Att tro att det är nu det händer

En fantastiskt inspirerande bok av en fantastiskt inspirerande kvinna!

Jag älskar ju yoga. Det vet ni ju. Jag har ju tjatat om det i åratal. Jag vet inte hur många gånger under de senaste åren jag har skrivit om min kärlek till denna träningsform och livsstil. Den var en sådan enormt stor del av mitt liv, men i samband med min utmattning så var det något som ändrades. Inte kärleken. Inte alls. Men mitt sätt att förhålla mig till den. Från att ha levt och andats yoga dagligen i flera, flera år både som instruktör men även personligt så gick det inte längre. Det tog bara stopp. Det var ångest så fort jag rullade ut mattan. Det gjorde ont både i kropp och själ och det gick inte att andas ordentligt. Förstås att jag borde kämpat på, men känslorna gjorde mig så ledsen och besviken att jag tappade all lust. Många använder ju yoga som en del i rehabiliteringen efter en utmattning med mycket goda resultat. Men för mig var det precis tvärtom. Jag försökte köra hemma själv och jag prövade att gå till andra instruktörer men det ville sig inte alls. Nu har det gått dryga tre år sedan jag instruerade min sista klass och det är nog först nu som jag har tagit mig igenom den enorma besvikelse jag känt. 

Jag tror faktiskt att det är först nu jag börjar bli redo igen. Jag har längtat och längtat i tre långa år, men jag har nog inte varit redo kasta mig ut förrän nu. Jag tror att jag har ställt för höga krav på mig själv och att besvikelsen över att ha tappat rörlighet, teknik, styrka och förmågan till att hålla fokus har varit för stor. Men jag tror att jag är beredd på att börja om. Att börja från början igen. Att rulla ut mattan utan att ställa några krav på mig själv. Att börja öva på andningen igen. Jag har lovat mig själv att förutsättningslöst ge yogan utrymme i mitt liv. Jag längtar efter det, men samtidigt skall jag erkänna att jag är skraj. Skraj att bli besviken en gång till. Skraj över att det inte skall fungera. Skraj över att hela mitt väsen kommer protestera av stillheten. Den stillhet som jag egentligen älskar. 

Men efter att ha startat året med några härliga spadygn och med inspirationen på topp så hoppas jag att det skall gå vägen. Snart är det jag som rullar ut mattan igen ;)

/Anna

Att äntligen göra vad man har tänkt att göra länge

Idag har jag njutit av en långsam ledig dag utan något som helst som jag var tvungen att göra. Hur länge sedan var det inte som jag hade en sådan dag så säg? Evigheter sedan känns det som... Hade en av mina bästa och mest älskade vänner här på besök i förmiddags. Vi har båda levt livet i lite för högt tempo det senaste så det var verkligen evigheter sedan som vi hade tillfälle att träffas. Gissa hur mycket vi hade att ta igen  idag? ;) Förhoppningsvis skall vi väl bättra oss framöver och prioritera att träffas lite oftare. Hon är den av mina vänner som jag så länge vi har känt varandra (21 år) har  tränat tillsammans med. Vi instruerade gruppträningspass i samma förening i väldigt många år. Vi utbildade oss även till yogainstruktörer tillsammans och ledde yogapass ihop i många år. Men när vi båda drabbades av utmattningssyndrom så orkade vi tyvärr inte fortsätta utan vi la ner yogan och även om vi båda har försökt träna hemma så har vare sig hon eller jag lyckats hitta den rutinen på egen hand. Idag pratade vi länge, länge om hur mycket vi saknar yogan och hur mycket vi älskar den. Det fick mig att göra någonting som jag längtat länge efter att göra. Jag rullade ut yogamattan och körde ett lugnt och försiktigt yogapass. Jag är jättestel och jättesvag men jag gjorde det. 

Jag inser att jag verkligen kommer att få slita länge för att hitta tillbaks till min starka och smidiga kropp och det kommer att krävas mycket träning innan jag kommer att kunna hålla fullt fokus ett helt pass. Men jag vill verkligen dit igen. Det har jag tjatat om här på bloggen massor av gånger, jag vet det. Men jag tror banne mig att det är nu det händer. Nu har jag ingen lust att skjuta på det längre. Livet är här och nu och för min del är det slut på sedan, när jag har mer tid, sedan när jag är i mer balans, sedan när allt fluff som sitter i vägen på min kropp har försvunnit... Livet är nu, inte sedan... Och gissa hur härligt det känns?

Kram på er! /Anna

Vårpirr

Hej på er!

Onsdag idag och ledig idag. Det är skönt att vara igång och jobba igen efter sjukan, men det är ändå njutningsfullt med en ledig dag. Lediga dagar kan ju liksom aldrig vara fel. 

Unnade mig en lång skön sovmorgon i morse och när jag väl orkat vältra mig ur sängen rullade jag ut yogamattan och körde ett lugnt (med betoning på lugnt) yogapass. Vansinnigt skönt att få sträcka ut kroppen ordentligt. Jag märker att kroppen har ännu större behov av det nu när jag för första gången i mitt liv har ett jobb som innebär att jag blir sittande på ändan hela dagarna. Iallafall innebär inte yogan bara en mjuk och avslappnad lekamen utan för mig innebär det även ett avslappnat sinne. Det är precis som om hjärnan slutar spinna och att de positiva, glada tankarna har lättare att få plats. Känner mig grymt pepp och även om det är kallt, mörkt och blött utomhus har det börjat vårpirra rejält i magen. Och man kan ju inte annat än att älska vårpirr :)

Kram Anna

När det skall till en förändring

Jo, som sagt...

Mitt mål med träningen 2014 är att hitta tillbaks till min forna smidighet men också bli starkare än jag varit tidigare. En ganska hög målsättning kan tyckas, men eftersom jag anser mig ha verktygen redan så hänger det nog mest på viljan. Och den har jag ju :) Så jag är säker på att det inte kan bli annat än succé faktiskt!

De träningsformer jag tänker använda mig av är yoga (smidighet) och crossfit (styrka). Anledningen att jag väljer de två är framförallt för att jag tycker att de är roliga båda två. Och det tror jag är huvudsaken. Om det inte är roligt så tröttnar iallafall jag ganska fort. Roligt är verkligen det allra, allra viktigaste enligt min mening. Dessutom blir träningen oerhört varierande med just de två formerna. Lugnt och tempo om vartannat. 

Eftersom året började med en rejäl sjuka så har jag inte kört något riktigt pass på två veckor, däremot har jag faktiskt tränat lite varje dag ändå. Familjen kör utmaningen 100 squatar i 100 dagar. Det vill säga varje dag i 100 dagar kör samtliga 100 squatar (djupa benböj). Med andra ord så har var och en gjort 10.000 squatar den 9 april! Borde inte det göra en del på ändan eller vad? ;)  

Något att ta efter kanske????

Kram Anna

Y som i...

...Yoga. Förstås... Vad annars liksom!

Min favoritsysselsättning här på jorden!

Idag är det fredag och det innebär att varje kommentar genererar två kronor till Rosa bandets insamling! Så kommentera på! Fler fotoutmaningsbloggare hittar ni här! 

Önskar er en fin start på fredagen och på den kommande helgen!

Kram Anna

Goodnight sweethearts

Efter kvällens underbara yogapass är jag sådär underbart avslappnad till kropp och själ och det är en sann njutning att krypa ner i sängen för natten. Extra gott sover jag med ett nypiffat sovrum. Nya lakan från Ikea, sängkappa och örngott från HM-home och en hemmasnickrad sänggavel och genast så känns sovrummet som nytt igen :)

/Anna

Med huvudet fyllt av bomull

Varenda cell i kroppen är avslappnad och huvudet är så lätt som om det var fyllt med bomull. Hjärtats rytm är behagligt långsam, tankarna stillade och andetagen lugna. En ro, frid och känsla av stillhet sprider sig i kroppen och med ett leende på läpparna kryper jag ner mellan mina sköna lakan. Kommer sova skönt i natt...

Kram Anna

När ryggen krånglar och man längtar efter att yoga

Alltså, den här sträckningen i ryggen tar knäcken på mig. Den sitter så djupt att inte ens min pappa massören lyckas rå på den. Och då är det illa, för han brukar kunna göra underverk på stela och eländiga muskler. Jag tycker egentligen att jag har en ganska så medgörlig rygg och det är sällan den krånglar. Men just nu är den riktigt motvalls. Eftersom det blir värre när jag ligger ner så sover jag som en kratta. Att vara igång känns bäst, men efter en stund är jag så trött i resten av musklerna i ryggen att jag måste lägga mig ner och vila ändå. Spikmatta är superskönt att ligga på i vanliga fall, men just nu klarar jag inte av att ligga plant på rygg. Skall pröva att lägga spikmattan mot soffryggen så kanske det fungerar att sitta och luta sig mot den istället.

Fick tyvärr ge upp och gå hem vid lunch från praktiken, men jag är glad att jag bestämde mig för att gå dit i morse. En halvdag är ju faktisk bättre än ingen dag alls. Sista veckan jag är där nu och man vill liksom inte missa en minut av återstående tid! Så gissa om jag trivs ;)

Riktigt surt är det att jag inte kommer iväg och tränar. Har inte varit på gymmet sedan onsdags förra veckan och nu är abstinensen faktiskt ganska besvärande. Allra mest längtar jag efter yogan. Även om jag försöker köra lite försiktiga stretchövningar här hemma så är det inte riktigt samma sak... 

Har dessutom investerat i lite nya träningskläder och då blir ju träningssuget ännu större.

Mjuka sköna byxor och linne från Adidas som passar finfint att yoga i 

Lite dagens gnäll från mig, återkommer lite senare på, förhoppningsvis, lite bättre humör :)

Kram Anna

Att hitta tillbaks till något som man älskar

Äntligen, äntligen har jag tagit tag i min älskade yoga igen. Sedan jag slutade som instruktör för två år sedan har jag haft svårt för att hitta regelbundenheten i träningen igen. Fördelen när man själv instruerar 2-4 pass i veckan är ju att man faktiskt får träning själv också. Även om det naturligtvis inte innebär samma avslappning som det gör när man själv är deltagare och bara får lov att "hänga med" 

Min kropp och min själ mår så fantastiskt av att yoga och mitt mål är att regelbundet komma iväg för att på så sätt låta yogan vara en betydande del av mitt liv igen. Och naturligtvis drömmer jag om att en dag kunna instruera igen för det är något av det mest berikande jag har gjort i mitt liv. 

Men nu skall jag bara vara ego ett tag, tänka på mig själv och njuta av att ha hittat tillbaks till mattan igen :)

Kram Anna

Att ha mod att flyga

 



Nu har jag kört fem stycken yoga pass de senaste veckorna och jag måste säga att det går över förväntan. Jag har verkligen inte tappat vare sig så mycket i teknik, styrka eller smidighet som jag bevarade. Det känns naturligtvis fantastiskt skönt att inte behöva börja från början igen utan att mycket sitter där det skall efter nästan två år utan regelbunden träning (även om träningsvärken är minst sagt... fruktansvärd)

Blev så full i skratt över min egen tankevurpa på passet ikväll bara. Som instruktör är det ju bland annat ens jobb att peppa och inspirera yogisarna att utamna sig själva, få dem att våga spränga sina egna gräser och slänga alla rädslor åt sidan. I kväll körde vår instruktör ett nytt pass med mängder av utmanande poser som iallafall jag blev skräckslagen för. En övning (som jag aldrig gjort förut) verkade så svår och läskig att jag helt sonika hoppade över den första varvet för att jag var så rädd för den men när vi kom till den nästa gång sa instruktören mycket bestämt till att vi kommer ju aldrig lära oss den om vi inte övar (basic jag vet) och jag fnissade lite åt min egen dumhet och bestämde mig genast att försöka och med samtliga muskler i kroppen darrande av ansträgning klarade jag den. På första försöket! Lyckoruset for genom kroppen och det slog mig att jag aldrig hade fått uppleva den om jag inte hade kastat mig ut och försökt.

Och min reflektion blir ju naturligtvis det är dags att sluta upp med att låta mina egna rädslor stoppa mig. Vad är det värsta som kan hända om jag inte klarar av en ny utmaning omedelbums? Jo, det är väl att jag kommer behöva öva lite längre än vad jag behövde just idag.

Vart vill jag då komma med detta?  Jo, från och med nu är det jag som skall bli bättre på att slänga mina egna rädslor åt skogen, för vad är de bra för? De är sannerligen ingen tillgång!!!

Kramar

/Anna