Det största av allt....

Något magiskt är på gång. Något som är så stort att det är svårt att greppa. Svindlande, spännande, läskigt och alldeles, alldeles underbart...

Det är inte jag som har ett litet liv som växer inom mig även om det vore fullt möjligt. Men min dotter har... En liten redan så älskad unge som beräknas komma till oss i början av februari.

Jag skall alltså bli mormor. Redan. Har svårt att ta in det. Mormor känns ju helt vrickat, jag är på tok för ung för det. Men det spelar liksom ingen roll, eftersom det skall bli så fantastiskt spännande att vi skall bli en till. En till att älska...

Som vi längtar...

Kram Anna

Att ha ett gäng bonusar

Redo för kalas!

Min älskade guddotter fyller 14 (!!!!) år om några dagar och jag ser fram mot att få fira henne och att få umgås med henne och hennes familj i helgen. Passar fint när min egen familj är ute och flyger och far på alla möjliga håll. Döttrarna är i Halmstad och umgås med morbror och kusiner och lillebror hänger med sina andra kusiner hela helgen. 

Då passar jag på att tanka kärlek med min bonusfamilj. Inte det sämsta att ha en sådan om ni frågar mig <3

/Anna

Att ha träffat den rätta...

Vaknade en tidig morgon, mitt i en dröm. Drömmen var så intensiv och berörde mig så djupt att jag inte har släppt den än för i min dröm träffade jag honom, den som jag kommer att älska.

Han som fick mitt hjärta att bulta igen och som såg på mig med en blick fylld av värme och kärlek. Han som höll mig nära, nära och som fick mina andetag att gå i samma takt som hans. Han vars vackra ögon såg min själ och som sa, jag är din...

Drömmen var så verklig att jag fortfarande var kvar i omfamningen när jag vaknade och allt jag kunde känna var lycka över att han finns. Han finns därute och jag kommer att träffa honom. En vacker dag. När mitt hjärta är redo. Drömmen fyllde mig med sådan tillförsikt och glädje. Det är inte kört för mig. Jag kommer känna kärleken igen... Han finns därute. Jag skall bara våga lyfta blicken så jag inte missar honom...

Kram

När det är slut på riktigt

Idag fick jag papper på att jag inte längre är gift... 

Trots att det är ett bra och ömsesidigt beslut och trots att vi båda är mycket nöjda med det, så var det... konstigt. Att se det på papper. Så slutgiltigt. Nu är det över på riktigt. 24 fina år och tre fantastiska barn senare. 24 år är riktigt, riktigt många år av mitt liv. En bra bit mer än hälften. Jag har inte varit ensam sedan jag var 16 år. När man är 16 är man ju inte ens vuxen. Jag har aldrig varit vuxen och varit ensam. Även om jag på många sätt har hunnit vänja mig vid ensamheten de här åtta månaderna som  har gått sedan jag flyttade så känns det tomt. Tomt men ändå skönt. Det är dubbelt det där. Jag är lycklig för det som varit men jag är också glad över hur modiga vi var när vi tog beslutet att fortsätta våra liv på varsitt håll när vi inte längre klarade av att göra varandra lyckliga. Det var ett stort beslut och det var förstås viktigt att det blir rätt med tanke på att det finns tre underbara barn som påverkades rejält. Men det var rätt beslut. Tack och lov. 

Men nu är ett, på många sätt, bra äktenskap till ända och det är dags att blicka framåt. Jag är tacksam över allt som varit men nu är det fokus på mitt nya liv. Mitt nya liv som jag trivs alldeles förträffligt med. Jag har lärt mig att umgås med mig själv igen. Och trivas med det. I dag gör jag bokslut med det gamla och skänker en extra tanke till den fantastiska människa som jag levt med sedan jag var så ung, som jag älskat så stor del av mitt liv och som jag fått de bästa ungarna tillsammans med. Och som förstås alltid kommer vara en stor del av mitt liv. En vacker dag kommer vi att bli mormor och morfar och farmor och farfar till samma barnbarn. Bara en sådan sak ;)

Kram/Anna 

Att ha firat jul

Så, då var julen över för denna gången. Tänk vad fort det går va... En hel månads förberedelser så är det över på tre korta dagar ;)

Vår jul har iallafall varit allt man kan önska och lite till. Den plan vi hade höll inte riktigt på grund av diverse sjuka  i familjen men tack vare att samtliga är så flexibla så blev det bra tillslut ändå. För mig är det det allra viktigaste med julen att få ha mina kära nära, får jag bara ha det så är jag lycklig, och i år hade jag turen att få ha det. (Det var bara två småtroll som fattades för de firade jul med sin mamma i år, men jag hoppas på att få kramas med dem snart ändå).

Jag inser att tiden med alla barnen hemma på jul  är begränsad och att de inom en inte alltför avlägsen framtid kommer ha egna familjer som de vill fira med och dessutom respektives familjer att ta hänsyn till och då kommer det vara dags att stiga åt sidan och låta dem bestämma hur de vill ha det. Men i år hade jag alla mina tre barn hemma hela julen och gissa hur mycket jag njöt av det :)

Ja, julen har verkligen varit lugn och skön på alla sätt även fast vi varit många fast igår när lägenheten tömdes på folk och bara lillasyster, lillebror och jag blev kvar hemma gick vi in i ledighetsmood på riktigt. Mysbrallor, raggsockar och soffhäng för hela slanten. Så. Himla. Skönt! 

Som sagt, den här hösten har varit minst sagt intensiv för oss alla tre så det här är precis vad vi behöver. Lugn och ro och göra precis ingenting några dagar. Ett bra slut på ett intensivt 2014 :)

Kram Anna

Att älska gränslöst

De där tre. De där som jag burit inom mig och som jag längtat efter. De där tre fantastiska människorna som både är vuxna och ganska så stora nuförtiden. 

Just de där tre som fyller mitt liv med så mycket glädje, skratt och kärlek. Som gör mig stolt och lycklig över att få vara just deras mamma. 

Just dem älskar jag till månen och tillbaks <3

/Anna

Att längta ihjäl sig...

Bara onsdag och veckan känns evighetslång. Tycker veckorna utan barnen har gått relativt bra hittills, men den här har sannerligen varit förfärlig. Mammahjärtat längtar så att det värker... Kanske känns det värre än tidigare bara för att jag skall resa bort över helgen och dagarna utan dem är fler än i vanliga fall. Inte förrän på söndag får jag lov att krama om dem igen.... Eller så hänger det ihop med det faktum att jobbet har tagit lite för mycket energi denna veckan, eller att jag har jobbat sent och inte hunnit träna  någonting, Eller kanske det hänger ihop med att jag har sovit lite kass. En tuff vecka på många sätt och lite för lite tid till återhämtning gör att jag känner mig lite sliten och lipig...

 Eller kanske, kanske det är så att det inte är meningen att man skall vara så länge från sina barn...

Älskar er gränslöst mina underbara ungar <3

Att känna glädje och tacksamhet

Men hur härligt har inte vi haft det då? 

Vi har i två dagar hängt med våra vänner vid deras fantastiska landställe. Om jag säger morgondopp, kvällsdopp, bästa människorna, kubbspel, fotboll på storbild, gapskratt, godaste maten, frukost ute på bryggan, sova middag i solstolen och bad i 24 gradigt vatten gång, på gång, på gång ... Vad säger ni då? Att livet inte blir så mycket bättre än såhär antagligen va? 

Är så tacksam och glad över våra fantastiska vänner som generöst delar med sig av sin härliga tillvaro där ute till oss <3 

Ikväll väntar ett träningspass borta i boxen efter tre vilodagar. Skall bli oerhört skönt att röra på sig igen, även om det finns en risk att vi kommer försmäkta i värmen ;) Hoppas att vi överlever...

Kram Anna

Att snart ha fullt hus

Kära nån vilket oväder det är ute idag. Det brakar och blixtrar och regnet bankar mot rutorna. Själv har jag haft sådan himla flax att när jag varit ute för att ta mig till och från jobb, just då har det varit uppehåll. Inte alla dagar som man har sådan tur att komma hem torrskodd en sådan här dag  ;)

Annars är det lugnt och skönt här hemma. Gjorde stan i jakt på examenskläder till lillebror, nya allergimediciner och diverse presenter tillsammans med familjen i eftermiddags och efter en mysfika tillsammans följde barnen med sin pappa hem. Men redan i morgon kommer de hit så jag skall inte behöva längta så länge. Skönt att de är så stora och vi bor så nära att vi kan ses även de veckor vi inte bor tillsammans. En vecka utan dem hade varit alldeles för lång annars! Även storasyster är hemma över helgen så jag har möjlighet att kramas med alla mina älsklingar och som grädde på moset kommer även brorsbarnen och deras pappa i morgon! Så man kan säga att det blir fullt hus här. Därav lite njutningsfull lugn och ro ikväll ;)

Kramkram /Anna

Att få en alldeles underbar present

Godmorgon!

I morsdags-present fick jag en tavla av storasyster. En tavla målad med massor av kärlek och omtanke. En tavla som är så mycket jag som det bara kan bli. Hon vet vad hennes mamma tycker om den där storasystern. Dessutom är hon fantastiskt talangfull. Och kärleksfull. Den bästa av storasystrar faktiskt. Jag älskar dig gränslöst mitt hjärta...

/Anna

Tack!

Tack raraste ni för alla fina och kloka ord ni har mailat, lämnat här på bloggen och på facebook. Tack för alla kramar jag fått och för all kärlek ni har öst över mig. Vilka fantastiska vänner jag har. Ni är bäst och jag är så oerhört lycklig lottad över att det finns så många som bryr sig om just mig. Ni har visat så mycket omtanke att jag blir alldeles rörd. Tack snälla, snälla ni...

Som sagt, vi mår bra allihop. Lite stukade såklart, men ändå nöjda. Nöjda över att vi nog lyckades hitta ett sätt som har gjort den här separationen så lätt och smidig som möjligt. Med omtanke och respekt för varandra och med fullt fokus på de barn som vi båda älskar gränslöst. 

Jag ser med stor nyfikenhet fram mot vad livet har att erbjuda framöver. Ett nytt liv, en ny fas. Lite same same men ändå inte. Även om jag är oerhört tacksam och lycklig över hur mitt liv har sett ut hittills så är jag även förväntansfull inför vad komma skall. Vad är det som ligger framför mig? Möjligheterna är oändliga och jag kommer att försöka omfamna livet på bästa sätt oavsett vilka utmaningar jag kommer att stöta på framöver. Jag älskar mina barn mer än livet och jag kommer att njuta av de år jag fortfarande har tillsammans med dem innan de självständigt  flyger ut i världen. Men jag skall även försöka lära mig att njuta av mitt eget sällskap och hitta tillbaks till min egna inneboende styrka. Min styrka som kommer ta mig precis dit jag vill...

Men först har jag en hemtenta att klara av ;)

Kram Anna

Att släppa den stora bomben

Hej på er!

ÄNTLIGEN är jag ute på andra sidan efter den tuffaste månaden i mitt liv och jag njuter av  den känsla av lugn som börjar sprida sig i kroppen. Inte nog med att månadsskiftet april-maj innebar en hektisk tid med åtskilliga anställningsintervjuer (vilket tillslut resulterade i att drömjobbet blev mitt) och en intensiv skrivperiod med uppsatsen (vilken nu  i princip är klar och godkänd). Nej, månadsskiftet april-maj innebar också något alldeles livsomvälvande för det var då jag och barnens pappa slutade att leva under samma tak. Något vi har gjort den senaste 24 åren av mitt liv...

Så för första gången i mitt liv lever jag ensam, vilket förstås är en väldigt underlig känsla. Framöver skall jag bara vara del av hälften av mina barns liv och det är den absolut största sorgen. När man som jag varit flickvän, mamma och fru så länge känns det väldigt, väldigt konstigt att leva ensam varannan vecka. Livet utan barnen nära nära är riktigt jobbigt. Men jag antar att det inte är annat än att försöka göra det bästa av det. Att försöka njuta av all egotid som det  plötsligt finns utrymme för.

Men vi mår bra, allihop. Barnens pappa och jag tog gemensamt beslutet att inte längre leva tillsammans och vi tycker båda att det känns helt rätt (sorgligt förstås, men ändå rätt). Vi har haft 24 fina år tillsammans och de härligaste ungarna är våra och det är jag otroligt tacksam över. Jag är glad över just han är pappa till de barnen jag fått och jag är lycklig över att vi har en bra relation till varandra. Vi har inte krossat varandras hjärtan utan vi väljer helt enkelt att leva vidare våra liv utan varandra ändå. Det var kanske inte vad någon av oss hade tänkt från början, men nu när det är här vi har landat så känns det bra det med. 

Så sedan tre veckor tillbaka så bor jag och barnen i en fin lägenhet på andra sidan stan med en makalöst vacker utsikt över sjön. Vi har börjat bo in oss och även om vi fortfarande knappt har några möbler så börjar det faktiskt kännas som hemma så smått. Jag tror minsann att vi kommer att trivas här :)

Så är det. Livet går vidare. Jag känner mig starkare än någonsin och jag känner på mig att livet framöver kommer bli riktigt, riktigt bra.

Kram på er! /Anna

I väntan på en invasion

Snart är de äntligen här. Skönaste syskonbarnen <3

Hellooooooo!

Fredag i kombination med sol och värme kan väl inte annat än att bidra till ett bättre humör? Invasion av nära och kära väntar under kvällen och i natt kommer vi fylla varje säng och madrass som hemmet kan uppbringa. Jättemysigt förstås, men jag tror nog att en kort powernap på soffan innan de börjar att droppa in kommer att göra susen. Lite sådär i förebyggande syfte om inte annat :)

Tack för all pepp ni ger mig i form av kommentarer och mail. Även om jag har varit dålig på att svara den senaste tiden så innebär det inte att jag inte uppskattar alla era fina ord, för såklart att jag gör det. Ni är för rara allihop och all den kärlek ni delar med er av lyfter mig. För precis som ni har förstått så står jag inför en del utmaningar och förändringar i livet som tar mycket energi just nu. Allt kommer att lösa sig till det bästa, det är min fasta övertygelse men det kommer att fortsätta vara lite motigt ett tag till. Därför betyder er omtanke så fantastiskt mycket!

Kram på er!

/Anna

Världens mest älskade Maja

Världens kärleksfullaste, smartaste, roligaste, vackraste, skönaste och älskade Maja fyller 17 år idag och det firar vi med pompa och ståt (eller iallafall med paket och våffelkalas som sig bör). 

Vad har dessa 17 år tagit vägen kan man undra?

Ha en fin dag! /Anna

Kärlek

Alla hjärtans dag.

Ett kommersiellt jippo som skapar köphysteri för alla älskande och ångest för alla singlar eller rent utav en dag då vi påminns om att sprida lite mer kärlek runt omkring oss? Jag väljer absolut det senare... 

Omtanke och kärlek är någonting som vi alla borde vara generösare med och då givetvis varje dag, året runt. Och dagen är en påminnelse om detta som jag ser det.

All kärlek /Anna

Vänliga veckan

Vänliga veckan och dags för lite självrannsakan och reflektion. För om vi alla generöst och osjälviskt skulle sprida lite mer kärlek, omtanke och uppskattning kring oss så kanske kanske världen skulle se lite annorlunda ut! Och det hade väl varit fasligt trevligt?

Puss och kram på er!

/Anna

En kopp varm choklad fylld med värme och kärlek

Pia, vars blogg jag älskar, brukar ofta skriva så härligt att varm choklad liksom är svaret på alla frågor och att varm choklad är så mycket mer än varm choklad. Det är värme och det är kärlek serverad i en kopp... Och jag tycker att det är så vackert. Och klokt... 

Välbehövlig ledig dag att ladda slutkörda batterier på. Livet är härligt och jag trivs verkligen med mitt nya jobb. Men vila behöver jag mycket mer än vad jag tar mig tid till. Det är så förrädiskt lätt att ramla in i gamla mönster nu när jag jobbar igen. Mönster som en gång placerade mitt pannben rakt in i en hård tegelvägg. Mönster jag trodde jag hade brutit med för evigt... 

Min almanacka är välfylld. Mestadels med roliga saker och även med de små äventyr som jag uppskattar så. Men att lyckas balansera upp alla roligheter med vila är en av mina allra svagaste punkter. Jag behöver ständigt varje dag jobba med mina tankar som drar paralleller mellan vila och lathet.  

Som sagt... 

Det var ju det här med att vara lite snäll mot sig själv. Sannerligen någonting att jobba på. Med en stor kopp varm choklad fylld med värme och kärlek...

Kram Anna

Att vara lite snäll mot sig själv

Något som jag verkligen brukar lyfta fram i samtal med eleverna på skolan det är vikten av att vara snäll mot sig själv. Vi människor ställer ofta helt orimliga krav på både oss själva och på våra medmänniskor. Det är så mycket vi skall. Vi skall ha en bra utbildning, ett bra jobb, hus, bil och prylar. Vi skall vara smala och snygga, vältränade och piffade. Vi skall ha ett rikt socialt liv både på nätet och irl. Vi skall vara lyckliga, kära och ha ett jävligt bra sexliv. 

Och framför allt...Vi skall ha barn som är värda att visa upp för omvärlden. För att ha avlat framgångsrika och lyckliga barn är ju det ultimata beviset på hur lyckade vi själva är. Inte lätt som ungdom att leva upp till de kraven va? Snacka om press...

Ungdomar ställer grymt höga krav på sig själv idag och det är klart att det är vi vuxna som ställer de kraven på dem egentligen. Förstås. Inte rent ut alla gånger kanske, men om inte annat genom det liv vi själva försöker leva. Övervägande antal ungdomar jag träffat är stressade över skolarbetet, de är stressade över att de inte tränar så mycket de borde, att de inte hinner träffa kompisar. De har dåligt samvete om de äter för mycket socker, om de sitter för mycket framför dator eller tv. De har ångest över sin vikt när de är är precis perfekta allihop. Och de är så förlamade av kraven att vara lyckade och perfekta att de inte ens orkar drömma om framtiden. 

Därför lägger jag inte på långa vägar lika mycket av min arbetstid som skolsköterska på att undervisa om hälsosamma levnadsvanor som att lära ut mantrat: Var inte så jäkla hård mot dig själv, slappna av och försök njut av den härliga människa du är så kommer saker och ting lösa sig av sig själv! Var snäll mot dig själv för bövelen, för du är fantastisk!

Det gör mig så grymt ledsen att jag är en del av den vuxenvärld som förmedlar den skeva synen på livet vidare till kommande generationer. Är det verkligen vad vi vill? Att våra barn skall kämpa hela sitt liv för att försöka leva upp till de krav som vi har satt upp och som vi själva inte mäktar med att leva upp till? Varför inte bara låta dem vara lyckliga istället?

Kram på er!

/Anna

När man inte riktigt hänger med...

Alltså, ursäkta mig... men när hände det här egentligen?

/Anna

Vad som händer när man åker på Spa

Spa-dagen igår var naturligtvis sådär alldeles fantastisk som jag trodde den skulle vara. Inte nog med att få tillbringa ett halvt dygn på världens härligaste ställe  utan att få göra det tillsammans med sin mamma, pappa och lillebror ger ju liksom ytterligare en dimension till det hela. En helt perfekt dag på alla sätt och vis.

Det är spännande vad som händer i kroppen och själen när man har möjlighet att gå ner i varv sådär totalt. För mig är det alltid jobbigt de första  timmarna. Kroppen slappnar alltid av relativt fort och en skön trötthet sprider sig ganska så omedelbart. Men huvudet och andningen tar det betydligt längre tid för att komma ner i varv. När vi var på ett mediationspass igår låg ångesten och lurade precis under ytan och jag fick använda all min styrka för att inte låta det bryta ut. Men efter ett tag när även knoppen varvat ner, då är det ren och skär njutning. Och då, som ett brev på posten, så poppar de kreativa tankarna igång. Det är precis som om hjärnan måste lyckas tränga bort den vanliga studshjärnan för att kunna ge plats åt alla rena, positiva, kreativa tankar. Just i den fasen mår jag som allra bäst och känslan är nästan euforisk. Det är då jag trivs som bäst och det är den personen som jag identifierar som Anna.

Fasen som följer är också lite speciell och även om den på ett sätt är jobbig så är jag extremt tacksam över att få uppleva den. Den startar när jag kommer hem, fortfarande befinner mig i den sköna spabubblan, men när verkligheten ändå infinner sig så smått. Det är då de kreativa tankarna och den sköna avslappnade känslan övergår till en reflektion över livet i stort. Just nu är jag ju löjligt tillfreds med livet, mycket beroende på att jag har hittat rätt med mitt jobb och detta i kombination med att känslorna nästan ligger utanpå kroppen har resulterat i ett ganska konstant tårflöde under dagen. Tårarna rinner av tacksamhet över min fantastiska familj, över att mina föräldrar är friska och krya, över min relation till min lillebror. Att jag har världens finaste kompis som jag skriver uppsats ihop med och att jag är frisk, att jag har världens roligaste jobb, jordens gulligaste bloggläsare.... and so on...

Jag känner mig ödmjuk inför vilken tur jag har samtidigt som jag faktiskt förstår att allt handlar inte om att jag har haft tur här i livet utan även om att mitt liv ser ut som det gör för att jag är den jag är. Mycket av det jag är tacksam över har jag skapat själv, i interaktion med andra naturligtvis, men ändå. Det handlar inte bara om de förutsättningar jag har haft här i livet (vilka naturligtvis har underlättat för mig) utan det handlar även om vad jag har lyckats skapa. Relationer som jag har del i. All kärlek jag känner för nära och kära och även låter dem veta och allt slit med studier och jobb har gjort att jag står på ett ställe i livet som jag är så otroligt tacksam över. Och det är klart att tårarna rinner då...

Många fördelar med att åka på spa således ;)

Önskar er en alldeles fantastisk fredagkväll!

Kram Anna