Vilka fantastiskt fina ord ni har lämnat till mig angående första delen av min årskrönika. Det är ju så man dånar över av all kärlek ni delar med er av och jag läser alla era fina ord och stoppar in dem längst in i hjärtat och sparar dem där. Tack fina, fina ni <3
Tänkte fortsätta minnas resten av 2012...
Lillebror var med om en olycka och beslutade sig för att aldrig mer spela golf igen och mammahjärtat höll på att gå i tusen bitar, vi plockade hallon och på bilderna från slutet av sommaren kan man se att jag äntligen hade skaffat mig ett nytt objektiv till kameran. Åh, vad roligt det var att fota :) Jag kom till den hemska insiktet att det bara var ett år kvar till 40-års dagen och beslutade mig att göra
någonting åt min kassa hälsa.
I
augusti kände jag för första gången att den förlamande tröttheten började släppa. Vi cyklade ner till havet var och varannan dag för att tanka energi och som jag njöt. Jag gick på
sommarens andra bröllop när min jobbarkompis gifte sig och
lillasyster kom hem samtidigt som det var dags för barnens pappa att börja jobba igen. Vi hängde mycket med
kusinerna och den allra
finaste dagen på sommaren tillbringade vi med dem och deras mamma. De var den dagen vi fotade lillasysters
blåa kläning :)
Vi käkade
kräftor och hittade en
skatt i skogen. Min bror och brorsdotter kom och hälsade på oss och vi tillbringade en
magisk kväll på klipporna och så åkte vi till
Universeum. Jag funderade mycket på min framtid och när
semestern var slut började jag jobba halvtid ett par veckor innan jag, som från ingenstans släppte
en bomb. Jag tog tjänstledigt och började skolan igen fast jag blev rådd att låta bli och konstaterade efter en vecka i skolan att det nog skulle
gå vägen ändå.
När jag läser igenom inläggen från
september så slår det mig att genom att ta beslutet av avbryta min sjukskrivning och börja skolan så tog jag flera steg tillbaks. Jag orkade helt plötsligt inte göra mycket annat än att plugga och sova, fast en härlig dag tillbringade vi iallafall ute i skogen. Men jag var ändå nöjd över beslutet att göra någonting vettigt av min tillfriskningstid och det är fortfarande ingenting jag ångrar!
Jag orkade knappt fota någonting, men i gengälld så blev jag själv jagad med kameran av lillasyster. Jag kom ÄNTLIGEN på vad min kommande bok skall handla om. Det regnade oavbrutet och jag drömde mig tillbaks till sommaren! Och om en kommande spa-vistelse!
Även
oktober var en ganska så seg månad. Jag fick reda på att jag hade klarat utbildningens
första tenta och jag gjorde praktik på
BVC och elevhälsan, vilket var fantastiskt roligt men samtidigt lite för mycket för min ork. Det här med att vara igång på heltid var verkligen ingenting jag var redo för egentligen, men jag bet i, inte helt smart kanske men... Praktiken väckte även en hel del funderingar till mitt eget
föräldraskap. Månadens höjdpunkt var annars när min bror och hans kids
hängde här en hel helg tillsammans med oss.
I
november så
bokstavsbloggades det på
Saras initiativ och alla kommentarer ni lämnade på inlägget gernererade
en peng till barncancerfonden. Det var roligt att bokstavsblogga och tur var väl det eftersom inspirationen att skriva och fota kanske inte var på topp för övrigt. Bloggen fick många nya besökare och antalet sidvisningar slog rekord och det ganska rejält. Hur kul som helst!
Jag drabbades av återfall av min
feber och jag kom till insikten om att det är så min kropp reagerar på stress om jag kört på för hårt, ett tydligt tecken på att det är dags att vila alltså. Vi åkte iväg en helg tillsammans med våra
bästisar för att ladda batterierna, jag tillbringade en
helg i Stockholm och vi taggade igång oss rejält inför den kommande
julmånaden. Och jag hade
modet att flyga :)
Man kan liksom inte annat än att sammanfatta året som ett riktigt bra ett. TROTS att jag blev sjuk och till min stora sorg inte klarade av att leva som jag gjort innan. Ett jobb som jag älskade gjorde mig sjuk och tvingade mig att akut vila och senare påbörja min resa mot ett hållbart liv. Men även om resan är jobbig så är jag på något sätt tacksam över den ändå. Att reflektera över sitt eget liv och föhållningssättet till detsamma är någonting vi alla kanske bör göra då och då...
När jag nu har suttit och läst igenom alla årets blogginlägg så har tårarna runnit nerför mina kinder mer än en gång. För den röda tråden jag har identifierat i alla inläggen det är kärleken. Kärleken till min familj, mina barn, syskon och syskonbarn, gudbarn och föräldrar, till mina vänner, till sommaren, träningen, mig själv och till det liv jag lever!
Det mina vänner, känns som en ganska schyst röd tråd genom livet <3
/Anna
