Att leva ett annat liv

Hej och hå!

Jag lever även om ni troligen tvekat en smula när det gäller den saken... Det blev den längsta bloggpaus jag har haft sedan jag jag började blogga 2007. Men vet ni? Livet kom liksom emellan. Och jösses som jag har levt. 100% . Det har varit fullt ös på alla plan sedan jag stack till Turkiet för en snart två månader sedan. hade en fantastisk vecka i solen tillsammans med mina tjejkompisar , men sedan återgick liksom inte vardagen till det vanliga efter det... Vet inte riktigt vad som hände... Men jag har haft det fantastiskt roligt iallafall. Det har varit fullt ös på jobbet samtidigt som det har varit party varje helg. Jag har knappt hunnit träna, men kört klart bootcamp och är mer än nöjd med resultatet... 

Känner mig helt uppfylld av livet och vet knappt i vilken ände jag skall börja. Så jag kanske får lov att nöja mig här nu för nu. Jag lever livet till max, mår toppen och är lyckligare än någonsin. Är så tacksam över det livet jag lever, allt härligt jag fått uppleva och sköna människor jag fått lära känna. 

Lär återkomma i ämnet ;)

Önskar er alla en fin vecka. Själv drar jag på kongress med Junis i Lund denna veckan. Sommaren har så mycket att erbjuda och den har bara precis börjat...

Kram Anna

Att försöka njuta

Som vanligt den här tiden på året så blir man helt förbluffad över hur livet kan köra ihop sig så till den milda grad. Man är så grymt laddad för våren. Det härliga vädret och alla roliga saker man har framför sig. Och helt plötsligt. Boom, så är det precis som om himlen öppnar sig och ner faller tusentals bollar i olika storlek och olika färg och man skall bara fånga dem NUUUU! Helst på volley så att de inte studsar iväg och blir liggande i något hörn med risk att bli bortglömda... En del skall passas vidare, en del skall läggas undan och en del gäller det att hålla i luften. Förstår inte hur det kan bli såhär varendaste år. Man tycker man har läget under kontroll. Men inte då... Och det gäller både arbetet och privat. Gaaahhhhh... Försöker sortera och strukturera upp efter bästa förmåga, men när allt kommer på en och samma gång har jag galet svårt att prioritera...

Sedan har jag nog ställt till det lite extra för mig i år (till skillnad mot förra året när jag skilde mig, flyttade, skrev klart min magisteruppsats och sökte jobb denna månaden) eftersom jag drar på semester om mindre än två veckor. Förstås att jag önskar att jag har fångat upp alla bollar till dess. Klart man vill gå på semester och känna att läget är under kontroll. Det är ju högst mänskligt och det faktum att jag har en deadline stressar ju inte upp mig mindre direkt.

Men... Faktum är... Att om ca en månad så är den stressiga perioden över. Precis som den faktiskt är varje år. Om en månad så har allt fallit på plats, läget är under kontroll och man undrar varför man stressade upp sig så galet mycket när livet ändå är så härligt, solen skiner och man har så mycket roligt som händer i livet ;)

Njut av våren nu vänner, det dröjer till den är här nästa gång! Kram Anna

Att vara ledig

Hoppas att ni har möjlighet att njuta av en skön påskledighet därute!

Själv har jag påsklov (hur lyxigt?) och efter att tillbringat de första dagarna med att försöka komma ner i varv efter en intensiv jobbperiod så har jag nu gått in i skönt ledighetemood tillsammans med barnen. Planen var egentligen att de skulle tillbringa påsken tillsammans med sin pappa, eftersom det är pappavecka men eftersom han den stackaren ligger däckad i influensa så fick de stanna kvar här hemma istället. Och ingen är gladare över det än jag (även om jag förstås tycker synd om deras pappa som ligger sjuk och ensam över påsken). 

Planen för kommande lovvecka är att träna, slappa, mysa, se på film, läsa och sedan slappa och träna lite till. Ladda batterierna så att vi har energi att orka ända fram till sommarlovet. Eller ja, jag har ju semester inplanerad om bara några veckor (!!!!!) och jo, sonen skall tillbringa en vecka i solen tillsammans med sin mormor och morfar inom kort. Men lillasyster, hon behöver ladda sina batterier för HENNES energi skall räcka ända tills sommarlovet iallafall ;) 

Idag väntar iallafall en långprommis i solen tillsammans med en kompis. Bästa kombon, att mjukträna (som återhämtning efter de senaste dagarnas tokträning) samtidigt som man umgås med någon som man inte hinner träffa så mycket som man skulle vilja. Ute i solen! Kan ju inte annat än bli succé!

Ha det gôtt så hörs vi! Kram Anna

Att ha haft en knasig vecka

Vilken konstig vecka det blev. Inte alls vad jag hade planerat eller tänkt mig. Lillebror blev sjuk, vilket han i princip aldrig är och jag fick lov att vabba för andra gången (!) i hans liv. Han är verkligen en frisk unge, men luftrörsbesvären han hade i helgen eskalerade till ett gräsligt kruppanfall en natt i veckan och det resulterade i en hel dag på först vårdcentralen och sedan när medicinerna där inte gjorde jobbet, en eftermiddag och kväll på barnakuten. Där gjorde medicinerna till slut susen och vi kunde åka hem igen. Inte helt vanligt med kruppbesvär när man snart är tolv år men både han och jag blev rejält skakis när han inte kunde andas ordentligt. 

Så min till bredden bokade vecka på jobbet blev det bara pannkaka av. Det är ju sådant som händer, jag vet ju det. Men jag tycker ändå att det är jobbigt. Jag är helt enkelt inte van vid att vara hemma såhär och har då förfärligt svårt att släppa jobbet. Det är absolut något jag behöver jobba med, för inte har vår konstiga vecka blivit ett dugg bättre för att jag gått omkring och varit stressad över allt jag missat på jobbet. Töntigt är ordet...

Men nu hoppas vi och tror att han kan gå till skolan som vanligt igen i morgon. Vi var ute på en promenad i den härliga förmiddagssolen och testade så att andningen fungerade ordentligt. Backe upp och backe ner och vi tror att det skall fungera. Han har visserligen inte mycket till röst och han hostar fortfarande men han får all den luften han behöver trots att han anstränger sig så det skall nog gå bra! Vi fick en skön stund i solen och även om det blåste lite snålt nere vid sjön så var det härligt!

Ryktet säger att det skall bli betydligt tråkigare väder redan i morgon så därför känns det härligt att vi fick tillfälle att njuta av denna härliga dagen. I morgon kör vi fredag och sedan är det helg igen. Knasigt värre ;)

Kram Anna

Att komma ihåg vad man vill och vart man skall...

Svårt att säga om det var solen, värmen och den blå himlen som gjorde det.  Om det var våren och den varma vinden som väckte mig ur dvalan.

Eller om det var helgens umgänge med mina sköna styrelsekamrater var nyckeln. Om det var dagarna tillsammans med mina vänner som påminde mig om mitt ideella engagemang, min passion och vad jag brinner för.

Oavsett vad det var så är det så galet skönt att den är tillbaka igen. Livslusten, inspirationen, energin, peppen, drivet...

Fasen vad jag har saknat den. Vad jag är lycklig över att den är tillbaks för nu känner jag igen mig själv igen.

Nu kommer jag plötsligt  ihåg jag vad jag vill och vart jag skall igen. Himmel så skönt!

Kram på er! /Anna

Att tycka att det får räcka nu!

Herregud, tar den här vintern ALDRIG slut???? 

Fryser, fryser lite till och fryser lite ytterligare... Vart är du solen? Dig har jag bara sett några ynka få gånger sedan i november. Det är kallt, det är mörkt och det är blött. Regnar det inte så snöar det.... Jag har en fruktansvärt negativ och tråkig attityd till vintern, jag VET det! Men nu pallar jag inte längre. Trots att jobbet funkar bra, träningen funkar bra, maten funkar bra och sömnen funkar bra så har jag NOLL energi just nu. Tar mig knappt upp ur sängen på morgonen och nu känner jag hur det börjar sätta sig på psyket. Det bara måste handla om ljuset och värmen. Pallar inte att hålla upp humöret längre. Jag HATAR att frysa! Jag HATAR att jag inte får se solen på månader. Orkar inte omfamna den här jädra skitvintern mer. Nä, dra åt skogen säger jag. Nu vill jag har sol och värme. Jag FÖRTJÄNAR sol och värme. Gaaahhhh....

Nu är det nog! 

/Anna 

När man är pepp som tusan

Alltså, tänk att det räcker med att solen visar sig igen så kommer peppen tillbaks med full kraft igen! Vårkänslorna beter sig som fjärilar i magen och inspirationen är åter på topp. Det är en fantastisk känsla måste jag säga.  Just idag ligger hela mitt fokus på det positiva i mitt liv. Jag ser möjligheter och bortser från eventuella hinder. Jag känner ingen rädsla för vart livet tar mig utan ser mest fram mot vilka äventyr det kommer bjuda mig på. Att lyfta blicken och se vad som händer... Av erfarenhet så vet jag dock att sådan här livseufori inte brukar hålla i sig för evigt, livet har ju en tendens att kvickt plocka ner en på jorden igen, men just idag känns livet alldeles fantastiskt och det tänker jag minsann njuta av ;) 

För övrigt så njuter jag av att vara sportlovsledig tillsammans med lillebror och att få bonustid tillsammans med honom när det egentligen är pappavecka är lycka för mig. Vi har inga direkta planer i veckan förutom att tillbringa massor av kvalitetstid tillsammans. För det bjuder ju sällan vardagen på i några större mått. En vecka med tid  att ta igen det vi missat de senaste veckorna med andra ord. Tiden tillsammans med barnen är så kort och det är bara en tidsfråga innan hans mamma kommer långt ner på prioriteringslistan så det gäller att passa på att njuta av hans sällskap medan tid är. En plan vi har är att vi skall möbla om på vårt rum. Vi delar ju sovrum, jag och lillebror. Inte optimalt om man är 11 snart 12 år, att dela sovrum med sin mamma, men lägenheten är för liten och planlösningen tillåter tyvärr ingen annan lösning. Så vi delar rum ett tag till. Och i veckan skall vi se om vi kan trolla med knäna och se om vi kan få till den bästa möbleringen som rummet och våra möbler tillåter. Något att roa sig med när man är sportlovsledig :)

Kram /Anna

Att säga ja istället för att säga nej...

När man drabbas utav utmattning så är det första man behöver lära sig att säga nej. För troligtvis har man sagt ja för länge och nejen är därför en överlevnadsstrategi. Och det är bra på många sätt. Att säga nej åt sådant som bara drar energi och att själv sätta sina gränser för hur mycket man pallar.  Det måste man klara av och det har man troligtvis varit ganska kass på när man blir sjuk av stress. Men... Det trista är att man lär sig säga så mycket nej att det tillslut oreflekterat går automatiskt. Fortfarande troligtvis som en överlevnadsgrej. Men ändå. Efter ett tag med nej, blir livet ganska tråkigt. Lugnt och skönt, visst, men trist. Oändligt trist. Och allt blir ganska läskigt. Att lista ut om man borde välja ja eller nej i olika situationer kräver mer energi än vad man kan ana. Beslutsångesten drar mängder av energi. Man duckar för alla utmaningar och för de äventyr som livet har en förmåga att bjuda på bara man vågar lyfta blicken en smula.

Sedan en dag så bestämmer man sig för att börja säga ja igen. Troligtvis på grund av att livet är för kort för att fortsätta nej. Vi har ju bara ett liv och vem vill inte leva det fullt ut? Att fortfarande vara vaksam över att inte säga ja av fel anledningar såsom förväntningar och krav från andra eller av gammal vana. Energitjuvar skall hålla kort och de människor som försöker avkräva ett ja skall nonchaleras. Men man börjar säga ja för att man vill. Inne i hjärtat. För att man är nyfiken på vad som händer vid ett ja. För att man vill utmana sig själv, spränga sina gränser och leva livet fullt ut. 

Att vara där då man säger ja och omfamnar livet och inte säger nej per automatik längre måste väl vara ett bra tecken på att man börjar tillfriskna ganska rejält va? Om jag skulle beskriva känslan för er som inte riktigt är där som jag är just nu, utan rent av har en bit kvar till ni är beredda att säga ja igen så kan jag beskriva det. Så ni vet när det händer er. Det är som en gammal våt filt glider av er. Det är som om livet får lite mer färg (trots att det är mörkaste, kallaste, blötaste januari). Det är som om all oro bara rinner av kroppen. Och beslutet bara kommer. Beslutet att nu får det vara nog. Nu är det är dags att leva på 100% igen. Livet har för mycket att erbjuda.

Och ni kan inte ana hur befriande det känns :)

Kram på er! /Anna

Så var det nästan vardag igen...

Så var det vardag igen. Vilken härlig ledighet vi har haft, jag är verkligen utvilad på riktigt efter dessa sköna lediga slappa veckor. Och taggad. Inte till mörka tidiga mornar och inte till  lite för långa arbetsdagar. Men för övrigt så är jag  laddad för vårterminen. Hade det inte varit mörkt, blött och kallt så tror jag banne mig att allt hade varit perfekt. Då hade jag inte haft något att ha ont i magen för. Men vi går mot ljusare tider och med ljuset kommer också vardagen flyta på bättre. Så är det ju varje år...

Barnen började vårterminen med studiedag och jag började den med en ledig onsdag så vi fick en extra ledig dag hemma. Men i morse ställde vi klockan i ett tappert försök att vända tillbaks dygnet. fast det gick ärligt talat sådär. Vi kravlade inte ur sängen förrän klockan var tio iallafall. Det kommer med andra ord bli fruktansvärt för oss alla tre i morgon bitti ;)

Ikväll väntar träning. Har fått tränat en del under ledigheten men inte sådär regelbundet som jag så gärna vill. Det har berott på halsont som har kommit och gått men nu hoppas jag att den har gett med sig så att jag kan träna på som vanligt. Att träna regelbundet är verkligen ett bra sätt att bemästra vardagen. Något att längta efter. Kan verkligen se fram emot att få träna en hel dag. Skönt att vara där igen. Det var ett tag sedan...

Kramkram /Anna

Att göra lite prioriteringar och att sätta upp mål

Som vanligt så tycker jag ju att det är vansinnigt härligt med ett nytt år. För mig är det viktigt att få göra bokslut med det gamla och att dra upp riktlinjerna inför vad som komma skall. Det handlar inte om några direkta nyårslöften utan bara lite tankar på vad som skall få forma mitt liv det kommande året. Jag tycker att det är skönt att skriva ner mina målsättningar och kunna gå tillbaks och läsa dem igen om jag skulle känna mig vilsen. Här finns inga måsten och inga borden. Det här är bara vad jag vill, vad jag längtar efter och vad jag kommer må bra av...

Prioriteringar 2015:

Att älska. Mina barn, mina vänner, min familj, mig själv och min omvärld.... Jag tror att kärlek är lösningen på det mesta och det bästa sättet att rädda den här planeten från undergång är att sprida den. Att älska villkorslöst är att öppna upp sitt eget hjärta på vid gavel, med risk för att bli sårad förstås. Men den risken är bara att ta. Det är det enda sättet...

Att vila. Reflektion och återhämtning är inte bara livsnödvändigt utan också väldigt skönt och utvecklande. Jag vill älska yogan igen. Jag vill stirra på himlen och stilla intensiva tankar. Jag vill sova så mycket som min kropp behöver. Jag vill vila i nuet och njuta av livet. 

Att säga ja. Att inte låta mina egna rädslor stoppa mig. Livet blir bara så fantastiskt som man själv gör det. Om man bara vågar släppa taget en smula så väntar äventyren bakom hörnet.

   

Konkreta mätbara mål 2015:

Klara av att göra en pullup och ta 100 kg marklyft, Borde gå med lite jävlaranamma! För att klara detta tänker jag fortsätta äta och träna bra. Sedan tror jag att det ger sig av sig själv.

Ungefär så tänker jag. Hur tänker du?/Anna

Årsresumé 2014

Tänkte att jag lite traditionsenligt skulle försöka mig på en liten summering av det gångna året såhär på årets sista skälvande timmar. Jag har ju gjort lite olika de senaste åren, men i år gör jag det helt enkelt lätt för mig och knycker de frågor som valsar runt i bloggvärlden just nu. Varsågoda. Mina reflektioner från 2014 som jag nu är redo att lägga bakom mig ;)

Gjorde du någonting 2014 som du inte gjort förut?
Hoppade jämfota upp på en 50 cm hög låda, lyfte 80 kilo i marklyft, pressade 42 kilo över huvudet och så vidare och så vidare... Det blev många personliga rekord under året :)

Genomdrev du någon stor förändring?

Det var mycket som förändrades i mitt liv under 2014 men man får väl ändå säga att separationen från barnens pappa efter våra 24 år tillsammans och flytten till en egen lägenhet i våras var den största förändringen av dem alla. En förändring som förstås på många sätt var jobbig och smärtsam men som jag ändå är nöjd över. Det är fortfarande ovant att inte leva som familj men just nu mår jag bra av att leva ensam och lägger mycket krut på att hitta tillbaks till den personen jag är och som inte bara har sin identitet som mamma eller fru. Jag har varit det i så många år att jag liksom inte hade ordning på vem jag själv var där ett tag... 

Blev någon/några av dina vänner föräldrar i år?

Nej inte under 2014, men nu i början av 2015 så kommer en av mina närmsta vänner äntligen  bli mamma. Det längtar jag efter och ser fram emot!

Vilka datum från 2014 kommer du alltid att minnas?

Den 10:e augusti. Då uppfyllde jag mitt nyårslöfte, att komma upp i handstående själv. Mot en vägg visserligen, men ändå. Jag vågade och för mig krävdes det en hel del mod.

Vilka länder besökte du?

Först besökte jag London i början av februari. Första gången men förhoppningsvis dröjer det inte så länge innan jag åker tillbaka. Det var en omedelbar förälskelse som drabbade mig! Sedan åkte jag till Thailand i oktober. Där jag bland annat besökte ett barnhem i norra Thailand och umgicks med närmare 80-talet sköna ungar i två dagar. Det var absolut  några av de mest känslosamma dagarna i mitt liv och minnena därifrån kommer för evigt lysa i mitt hjärta. En resa jag är så oerhört tacksam över att jag fick lov att följa med på.

Bästa köpet?
Mina Reebok Nano 4.0. De är mycket välanvända och sååå sköna

Gjorde någonting dig riktigt glad?

Åh, det var mycket som gjorde mig riktigt, riktigt glad men en höjdpunkt var när jag tillsammans med min bästa pluggkompis fick magisteruppsatsen godkänd i april och vi på riktigt kunde lösa in vår distriktssköterskeexamen. Eller kanske det var mer lättnad än glädje om jag tänker efter... 

Saknar du någonting 2014 som du vill ha 2015?
En diskmaskin. En sådan hade gjort mitt liv så mycket lättare. Eller framförallt, vilken gladare mamma mina barn hade haft, och så mycket tjat de hade sluppit lyssna på ;)

Vad önskar du att du gjort mer?
Yogat. Längtar efter det. Ständigt och jämt. Men får inte till det. Fortfarande sviter från utmattningen 2012. Kan inte hålla koncentrationen tillräckligt. Det kryper i kroppen och jag kan inte njuta av lugnet. Men jag vill hitta tillbaks för jag saknar det...

Vad önskar du att du gjort mindre?

Låtit diverse energitjuvar påverkat mig. Himla onödigt, men jäklar vad svårt jag har att hålla andras stress ifrån mig. Något att jobba på under 2015...

Favoritprogram på tv?
Downton Abbey och Suits. De enda programmen jag ser på som går på tv. Och Let's Dance förstås. 

Bästa boken du läste i år?
Illa, men jag läste knappt några böcker. Det är olikt mig, för jag tycker verkligen om att läsa. Har alltid läst mycket. 2014 tog jag mig tyvärr inte tiden riktigt.

Största musikaliska upptäckten?
Rent generellt så är jag grymt efter när det gäller musik. Är ständigt sist på pucken och hittar all musik på min dotters Spotify-lista månader efter alla andra.

Vad var din största framgång på jobbet 2014?

Ja, vad skall man säga. Att jag fick drömjobbet som skolsköterska bland många andra sökande utan någon egentlig erfarenhet av yrket. Det måste väl ändå vara den största framgången. Alla jobb jag har haft i livet har jag trivts med men det här får mig verkligen att må bra på alla plan. Jag inbillar mig att jag faktiskt gör skillnad för vissa av de eleverna jag möter och vad kan väl vara mer tillfredsställande än det?

Största framgång på det privata planet?
Min förbättrade hälsa. För ett år sedan var den katastrof. Jag vägde på tok för mycket, kondisen var usel, musklerna var inte vidare starka, jag prioriterade mig själv och min kropp alldeles för dåligt. Men 2014 kom jag över tröskeln och är nu på god väg mot toppformen. 

Största misstaget?

När jag lät min nya fina cykel stå kvar vid tågstationen över natten och den förstås var stulen när jag skulle hämta den morgonen efter...

Var du gladare eller ledsnare i år jämfört med tidigare år?
Absolut gladare!

Vad spenderade du mest pengar på?

En ny cykel... Skittrist eftersom den stulna cykeln bara var en år gammal. Den nya är superfin och jag är verkligen mer än nöjd med den, men det var ändå så himla onödigt att behöva köpa en ny. Sedan la jag ju förstås mycket pengar på nya möbler...

Något du önskade dig och fick?
Mitt jobb. Det är jag verkligen glad och tacksam över. 

Något du önskade dig och inte fick?
Ett billigare boende. Min lägenhet är på tok för dyr för min lön. Men med tanke på hur besvärligt det är att hitta boende i min stad får jag vara glad att jag och barnen överhuvudtaget fick en lägenhet. Även om den både är för dyr och lite för liten för oss tre.

Vad gjorde du på din födelsedag 2014?
Var på läger tillsammans med familjen, Precis som jag varit ungefär hälften av alla mina födelsedagar. 

Finns det någonting som skulle gjort ditt år ännu bättre?
Har haft en del otur med sjuka under året och det hade väl inte direkt gjort året sämre om jag hade fått vara frisk. Bland annat låg jag inlagd på sjukhus några dygn i början av sommaren för en otäck inflammation i magen. Totalt onödigt. Sedan har jag dragits med halsont från och till nu i flera månader. Helsegt. Så jo 2014 har varit toppen men jag jag fått vara frisk hade det helt enkelt varit ännu bättre!

Vad fick dig att må bra?
När jag insåg att den styrka jag har är så mycket större än vad jag trott. Jag har varit så duktig på att slå ner mig själv så länge, men det är slut på det nu. Det har bara varit mina egna rädslor som har stoppat mig tidigare men livet är för kort för att dem stoppa mig från att nå mina drömmars mål. Insikten att jag har all den styrka som krävs för att skapa det liv jag vill ha får mig att må bra.

Vem saknade du?

Mina barn. Att ha dem nära bara varannan vecka gör ont i mammahjärtat förstås. Men samtidigt tänker jag att för mig är det bra övning. De kommer inte bo kvar hemma hos mamma för evigt och för eller senare så måste jag lära mig att leva ensam utan dem (även om det i lillebrors fall lär dröja gaaaaanska många år ändå). En konsekvens av varannanveckas livet är att jag njuter mer av veckorna när barnen väl är här. De veckorna slösar jag inte bort tid på att slösurfa eller glo på tv utan då är det fullt fokus de få timmar vi har tillsammans.

De bästa nya människorna du träffade?

Alla nya träningskompisar. Vi känner inte varandra speciellt bra, men vi svettas, plågas, skrattar, spränger gränser och utvecklas tillsammans flera gånger i veckan. De peppar, utmanar och pushar mig och för det kommer jag alltid vara dem tacksam. Människor man delar blod, svett och tårar tillsammans med har en speciell plats i hjärtat helt enkelt ;)

Mest stolt över?
-19 kilo...

Högsta önskan just nu?
Att jag och min familj får vara friska. Fred på jorden. Att alla barn skall få äta sig mätta och vara trygga... Ja det vanliga ungefär...

Vad längtar du efter?
Att bli kär igen ;) Är osäker på om mitt hjärta är redo för det egentligen, men det är väl ett gott tecken om något att jag börjat längta lite iallafall.

Vad tänker du göra annorlunda nästa år?
Lägga mindre energi på sådant jag inte påverka och mer på mig själv och de som är viktiga för mig. Bli ännu bättre på att säga ja istället för nej bara för att jag är skraj! Njuta mer av vardagen och öppna ögonen för lyckan i det lilla,

Kram och gott nytt på er! /Anna

Att få gå på jullov och att samtidigt vara lite lipig

Jullov, det är fina grejer det. Både barnen och jag har gjort vår sista dag och nu störtdyker vi huvudstupa rätt ner i julmyset. Så välbehövligt med lov för oss alla tre. Tre långa veckor att bara ta det lugnt och ladda batterierna för den kommande vårterminen. Jag önskar att alla människor skulle kunna få ett jullov, för det är banne mig en livlina nu när det är som mörkast och eländigast ute. Förstås att det inte är möjligt, men tänk så bra alla skulle må...

Vad det gäller julstress så vägrar jag befatta mig med den. Vi skall fira jul här hos mig i år. Det kommer definitivt bli alldeles för trångt eftersom vi blir så många och hemmet är så litet och troligen skulle jag kunna vrida mig in och ut i alla förberedelser för den ultimata julen. Men... what's the point? Det var ju lugn och ro vi ville ha. Att hinna umgås och njuta av tända ljus, spela kort, hänga i soffan, käka knäck och glo på film. Det är ju planen. Och då får det bli som det blir helt enkelt. Vad gör det då att det är lite skitigt i hörnen och att julbordet inte är komplett. Vi lär bli mätta ändå. Om inte annat på all knäck som jag råkade koka i bara farten ;)

Nä, lugn och ro är precis vad jag behöver. Hösten har på många sätt varit fantastisk och definitivt en av de bättre. Men jösses vad jag är trött och sliten nu. Och när jag blir trött då bölar jag. Det är då tårarna rinner i strida strömmar nedför kinderna utan någon egentlig orsak. Jag blir så löjligt emotionell och känslorna ligger som ett tunt lager utanpå skinnet.  Så det är vad jag har gjort idag. Bakat bullar och fulgråtit. Njutit av den vackra granen jag lyckades få hem med hjälp av en snäll kompis och lipat lite till. Längtat efter alla mina barn, mina föräldrar och min bror och bölat ännu lite mer... Tänkt på alla barn som inte alls längtar efter jul för att det inte är sådär mysigt och glittrande hemma hos dem på jul. Barnen som har föräldrar som inte är förmögna att ge dem mys och kärlek. Tänkt på alla våra vänner därute som sitter timme efter timme, dag efter dag ute i kyla, regn och mörker för att försöka skramla ihop några kronor att skicka hem till familjen. Jag känner så mycket att hjärtat går i bitar... Jag är så privilegierad och det gör mig så melankolisk just idag. 

Jag är så tacksam och lycklig över det liv jag lever. Jag är stolt över de val jag gjort och över den jag är. Jag älskar mina nära och kära gränslöst och skulle göra vad som helst för att alla i min familj skall må bra. Jag har de finaste vänner man kan önska... Jag har ett jobb som gör att jag varje dag gör skillnad. Det är vad jag vill tro iallafall. Nej, jag kan på inga sätt säga att det fattas något i mitt liv. På det stora hela så är jag nog precis där jag skall vara. Möjligtvis kanske att lite kramar och kyssar skulle förgylla det ytterligare en smula... Kanske är det något man kan önska sig av tomten? ;)

(Är man emotionell och lipig behöver man  definitivt ett soundtrack. Idag är det den här som har gått på repeat här hemma)

All kärlek/Anna

Att vara lite kass

Hello!

Längesedan... Igen... Vilket kanske pekar på hur mycket det har varit runt omkring mig sedan jag kom hem från resan för en månad sedan. Det var lite att ta igen om man säger så ;)

Jo, det har verkligen varit en hektisk höst, men den har på många sätt varit bra. Lite lite med tid för återhämtning och vila bara. Vilket förstås kom i kapp mig. Med feber och huvudvärken from hell som däckade mig igår. Så nu ligger jag här. Trött, hängig och med ett bultade huvud. Inget som ingick i min planering direkt, men samtidigt inte annat att göra än att kapitulera och inta ryggläge ett par dagar. Men så trist det är... Mycket på jobbet, men inget värre än att det funkar att skjuta upp det några dagar. Värre är det med träningen som jag har missat mycket av den senaste månaden. Först resan då det blev paus ett par veckor. Sedan en skrapig och svullen hals som gjorde att jag inte vågade mig på att träna på ytterligare två veckor. Sedan en del kvällsarbete som satte käppar i hjulet. Förra veckan för första veckan på länge som jag körde mina fyra pass. Och SÅ. HIMLA. HÄRLIGT. DET. VAR! Älskar det. Blir alldeles lycklig och fylld av energi och det känns som om jag orkar med tidiga mörka mornar hur lätt som helst bara jag får träna. Men nu ligger jag här igen. utslagen och tycker liiiiiite synd om mig själv. Lite uttråkad också om jag skall vara ärlig. Barnen är hos sin pappa denna veckan så jag har inte ens någon som klappar mig på pannan och gör te åt mig. Stackars, stackars... Hahaha, nä skoja bara. Jag reder mig nog. Nu kanske jag får lite tid över att skriva här istället. Det har jag ju också längtat efter :)

Ha det gött! /Anna