Att undra vad som hände...

När hände det här? Hur gick det till? Varför hängde jag inte med? Och varför blev inte JAG äldre under tiden? ;)

Att lida av lite tvångstankar

Alla familjer har väl sina egenheter och det är väl kanske just det som definierar en familj. Ett gäng personer som har massor av knäppa idéer gemensamt liksom. det kanske är alla knasiga traditioner och idéer som är limmet som håller ihop en familj. Eller vad vet jag?  

Varje gång vi besöker en hamn av något slag så bara måste vi ta kort på när vi står och spejar ner i vattnet. Totalt tvångsmässigt! Har samlat på oss en del bilder genom åren, men dessa är några av favoriterna och de är minnen från Kroatien, Hunnebostrand och Kivik. Helt normalt beteende... Och bara en av alla konstiga exter vi har för oss...

/Anna

Att tömma en dator

I slutet av veckan skall jag få min nya dator och idag roar jag mig med att föra över alla miljaders foton och dokument som jag...hmmmm...inte... har säkerhetskopierat till vår stationära dator. 

På fyra år har det blivit en del... och fast jag egentligen inte har tid så är det förfärligt lätt att fastna framför bildskärmen. Främst framför bilder som jag helt har glömt av att jag hade. Bilder som väcker alla de känslor. Har både suttit och garvat och grinar framför datorskärmen denna morgon. (Lite labil? Jag? Inte då....)

Familjen som alltid blir bra på bild? Jomensåatte...

Kram /Anna

Det här med att campa

 

För min del är det ingenting konstigt, för jag är uppvuxen med att åka på tältsemestrar på sommaren. Föräldrarna packade alltid in mig och min lillebror i en, oftast, för liten bil och drog ut på vägarna. Vi har sett det mesta av Sverige på det sättet och det har varit underbart på alla sätt och vis.

 

Vi har kanske inte tältat lika mycket med våra barn, men vi har åkt på läger varje sommar och det har i alla fall inneburit en vecka varje sommarlov i tält. När tjejerna var små hade vi en husvagn som stod på säsongsplats vid havet så de åren kom vi inte ut på vägarna alls.

 

Men så de senaste åren har vi tagit tag i det här med tältandet igen.

 

Det började 2007 när maken och jag packade in barnen och tältet för att fira en budgetsemester (jag pluggade då och vi var fattiga som lusar). Planen var två veckors campingsemester i Skåne, men eftersom regnet vräkte ner när vi kom till Malmö, så tog vi helt spontant bron över till Köpenhamn och innan vi visste ordet av så hamnade vi i Italien. Helt vansinnigt egentligen och absolut en av de bästa semestrarna vi har upplevt.

 

Det blev två veckors camping vid medelhavet och vi fortsatte över till Frankrike innan vi styrde kosan hem mot Sverige igen. Eftersom semesterkassan var så skral och vi brände de flesta pengarna på bensin så levde vi mestadels på pasta och ketchup och vi skojade med barnen att de skulle minsann få riktig mat när vi kom hem igen. Men det var det så värt för vi fick vara med om ett äventyr som vi alla fem kommer att bevara i våra hjärtan för evigt.

 

 

 

 



 

Det var så det gick till när vi började tälta igen på allvar. Tänkte att jag skulle bjuda på några av våra campingäventyr framöver. Kanske att det kan inspirera någon annan att våga pröva på det :)

 

Kram på er!

 

/Anna

Fotovägg

Lillasyster har ju beställt hem en hel hög med  fotokopior för sin kommande fotovägg och när jag ser alla fina bilder så blir jag sugen på att göra detsamma. Det får nog bli en maffig fotovägg i vårt nyrenoverade vardagsrum tror jag minsann :) Kommer att bli svårt att välja bara...

Kram Anna

Att försöka välja

Lillasyster har införskaffat sig ett rejält gäng med ramar som hon har tänkt att fylla med härliga foton som skall tjoffas upp på en av väggarna i hennes sovrum. Så ikväll har vi roat oss med att försöka sålla ut våra favoriter.Vilket var betydligt svårare än vad jag hade trott för vi hittade så himla många ljuvliga bilder! Ett litet urval...

Ha en fin kväll! Anna

Drömmer så länge

 

 

En av de härligaste bilderna i mitt fotoalbum från en av de härligaste semestrar jag varit på. En treveckors campingsemester i Kroatien. Kanske det blir en repris i sommar. Först måste jag ju bara bestämma hur jag skall göra med mitt sommarlov. Tror dock att jag äntligen kan ha kommit fram till en möjlig lösning. Kanske den bästa lösningen dessutom. Den som lever få se. Men så länge fortsätter jag att drömma :)

 

Kram Anna

Nu vänder det!

Mårning!

Idag är det som allra mörkast ute och jag kan inte påstå att jag gillart... Men tjosan, snart är vi där igen... Nu är det nedförsbacke ända fram till sommaren :)

 

En dags kämpande med skolarbete kvar, sedan har jag planerat att vara ledig en vecka innan det är dags att dyka ner med näsan i böckerna inför kommande tenta. Ikväll landar hela tjocka släkten här inför helgen och då tänker jag gå all in när det gäller julmys!!

 

Ha en fin fredag!

/Anna



Instagram

Instagram har nästan blivit lika stort som facebook som ni säkert alla vet. Det tycker både jag och mamma är superkul, fota är ju något som vi båda har stort intresse av. Vi skulle bli så glada om ni börja följa oss och så vi kan följa er. Vill se vad som händer i er vardag lite mer..och varför inte i mysiga bilder. Så nu kan ni följa oss på:

annalundgren73

matildaevelinalundgren

Ha en toppen kväll.

/Matilda

Bebisgos

Att praktisera på en barnavårdscentral innebär en mängd positiva saker. Bland annat möjligheten att snusa på nyfödda bebisar dagarna i ända ;) 

 

Det är inte det sämsta faktiskt och även om jag förstår att allt inte är roserött och att jobbet säkert kan vara nog så tufft, med barn som far illa, eller föräldrar som inte mår bra så verkar det ändå väldigt, väldigt roligt. Dessutom är det ett helt annat tempo än vad jag är van vid. Även om det är mycket att göra så är det faktiskt så att att man både hinner andas och gå på toaletten mellan besöken ;)

 

 

 

Vem vet, det kanske är på BVC jag hamnar en vacker dag?!

 

 



Tilda 19 år!!!!!!

Grattis min kärlek på 19-års dagen!!!!

 

 

Önskar dig den finaste dagen och jag ser fram mot att fira dig med tårta och grejer i kväll!

 

/Mamma

 

Jag växte upp...

Startar denna veckan med Elins utmaning på temat Jag...

 

 

Jag växten upp...

tillsammans med en mamma, en pappa och en lillebror i ett trähus precis vid skogskanten. Huset var nybyggt när mina föräldrar flyttade dit tillsammans med mig när jag var 2½ år och det låg ganska så tätt med hus i området  och vad kan man väl mer än önska att  få växa upp på en gård full av kompisar i samma ålder  :)  Jag tror att man skulle kunna kalla min uppväxt för ganska så idylisk. Min mamma var hemma med mig och min bror ända till jag började på högstadiet. Min pappa jobba förvisso mycket men tack vare att mamma var hemma hela dagarna och skötte markservicen (jämställt så att det förslår) så kunde vi oftast hitta på mycket roligt när vi var lediga alla fyra.

 

När jag gick till mamma när jag var fyra år och sa att jag minsann också ville ha en lillebror (alla flickor på gården hade fått varsin lillebror) och hon till min förvåning sa att jovisst jag skulle få en egen lillebror jag med, så tappade jag hakan av förvåning (Jo, jag minns det faktiskt). Crazy, att få som man vill utan att behöva tjata liksom...

 

Mina föräldrar har berättat för mig att när in lillebror väl kom till världen så förbyttes jag från att vara världens goaste och charmigaste unge till ett monsterbarn som inte alls tyckte det var roligt att bli storasyster vid 5 års ålder. Jag var tydligen avundsjuk och krävde MÄNGDER av uppmärksamhet och de har faktiskt berättat att de tyckte det var ganska så jobbigt. Och ja, troligen finns det kanske en uns sanning i deras version av berättelsen men jag var trots allt 5 år och kommer faktiskt ihåg en hel del av hur jag kände själv och min uppelvelse stämmer faktiskt inte helt överens med deras...

 

För jag var verkligen glad över att bli storasyster och jag älskade faktiskt min lillebror redan på en gång och även om vi kunde bråka och tjafsas (ingen har någonsin haft förmågan att reta gallfeber på mig som han har haft) så har jag alltid försvarat honom. I alla lägen.... Jag har nog alltid varit en sådan där typisk storasyster på gott och på ont (mest ont kanske om du frågar honom) och han är fortfarande en av de viktigaste personerna i mitt liv. Och som den typiska lillebror han är så har han troligen ingen aning om det ;)

 

Hur växte du upp?

 

 

 

 

Att jagas med kameran

Jo att jag ständigt jagar framförallt mina två yngsta barn med min kamera är väl inget som har undgått er antar jag. Utomhusbilder i vackert väder är jag ju en riktig sucker för och tack och lov är de oftast tjänstvilliga nog att ställa upp. Desto ovanligare är det att jag själv hamnar på bild, men i lördags la lillasyster rabarber på kameran och jagade runt mig med den, precis som jag brukar göra med henne.

 

 -Mamma le inte sådär dumt, sträck på dig, le sa jag ju, nä inte så mycket, sträck på halsen man ser ju dubbelhakorna, men spärra inte upp ögonen sådär, jag sa ju leeeee.... nej, le miiiindre.... ner med haaaakan, du är ju hopplös! Jag se leeeee....

 

Nä, helt klart är att jag känner mig betydligt bekvämare bakom kameran, för att modella runt sådär kändes oerhört.... fånigt!

 

Men trots en hopplös modell så måste jag säga att hon lyckades ganska så bra ;)

 

 

 Ha en fin dag!