onsdag 25 februari 2015

Att tycka att det får räcka nu!


Herregud, tar den här vintern ALDRIG slut???? 

Fryser, fryser lite till och fryser lite ytterligare... Vart är du solen? Dig har jag bara sett några ynka få gånger sedan i november. Det är kallt, det är mörkt och det är blött. Regnar det inte så snöar det.... Jag har en fruktansvärt negativ och tråkig attityd till vintern, jag VET det! Men nu pallar jag inte längre. Trots att jobbet funkar bra, träningen funkar bra, maten funkar bra och sömnen funkar bra så har jag NOLL energi just nu. Tar mig knappt upp ur sängen på morgonen och nu känner jag hur det börjar sätta sig på psyket. Det bara måste handla om ljuset och värmen. Pallar inte att hålla upp humöret längre. Jag HATAR att frysa! Jag HATAR att jag inte får se solen på månader. Orkar inte omfamna den här jädra skitvintern mer. Nä, dra åt skogen säger jag. Nu vill jag har sol och värme. Jag FÖRTJÄNAR sol och värme. Gaaahhhh....

Nu är det nog! 
/Anna 

tisdag 17 februari 2015

Att vara fokuserad och målinriktad


Semeldag idag och hela internetet är fullständigt nedlusat av dessa godsaker. Semlor är absolut inget måste för mig, men just idag hade jag mer än gärna klämt i mig en. Är sedan ett par veckor inne i en period av uppstramad kost igen. Var ju i höstas ganska strikt i min kosthållning och fick finfina resultat så efter sex veckors juldekadens kände jag att jag behövde upp på banan igen. Så sedan två veckor är det ordning och reda igen. Och då finns det tyvärr inget utrymme för några semlor ;) 

Att hålla så strikt kost som jag gör nu kan ju lätt bli lite tråkigt i längden så planen är att vara fokuserad till maj/juni. Då skall jag förhoppningsvis nått mitt första mål och det är att min kropp skall ha nått en vettig fettprocent. Alltså inte bara att gå ner ett visst antal kilon. Jag vill bygga muskler samtidigt som jag tappar i fettvikt vilket är en riktigt lurig utmaning. Inte så lätt som man kan tro. Men med rätt näringsbalans och tuff styrketräning tror jag att det skall gå vägen. 

Jag känner mig extremt målinriktad och inspirerad och det går bra som sjutton även om jag just idag har haft det lite motigt. Är E X T R E M T trött på kylan och mörkret och dessutom känner jag mig lite lipig av ingen anledning alls egentligen. Så idag hade jag mer än gärna bäddat ner mig i soffan med mängder av kolhydratspäckade godsaker att trösta mig med. Sådana dagar finns ju också. Förstås att det inte går som på räls alla dagar. Men det är då det gäller att fokusera på målet igen. Vart är det jag vill och vad är det jag vill uppnå? Blir jag lyckligare eller olyckligare av att moffa i mig massor som inte är bra för min kropp och som gör att det kommer bli tuffare att nå målet. Svinpretto förstås. Men det finns ju tyvärr ingen annan väg. 

Nej, nu är det bara fullt fokus framåt som gäller. Sockermonstret ger ju med sig bara jag är starkare än det och inte låter det vinna över mig. Det vet jag ju! Dessutom finns det ju ingen semla i världen som kan ändra på vare sig väder, vind eller min sinnesstämning :)


onsdag 11 februari 2015

Att äntligen ha ett rum som funkar

Så, nu har vi äntligen fått ordning på vårt gemensamma sovrum. Lillebror och jag. Det blev inte hundra, men bättre än såhär kan vi nog inte åstadkomma med de möbler vi har till förfogande. Efter att ha flyttat ut min byrå i vardagsrummet så fick vi bättre svängrum och lyckades trolla fram varsin hörna åt oss. Det får duga så länge. Inser förstås att det bara är en tidsfråga innan lillebror förpassar mig ut på bäddsoffan, men än så länge njuter jag av att ha en riktig sängplats. Iallafall har vi sovit fantastiskt skönt inatt båda två :)








Den gamla sänggaveln fick nytt liv som avskiljare mellan sängarna. Kistan som har fungerat som soffbord ute på balkongen fick flytta in och bli nattduksbord till mig. Fotona över sängen  fick jag spikat upp  lite akut för att dölja de fula hål som de tidigare hyresgästerna lämnat efter sig i sovrumsväggen och som min byrå tidigare dolde hjälpligt.

Så, då var det check på den :)

/Anna



måndag 9 februari 2015

När man är pepp som tusan

Alltså, tänk att det räcker med att solen visar sig igen så kommer peppen tillbaks med full kraft igen! Vårkänslorna beter sig som fjärilar i magen och inspirationen är åter på topp. Det är en fantastisk känsla måste jag säga.  Just idag ligger hela mitt fokus på det positiva i mitt liv. Jag ser möjligheter och bortser från eventuella hinder. Jag känner ingen rädsla för vart livet tar mig utan ser mest fram mot vilka äventyr det kommer bjuda mig på. Att lyfta blicken och se vad som händer... Av erfarenhet så vet jag dock att sådan här livseufori inte brukar hålla i sig för evigt, livet har ju en tendens att kvickt plocka ner en på jorden igen, men just idag känns livet alldeles fantastiskt och det tänker jag minsann njuta av ;) 



För övrigt så njuter jag av att vara sportlovsledig tillsammans med lillebror och att få bonustid tillsammans med honom när det egentligen är pappavecka är lycka för mig. Vi har inga direkta planer i veckan förutom att tillbringa massor av kvalitetstid tillsammans. För det bjuder ju sällan vardagen på i några större mått. En vecka med tid  att ta igen det vi missat de senaste veckorna med andra ord. Tiden tillsammans med barnen är så kort och det är bara en tidsfråga innan hans mamma kommer långt ner på prioriteringslistan så det gäller att passa på att njuta av hans sällskap medan tid är. En plan vi har är att vi skall möbla om på vårt rum. Vi delar ju sovrum, jag och lillebror. Inte optimalt om man är 11 snart 12 år, att dela sovrum med sin mamma, men lägenheten är för liten och planlösningen tillåter tyvärr ingen annan lösning. Så vi delar rum ett tag till. Och i veckan skall vi se om vi kan trolla med knäna och se om vi kan få till den bästa möbleringen som rummet och våra möbler tillåter. Något att roa sig med när man är sportlovsledig :)

Kram /Anna

onsdag 4 februari 2015

Att vara så galet stolt

Ja, jäklar vad det tävlades i helgen. Vi var ett helt gäng från Alingsås som åkte ner till Halmstad i helgen för att tävla eller heja på de som tävlade. Jag tror att vi alla som satt på läktaren var lite avundsjuka på våra kompisar som vågade... För det såg verkligen galet roligt ut. Sådan kämparglöd och vilja alla tävlande visade...

Vi hade många att heja på men det är klart att lite extra stolt bultade mitt hjärta för lillasyster och hennes teammate som gjorde tävlingsdubut i beginner-klassen. Och som de gjorde det.. De var så grymma båda två och de presterade verkligen på toppen av deras förmåga. De gav verkligen allt och var både snabbare och starkare än vad någon av oss anade ;) Snacka om att leverera när det gäller! Dessutom så tror jag att de fick mersmak på att tävla båda  två för de tyckte verkligen att det var hur roligt som helst! 

Jag hoppas verkligen att de är stolta över sin insats, för det har de all anledning att vara. Det är iallafall jag. Så stolt att jag kan spricka!




Nu återstår bara att se vad det kommande året har i beredskap för mig. Om formen är god nog nog att ställa upp i masters-klassen om ett år ;)

/Anna





Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...