Att hitta tillbaks till något som man älskar

Äntligen, äntligen har jag tagit tag i min älskade yoga igen. Sedan jag slutade som instruktör för två år sedan har jag haft svårt för att hitta regelbundenheten i träningen igen. Fördelen när man själv instruerar 2-4 pass i veckan är ju att man faktiskt får träning själv också. Även om det naturligtvis inte innebär samma avslappning som det gör när man själv är deltagare och bara får lov att "hänga med" 

Min kropp och min själ mår så fantastiskt av att yoga och mitt mål är att regelbundet komma iväg för att på så sätt låta yogan vara en betydande del av mitt liv igen. Och naturligtvis drömmer jag om att en dag kunna instruera igen för det är något av det mest berikande jag har gjort i mitt liv. 

Men nu skall jag bara vara ego ett tag, tänka på mig själv och njuta av att ha hittat tillbaks till mattan igen :)

Kram Anna

En lördag i september

En lördag i september. Vid havet. I högsommarvärme. 

Jag får nypa mig i armen...

Vi har haft en löjligt bra dag tillsammans med päronen vid vår favoritplats här på jorden och det är inte utan att det stramar lite i huden efter en hel dag i solen. Jag känner en sådan oerhört tacksamhet över att jag fick den här lördagen att tanka energi på. Troligtvis sjunger sommaren på sista versen men den här dagen kommer jag att bära i mitt hjärta genom vintern och den kommer att hjälpa mig genom kyla, väta och mörker!

Kram Anna

Med lungorna fyllda med luft och hjärtat av kärlek

Förra hösten gjorde jag en deal med mig själv att jag skulle bli bättre på att tillbringa min lediga utomhus. Bor man i lägenhet blir det liksom ett projekt varje gång man skall ut, ett motstånd som skall övervinnas och det är inte bara att öppna altandörren och gå ut på tomten som när man bor i hus. När man bor i lägenhet blir man dessutom aldrig tvungen att gå ut och klippa gräset, måla huset, rensa ogräs eller skotta snö. Lätt hänt att man kommer ut alldeles för lite då. För jag är tämligen övertygad att vi människor mår bra av att vara så nära naturen vi kan så mycket tid av våra liv som möjligt. Därav en av anledningarna till att jag inte är så sugen på att bo kvar inne i stan längre... 

Visserligen har vi fantastiska grönområden inom gång- och cykelhåll men skall vi ut i skogen är vi tyvärr tvungna att sätta oss i bilen först vilket känns ganska vrickat. 

En lördag för några veckor sedan drog vi på oss stövlar, packade fikakorg och gav oss ut i skogen på jakt efter lite av skogens guld. Fem små pyttiga svampar kom med oss hem, men det var liksom inte så viktigt i sammanhanget. För man kan inte annat än att bli lycklig över att få sätta ner ändan rätt ner i mossan tillsammans med de fyra viktigaste personerna man har och käka gofika medan solen strilar mellan trädtopparna och att sedan få komma hem med luften full av syrerik luft och hjärtat full av kärlek...

/Anna

Att njuta kvar sommaren lite till

Känslan av lugn, av en värmande kvällssol och av vågskvalp. Lite barfotaplask i sjön och genast är hjärtat till bredden fyllt med energi igen. Sommaren dröjer sig kvar och ingen är tacksammare än jag över det. 

/Anna 

Cykellängtan

Som ni kanske minns så fick jag en ny, fin cykel i somras när jag fyllde år. En precis sådan som jag hade önskat mig. Fast det roligaste var att jag inte hade talat om för någon att jag hade önskat mig en cykel, men min bästa familj hade hajat det ändå! Men eftersom jag firade min födelsedag i Halmstad och vi åkte direkt därifrån på semester så står den fortfarande parkerad i brorsans garage. Lite surt för nu vill jag verkligen ha den här! Får se när det går en transport mellan Halmstad och Alingsås nästa gång. Snart hoppas jag :)

Idag hade det varit fantastiskt att ha den eftersom jag fick håltimme i samband med lunchen på praktiken och passade på att gå hem. Jaja, nu är det förvisso skönt att promenera också, men nu när jag snart skall ta mig tillbaks (det tar 15-20 min att gå) så hade det varit skönt att bara susa iväg på en ny fin cykel istället!

/Anna

...

Kram Anna

Den första september

Jaha, då var september här och därmed inser även jag att sommaren nog är över för denna gång. Men tack vare den fantastiska sommar jag har haft så känns det faktiskt någorlunda okej. Även för mig! För vilken sommar det har varit...

Jag är så oerhört tacksam över allt roligt jag fått göra i sommar, hur härligt väder det har varit och att jag har fått tillbringa så mycket tid tillsammans med min familj. Det har funnits tid både för äventyr och vila i en ganska så bra balans (behöver fortfarande öva på att göra ingenting. Det är nämligen inte farligt har jag hört). Batterierna är laddade och nu är det bara att hålla tummarna att energin räcker ända tills vi kommer ut på andra sidan igen om sisådär åtta månader :)

I morgon väntar nästa äventyr. Tre veckors praktik i primärvården tar sin början och det ser jag verkligen fram mot. Ja, jag kan ju inte säga att jag har tråkigt iallafall!

Önskar även er en fin start på veckan!

Kram Anna

Sveriges bästa barnorganisation

 

Fredag och istället för att ladda för fredagsmys tillsammans med familjen så laddar jag en stund på mitt rum för kvällens fredagsmys tillsammans med kamraterna i Junis förbundsstyrelse. Vad kvällen kommer innehålla för aktiviteter vet jag inte än, men vad tusan gör det, det är ju härligaste sällskapet jag är tillsammans med! Det kommer bli en rolig kväll alldeles oavsett vad som står på agendan.

 

Dagen har vi tillbringat på vårt förbundskansli på Stora Essingen tillsammans med all vår personal och jag kan återigen konstatera att jag inte bara har förmånen att få tillhöra Sveriges bästa barnorganisation utan att vi  även har de allra bästa medarbetarna man kan önska.

 

Full av inspiration är jag i alla fall. Om än lite trött i huvudet efter en dag med fullspäckat schema ;)

 

Önskar nu alla en fin fredagkväll, själv tänker jag sluta de bruna en liiiiiten stund innan det är dags att vara social igen!

 

Kram Anna



En dag till sjöss

Himmel och pannkaka vilken härlig dag jag har haft!

Är i Stockholm på arbetsdagar med Junis  förbundsstyrelse och idag har vi teamat med varandra genom att ha varit ute i skärgården och seglat. Jag som älskar havet har faktiskt aldrig seglat själv utan har jag varit ute med segelbåt så har det bara varit som passagerare. 

Men... Jag har aldrig fattat hur svårt det faktiskt är och hur mycket det är att tänka på. Men nu vet jag. Om man säger så :) 

Är efter idag lite mer ödmjuk och inser hur svårt det faktiskt är. Men lätt att jag kan tänka mig att göra om det! Sååååå härligt! 

Kommer garanterat sova gott i natt! 

Kram Anna

Livets berg- och dalbana

Tänk vad fort det kan svänga... 

Från att känna mig oerhört vilsen, trött, slutkörd och nere för bara ett par dagar sedan till dagens enorma tacksamhet över det liv jag lever, mina nära och kära och att jag känner mig mer pepp på livet än på länge. 

Det svänger fort och svänger det åt det här hållet så är jag bara tacksam och tänker då inte protestera. Stressen över framtiden har lagt sig och övergått till en detlösersig-känsla. Först tänker jag njuta av de sista veckornas skolgång innan jag tänker börja oroa mig över framtiden. 

Så länge tänker jag njuta av friheten, familjen och vännerna. Jag tänker träna, må bra, njuta av hösten, sätta av tid för avkoppling och anta de eventuella utmaningar som kommer och hoppar upp i knät på mig om de verkar lockande.

Det känns förjäklaskitbra faktiskt :)

Kram på er!

/Anna

Att tömma en dator

I slutet av veckan skall jag få min nya dator och idag roar jag mig med att föra över alla miljaders foton och dokument som jag...hmmmm...inte... har säkerhetskopierat till vår stationära dator. 

På fyra år har det blivit en del... och fast jag egentligen inte har tid så är det förfärligt lätt att fastna framför bildskärmen. Främst framför bilder som jag helt har glömt av att jag hade. Bilder som väcker alla de känslor. Har både suttit och garvat och grinar framför datorskärmen denna morgon. (Lite labil? Jag? Inte då....)

Familjen som alltid blir bra på bild? Jomensåatte...

Kram /Anna

Att försöka knyta upp sina egna knutar

Tänk vilken tur jag har som har så många kloka människor runt omkring. 

Har känt mig lite vilsen ett tag, men har man som jag har turen att ha, personer som kärleksfullt delar med sig av sina klokskaper och som orkar lyssna på mina funderingar och förvirrade tankegångar så brukar det ändå till slut lugna ner sig i den snurrande skallen. Känner mig betydligt lugnare än för några dagar sedan och jag har nog även lyckats reda ut en och en annan knut. Det är onekligen en process det där. Att lösa upp knutar. Trots att det är ens egna. Men tänk vilken lättnad det ändå är när saker faller på plats. Nu är jag redo. Redo för livet. Igen :) 

Och jag känner sådan oerhörd tacksamhet över att ha sådana fantastiska personer nära mig! Som bryr sig om och älskar just mig. Precis som jag är. Med alla mina fel och brister. Funderar på om jag inte själv skulle öva lite på det :) 

Kram Anna

Kick off

Bilder från en ljuvlig morgonpromenad

Skönt att få starta skolan med en ledig dag ;)

Idag har jag och bästa A passat på att kickoffa vår skolhöst med en skön lunch och fika i solen. Vi fick älta och reflektera över sommarjobb och ledighet och även planera inför framtiden, för som sagt om tio veckor står vi där, utan skola och utan csn som håller oss under armarna. Då är det verkligheten som gäller igen. 

Att få slöstarta så här känns härligt och även om vi kanske får äta upp att vi tog det lite lugnt första veckan längre fram så är det en ynnest att få hålla kvar sommar och semesterkänslan lite, lite till. I synnerhet när det fortfarande är högsommarväder ute. Bättre sätt att starta hösten på kan man knappt önska.

Jag är även så oerhört tacksam över att jag tog beslutet av avbryta min sjukskrivning för att istället börja läsa min vidareutbildning förra hösten och att jag dessutom  fick chansen att göra det tillsammans med en av de finaste och klokaste människor jag känner. Ett av de bästa besluten jag har tagit faktiskt :)

Kram på er!

/Anna

Skolstart

Så, i morgon är det dags för skolstart även för mig.. 10 veckor är det kvar innan jag är färdig distriktssköterska och det väcker sannerligen lite blandade känslor. Jag gillar ju att går i skolan. Friheten med att plugga är oslagbar och ärligt talat så lägger iallafall inte JAG några 40 timmar i veckan på skolan. Så jag kan uppleva skolan som ganska soft vissa perioder. Det som är kvar i höst är 3 veckors praktik, 1 veckan seminarium och 6 veckors uppsatsskrivande och även om min erfarenhet säger att uppsatsen kommer att vara kämpig så ser jag verkligen fram mot det! 

Men i november är det ju dags att börja jobba igen. Och vad tusan skall jag ta vägen då? Jag har naturligtvis min tjänst kvar på lasarettet, men hur mycket jag än saknar arbetsuppgifterna och arbetskamraterna där så inser jag att det inte är något alternativ att gå tillbaks dit. Min hälsa är viktigare än så helt enkelt. 

Så nu är bara frågan vart jag skall söka mig? 10 veckor går fort...

Kram Anna

Längtan efter skogen

Det bästa med hösten är nog ändå härliga dagar i skogen, antingen på jakt efter svamp eller lingon och med fikakorgen fullpackad med godsaker. Oftast blir det bara något tillfälle varje år när skönt väder sammanfaller med ledighet och nu hoppas jag att ett sådant tillfälle öppnar sig till helgen. Det hade sannerligen varit ljuvligt med en heldag i skogen tillsammans med familjen :)

Kram på er!

/Anna

Rätt in i vardagen

Så, då var det vardag på riktigt igen.

Vardagen är någonting som jag behöver lära mig att uppskatta, tycka om, jag kanske till och med älska. Det är dags för det nu för hela mitt vuxna liv har jag kämpat emot. Vardagens ekorrhjul har varit något jag föraktat, ja, rent av avskytt vissa regniga, kalla, mörka, tidiga mornar. 

Jag vet många som uttrycker sin glädje över att det äääär såååå skönt att komma in i vardagen och alla rutiner igen efter en fyra veckor låååång semester och varje gång undrar jag stilla om folk inte är lite vrickade ändå. Vad är det för roligt med att gå upp i svinottan fem dagar i veckan, jobba sig toktrött, handla, laga middag, tvätta, kanske hinna träna, hjälpa till med läxor och sedan däcka utan att ens hunnit umgås med de som är viktigast i livet. 

Men...

Jag inser även att det faktiskt är jag som har de riktiga problemen.

Det är ju jag som stretar emot det verkliga livet. Det är ju jag som inte är lycklig alldeles för stor del av livet. De som tycker att det är såååå sköööönt med vardag igen, de är ju troligtvis mycket mer tillfreds med livet än vad jag är! 

Så...

Nu är det mental träning som är det primära! Jag tänker från och med nu dagligen upprepa mantrat: 

Vardag är härlig, rutiner är kul. Ekorrhjul is the shit!!! 

Kram på er :)

/Anna

Bloggstatistik

Godmorgon!

Jag har funderat lite på det här med bloggstatisk. 

Inte för att det för mig är speciellt viktigt att bloggen har många läsare. Naturligtvis är det SUPERROLIGT att många hittar hit, kommer tillbaks och framförallt lämnar spår efter sig i kommentarsfältet. Men det är liksom inte mitt mål med bloggandet. Att den skall bli superstor på något sätt. Jag är verkligen nöjd som det är och speciellt nu när vardagen är igång igen och besöksantalet är upp i vanliga nivåer igen. Bloggen brukar ha mellan 200-300 sidvisningar per dag och det tycker iallafall JAG är fantastiskt även om det troligtvis räknas som en liten blogg.

Men...

Nu har jag ändå funderat på om det inte vore ganska kul att ha lite bättre koll på bloggstatistiken. Hur många som kommer tillbaks och hur många unika besökare den har. Det hade faktiskt varit lite kul att veta. Eller hur tänker ni andra? Om ni använder någon bloggstatistik, vilken använder ni då? För och nackdelar?  Och OM man bestämmer sig för att ta reda på mer om hur många som besöker bloggen, kommer det då ta fokus från själva skrivandet? Det som är det primära?

Dela gärna med er om hur ni tänker för själv känner jag mig lite vilsen ;)

Ha nu en riktigt fin lördag!

Kram Anna

De viktigaste jag har

Insåg precis att jag har varit mamma ganska så precis halva mitt liv för jag var lika (-ett par månader) gammal som storasyster är nu när jag blev mamma till henne. Helt surrealistiskt faktiskt... Och inte nog med det. 

Ikväll blir mitt mammahjärta helt igen när både lillebror (som varit med sin farmor i veckan) och storasyster kommer hem. Kände bara att jag ville säga det ;)

Kram på er!

Anna