Att ha tagit ett beslut

Tack för feedbacken jag fått på mina funderingar angående bloggens varande eller icke varande. Att skriva har verkligen blivit en stor del av mig och jag har beslutat mig för att fortsätta tillgodose mitt behov att uttrycka mig i text. I vilken form jag kommer fortsätta skriva vet jag inte riktigt än, men jag fortsätter här för nu så får jag fortsätta känna mig fram när det gäller inriktningen på bloggen. 

Nytt är att jag inte längre kommer dela blogginläggen från min privata facebook-sida (idag är det ca 200 av mina vänner som kommer den vägen och läser mina blogginlägg). Jag kommer dela inläggen på bloggens faceebook sida så för att kunna följa bloggen gilla gärna den sidan för de senaste uppdateringarna. Eller så följer ni bloggen på Bloglovin (länk finns här till höger). Easypeasy ;)

Kram på er! /Anna

En bloggs varande eller icke varande

Jag har svårt att hitta tiden till att blogga nuförtiden. Som ni förmodligen redan märkt ;) Och när tiden inte riktigt räcker till så är det ibland svårt att hitta inspirationen. Dessutom märker jag att desto mer sällan jag skriver desto mer censurerar jag mig själv. Det är precis som om jag måste prestera på topp de få gånger jag skriver, vilket förstås är löjligt som sjutton. Det finns inget att bevisa. Ni läsare är fantastiskt trogna och ni är lika många om jag så skriver ofta eller om jag skriver sällan. Vilket förstås är jätteroligt!

Men bloggvärlden har förändrats enormt under de åren jag har skrivit på nätet. Från att ha bloggat i dagboksform för de närmast sörjande, till att bilder och foton blev allt viktigare, och nu när bloggar behöver vara enormt nischade för att få besökare. Folk läser bloggar i mobilen i en annan utsträckning och då blir det krångligare att lämna kommentarer, så de har minskat drastiskt de senaste åren. Vilket förstås är tråkigt på många sätt eftersom det är interaktionen med läsarna som är spännande. Det är minst 300-400 personer som besöker min blogg dagligen och läser vad jag skriver och det är en handfull som ger feedback på det jag delar med mig av. Till 90% är de som lämnar kommentarer bloggare själva och förstår troligen hur mycket det betyder med gensvar.

Så är det, förutsättningarna ändras hela tiden och det är ju förstås på många sätt spännande. Men det får mig ändå att fundera på vad jag vill med mitt bloggande. Det finns så mycket jag skulle vilja dela med mig av, men nu kan jag ibland känna att det är lite olustigt att vara så transparent när gensvaret inte är så stort. Det kanske kan tyckas fånigt att reflektera över detta nu efter alla år av öppenhet. Men ärligt, det är någonting som har ändrats och jag kan inte riktigt sätta fingret på vad det är... Men det får mig att fega en smula när jag skriver.

Skall fundera vidare ett tag på hur jag skall hantera bloggen. Om jag skall fortsätta som vanligt, om jag skall starta nytt med annat fokus. För jag tycker ju att det är fantastiskt roligt att skriva och skulle absolut sakna det. Eller om jag helt enkelt bara skall lägga ner. Jag vet inte riktigt. Skall fundera ett tag tror jag...

Kram Anna

Att göra lite prioriteringar och att sätta upp mål

Som vanligt så tycker jag ju att det är vansinnigt härligt med ett nytt år. För mig är det viktigt att få göra bokslut med det gamla och att dra upp riktlinjerna inför vad som komma skall. Det handlar inte om några direkta nyårslöften utan bara lite tankar på vad som skall få forma mitt liv det kommande året. Jag tycker att det är skönt att skriva ner mina målsättningar och kunna gå tillbaks och läsa dem igen om jag skulle känna mig vilsen. Här finns inga måsten och inga borden. Det här är bara vad jag vill, vad jag längtar efter och vad jag kommer må bra av...

Prioriteringar 2015:

Att älska. Mina barn, mina vänner, min familj, mig själv och min omvärld.... Jag tror att kärlek är lösningen på det mesta och det bästa sättet att rädda den här planeten från undergång är att sprida den. Att älska villkorslöst är att öppna upp sitt eget hjärta på vid gavel, med risk för att bli sårad förstås. Men den risken är bara att ta. Det är det enda sättet...

Att vila. Reflektion och återhämtning är inte bara livsnödvändigt utan också väldigt skönt och utvecklande. Jag vill älska yogan igen. Jag vill stirra på himlen och stilla intensiva tankar. Jag vill sova så mycket som min kropp behöver. Jag vill vila i nuet och njuta av livet. 

Att säga ja. Att inte låta mina egna rädslor stoppa mig. Livet blir bara så fantastiskt som man själv gör det. Om man bara vågar släppa taget en smula så väntar äventyren bakom hörnet.

   

Konkreta mätbara mål 2015:

Klara av att göra en pullup och ta 100 kg marklyft, Borde gå med lite jävlaranamma! För att klara detta tänker jag fortsätta äta och träna bra. Sedan tror jag att det ger sig av sig själv.

Ungefär så tänker jag. Hur tänker du?/Anna

Att fira jul på ett nytt ställe

Första julen i nya lägenheten och första julen då mina barn har två hem... 

Inte helt lätt att förhålla sig till. Ja själva firandet är inte så besvärligt. Vi firar julen allihop tillsammans för enkelhetens skull. Men allt annat. Alla traditioner, allt som skall vara som vanligt, som det är varje jul... Det är betydligt trassligare. Jag var hemma hos barnens pappa häromdagen och rotade runt i jullådorna. Målet var att få med sig några gamla grejer hit. Några som har hängt med ett tag och som barnen förknippar med jul, för att även detta hemmet skall färgas lite av deras historia och barndom. Tror att jag lyckades ganska bra. En del viktiga saker blev kvar och en del fick jag med mig hem. 

Måste jobba på det där. Själv är jag grymt onostalgisk och är inte det minsta traditionsbunden. Men jag glömmer lätt att det inte är samma sak för barnen. Det var mitt beslut att flytta och starta ett nytt liv. Inte deras. Och deras barndom måste få finnas med här också, inte bara hemma hos deras pappa. Jag hoppas att jag lyckas. För mina barn är värda all den julmagi de vill ha. Även om allt inte är som vanligt och de numera bor på två ställen...

/Anna

Att vara rädd att fastna i myset

Det är nu som inomhustiden börjar på riktigt. Inomhustiden då vi alla går i ide. Då vi jobbar, sover och äter. Vi är bara ute så mycket som nöden kräver. Det är mörkt och det är kallt och allt vi vill är att sitta inne och kura med tända ljus. För min del tycker jag att det är mysigt en vecka eller så, Inte fyra-fem månader... Jag är redan trött på att inte ha ork till mer. 

Som löken på laxen har jag åkt på en riktigt gottig förkylning. Egentligen började jag känna mig hängig redan i början av veckan med skrap i halsen, tungt huvud och ont i kroppen. Men jag hoppades på att om jag var förnuftig och vilade istället för att träna så skulle det ge med sig. Men inte sjutton gjorde det det. Nu är det fullt utbrott med snor som rinner och hals som gör att det är hopplöst att svälja, Inte vad jag hade hoppats på. Efter två veckor på resa utan träning så var jag mer än taggad att komma igång igen i veckan. Men det gick sådär. Det gör nog att det vintermörka känns ännu deppigare än vad det brukar göra. Att jag inte kan träna. Cykla bort till boxen, träffa kompisar och köra skiten ur kroppen. Känna mig stark och energifylld till både kropp och själ. 

Kan inte göra annat än att hålla tummarna att det ger med sig snart så jag kan börja träna igen, Inte sitta och uggla henna i soffan med tända ljus, raggsockar på fötterna och temuggen i handen. Det har jag redan tröttnat på. Dessutom vet jag av erfarenhet att om man sjunker för djupt ner i den där myssoffan kan det var ett helsike att ta sig upp ifrån där igen. Och där vill jag ju inte gärna fastna. Där kan man ju inte leva sitt liv...

Kram kram /Anna

Att vara ledig

Onsdag och mitt i veckan. Dagen som jag skall vara ledig, slippa ställa väckarklockan och ha möjlighet att göra precis vad jag vill och har lust med. Min tjänst är bara på 80 procent och även om min ekonomi skulle må bra av att jobba full tid så behöver jag fortfarande mycket tid för återhämtning så en dag i veckan ledig är nog ändå bäst för min hälsa. 

Ett av problemen är bara att jag hitintills inte lyckats vara ledig så himla många onsdagar. Jag har svårt att hinna med det som jag skall på mina fyra dagar och har lite för ofta behövt ta till min lediga dag för att ro i land det. Ingen bra lösning förstås och inte speciellt hållbart i längden. Dock kommer jag förhoppningsvis ha goda möjligheter att ta ut all komptid under skolloven och inte är väl jag så ledsen över att kunna vara ledig när mina egna barn är skollediga också :) 

Även idag blir det jobb fast det skall vara ledigt. Men bara några timmar så det är okej. Hade planerat för en rejäl sovmorgon för får jag bara sova utan att behöva vakna i svinottan någon dag då och då så tycker jag att det går ganska så bra. Men jag hade visst förträngt att målaren skulle komma. Och det vet man ju hur det är med det där. Målare har ju en tendens att dyka upp i svinottan ;) Så det var visst bara att kravla sig upp ur sängen innan det var ljust iallafall... Lite typiskt faktiskt...

Nu laddar jag således för en halvdag på jobbet och sedan väntar ett härligt träningspass ikväll. Har haft två vilodagar nu så det skall bli lovely att få köra skiten ur kroppen igen. Tränade ganska tuffa pass fredag, lördag och söndag så två vilodagar kändes faktiskt som ett måste. Men nu känns kroppen fräsch igen så nu längtar jag till ikväll. 

Med en tuff arbetsbelastning och det eländigt mörka halvåret framför mig så är jag oerhört glad och tacksam över att ha träningen som återhämtning och som energiboost för annars har jag ingen aning om hur jag skulle orka. Kroppen känns starkare än på länge och all träning är en investering som jag hoppas kommer ta mig genom hela vintern. För vintern, kylan, regnet, mörkret och blåsten har en förmåga att ta kål på mig. 

Men i år kommer det gå bättre än någonsin, det är jag övertygad om!!!!

Kram på er! /Anna

Att ha mod att inte bara gasa på

Tänkte vi skulle prata lite om träning.

Nu när vardagen är på intågande och hösten börjar närma sig så är ju många väldigt motiverade att ta tag i sin träning igen. Det brukar märkas när det helt plötsligt blir trångt i omklädningsrummet på gymmet igen. I år är jag redan igång och behöver inte komma över tröskeln att börja röra på den sommarförslappade kroppen igen. Den tröskeln tog jag mig över i början av sommaren i stället. Då var det gräsligt jobbigt att komma igång igen. Med en kropp som var för tung, muskler som var svaga och hjärta och lungor som protesterade å det vildaste  när jag utmanade dem. Jag flåsade, svettades och tyckte det var fruktansvärt de första passen. Men jag var så motiverad och bestämd över att jag skulle över tröskeln att det aldrig var tal om att ge upp. Nej, jag kämpade på och redan efter någon månad vände det. Jag började känna att det faktiskt inte var en nära döden upplevelse varje gång. 

Nu handlar ju i och för sig just crossfit nästan om att se döden i vitögat varje pass för varje pass pushas du mot gränsen då du både vill kräkas, ge upp och lägga dig ner och böla. Jag har aldrig i mitt liv prövat någon träningsform som är så tuff, men å andra sidan ger det resultat också. Jag är redan starkare nu än vad jag lyckats bli de perioder jag tidigare har tränat styrketräning som intensivast på gym. 

Min målsättning kommande höst är att jag skall fortsätta att försöka få till fyra pass i veckan. För det tror jag är en lagom för min kropp just nu. Min motivation är på topp och helst av allt hade jag tränat varje dag. Men jag försöker vara förnuftig och fast det på många sätt är frustrerande att bromsa sig själv så är det klokast. Kroppen behöver vila mellan passen för att bli stark och återhämtning är en förutsättning för att bygga upp kroppen utan att riskera skador. Sedan skall jag även försöka att inte lockas av den härliga känslan då man öser på mer och mer vikter. Det är ju svinroligt att sätta personbästa var och vartannat pass. Men att träna förnuftigt handlar ju mer om att slipa teknik och öva in nya rörelser, något man förstås bäst gör med lite lättare vikter...

Det är nog den största utmaningen nu när träningsmotivationen verkligen är på topp. Att våga bromsa lite. Att lita på att motivationen inte mattas av bara för att det inte är full gas som gäller hela tiden :)

Kram Anna

Att planera en ledig lördag

Lördagmorgon och jag har redan varit uppe en stund. Inte gjort något vettigt förstås, men kravlat mig ur sängen för att undvika att somna om. Planen var ett morgonpass borta på boxen, det var därför jag ställde väckarklockan, hade aldrig kommit upp annars. Men kroppen säger vila från träningen idag efter ett tufft pass i går och jag tänker vara förnuftig nog att lyssna på den. Har en skön obokad helg framför mig och det kan ibland göra mig lite handlingsförlamad. Så mycket jag vill göra att jag inte riktigt vet i vilken ände jag skall börja. Kanske få upp mina hjärtan som äntligen är hos mig igen ur sina sängar kan vara en bra början. I nästa vecka börjar skolan och de har fortfarande inte lyckats särskilt bra med att vända tillbaka dygnet... Kanske de har någon bra idé om vad vi skall sysselsätta oss med idag. Tror ni de är sugna på att fixa gardiner till köket, åka och handla eller köra storstädning???? ;)

Hoppas på en fin lördag för er alla! Kram Anna

Att vara redo

Okej, jag är redo. Lite motvilligt men ändå redo. För att ta mig an vardagen och den kommande hösten igen. I morgon går jag till jobbet igen efter sju fantastiska veckor av skön ledighet. Det skall bli roligt. Inte när klockan ringer i morgon bitti förstås. Då kommer jag att svära högt. Men sedan när jag sätter nyckeln i dörren till jobbet, då kommer det kännas bra. Att få ta tag i en ny termin, förbereda för de nya eleverna som kommer nästa vecka. Att få vara med från början på ett nytt läsår. Förra året blev jag ju bara inkastad mitt i terminen och kände mig ärligt ganska förvirrad. Men nu har jag möjlighet att planera bättre. Det skall bli skoj. Lite så att jag längtar faktiskt när jag tänker på det ;)

Min sommar har varit allt man kan önska. Vi har varit ute på en del äventyr, barnen, jag och barnens pappa. Vi tyckte det var enklast så. Att tillbringa sommaren tillsammans trots att vi valt att inte längre leva tillsammans. Det kändes som en bra lösning då ingen av oss var intresserad av att ha semester från våra barn. Många har skakat på huvudet åt oss. Men för oss har det känts rätt. Först och främst så är vi grymma på semester ihop. Det har vi alltid varit :) Dessutom är det ingen av oss som har träffat någon annan. Då kanske det hade varit mysko att tillbringa semestern ihop. Men så är inte fallet. Nej, det har verkligen varit en bra lösning denna sommaren. Och det är jag grymt tacksam över.

Nu startar vårt varannanveckas liv på riktigt. Vi hann ju knappt komma in i det innan sommaren var här. Jag hoppas att det skall gå bra. Det kommer kännas jättekonstigt att inte ha barnen nära varje vecka utan bara dela halva deras liv med dem. Jättesorgligt och en väldigt tråkig konsekvens av en skilsmässa förstås. Men jag hoppas att vi kommer hitta bra rutiner som fungerar för oss allihopa. Jag kan inte annat än att tro att det kommer bli bra. 

Jo, jag är nog redo än då. Att kasta mig huvudstupa in i vardagen och den kommande hösten. Jag tror nämligen att det kommer bli riktigt, riktigt bra :)

Kram på er! /Anna

Att tro att det kommer gå bättre än tidigare

Så nu har vi landat hemma igen efter sista trippen denna sommar. På måndag är det dags att rulla upp ärmarna och återvända till jobbet igen efter 7 långa, sköna, lediga veckor. Jobbet som inte längre är ett vikariat utan mitt alldeles egna. Jobbet som är roligt, utmanande och som får mig att må bra. Jobbet som inte kommer dränera mig på energi. Och så roligt det skall bli att sätta tänderna i det på riktigt!

Men precis som varje år så har jag lite ont i magen. Inte för att jag inte vill börja jobba igen. Utan för att den otrevliga, kalla, mörka och blöta årstiden ligger framför oss. jag tycker att det känns lika jobbigt varje år när sommaren börjar gå mot sitt slut och hösten ligger inom räckhåll. Jag vet att det är många som längtar efter hösten och vintern. Det är mysigt att få kura inne under mysiga filtar i soffan med en kopp te bredvid. Men ärligt, det där tröttnar jag på ganska fort. För mig känns hösten och vintern som halvåret som jag går i ide. Och det kan väl på sitt sätt vara skönt. Men förbannat tråkigt också. Orken räcker till att jobba, äta och sova. Inte mycket mer. Det där ekorrhjulet då varje dag ser likadan ut och energin inte räcker till att hitta på roligheter... Inte min grej alltså.

Fast denna hösten och vintern så tror jag på riktigt att det kommer gå lättare än tidigare för:

1, Jag har ett jobb som inte gör mig helt slutkörd. 2, Jag kommer att lägga mycket tid på min träning = påfyllnad av ny energi. 3, Min kost är förändrad. Jag äter mat som ger mig ork. Inte för lite för att gå ner i vikt och inte för mycket skräp som gör mig trött. 4, Varannan vecka så kommer jag ha mycket egotid att göra vad jag vill med. Även om jag kommer att längta ihjäl mig efter mina barn så har jag helt plötsligt tid då jag kan göra precis vad jag vill. Då hoppas jag på att hinna träffa vänner mer än vad jag hunnit innan till exempel.

Så trots allt, även om jag inte ser fram mot hösten och vintern, så tror jag att jag är bättre rustad än vad jag någonsin har varit tidigare. inget att ha ont i magen över således ;)

Kram Anna

Att kunna sova i en oändlighet

Jag vet inte om det är antibiotikan, den inflammerade magen, pollen eller eller allergimedicinerna som gör det. Kanske är det helt enkelt det faktum att jag bara har en arbetsdag innan det är dags för ett välförtjänt sommarlov, men just nu är jag så obeskrivligt sömnig att jag just nu inte verkar klara av att sova mig pigg igen. Däckade innan nio i går kväll och klarade knappt av att släpa mig ur sängen vid halv åtta i morse. Efter jobbet sov jag middag och fick tvinga mig att gå upp för att äta middag och nu skulle jag helst av allt sluta de bruna för kvällen redan nu. Määäähhh... Så kan man ju inte ha det. Vavava? Det härliga vädret och de ljusa kvällarna vill man ju inte missa för allt i världen. Här och nu är ju den absolut vackraste tiden på året och det är ju de här dagarna vi längtar efter så hjärtat håller på att spricka under den blöta, kalla och mörka årstiden. 

Nej, just nu är jag så grymt pepp på livet och på alla roligheter som händer runt omkring mig. Inte tusan vill man sova bort livet på det här sättet då. Galet irriterande är det måste jag säga... 

Gonatt... Anna

Att gå vidare

Det är ju mer än två år sedan som jag tillbringade den mesta av min vakna tid på gamla jobb. Men inte förrän för ett par veckor sedan gick min anställning ut. Jag har ju varit tjänstledig för att plugga och pröva nytt jobb. Men nu är det över. Och det är på många sätt lite sorgligt. Det jobbet innebar roliga arbetsuppgifter men framförallt de härligaste arbetskamrater man kan önska. Men jobbet gjorde mig sjuk. Jag mådde inte alls bra och kunde på slutet drabbas av både panik och hjärtklappning orsakade av den höga arbetsbelastningen. Till slut var jag på väg att tappa bort mig själva alldeles väldigt, så en förändring var tyvärr helt nödvändig för min hälsas skull. Men jag har förstås saknat alla härliga människor jag jobbat tillsammans med. Jag tror att det ofta blir så på arbetsplatser där man är pressad. Antingen fungerar inte arbetsgruppen alls eller så är det som det var för oss. Stressen och pressen svetsar en samman som en överlevsnadsgrej. Vi försökte oftast hantera stressen med humor och jag är evigt tacksam över alla de gånger man man var lipfärdig av trötthet och en omtänksam kram var räddningen för att orka. 

Flera av de härliga arbetskamraterna fick jag lov att kramas med igen när avdelningen hade sommarfest och oj vad mysigt det var efter så lång tid. Även om jag har gått vidare så kommer de alltid finnas med mig i hjärtat. Dessutom blev jag avtackad med ett vackert smycke att bära runt halsen så jag jag inte glömmer av dem. Nu är det över. Jag är inte längre anställd där och de är inte längre mina arbetskompisar och jag har ett nytt arbete som jag är glad över och nya arbetskompisar som jag trivs bra med. Men avdelning 5 kommer jag alltid att bära med mig <3

/Anna

Att lägga sig raklång

Ojojoj, idag slog den minsann till. Den förlamande tröttheten. Jag har väntat på den och faktiskt fascinerats över att den inte har dykt upp än. I det tempot som jag har levt de senaste månaderna så borde den slagit till för länge sedan. Men idag kom den. I morse tog jag min knappt ur sängen. Troligtvis hänger det  ihop med att det var sista dagen i skolan i går och jag nu kan pusta ut en smula. 

Så idag gör jag precis det som min kropp ber mig om. Jag lägger mig raklång i soffan och stannar där hela dagen. Någonting har jag väl ändå lärt mig. Säger kroppen vila så borde jag uppenbarligen redan gjort det för längesedan, men vila nu är bättre än inte vila alls. Jag kommer att vara ledig ganska så mycket i sommar och det är nog precis vad jag behöver. Att få landa och ladda batterierna efter den här intensiva våren. Det kan inte annat än att bli succé ;)

Ha en fin dag! /Anna

Att fara runt som en tok alldeles i onödan

Hej på er!

Hoppas att ni har det bra såhär på en härlig ledig lördag!

Själv roar jag mig med att skruva möbler (gjorde Ikea för miljonte gången i går), tvätta, koka kalops, klappa på lillasyster som är sjuk och hängig, möbla städskåp, släpa runt på skräp och sortera smycken. Och att prova badkläder icke att förglömma. Med andra ord så virrar jag mest omkring och får inte speciellt mycket gjort... Jag har levt livet i 180 knyck sedan i början av mars och nu när allt faktiskt börjar lugna ner sig och jag skulle kunna leva livet i ett ganska så behagligt tempo så har jag liksom fortfarande farten i kroppen. Fantastiskt skönt med all den energi som plötsligt kom och hoppa på mig förstås. Men nu gäller det att varva ner en smula och njuta av allt jag har åstadkommit de senaste månaderna. Att ta sig tid för återhämtning och reflektion är ju fasligt viktigt. Det har vi ju lärt oss...

Bjuder på lite bilder från lillebrors hörna idag. Lägenheten är ju tyvärr bara en trea så lillebror får glatt lov att dela rum med sin mamma varannan vecka. Än så länge har han ingenting emot det tack och lov och bor vi fortfarande kvar här när han börjar tycka att det är jobbigt så får väl jag flytta ut på bäddsoffan ;)

Kram på er! /Anna

...

Att andas, att behålla lugnet, att ha tillförsikt och att lita på att saker och ting kommer landa, kommer falla på plats... En omvälvande tid i mitt liv där utmaningarna ställer sig på kö. Utmaningar som jag såklart kommer ta mig igenom. En i taget. Om jag bara behåller lugnet. Inte låter mig ryckas med av oro och skräck. Nej, fylla lungorna med luft, öppna ögonen, sträcka ut armarna, omfamna livet och med öppet sinne utmana utmaningarna en efter en. Komma ut starkare på andra sida, komma ut som den personen  jag vill vara. Stark och lycklig! Det är min målbild, det är dit jag skall...

Kram på er!

/Anna

Att önska sig ett jobb

Som sagt, anledningen till att det är lite stiltje här är för att livet i sig går i 180 knyck. Men det är okej. Faktiskt. Konstigt nog har jag mer energi än vad jag har haft på åratal. Det är faktiskt nästan så att jag känner igen mig själv igen. Och det är ju smått fantastiskt. Troligtvis är det väl en kombination av många saker men framförallt så tror jag att det handlar om att jag numera har ett jobb som inte dränerar mig på energi så som tidigare jobb har gjort. Nu går tyvärr snart mitt vikariat ut men den fasta tjänsten kommer att tillsättas lagom till höstterminen startar. Så nu kan jag bara hoppas att de månaderna jag har varit där räcker som erfarenhet för att få den eftertraktade tjänsten. Gissar att det kommer bli tuff konkurrens. För sannolikheten är väl att måååånga skolsköterskor där ute med mycket mer erfarenhet än vad jag har kommer att söka den. Tjänster som skolsköterskor på gymnasieskolor finns det inte alltför gott om nämligen... Så håll gärna en extra tumme är ni snälla. 

Kram Anna

När huvudet strejkar

Men vad skådar mitt norra öga? Lite blå himmel minsann, det var inte igår!

Inte blir det som man har tänkt sig alla gånger. Vaknade med huvudvärken from hell tidigt i natt och lyckades inte på något sätt somna om igen. Varpå det blev en ofrivillig dag hemma istället för på jobbet. Jättetrist förstås... Dock har det onda så smått börjat släppa sitt hårda tag om mitt stackars huvud och jag har lyckats förflytta mig från sängen till soffan. Trist när kroppen sätter stopp för de planer man har, men en viktig påminnelse om att det inte går att ha kontroll över allt här i livet. Säger kroppen stopp i form av influensa, huvudvärk eller annan sjuka så gör den. Ingen större idé att ha ångest över det. 

Kram Anna

Att tillbringa för mycket tid på ändan

På väg hem efter en bra helg i Stockholm. Har mestadels suttit på ändan och jag är därför mer träningssugen än på länge. Laddar därför ett svettigt pass ikväll när jag kommer hem. Ett riktigt mjölksyrepass tror jag skulle passa mig finfint ;) Just det där med att sitta på ändan hela dagarna är verkligen förödande. Jag märker det nu när jag för första gången i mitt liv har ett arbete då jag inte flänger runt hela tiden. Kroppen mår sannerligen inte bra av det. Och förbränningen skall vi inte tala om. Jag som har en ganska taskig förbränning redan från början märker en otrolig skillnad.

Nej, att vara igång mår iallafall jag så himla mycket bättre av. Troligtvis borde jag kompensera allt stillasittande med mer träning istället. oklart bara hur fler aktiviteter skall rymmas i det redan nu lite för tighta schemat...

.... Nåja, börjar med ett svettigt pass ikväll iallafall!

Önskar er en skön söndagkväll!

/Anna

Hemma

Att vara hemma är ju för härligt men efter att ha gått i ide över vintern börjar lusten att sticka näsan utanför dörren återvända. En skön lång prommis tillsammans med den bästa när vintern börjar släppa sitt stenhårda grepp och luften äntligen andas vår... Och livsandarna börjar vakna till liv en smula

Hoppet om ljusare tider tänds och visst är väl livet mycket roligare att leva den delen av året man inte bara häckar hemma?

Kram Anna

Ryggläge

Såhär har jag tillbringat hela långa söndagen. Fast tyvärr inte i solen (tyvärr) utan i tv-soffan. Med regnet droppandes på fönstret. Men ändå. Ryggläge en hel lång skön ledig söndag är inte det sämsta. Igår tillbringade jag och A 13 timmar med vår uppsats. Så såklart det behövdes vila idag :) Uppsatsen skall nu skickas iväg till vår handledare och förhoppningsvis bestämmer han sig för att det är färdigslipat nu så att vi kan gå upp med den senare i vår. För nu räcker det. Nu vill vi ha den ur världen. Det finns liksom annat som är roligare att syssla med när man är ledig än att skriva uppsats!

Nu laddar vi för en ny intensiv vecka. Nästa helg tillbringar jag hemifrån så nu suger jag ur det sista den här sköna  helgen!

Kram på er!

/Anna