Tack!

Tack raraste ni för alla fina och kloka ord ni har mailat, lämnat här på bloggen och på facebook. Tack för alla kramar jag fått och för all kärlek ni har öst över mig. Vilka fantastiska vänner jag har. Ni är bäst och jag är så oerhört lycklig lottad över att det finns så många som bryr sig om just mig. Ni har visat så mycket omtanke att jag blir alldeles rörd. Tack snälla, snälla ni...

Som sagt, vi mår bra allihop. Lite stukade såklart, men ändå nöjda. Nöjda över att vi nog lyckades hitta ett sätt som har gjort den här separationen så lätt och smidig som möjligt. Med omtanke och respekt för varandra och med fullt fokus på de barn som vi båda älskar gränslöst. 

Jag ser med stor nyfikenhet fram mot vad livet har att erbjuda framöver. Ett nytt liv, en ny fas. Lite same same men ändå inte. Även om jag är oerhört tacksam och lycklig över hur mitt liv har sett ut hittills så är jag även förväntansfull inför vad komma skall. Vad är det som ligger framför mig? Möjligheterna är oändliga och jag kommer att försöka omfamna livet på bästa sätt oavsett vilka utmaningar jag kommer att stöta på framöver. Jag älskar mina barn mer än livet och jag kommer att njuta av de år jag fortfarande har tillsammans med dem innan de självständigt  flyger ut i världen. Men jag skall även försöka lära mig att njuta av mitt eget sällskap och hitta tillbaks till min egna inneboende styrka. Min styrka som kommer ta mig precis dit jag vill...

Men först har jag en hemtenta att klara av ;)

Kram Anna