Vad som händer när man åker på Spa

Spa-dagen igår var naturligtvis sådär alldeles fantastisk som jag trodde den skulle vara. Inte nog med att få tillbringa ett halvt dygn på världens härligaste ställe  utan att få göra det tillsammans med sin mamma, pappa och lillebror ger ju liksom ytterligare en dimension till det hela. En helt perfekt dag på alla sätt och vis.

Det är spännande vad som händer i kroppen och själen när man har möjlighet att gå ner i varv sådär totalt. För mig är det alltid jobbigt de första  timmarna. Kroppen slappnar alltid av relativt fort och en skön trötthet sprider sig ganska så omedelbart. Men huvudet och andningen tar det betydligt längre tid för att komma ner i varv. När vi var på ett mediationspass igår låg ångesten och lurade precis under ytan och jag fick använda all min styrka för att inte låta det bryta ut. Men efter ett tag när även knoppen varvat ner, då är det ren och skär njutning. Och då, som ett brev på posten, så poppar de kreativa tankarna igång. Det är precis som om hjärnan måste lyckas tränga bort den vanliga studshjärnan för att kunna ge plats åt alla rena, positiva, kreativa tankar. Just i den fasen mår jag som allra bäst och känslan är nästan euforisk. Det är då jag trivs som bäst och det är den personen som jag identifierar som Anna.

Fasen som följer är också lite speciell och även om den på ett sätt är jobbig så är jag extremt tacksam över att få uppleva den. Den startar när jag kommer hem, fortfarande befinner mig i den sköna spabubblan, men när verkligheten ändå infinner sig så smått. Det är då de kreativa tankarna och den sköna avslappnade känslan övergår till en reflektion över livet i stort. Just nu är jag ju löjligt tillfreds med livet, mycket beroende på att jag har hittat rätt med mitt jobb och detta i kombination med att känslorna nästan ligger utanpå kroppen har resulterat i ett ganska konstant tårflöde under dagen. Tårarna rinner av tacksamhet över min fantastiska familj, över att mina föräldrar är friska och krya, över min relation till min lillebror. Att jag har världens finaste kompis som jag skriver uppsats ihop med och att jag är frisk, att jag har världens roligaste jobb, jordens gulligaste bloggläsare.... and so on...

Jag känner mig ödmjuk inför vilken tur jag har samtidigt som jag faktiskt förstår att allt handlar inte om att jag har haft tur här i livet utan även om att mitt liv ser ut som det gör för att jag är den jag är. Mycket av det jag är tacksam över har jag skapat själv, i interaktion med andra naturligtvis, men ändå. Det handlar inte bara om de förutsättningar jag har haft här i livet (vilka naturligtvis har underlättat för mig) utan det handlar även om vad jag har lyckats skapa. Relationer som jag har del i. All kärlek jag känner för nära och kära och även låter dem veta och allt slit med studier och jobb har gjort att jag står på ett ställe i livet som jag är så otroligt tacksam över. Och det är klart att tårarna rinner då...

Många fördelar med att åka på spa således ;)

Önskar er en alldeles fantastisk fredagkväll!

Kram Anna