Nu har barnen och jag bott i vår nya lägenhet i en månad och börjar så smått komma tillrätta. De allra flesta möblerna vi behöver står på plats, men det fattas gardiner överallt och väggarna gapar fortfarande tomma. Att skapa ett nytt hem som känns som hemma är ingenting man gör i en handvändning är någonting som jag har upptäckt. För det första gäller det att ha tålamod och bo in sig långsamt för att på så sätt känna sig fram och sedan handlar det om att skapa någonting personligt av det man har. Att bara handla allt nytt är inte min melodi, dels för att det är ett sådant oerhört resursslöseri men även för att det blir så fruktansvärt opersonligt och tråkigt. För mig är det allra viktigaste att det känns som hemma. Och hemma känns det om hemmet skvallrar om vilka det är som bor där.
En utmaningen när man bara tar med sig delar av ett hem och skall skapa någonting nytt utifrån det. Dessutom när man skall kompromissa framförallt med en lillasyster som inte ser på inredning på samma sätt som man själv gör ;) Men det är roligt och viktigt att vi allihop är delaktiga i att skapa någonting nytt som ändå innehåller vår historia. För här bor vi nu, vi tre, och tillsammans skall vi skapa ett hem där vi trivs och känner oss trygga. Ett hem som är vackert och som andas oss.
Väggen i sovrummet har vi dekorerat med de kläder som jag, storasyster, lillasyster och lillebror åkte hem från bb i som alldeles nya små människor <3
Kram Anna
Kan bara hålla med, att skapa ett hem på nytt är inte lätt, men roligt! Kanske är det därför Loppis är så poppis... saker med redan liv i sig *ler* Mysigt med kläder på väggen :)
SvaraRaderakram kram Malin
Nä det är inte lätt att skapa nytt och jag håller med ett hem skall vara levande och kännas hemtrevligt!
SvaraRaderaKramar Sandra
Vad skönt att ni börjar komma tillrätta! Det bästa är nog att skynda långsamt med inredningen, så man hinner känna efter vad som passar. Söta små kläder var det i alla fall! Ha en fin vecka, kram Maja!
SvaraRaderaRom byggdes inte på en dag… det kommer bli superbra!
SvaraRaderaVilka söta små kläder!
Kram M.E
Så klokt du beskriver processen med att bo in sig Anna! Att låta det ta sin tid och få växa fram. Perfektion är ju inte mottot utan att det blir just ens hem!
SvaraRaderaÖnskar dig en fin vecka!
Kram Anna
Ps. vilken vacker vägg med bebiskläderna!