Att byta väg

I morgon är det dags på riktigt...

Fuskade förvisso lite grann förra veckan och träffade mina nya kollegor, men i morgon är det dags att börja jobba på riktigt. Det pirrar ordentligt i magen (precis som det skall göra) och gissningsvis kommer jag att sova som en kratta inatt. Men jag längtar. Faktiskt så längtar jag så in i bomben. Naturligtvis snackar vi skräckblandad förtjusning, men vad gör det? Redan i morgon kväll kommer den värsta skräcken vara över och då kommer förtjusningen ta över. För vet ni, det här var ju mitt mål redan för länge, länge sedan, jag hade visst bara glömt av det...

Jag har prövat flera andra vägar, trott de varit de rätta, men har fått vända om för att det inte har blivit rätt för mig. Kanske visar det sig att inte heller denna är den rätta, men det tar vi då. Nu njuter jag till max över att ha fått möjligheten att vandra framåt på för mig, en helt outforskad stig...

Tro sjutton att det är pirrigt :)

Kram Anna