Jag växten upp...
tillsammans med en mamma, en pappa och en lillebror i ett trähus precis vid skogskanten. Huset var nybyggt när mina föräldrar flyttade dit tillsammans med mig när jag var 2½ år och det låg ganska så tätt med hus i området och vad kan man väl mer än önska att få växa upp på en gård full av kompisar i samma ålder :) Jag tror att man skulle kunna kalla min uppväxt för ganska så idylisk. Min mamma var hemma med mig och min bror ända till jag började på högstadiet. Min pappa jobba förvisso mycket men tack vare att mamma var hemma hela dagarna och skötte markservicen (jämställt så att det förslår) så kunde vi oftast hitta på mycket roligt när vi var lediga alla fyra.
När jag gick till mamma när jag var fyra år och sa att jag minsann också ville ha en lillebror (alla flickor på gården hade fått varsin lillebror) och hon till min förvåning sa att jovisst jag skulle få en egen lillebror jag med, så tappade jag hakan av förvåning (Jo, jag minns det faktiskt). Crazy, att få som man vill utan att behöva tjata liksom...
Mina föräldrar har berättat för mig att när in lillebror väl kom till världen så förbyttes jag från att vara världens goaste och charmigaste unge till ett monsterbarn som inte alls tyckte det var roligt att bli storasyster vid 5 års ålder. Jag var tydligen avundsjuk och krävde MÄNGDER av uppmärksamhet och de har faktiskt berättat att de tyckte det var ganska så jobbigt. Och ja, troligen finns det kanske en uns sanning i deras version av berättelsen men jag var trots allt 5 år och kommer faktiskt ihåg en hel del av hur jag kände själv och min uppelvelse stämmer faktiskt inte helt överens med deras...
För jag var verkligen glad över att bli storasyster och jag älskade faktiskt min lillebror redan på en gång och även om vi kunde bråka och tjafsas (ingen har någonsin haft förmågan att reta gallfeber på mig som han har haft) så har jag alltid försvarat honom. I alla lägen.... Jag har nog alltid varit en sådan där typisk storasyster på gott och på ont (mest ont kanske om du frågar honom) och han är fortfarande en av de viktigaste personerna i mitt liv. Och som den typiska lillebror han är så har han troligen ingen aning om det ;)
Hur växte du upp?
Jag är lite uppvuxen som du - nybyggt hus, fast jag hade inte kamrater i området, inte en liten gunga ens. När jag var fyra år kom min lillebror med. Jag vet hur det är att känna sig "avundsjuk".
SvaraRaderaSå himla gullig bild!
SvaraRaderaJag växte upp i en sekelskiftesvåning i Johanneberg, sedan väster ut i staden!
kramen
Född i Tynnered sedan nordost till Floda :)
RaderaKram
Vad härligt att få höra om din barndom! Och tänk att få ha sin mamma hemma så länge.. lyxigt! Jag är själv storasyster.. fast jag har nog aldrig varit den avundjuka (var väl för liten) men jag vet hur det är att vara en typisk storasyster ;)
SvaraRaderaHa en mysig dag, goa du! kram
Vad coolt att få en lillebror av att tjata :)
SvaraRaderaNu vet han!
SvaraRaderaJag var också en typisk storasyster... eller jag är nog det fortfarande trots att syrran är 33.
Mitt i prick eller!!! Mest det där om gott o ont ;) . Men du ska veta att jag älskar dig syrran även ifall jag e ytterst dåligt på att visa det. Precis som en typisk lillebror!!
SvaraRaderaHahaha, love you!
Radera/Sis
Monsterbarn..? Haha! Jag hann bli 8 år innan min bror, som bodde med pappa föddes, inget direkt hot och när systrarna som jag faktiskt fick bo med kom var jag reddan 12 resp 15 år och såg de inte som ett hot utan som helt underbara små filurer. Mina grabbar är så tätt 1.4 år mellan så de vet ju liksom inte av något annat :)
SvaraRaderaÖnskar dig en fin kväll, Sandra
Haha, va snällt att du fick en lillebror när du bad om det :) Underbar bild!
SvaraRaderaDet var en fin beskrivning tycker jag- också storasyster!!
SvaraRadera