemma kommer vi ju vara hela vintern jue...

Dessutom har vi ju hunnit med några träningspass sedan vi kom hem och det är väl det enda som lockar mest med att vara hemma i stan om jag skall vara ärlig. Även om träningen inte har blivit riktigt så regelbunden som jag tänker mig att den skall vara i höst och vinter så har det ändå blivit 2-4 pass varje vecka sedan vi startade i början av juni. Och banne mig att det redan börjar kännas i kroppen. Musklerna blir starkare och flåset blir bättre och bättre. Det är väl enda fördelen med att jag var i så dålig form som jag var när jag startade, resultaten kommer mycket fortare ;) 

Tänkte att jag skulle skriva lite mer om träningen längre fram när vardagen är här igen. Kanske är det någon som kan hitta lite inspiration i min nyvunna besatthet när det är dags att ta tag i träningen igen. Iallafall är jag oerhört glad över att vara igång igen. Jag känner mig starkare, gladare, piggare och mindre stel i kroppen och även om jag har en lång resa framför mig så är jag på tåget nu. Jag har bestämt mig och jag har hoppat på. Nu är det det bara att åka med. För i mål skall jag :)

Kram Anna

Att fundera lite kring hälsan

Hej på er!

Här sitter jag på balkongen och väntar på att solen skall titta fram. Varendaste del av kroppen värker skönt efter träningen igår. Inte visste jag att rumpan hade SÅÅÅÅ många muskler som kan göra ont ;)

Sommaren brukar för mig vara en totalt dekadent årstid då jag knappt rört på mig och ätit alldeles för mycket skräp. Jag har ju under tjugo år jobbat extra som gruppträningsinstruktör och då har det liksom varit så himla skönt att inte behöva träna när terminen tagit slut att det slagit över alldeles väldigt under sommarmånaderna. Sedan var det alltid ett helvete i augusti när det var dags att komma igår igen. 

Men nu tänker jag mig att denna sommaren skall bli precis tvärt om. För när har man tid och ork för nya tränings och kost vanor om inte på sommaren. Egentligen är det ju perfekt att ta tag i sin hälsa på sommaren. Långa, ljusa dagar, mycket energi, mycket tid. Att sätta de nya goda vanorna under sommarmånaderna så att de sitter på plats i höst när det är mörkt och motigt att ta sig iväg hemifrån. Att hinna vänja sig vid en ny kosthållning innan tiden kommer då man helst bara vill mysa i soffan och stoppa diverse skräp i munnen. 

Så många gånger jag har tänkt att jag är värd vila och god mat under sommaren. Och så har jag varit i så kassare form efter sommaren än innan. Då är det väl inte värt att vila och äta gott. Om kroppen inte mår bra av det? 

Nej, i år gör jag helt annorlunda. Fullt fokus på vad som är bra för min hälsa, för att på så sätt kunna starta hösten (och för mig den jobbiga, mörka årstiden) i bästa möjliga form. Nog måste väl vintern och mörkret bli lättare att hantera då? Om jag utnyttjar sommaren för att bygga upp min kropp...

Jag är laddad, jag är redo. Vågen har jag gjort mig av med för nu är det inte den som skall stå i fokus. Vad som är det centrala är en stark kropp med bättre flås och en kost som håller mig frisk och hjälper mig att bygga upp min kropp. En kropp som orkar det jag vill göra här i livet, en kropp som håller sig frisk och som inte begränsar mig.

Kan inte bli annat än succé va?

Kram Anna

Tack!

Tack raraste ni för alla fina och kloka ord ni har mailat, lämnat här på bloggen och på facebook. Tack för alla kramar jag fått och för all kärlek ni har öst över mig. Vilka fantastiska vänner jag har. Ni är bäst och jag är så oerhört lycklig lottad över att det finns så många som bryr sig om just mig. Ni har visat så mycket omtanke att jag blir alldeles rörd. Tack snälla, snälla ni...

Som sagt, vi mår bra allihop. Lite stukade såklart, men ändå nöjda. Nöjda över att vi nog lyckades hitta ett sätt som har gjort den här separationen så lätt och smidig som möjligt. Med omtanke och respekt för varandra och med fullt fokus på de barn som vi båda älskar gränslöst. 

Jag ser med stor nyfikenhet fram mot vad livet har att erbjuda framöver. Ett nytt liv, en ny fas. Lite same same men ändå inte. Även om jag är oerhört tacksam och lycklig över hur mitt liv har sett ut hittills så är jag även förväntansfull inför vad komma skall. Vad är det som ligger framför mig? Möjligheterna är oändliga och jag kommer att försöka omfamna livet på bästa sätt oavsett vilka utmaningar jag kommer att stöta på framöver. Jag älskar mina barn mer än livet och jag kommer att njuta av de år jag fortfarande har tillsammans med dem innan de självständigt  flyger ut i världen. Men jag skall även försöka lära mig att njuta av mitt eget sällskap och hitta tillbaks till min egna inneboende styrka. Min styrka som kommer ta mig precis dit jag vill...

Men först har jag en hemtenta att klara av ;)

Kram Anna

Att släppa den stora bomben

Hej på er!

ÄNTLIGEN är jag ute på andra sidan efter den tuffaste månaden i mitt liv och jag njuter av  den känsla av lugn som börjar sprida sig i kroppen. Inte nog med att månadsskiftet april-maj innebar en hektisk tid med åtskilliga anställningsintervjuer (vilket tillslut resulterade i att drömjobbet blev mitt) och en intensiv skrivperiod med uppsatsen (vilken nu  i princip är klar och godkänd). Nej, månadsskiftet april-maj innebar också något alldeles livsomvälvande för det var då jag och barnens pappa slutade att leva under samma tak. Något vi har gjort den senaste 24 åren av mitt liv...

Så för första gången i mitt liv lever jag ensam, vilket förstås är en väldigt underlig känsla. Framöver skall jag bara vara del av hälften av mina barns liv och det är den absolut största sorgen. När man som jag varit flickvän, mamma och fru så länge känns det väldigt, väldigt konstigt att leva ensam varannan vecka. Livet utan barnen nära nära är riktigt jobbigt. Men jag antar att det inte är annat än att försöka göra det bästa av det. Att försöka njuta av all egotid som det  plötsligt finns utrymme för.

Men vi mår bra, allihop. Barnens pappa och jag tog gemensamt beslutet att inte längre leva tillsammans och vi tycker båda att det känns helt rätt (sorgligt förstås, men ändå rätt). Vi har haft 24 fina år tillsammans och de härligaste ungarna är våra och det är jag otroligt tacksam över. Jag är glad över just han är pappa till de barnen jag fått och jag är lycklig över att vi har en bra relation till varandra. Vi har inte krossat varandras hjärtan utan vi väljer helt enkelt att leva vidare våra liv utan varandra ändå. Det var kanske inte vad någon av oss hade tänkt från början, men nu när det är här vi har landat så känns det bra det med. 

Så sedan tre veckor tillbaka så bor jag och barnen i en fin lägenhet på andra sidan stan med en makalöst vacker utsikt över sjön. Vi har börjat bo in oss och även om vi fortfarande knappt har några möbler så börjar det faktiskt kännas som hemma så smått. Jag tror minsann att vi kommer att trivas här :)

Så är det. Livet går vidare. Jag känner mig starkare än någonsin och jag känner på mig att livet framöver kommer bli riktigt, riktigt bra.

Kram på er! /Anna

Att snart vara i mål

Ett par dagar till, sedan är jag ute på andra sidan igen. Jag har överlevt den tuffaste månaden på länge och jag mår bra. Väldigt bra faktiskt. Fast jag är trött och just nu känns det som om jag skulle behöva sova en vecka eller två för att komma ikapp. Men lite till bara sedan är jag i mål...

Kram Anna

Att bli sådär glad att man bara vill skutta

Jo, mina vänner, nu är det äntligen klart. Eller klart var det egentligen redan i slutet av förra veckan men då fick jag inte berätta det än. Men nu är det officiellt: JAG HAR FÅTT JOBB!!!!! Och inte vilket jobb som helst förstår ni utan det jobbet som jag önskade mig mest av alla jobb i hela världen. Som skolsköterska på den gymnasieskola som jag har vikarierat på sedan i november. Min företrädare skall pensionera sig till sommaren och efter vad jag tyckte kändes som en evighetslång rekryteringsprocess så blev det tillslut jag som fick tjänsten, trots att de flesta sökanden troligtvis hade bra mycket mer erfarenhet av att jobba som skolsköterska än vad jag har. 

Och jag är så glad att jag bara vill göra glädjeskutt mest hela tiden. Jag går omkring med ett fånigt leende på läpparna när jag tänker på att drömjobbet nu är mitt. Jag kommer att få gå dit varendaste dag från och med höstterminen och ingen kan ta det ifrån mig. 

Tack raraste ni för alla hållna tummar. De gjorde ju uppenbarligen susen!

Kram på er! /Anna

I väntans tider

Jag går i väntans tider. 

I väntan på att våren skall komma igång på riktigt och i väntan på att få reda på om drömjobbet kommer att bli mitt eller om livet kommer att blåsa mig i en helt annan riktning. Jag väntar på att inspirationen till att fota, skriva och träna skall komma och hoppa på mig igen. Väntar på att livets frågetecken skall rätas ut och på att få landa. I väntan på att äntligen få bli klar med skolan och få min examen på riktigt. Och inte minst så väntar jag intensivt på att alla svällande knoppar skall explodera och ge mig jordens alla vackra färger på en gång...

Kram Anna

Söndag

 Hej på er!

Har ni haft en fin söndag? Jag har äntligen haft en skön dag hemma utan någonting bokat. Det har verkligen blivit alldeles för få sådana dagar här de sista månaderna, men vad som är positivt då är att man njuter lite extra av dem när de väl dyker upp :)

Idag har jag roat mig med att röja runt hela hemmet för att rensa, sortera och slänga. Det är väl ett riktigt vårtecken om något? Jag har inte mer än börjat, men det känns så fruktansvärt skönt att slänga och göra plats för mer luft och rena ytor. Och fast jag egentligen inte anser att jag är någon samlare så kan jag göra mig av med hur mycket som helst! Det är verkligen en underbar känsla...

För övrigt laddar jag för kommande vecka som bland annat kommer bjuda på kalas för vår blivande 17-åring. Till helgen väntar vi på invasionen av tjocka släkten, men innan det skall vi beta av en vecka till. Förhoppningsvis kommer vi att få till en date (sista?????) med vår handledare och som om jag inte har något annat för mig så skall jag till högskolan en dag för introduktion för den kurs jag skall läsa där i vår :) Trodde verkligen att jag inte skulle läsa på ett bra tag igen, men tänk så fel jag hade. Förhoppningen är att jag skall få ihop ytterligare 7,5 hp innan sommaren. Jaja, man kan ju aldrig lära sig för mycket... 

Jag sa ju att 2014 skulle bli ett spännande år och bannemig just nu är det nästan spännande i överkant ;)

Kram på er!

/Anna 

Att önska sig ett jobb

Som sagt, anledningen till att det är lite stiltje här är för att livet i sig går i 180 knyck. Men det är okej. Faktiskt. Konstigt nog har jag mer energi än vad jag har haft på åratal. Det är faktiskt nästan så att jag känner igen mig själv igen. Och det är ju smått fantastiskt. Troligtvis är det väl en kombination av många saker men framförallt så tror jag att det handlar om att jag numera har ett jobb som inte dränerar mig på energi så som tidigare jobb har gjort. Nu går tyvärr snart mitt vikariat ut men den fasta tjänsten kommer att tillsättas lagom till höstterminen startar. Så nu kan jag bara hoppas att de månaderna jag har varit där räcker som erfarenhet för att få den eftertraktade tjänsten. Gissar att det kommer bli tuff konkurrens. För sannolikheten är väl att måååånga skolsköterskor där ute med mycket mer erfarenhet än vad jag har kommer att söka den. Tjänster som skolsköterskor på gymnasieskolor finns det inte alltför gott om nämligen... Så håll gärna en extra tumme är ni snälla. 

Kram Anna

Januari

Januari- månaden som aldrig tog slut...

....och månaden då längtan efter att gå barfota i det sommarvarma gräset nästan var outhärdlig!

/Anna

Att vara uttråkad

Jodå, här ligger jag fortfarande sjuk och tycker synd om mig själv. Planen var att ta sig till jobbet i morgon men inte ens efter att ha sovit närmare 20 timmar det senaste dygnet känner jag mig piggare. Så det får nog allt bli lite mer tid hemma innan jag återgår till livet igen, tyvärr. Börjar dessutom känna mig grymt uttråkad och rastlös. Fast det kanske är ett tecken på att det börjar gå åt rätt håll :) Till helgen har jag lite roligheter inbokade och det vill jag för allt i världen inte missa, så jag lyssnar på min kropp och fortsätter sova...

Men...

När jag har sovit färdigt och snutit ut allt snor i skallen då skall jag äntligen träna igen. För soooom jag längtar efter det. Det kommer att bli crossfit och yoga för hela pengen framöver för det är de två träningsformerna jag gillar som allra bäst och dessutom har jag lovat mig själv ett betydligt starkare och smidigare 2014. Tänkte dessutom att ni skulle få följa med på resan :) Vad säger ni om det?

Kram Anna

Välkommen 2014!

Gott nytt 2014 på er! 

Hoppas att ni precis som jag hade en fin nyårsafton! Här var det lugnt och städat men väldigt, väldigt mysigt.

För mig, som för så många andra, innebär ett nytt år en fantastisk chans till utvärdering och nystart. Att sammanfatta året som gått och fundera över vidare riktning i livet gör jag väl förvisso kontinuerligt under året men nyår innebär även en hel dos pepp till förändring. Det är väl just därför det inte är någon slump att många avlade mer eller mindre livsomvälvande nyårslöften just i går kväll :) Nyår innebär ändå en nystart för många. 

Några direkta nyårslöften handlar det inte om för mig (bortsett ifrån att jag skall lära mig att komma upp i handstående utan hjälp igen) utan det handlar mer om en uppdatering av livsmålen. Och det känns så härligt va! Det var längesedan jag kände mig så pepp på framtiden vilket innebär att jag har stora förhoppningar på ett roligt och spännande 2014! 

Hoppas att ni vill hänga med på resan!

Kram Anna

Att hitta peppen igen!

Lugnet har åter sänkt sig här hemma efter gårdagens släktmiddag. Maken har en stor familj och även om det var flera som fattades så var det mer än fullt av folk här i går. Kul på alla sätt. Förstås. Men oerhört skönt att ha en lugn dag att återhämta sig på idag. 

Dagar som den här är värdefulla på så många olika sätt.

För mig är det viktigt med tid för reflektion för det är då som jag hittar tillbaks till min inspiration, kreativitet och driv igen. Saker som är oerhört lätt att tappa bort i vardagens ekorrhjul.Nu när det nya fräscha året börjar närma sig så känns det än viktigare att hitta de tillbaks till de betydelsefulla delarna igen. För visst är det väl en härlig känsla när det nya året innebär mängder av pepp, nya tankar och framtidstro!

Kram på er!

/Anna

Att vara på rätt plats

Veckorna rullar på i 180 just nu och inte hittar jag någon direkt tid för fotande eller skrivande just nu. Men vet ni, det gör faktiskt inte jättemycket alls, för även om jag saknar det så tillbringar jag dagarna med att göra andra saker, som är roliga de med! Mitt nya jobb innebär så mycket förändring i mitt liv. Nu har jag förvisso bara varit där i tre veckor, men jag tror minsann att jag har hamnat på helt rätt plats. 

För första gången på länge så känner jag att jag står på rätt ställe i livet. Jag är lycklig över att få pröva på ett jobb som utmanar mig, och det rejält, men som även ger mig en frihet att växa utan att ramarna känns för tighta. Jag tror att jag har hittat ett jobb där jag, min kompetens och  mina kvalitéer tas tillvara.  Ett jobb som inte dränerar mig på energi trots att vi befinner oss i den värsta månaden på året. Och det gör mig glad. För ett tag tvivlade jag på om jag någonsin skulle hitta hit.

Slumpen gjorde att jag fick chansen, eller vad det ödet måntro? Min magkänsla sa att det var rätt och från och med nu skall jag lära mig att lyssna på den. Jag skall fortsätta att våga slänga mig ut när utmaningarna ligger frestande men även skräckinjagande framför mig, för om jag inte själv litar på min egen förmåga, vem skall då göra det? 

Jag är så himla glad och tacksam för att jag nu får göra det som jag drömde om, att jobba som skolsköterska. För det är en ynnest att få lov att hänga med härliga ungdomar dagarna i ända (Dessutom utan att behöva sätta betyg på dem)

Och helt plötsligt får liksom hela livet en ny mening igen :)

Kram Anna

...

Jag slängde mig ut huvudstupa och nu kliver jag med stora steg runt i mitt nya liv. Varje dag innebär en utmaning och av utmaningarna växer jag en meter (minst) varenda dag. Det är en härlig känsla... Skräckblandad förtjusning har liksom fått en ny innebörd för mig de senaste veckorna...

Förövrigt händer det inte så mycket. Men i helgen skall jag baka världens godaste saffransbullar :) Det ser jag fram mot!

Kram på er!

/Anna

Att byta väg

I morgon är det dags på riktigt...

Fuskade förvisso lite grann förra veckan och träffade mina nya kollegor, men i morgon är det dags att börja jobba på riktigt. Det pirrar ordentligt i magen (precis som det skall göra) och gissningsvis kommer jag att sova som en kratta inatt. Men jag längtar. Faktiskt så längtar jag så in i bomben. Naturligtvis snackar vi skräckblandad förtjusning, men vad gör det? Redan i morgon kväll kommer den värsta skräcken vara över och då kommer förtjusningen ta över. För vet ni, det här var ju mitt mål redan för länge, länge sedan, jag hade visst bara glömt av det...

Jag har prövat flera andra vägar, trott de varit de rätta, men har fått vända om för att det inte har blivit rätt för mig. Kanske visar det sig att inte heller denna är den rätta, men det tar vi då. Nu njuter jag till max över att ha fått möjligheten att vandra framåt på för mig, en helt outforskad stig...

Tro sjutton att det är pirrigt :)

Kram Anna

Mosad fredagshjärna...

Åh, härliga känsla när man kommer hem på fredag och drar på sig pyjamasbyxor och raggsockor och landar med ändan i soffan...

Har tillbringar hela dagen på konferens tillsammans med mina nya kollegor och därför sitter jag här nu, med minst sagt mosad hjärna. Hjälp, vad mycket nytt. För mig är ju hela skolvärlden ny och det är en hel del för huvudet att processa nu om man säger så ;) Men alla i elevhälsoteamet som jag träffade idag verkar supertrevliga och jag är övertygad om att det kommer bli hur roligt som helst att jobba tillsammans med dem. Magkänslan säger mig att det här kommer att bli bra... Nu gäller det bara att få ihop livet med jobb (inklusive pendling), skola och familj igen. Det var ett tag sedan...

Kram Anna

När man har fått vad som skulle kunna vara drömjobbet!

Idag vill jag mest vråla ut min glädje, högt, ljudligt och  totalt ogenerat. För vet ni? Det är visst så att det som skulle kunna vara mitt drömjobb visst har gått och blivit mitt!

Ett vikariat som sträcker sig fram till i vår och som ger mig chansen att pröva om det jag tror är drömjobbet faktiskt är det på riktigt!

För faktum är att det är så att från och med nästa vecka kommer jag att arbeta som skolsköterska på en gymnasieskola!!!!

Ja, men dra mig lite baklänges vad roligt det skall bli :D

/Anna