Att ändra lite fokus

Träningen går fint för er som undrar. Jag har kört på ganska bra i sommar även om det förstås har blivit paus vissa veckor när jag varit bortrest. Men på det stora så är jag nöjd. De veckor som jag har varit hemma har jag tränat desto mer. 

Jag har fått vara frisk ända sedan i november i förra året och sluppit skador som har gjort att jag inte kunnat träna. Superskönt förstås. Flåset är betydligt bättre. Klarade av att springa en och en halv mil för några veckor sedan och med tanke på att jag inte ens klarade av att springa 200 meter i julas så är jag mer än nöjd med den utvecklingen. Rörligheten är även den betydligt bättre, kan nu göra ordentliga knäböj utan att tappa balansen, vilket knappt gick för ett tag sedan. Även tekniken har blivit betydligt bättre. Trots att vissa moment fortfarande är supersvåra, så går det framåt. Det kan även jag som ändå är alldeles för självkritisk känna. Där utveckligen dock inte går så himla bra är styrkan. Jag är ärligt talat inte speciellt mycket starkare än vad jag var för ett år sedan när jag började träna crossfit. 

Förklaringen till det är enkel. Jag är bara för himla rädd för att lyfta tunga vikter. Rädd för att göra mig illa, rädd för att misslyckas, för att inte orka. Och det finns bara ett ord som beskriver den rädslan och det är TÖNTERIER!!!! Men vetni? Det är slut på det nu! Lillasyster har tjatat på mig länge och eftersom hon är mycket modigare än vad jag är så har hon kört om mig styrkemässigt med hästlängder. Även mina coacher tjatar ständigt på mig men oftast får de arga blickar tillbaka. Men nu är det skärpning. Slut på rädslor, nu jävlar skall här byggas muskler! 

Ett år med crossfit gör underverk på kroppen, men nu jäklar skall den bli starkare än någonsin också :)

Kram Anna

Att köra igång en Bootcamp

Idag kör jag igång igen. 3 månaders Bootcamp bestående av strikt mathållning och tuff träning tillsammans med några av mina träningskompisar och med full support från min coach. Det kommer bli tufft som sjutton och visst kommer kämparglöden falna och opeppen komma när det blir som tuffast, men jag VET att jag kommer vara närmare mitt mål när dessa 3 månader är över.

Det är toppformen som hägrar där framme och det kan väl kanske tyckas både ytligt och självupptaget att ha toppformen som ett av sina livsmål. Men har man inte varit i så dålig form som jag var för ett år sedan så har man ingen rätt att tycka någonting i frågan what so ever. Jag vet hur jag mådde då och jag vet att jag ALDRIG någonsin vill dit igen! 

 Nu har jag blicken fast fokuserad framåt och det finns inget som kan stoppa mig. Jag har viljan, jag har stödet och jag har verktygen! Och det mina vänner måste väl vara ett framgångsrecept om någonting!

Nu köööööör vi!

/Anna

Att vara så galet stolt

Ja, jäklar vad det tävlades i helgen. Vi var ett helt gäng från Alingsås som åkte ner till Halmstad i helgen för att tävla eller heja på de som tävlade. Jag tror att vi alla som satt på läktaren var lite avundsjuka på våra kompisar som vågade... För det såg verkligen galet roligt ut. Sådan kämparglöd och vilja alla tävlande visade...

Vi hade många att heja på men det är klart att lite extra stolt bultade mitt hjärta för lillasyster och hennes teammate som gjorde tävlingsdubut i beginner-klassen. Och som de gjorde det.. De var så grymma båda två och de presterade verkligen på toppen av deras förmåga. De gav verkligen allt och var både snabbare och starkare än vad någon av oss anade ;) Snacka om att leverera när det gäller! Dessutom så tror jag att de fick mersmak på att tävla båda  två för de tyckte verkligen att det var hur roligt som helst! 

Jag hoppas verkligen att de är stolta över sin insats, för det har de all anledning att vara. Det är iallafall jag. Så stolt att jag kan spricka!

Nu återstår bara att se vad det kommande året har i beredskap för mig. Om formen är god nog nog att ställa upp i masters-klassen om ett år ;)

/Anna

Att vara både stolt och lite avis

För precis ett år sedan var vi och tittade på när lillebror tävlade i crossfit. Döttrarna och jag. Ingen av oss hade börjat träna på riktigt då men vi satt som hänförda allihop, nickade gillande, slog oss kaxigt för bröstet och sa att jorå, visst skulle vi tävla en vacker dag vi andra med... Det såg ju så galet roligt ut. 

På söndag är det dags för samma tävling och jorå, en av oss infriar visst sitt löfte redan i år. Maja kommer att göra sin morbror sällskap och gör tävlingsdebut bara 7 månader efter hon började träna. Och jag och hennes storasyster kommer sitta på läktaren med hjärtan svällande av stolthet. Vi kommer skrika oss hesa, vi kommer pusha och vi kommer heja. Och så kommer vi vara lite, lite avundsjuka. Avundsjuka på hennes mod, hennes utveckling och hennes jävlaranamma. Att hon den minsta, var den modigaste av oss. Lite snack men mycket verkstad. Lite till skillnad mot oss andra två <3

Håll gärna en tumme eller två :)

Kram Anna

Hur går det med träningen då?

Jo, men det går bra. 

På själva nyårsaftonen förra året körde jag ett crossfitpass tillsammans med min lillebror och yngsta dottern. En av övningarna var att stå på händer mot en vägg. Stå på händer var inga bekymmer men jag kom ju för bövelen inte upp själv utan behövde ganska mycket hjälp. Där fick jag således ett konkret nyårslöfte. Att lära mig stå på händer igen. Läskigare än vad man kan föreställa sig faktiskt . Men efter en del övning uppfyllde jag det löftet  redan den 10:e augusti. Check på den med andra ord!

För övrigt så var mitt nyårslöfte att börja träna på riktigt igen efter flera år med sporadisk träning. Både flås och styrka var ganska kass, eller om jag skall vara riktigt ärlig så har de nog aldrig varit så kass innan. Crossfit och yoga var planen för att komma i form igen.

Under våren hade jag svårt att komma igång, det blev en del hemmaträning men det var mycket annat som tog energi och som gjorde att jag hade svårt att få till det. Men så i början av sommaren startade vår Crossfitbox och jag såg min chans. Tillsammans med yngsta dottern och en kompis hängde jag på låset på öppningsdagen och trots alla rädslor så var jag extremt målinriktad. De första veckorna var verkligen fruktansvärda men tack och lov så förbättrades flåset ganska så fort och det gick att överleva passen utan att tro att man skulle dö på kuppen. Under sommaren tränade jag väldigt regelbundet och det byggde även upp grundstyrkan ganska omgående. Så redan i början av hösten märkte jag rejäla resultat på kroppen. 

Under hösten har det däremot gått lite segare. Till exempel har jag haft lite otur med halsont som har kommit och gått vilket har gjort att jag inte kunnat träna i perioder. Så jag har inte alls kunnat träna så regelbundet som jag velat. Vissa veckor har jag tränat mina fyra pass men vissa veckor har det kanske bara blivit ett pass. Och vissa veckor har det inte blivit något alls. Skitsegt förstås men inte mycket att gräma sig över. Trots det känner jag att utvecklingen gått framåt om än inte lika explosionsartat som i somras. Nu behärskar jag många fler övningar och det har väl i ärlighetens namn mycket att göra med att kroppen inte är lika tung längre... 

Så jo, det går bra med träningen, trots att sjuka har satt en del käppar i hjulet under hösten. Jag är mer pepp än någonsin och jag har redan satt upp de mål jag skall sträva emot under 2015. Jag har hittat en träningsform som passar mig perfekt och som utmanar mig på ett sätt jag behöver för att tycka det är roligt. Min kropp är starkare än på många år och jag är verkligen en bra bit på väg mot den toppform som jag så gärna vill nå!

/Anna

Fredag!!!!!

Men åhhh, hur härligt är det inte med fredag då! Lyckliga mig får en bonusfredag tillsammans med barnen eftersom jag var bortrest hela förra helgen då de egentligen skulle vara hos mig <3 Bästa när man har världens bästa ex som generöst delar med sig :)

Ikväll tänker vi bara krascha i soffan efter två rejält utmanande veckor. Det har varit extremt körigt på jobbet och jag har känt att jag har haft svårt att hinna med eleverna som som jag har velat. Men jag antar att det är en av de största utmaningarna med mitt yrke, att prioritera rätt. Det är verkligen skitsvårt... Men jag hoppas på att bli bättre på det desto mer erfarenhet jag samla på mig. 

Så krasch i soffan ikväll, men innan det ett härligt träningspass. Min oas och min fristad. Mitt sätt att varva ner och koppla av. Det räcker med att öppna dörren och kliva in på gymmet så går pulsen ner (även om den snabbt går upp igen så fort vi startar) och när jag cyklar därifrån är hela kroppen fylld av lyckohormoner. 

Bjuder på ett litet klipp från min box. Jag skymtar bara förbi en snabbis, men lillasyster är en riktig linslus och är med fler gånger. För er som inte fattar vad det är jag är så besatt av: Här har ni :)

Kram på er! /Anna

Att ha mod att inte bara gasa på

Tänkte vi skulle prata lite om träning.

Nu när vardagen är på intågande och hösten börjar närma sig så är ju många väldigt motiverade att ta tag i sin träning igen. Det brukar märkas när det helt plötsligt blir trångt i omklädningsrummet på gymmet igen. I år är jag redan igång och behöver inte komma över tröskeln att börja röra på den sommarförslappade kroppen igen. Den tröskeln tog jag mig över i början av sommaren i stället. Då var det gräsligt jobbigt att komma igång igen. Med en kropp som var för tung, muskler som var svaga och hjärta och lungor som protesterade å det vildaste  när jag utmanade dem. Jag flåsade, svettades och tyckte det var fruktansvärt de första passen. Men jag var så motiverad och bestämd över att jag skulle över tröskeln att det aldrig var tal om att ge upp. Nej, jag kämpade på och redan efter någon månad vände det. Jag började känna att det faktiskt inte var en nära döden upplevelse varje gång. 

Nu handlar ju i och för sig just crossfit nästan om att se döden i vitögat varje pass för varje pass pushas du mot gränsen då du både vill kräkas, ge upp och lägga dig ner och böla. Jag har aldrig i mitt liv prövat någon träningsform som är så tuff, men å andra sidan ger det resultat också. Jag är redan starkare nu än vad jag lyckats bli de perioder jag tidigare har tränat styrketräning som intensivast på gym. 

Min målsättning kommande höst är att jag skall fortsätta att försöka få till fyra pass i veckan. För det tror jag är en lagom för min kropp just nu. Min motivation är på topp och helst av allt hade jag tränat varje dag. Men jag försöker vara förnuftig och fast det på många sätt är frustrerande att bromsa sig själv så är det klokast. Kroppen behöver vila mellan passen för att bli stark och återhämtning är en förutsättning för att bygga upp kroppen utan att riskera skador. Sedan skall jag även försöka att inte lockas av den härliga känslan då man öser på mer och mer vikter. Det är ju svinroligt att sätta personbästa var och vartannat pass. Men att träna förnuftigt handlar ju mer om att slipa teknik och öva in nya rörelser, något man förstås bäst gör med lite lättare vikter...

Det är nog den största utmaningen nu när träningsmotivationen verkligen är på topp. Att våga bromsa lite. Att lita på att motivationen inte mattas av bara för att det inte är full gas som gäller hela tiden :)

Kram Anna

Att ta sikte mot målet

Det är härligt att vara hemma och träna igen. Den fysiska utmaningen som varje pass innebär fyller mig med lyckohormoner och det behövs för att mota bort den annalkande höstmelankolin. Men träningen ger inte bara min kropp en rejäl utmaning, för främst är det psyket som ställs på prov. Att göra saker fast jag är livrädd för dem och spränga mina egna gränser. Att skita i rösten som enträget viskar i mitt öra att jag inte kan, att jag inte vågar, att jag är för tjock, att jag är för gammal, att jag är för svag...

Ja, självkänslan ställs onekligen på prov. Men jag tänker inte lite osäkerhet vinna över mig. Aldrig i livet. För nu är det hög tid att nå ett av de livsmål jag har haft så länge. Målet att orka med precis det jag vill, att vare sig kroppen eller psyket stoppar eller hindrar mig från att leva fullt ut.  

Och fatta hur skönt det känns att ha bestämt sig! Resan har börjat, jag har tagit sikte mot målet och nu finns det ingenting som kan stoppa mig!

/Anna

Att ha bestämt sig!

Lite glest mellan blogginläggen här nu måste jag erkänna. Inte finns det någon tid att sitta hemma och glo framför någon dator nu när sommaren är så snäll mot oss. Det märks att det är ganska så dött i bloggvärlden rent generellt och det är väl så det skall vara antar jag. Sol och bad och umgänge måste väl vara högst upp på det flestas priolistor. Sitta med näsan in i en skärm kan vi göra när solen har försvunnit igen. 

Nu har vi varit hemma några dagar och hämtat andan, men tänker nog packa ihop oss en sista vända för den här semestern och styra kosan mot havet igen. Hur skönt det än är att vara hemma så är det inte fel med miljöombyte. Hemma kommer vi ju vara hela vintern jue...

Dessutom har vi ju hunnit med några träningspass sedan vi kom hem och det är väl det enda som lockar mest med att vara hemma i stan om jag skall vara ärlig. Även om träningen inte har blivit riktigt så regelbunden som jag tänker mig att den skall vara i höst och vinter så har det ändå blivit 2-4 pass varje vecka sedan vi startade i början av juni. Och banne mig att det redan börjar kännas i kroppen. Musklerna blir starkare och flåset blir bättre och bättre. Det är väl enda fördelen med att jag var i så dålig form som jag var när jag startade, resultaten kommer mycket fortare ;) 

Tänkte att jag skulle skriva lite mer om träningen längre fram när vardagen är här igen. Kanske är det någon som kan hitta lite inspiration i min nyvunna besatthet när det är dags att ta tag i träningen igen. Iallafall är jag oerhört glad över att vara igång igen. Jag känner mig starkare, gladare, piggare och mindre stel i kroppen och även om jag har en lång resa framför mig så är jag på tåget nu. Jag har bestämt mig och jag har hoppat på. Nu är det det bara att åka med. För i mål skall jag :)

Kram Anna

Att fundera lite kring hälsan

Hej på er!

Här sitter jag på balkongen och väntar på att solen skall titta fram. Varendaste del av kroppen värker skönt efter träningen igår. Inte visste jag att rumpan hade SÅÅÅÅ många muskler som kan göra ont ;)

Sommaren brukar för mig vara en totalt dekadent årstid då jag knappt rört på mig och ätit alldeles för mycket skräp. Jag har ju under tjugo år jobbat extra som gruppträningsinstruktör och då har det liksom varit så himla skönt att inte behöva träna när terminen tagit slut att det slagit över alldeles väldigt under sommarmånaderna. Sedan var det alltid ett helvete i augusti när det var dags att komma igår igen. 

Men nu tänker jag mig att denna sommaren skall bli precis tvärt om. För när har man tid och ork för nya tränings och kost vanor om inte på sommaren. Egentligen är det ju perfekt att ta tag i sin hälsa på sommaren. Långa, ljusa dagar, mycket energi, mycket tid. Att sätta de nya goda vanorna under sommarmånaderna så att de sitter på plats i höst när det är mörkt och motigt att ta sig iväg hemifrån. Att hinna vänja sig vid en ny kosthållning innan tiden kommer då man helst bara vill mysa i soffan och stoppa diverse skräp i munnen. 

Så många gånger jag har tänkt att jag är värd vila och god mat under sommaren. Och så har jag varit i så kassare form efter sommaren än innan. Då är det väl inte värt att vila och äta gott. Om kroppen inte mår bra av det? 

Nej, i år gör jag helt annorlunda. Fullt fokus på vad som är bra för min hälsa, för att på så sätt kunna starta hösten (och för mig den jobbiga, mörka årstiden) i bästa möjliga form. Nog måste väl vintern och mörkret bli lättare att hantera då? Om jag utnyttjar sommaren för att bygga upp min kropp...

Jag är laddad, jag är redo. Vågen har jag gjort mig av med för nu är det inte den som skall stå i fokus. Vad som är det centrala är en stark kropp med bättre flås och en kost som håller mig frisk och hjälper mig att bygga upp min kropp. En kropp som orkar det jag vill göra här i livet, en kropp som håller sig frisk och som inte begränsar mig.

Kan inte bli annat än succé va?

Kram Anna

Att utmana den största av rädslor

Tänkte jag skulle berätta en sak för er. Vad jag har sysslat med de senaste veckorna, frånsett då jag varit däckad av förkylning och inflammation i magen. Då har jag tränat. På vår nya crossfit-box!!!! Jo så är det, vi har äntligen fått en egen box här i stan och där har jag blivit medlem. Tillsammans med A,min pluggkompis,(vi behöver något nytt att göra ihop nu när vi inte pluggar längre) och tillsammans med lillasyster. Och detta mina vänner är L Ä T T den läskigaste utmaningen jag har ställt mig själv inför under mitt snart 41-åriga liv. Och då är jag inte den som bangar för läskigheter ;)

Crossfit har jag ju prövat på förut. Jag har tränat några gånger i brorsans box och jag och lillasyster har ju även kört en del hemma. Men att träna på riktigt med coacher som hjälper en genom passet varje gång är ju naturligtvis något helt annat. Jag fullkomligt älskar och då menar jag Ä L S K A R träningsformen men samtidigt är jag fullständigt skräckslagen inför varje pass. För för mig handlar det inte bara om den fysiska utmaningen utan för mig är den allra största utmaningen den mentala. Att gå dit och ta plats bland de andra medlemmarna som är i betydligt bättre form än vad jag är när vågen står på nästan 20 kilo mer än vad den borde och när konditionen är den sämsta någonsin. Jag är långsammast och jag är klumpigast. Och det mina vänner är för mig en rejäl utmaning att bortse ifrån och sonika skita i. Jag inser att det bara är mitt eget självförtroende som står mellan mig och det liv jag vill leva, den personen som bor inne i mig, innanför de skal som jag har svårt att förlika mig med. Ingen annan än jag kan göra jobbet som krävs. Men samtidigt är det inte ju inte svårare än att bara gå dit och göra vad coacherna säger till mig att göra. Om jag bara gör det och inte låter mina rädslor stoppa mig då har jag ju vunnit största vinsten. Så det är precis det jag gör. Jag går dit fast jag är fasansfullt rädd, ger mitt yttersta på varje pass och svävar sedan endorfinhög hem lycklig över att vara ett steg närmare den forna toppform jag faktiskt hade en gång. 

Här och nu är livet och är det något jag har bestämt mig för så är det att faktiskt leva livet här och nu också. Livet är för kort för att vänta. Jag har i flera år drömt om detta och då kan jag inte låta mina rädslor stoppa mig. 

Så från och med nu skall ni få följa min resa mot forna toppformen. Troligtvis kommer jag behöva lite självförtroendeboost på vägen! Hoppas att ni vill hänga med. :)

Kram Anna

Att ha haft en fin stund

Vilken magisk stund vi hade nere på stranden nu ikväll. Kusinerna har hängt med oss idag och alla barnen var sugna på en kvällsdopp. Lillasyster och jag var sugna på att träna så vi drog ner till stranden för att göra båda. Medan barnen plaskade så coachade brorsan lillasyster och mig med lite nya teknikövningar. Hade gärna kört ett blodsmakimunnenpass men eftersom jag tyvärr har en förkylning på gång och dessutom är rejält skrapig i halsen så fick det räcka med lite teknik för min del. Lillasyster däremot fick bekänna färg ordentligt och kunde inte låta bli att svalka av sig i havet efteråt hon med! En supermysig stund att minnas länge...

Kram och godnatt! /Anna

Pepp!

Som sagt, om inte träningslusten är på topp efter att tillbringat hela helgen på Crossfit tävling så vet jag inte vad som skulle maxa den annars... Är grymt imponerad över alla tävlande, men stoltast är jag förstås över brorsans insats!

I januari har det bara blivit yoga för hela slanten här hemma (förutom de dagliga 100 squatarna vill säga), men nu är jag redo för att börja plocka fram vikterna igen! Mitt ena knä har ju inte mått helt bra sedan jag stagedivade rätt ner i diskmaskinen i höstas, men nu har det fått vila ordentligt och jag tror att det kommer att hålla om jag sätter igång igen! Skall bli grymt härligt!

Kram Anna

Att sitta på läktaren

Härliga, härliga lördag!!!!!

Efter en minst sagt motig vecka känns det fantastisk med några lediga dagar. 

Vi tillbringar helgen på Crossfit tävling. Lillasyster skulle ha tävlat tillsammans med sin morbror, men hon fegade ur (helt ok, det får man göra) och istället sitter vi på läktaren och tittar på när min bror tävlar (i morgon) och dömer (i dag). Mycket inspirerande för den egna träningsmotivationen måste jag säga. Kanske både lillasyster och jag är med i nybörjarklassen nästa år ;)

Återkommer!

Kram Anna

När det skall till en förändring

Jo, som sagt...

Mitt mål med träningen 2014 är att hitta tillbaks till min forna smidighet men också bli starkare än jag varit tidigare. En ganska hög målsättning kan tyckas, men eftersom jag anser mig ha verktygen redan så hänger det nog mest på viljan. Och den har jag ju :) Så jag är säker på att det inte kan bli annat än succé faktiskt!

De träningsformer jag tänker använda mig av är yoga (smidighet) och crossfit (styrka). Anledningen att jag väljer de två är framförallt för att jag tycker att de är roliga båda två. Och det tror jag är huvudsaken. Om det inte är roligt så tröttnar iallafall jag ganska fort. Roligt är verkligen det allra, allra viktigaste enligt min mening. Dessutom blir träningen oerhört varierande med just de två formerna. Lugnt och tempo om vartannat. 

Eftersom året började med en rejäl sjuka så har jag inte kört något riktigt pass på två veckor, däremot har jag faktiskt tränat lite varje dag ändå. Familjen kör utmaningen 100 squatar i 100 dagar. Det vill säga varje dag i 100 dagar kör samtliga 100 squatar (djupa benböj). Med andra ord så har var och en gjort 10.000 squatar den 9 april! Borde inte det göra en del på ändan eller vad? ;)  

Något att ta efter kanske????

Kram Anna

När det gör ont överallt

God fortsättning hörrni!

Hoppas att ni har haft en lika fin jul som jag har haft! Vi har haft det lugnt och skönt men förstås att det blev för mycket klappar och för mycket mat precis som det brukar vara ;)

Fast vi har inte bara legat och päst i högar hela julhelgen, nej flera av oss har faktiskt tagit oss till gymmet ett par gånger också! Körde ett pass kvällen innan julafton och ett pass igår på juldagen, vilket naturligtvis innebär att vi knappt kan gå idag. Det värker faktiskt i varendaste muskel om jag skall vara ärlig! Men det var oerhört skönt att julen i år inte innebar helt stillasittande! Dessutom gjorde det mig extra lycklig att jag persade marklyft med 70 kilo!

Känns som ett bra avslut på 2013 och som en bra start på  träningsåret 2014!!!!

Kram Anna

Inte som alla andra... ;)

Att göra pullups

Alltså, alla träningsnördar tycker väl att det är döläckert med pullups. Jag har aldrig någonsin har lyckats göra en (inte ens för 15 år sedan när jag vägde 15 kg mindre och hade betydligt mer svällande muskler), men jösses vad jag har försökt under åren.

Men...

Nu har lillasyster och jag investerat i rejäla gummiband som hjälper oss på traven. Naturligtvis behöver jag ett bra mycket fetare gummiband än vad lillasyster behöver för att klara av att komma upp. Men det är så himla läckert att faktiskt klara av att göra rörelsen på riktigt. Alltså, man känner sig döstark fast man kanske inte är det! Och tjädrar i min lilla låda vilken träningsvärk det ger :) Bästa investeringen på länge!

Ha det bäst!

Kram /Anna

Tips från coachen

Eftersom både lillasyster och jag har känt oss lite hängiga har det inte blivit någon träning sedan i fredags och nu är det inte utan att kroppen skriker efter att få svettas ordentligt igen. Kvällens pass har vi som vanligt fått från vår coach. Och jag måste säga att det är en ynnest att slippa tänka ut ett pass själv. Så himla skönt att någon annan säger vad man skall träna.Då är det liksom bara att gör´t!

Ikväll blir det ett konditionspass på tid:

20 burpees
40 knäböj
30 situps
20 pushups
10 pullups
20 burpees

Känns lite redan nu  som om det kommer bli ett kräkpass...  

Någon annan som är på? ;) Jag vet inte om det finns så många träningsnördar som hänger här inne egentligen, men om det är någon som är sugen på att köra passet så let med know! Lovar att redovisa våra tider från passet i så fall! (Edit: Lillsyster 7.14, Brorsan 5.40, Jag 9.21)

Ha en fin dag!

Kram Anna

Att äntligen kunna träna igen!

 Hej på er!

Hänger i Halmstad i helgen tillsammans med brorsan och kidsen. Och det är klart att när vi ändå är här så vill vi passa på att träna ett crossfit pass på riktigt tillsammans med vår coach! Så i morse gav jag helt enkelt fasen i mitt onda knä och följde med brorsan och lillasyster och testade på ett pass i stans crossfit-box. 

Och alltså...

Jäklar vad roligt det var. Och jobbigt :)

Så himla skönt att få röra på kroppen ordentligt efter en veckas ofrivillig vila. Och vet ni? Knät höll :)

Ha en finfin lördagkväll!

Kram Anna