Så var det nästan vardag igen...

Så var det vardag igen. Vilken härlig ledighet vi har haft, jag är verkligen utvilad på riktigt efter dessa sköna lediga slappa veckor. Och taggad. Inte till mörka tidiga mornar och inte till  lite för långa arbetsdagar. Men för övrigt så är jag  laddad för vårterminen. Hade det inte varit mörkt, blött och kallt så tror jag banne mig att allt hade varit perfekt. Då hade jag inte haft något att ha ont i magen för. Men vi går mot ljusare tider och med ljuset kommer också vardagen flyta på bättre. Så är det ju varje år...

Barnen började vårterminen med studiedag och jag började den med en ledig onsdag så vi fick en extra ledig dag hemma. Men i morse ställde vi klockan i ett tappert försök att vända tillbaks dygnet. fast det gick ärligt talat sådär. Vi kravlade inte ur sängen förrän klockan var tio iallafall. Det kommer med andra ord bli fruktansvärt för oss alla tre i morgon bitti ;)

Ikväll väntar träning. Har fått tränat en del under ledigheten men inte sådär regelbundet som jag så gärna vill. Det har berott på halsont som har kommit och gått men nu hoppas jag att den har gett med sig så att jag kan träna på som vanligt. Att träna regelbundet är verkligen ett bra sätt att bemästra vardagen. Något att längta efter. Kan verkligen se fram emot att få träna en hel dag. Skönt att vara där igen. Det var ett tag sedan...

Kramkram /Anna

Att vara kvar i ledighetsbubblan

Jisses vilka slappa dagar. Som vanligt är vi grymma på att vända på dygnet så fort vi är lediga men nu börjar det brinna i knutarna att hinna vända tillbaks det igen för vardagen är bannemig snart här! På onsdag tänker jag att jag skall jobba och barnen börjar skolan på torsdag igen. Inte går det att sitta uppe till mitt i natten då. Att sova till klockan är elva och inte komma ur pyjamasen förrän det är dags att hoppa i den igen. Det håller inte ;) 

Planen för dagen var att slänga ut den barrande granen och stuva in julgrejerna i förrådet igen, men det gick visst lite sådär med det... Läsa, lyssna på musik, spela kort och bara soffhänga är ju så mycket mysigare... Kanske är det i morgon det händer... Kanske är det även då vi gör något åt det tomma kylskåpet. Det ekar tomt, men inte ens det har fått oss att klä på oss för att cykla och handla. Men hemmabubblan är rätt härlig att stanna i ändå...

Kram på er /Anna

Att göra lite prioriteringar och att sätta upp mål

Som vanligt så tycker jag ju att det är vansinnigt härligt med ett nytt år. För mig är det viktigt att få göra bokslut med det gamla och att dra upp riktlinjerna inför vad som komma skall. Det handlar inte om några direkta nyårslöften utan bara lite tankar på vad som skall få forma mitt liv det kommande året. Jag tycker att det är skönt att skriva ner mina målsättningar och kunna gå tillbaks och läsa dem igen om jag skulle känna mig vilsen. Här finns inga måsten och inga borden. Det här är bara vad jag vill, vad jag längtar efter och vad jag kommer må bra av...

Prioriteringar 2015:

Att älska. Mina barn, mina vänner, min familj, mig själv och min omvärld.... Jag tror att kärlek är lösningen på det mesta och det bästa sättet att rädda den här planeten från undergång är att sprida den. Att älska villkorslöst är att öppna upp sitt eget hjärta på vid gavel, med risk för att bli sårad förstås. Men den risken är bara att ta. Det är det enda sättet...

Att vila. Reflektion och återhämtning är inte bara livsnödvändigt utan också väldigt skönt och utvecklande. Jag vill älska yogan igen. Jag vill stirra på himlen och stilla intensiva tankar. Jag vill sova så mycket som min kropp behöver. Jag vill vila i nuet och njuta av livet. 

Att säga ja. Att inte låta mina egna rädslor stoppa mig. Livet blir bara så fantastiskt som man själv gör det. Om man bara vågar släppa taget en smula så väntar äventyren bakom hörnet.

   

Konkreta mätbara mål 2015:

Klara av att göra en pullup och ta 100 kg marklyft, Borde gå med lite jävlaranamma! För att klara detta tänker jag fortsätta äta och träna bra. Sedan tror jag att det ger sig av sig själv.

Ungefär så tänker jag. Hur tänker du?/Anna

Att starta 2015 på det bästa sättet av alla

Hej på er!

Hoppas att ni har fått en fin start på det nya året. Och att ni precis som jag är pepp på vad som ligger framför oss. 2014 var på många sätt ett omvälvande, men ändå riktigt bra år. Men jag tror faktiskt att 2015 kan toppa det. Har en riktigt bra magkänsla inför framtiden :)

Jag har ju tillbringat de två första dygnen av 2015 på spa tillsammans med en god vän. Vi åkte till Asia Spa i Varberg för att fira in det nya året, vilket vi gjorde med en fantastisk 9 rätters japansk meny följt av lite skumpa vid tolvslaget och discodans efter det. Ett annorlunda och kul sätt att fira nyår på helt klart! 

Sedan har vi ju spaat såklart. Tills vi blev som russin. Älskar att spaa. Det får mig att må fantastiskt och jag känner mig inte bara extremt utvilad utan även superenergisk och kreativ och hur pepp som helst. En mycket härlig känsla. Och jag som dessutom blir extremt pepp bara av att det är nyår och har ett blankt härligt år framför mig... Ja ni kan ju tänka er hur taggad jag är ;)

Just Asia Spa i Varberg har jag besökt förut och jag gillar det verkligen. Inredningen är helt fantastiskt och får mig att vilja göra om hela hemmet i samma stil. Dock var det en liten besvikelse att precis som förra gången jag var där så hade många av gästerna där  lite svårt att respektera hur man uppför sig på Spa. För mig är det verkligen superviktigt att det är lugnt och tyst och blir därför rejält störd när folk gafflar på med kompisarna precis som om de var hemma i vardagsrummet. Klart att man skall få prata med varandra  men med små bokstäver. Tyvärr så förstör det lite av upplevelsen när det inte är tyst och stilla... Tycker jag. 

Bilder: Asia Spa

Som vanligt har jag satt upp lite mål för det kommande året och vilka de är skall jag förstås dela med mig av framöver. Men just nu skall jag bara försöka stanna kvar i spamood och bädda ner mig i soffan med en härlig bok. Att behålla den sköna känslan länge, länge och dra ut på njutningen så länge det bara går...

Kram på er! /Anna

Att vara taggad inför nyår!

Vill passa på att önska er alla en riktigt fin nyårsafton och en fantastisk start på det nya året!

Själv skall jag fira in det nya året på spa tillsammans med en kompis. Kan knappt tänka mig ett bättre sätt att starta 2015 på faktiskt för jag inbillar mig att det kommer sätta stämningen inför det kommande året... Återkommer när jag kommer hem med lite tankar och målsättningar jag har inför framtiden! Är taggad till tusen för 2015. Känner på mig att det kommer bli ett alldeles fantastiskt bra år! 

Ha det nu bäst! Kram Anna

Årsresumé 2014

Tänkte att jag lite traditionsenligt skulle försöka mig på en liten summering av det gångna året såhär på årets sista skälvande timmar. Jag har ju gjort lite olika de senaste åren, men i år gör jag det helt enkelt lätt för mig och knycker de frågor som valsar runt i bloggvärlden just nu. Varsågoda. Mina reflektioner från 2014 som jag nu är redo att lägga bakom mig ;)

Gjorde du någonting 2014 som du inte gjort förut?
Hoppade jämfota upp på en 50 cm hög låda, lyfte 80 kilo i marklyft, pressade 42 kilo över huvudet och så vidare och så vidare... Det blev många personliga rekord under året :)

Genomdrev du någon stor förändring?

Det var mycket som förändrades i mitt liv under 2014 men man får väl ändå säga att separationen från barnens pappa efter våra 24 år tillsammans och flytten till en egen lägenhet i våras var den största förändringen av dem alla. En förändring som förstås på många sätt var jobbig och smärtsam men som jag ändå är nöjd över. Det är fortfarande ovant att inte leva som familj men just nu mår jag bra av att leva ensam och lägger mycket krut på att hitta tillbaks till den personen jag är och som inte bara har sin identitet som mamma eller fru. Jag har varit det i så många år att jag liksom inte hade ordning på vem jag själv var där ett tag... 

Blev någon/några av dina vänner föräldrar i år?

Nej inte under 2014, men nu i början av 2015 så kommer en av mina närmsta vänner äntligen  bli mamma. Det längtar jag efter och ser fram emot!

Vilka datum från 2014 kommer du alltid att minnas?

Den 10:e augusti. Då uppfyllde jag mitt nyårslöfte, att komma upp i handstående själv. Mot en vägg visserligen, men ändå. Jag vågade och för mig krävdes det en hel del mod.

Vilka länder besökte du?

Först besökte jag London i början av februari. Första gången men förhoppningsvis dröjer det inte så länge innan jag åker tillbaka. Det var en omedelbar förälskelse som drabbade mig! Sedan åkte jag till Thailand i oktober. Där jag bland annat besökte ett barnhem i norra Thailand och umgicks med närmare 80-talet sköna ungar i två dagar. Det var absolut  några av de mest känslosamma dagarna i mitt liv och minnena därifrån kommer för evigt lysa i mitt hjärta. En resa jag är så oerhört tacksam över att jag fick lov att följa med på.

Bästa köpet?
Mina Reebok Nano 4.0. De är mycket välanvända och sååå sköna

Gjorde någonting dig riktigt glad?

Åh, det var mycket som gjorde mig riktigt, riktigt glad men en höjdpunkt var när jag tillsammans med min bästa pluggkompis fick magisteruppsatsen godkänd i april och vi på riktigt kunde lösa in vår distriktssköterskeexamen. Eller kanske det var mer lättnad än glädje om jag tänker efter... 

Saknar du någonting 2014 som du vill ha 2015?
En diskmaskin. En sådan hade gjort mitt liv så mycket lättare. Eller framförallt, vilken gladare mamma mina barn hade haft, och så mycket tjat de hade sluppit lyssna på ;)

Vad önskar du att du gjort mer?
Yogat. Längtar efter det. Ständigt och jämt. Men får inte till det. Fortfarande sviter från utmattningen 2012. Kan inte hålla koncentrationen tillräckligt. Det kryper i kroppen och jag kan inte njuta av lugnet. Men jag vill hitta tillbaks för jag saknar det...

Vad önskar du att du gjort mindre?

Låtit diverse energitjuvar påverkat mig. Himla onödigt, men jäklar vad svårt jag har att hålla andras stress ifrån mig. Något att jobba på under 2015...

Favoritprogram på tv?
Downton Abbey och Suits. De enda programmen jag ser på som går på tv. Och Let's Dance förstås. 

Bästa boken du läste i år?
Illa, men jag läste knappt några böcker. Det är olikt mig, för jag tycker verkligen om att läsa. Har alltid läst mycket. 2014 tog jag mig tyvärr inte tiden riktigt.

Största musikaliska upptäckten?
Rent generellt så är jag grymt efter när det gäller musik. Är ständigt sist på pucken och hittar all musik på min dotters Spotify-lista månader efter alla andra.

Vad var din största framgång på jobbet 2014?

Ja, vad skall man säga. Att jag fick drömjobbet som skolsköterska bland många andra sökande utan någon egentlig erfarenhet av yrket. Det måste väl ändå vara den största framgången. Alla jobb jag har haft i livet har jag trivts med men det här får mig verkligen att må bra på alla plan. Jag inbillar mig att jag faktiskt gör skillnad för vissa av de eleverna jag möter och vad kan väl vara mer tillfredsställande än det?

Största framgång på det privata planet?
Min förbättrade hälsa. För ett år sedan var den katastrof. Jag vägde på tok för mycket, kondisen var usel, musklerna var inte vidare starka, jag prioriterade mig själv och min kropp alldeles för dåligt. Men 2014 kom jag över tröskeln och är nu på god väg mot toppformen. 

Största misstaget?

När jag lät min nya fina cykel stå kvar vid tågstationen över natten och den förstås var stulen när jag skulle hämta den morgonen efter...

Var du gladare eller ledsnare i år jämfört med tidigare år?
Absolut gladare!

Vad spenderade du mest pengar på?

En ny cykel... Skittrist eftersom den stulna cykeln bara var en år gammal. Den nya är superfin och jag är verkligen mer än nöjd med den, men det var ändå så himla onödigt att behöva köpa en ny. Sedan la jag ju förstås mycket pengar på nya möbler...

Något du önskade dig och fick?
Mitt jobb. Det är jag verkligen glad och tacksam över. 

Något du önskade dig och inte fick?
Ett billigare boende. Min lägenhet är på tok för dyr för min lön. Men med tanke på hur besvärligt det är att hitta boende i min stad får jag vara glad att jag och barnen överhuvudtaget fick en lägenhet. Även om den både är för dyr och lite för liten för oss tre.

Vad gjorde du på din födelsedag 2014?
Var på läger tillsammans med familjen, Precis som jag varit ungefär hälften av alla mina födelsedagar. 

Finns det någonting som skulle gjort ditt år ännu bättre?
Har haft en del otur med sjuka under året och det hade väl inte direkt gjort året sämre om jag hade fått vara frisk. Bland annat låg jag inlagd på sjukhus några dygn i början av sommaren för en otäck inflammation i magen. Totalt onödigt. Sedan har jag dragits med halsont från och till nu i flera månader. Helsegt. Så jo 2014 har varit toppen men jag jag fått vara frisk hade det helt enkelt varit ännu bättre!

Vad fick dig att må bra?
När jag insåg att den styrka jag har är så mycket större än vad jag trott. Jag har varit så duktig på att slå ner mig själv så länge, men det är slut på det nu. Det har bara varit mina egna rädslor som har stoppat mig tidigare men livet är för kort för att dem stoppa mig från att nå mina drömmars mål. Insikten att jag har all den styrka som krävs för att skapa det liv jag vill ha får mig att må bra.

Vem saknade du?

Mina barn. Att ha dem nära bara varannan vecka gör ont i mammahjärtat förstås. Men samtidigt tänker jag att för mig är det bra övning. De kommer inte bo kvar hemma hos mamma för evigt och för eller senare så måste jag lära mig att leva ensam utan dem (även om det i lillebrors fall lär dröja gaaaaanska många år ändå). En konsekvens av varannanveckas livet är att jag njuter mer av veckorna när barnen väl är här. De veckorna slösar jag inte bort tid på att slösurfa eller glo på tv utan då är det fullt fokus de få timmar vi har tillsammans.

De bästa nya människorna du träffade?

Alla nya träningskompisar. Vi känner inte varandra speciellt bra, men vi svettas, plågas, skrattar, spränger gränser och utvecklas tillsammans flera gånger i veckan. De peppar, utmanar och pushar mig och för det kommer jag alltid vara dem tacksam. Människor man delar blod, svett och tårar tillsammans med har en speciell plats i hjärtat helt enkelt ;)

Mest stolt över?
-19 kilo...

Högsta önskan just nu?
Att jag och min familj får vara friska. Fred på jorden. Att alla barn skall få äta sig mätta och vara trygga... Ja det vanliga ungefär...

Vad längtar du efter?
Att bli kär igen ;) Är osäker på om mitt hjärta är redo för det egentligen, men det är väl ett gott tecken om något att jag börjat längta lite iallafall.

Vad tänker du göra annorlunda nästa år?
Lägga mindre energi på sådant jag inte påverka och mer på mig själv och de som är viktiga för mig. Bli ännu bättre på att säga ja istället för nej bara för att jag är skraj! Njuta mer av vardagen och öppna ögonen för lyckan i det lilla,

Kram och gott nytt på er! /Anna

Att vara på god väg mot målet

Med endast några få dagar kvar av 2014 börjar iallafall jag känna ett behov av att summera året som gått. Tänker mig att min stora tillbakablick, den får ni i morgon, för den krävde lite mer (som varje år) tankeverksamhet än vad jag räknat med ;)

Men något jag har jobbat på hårt under året är ju min hälsa. Det har jag ju tjatat till oändlighet om så det är det väl knappast någon som har missat. Och jag har skrivit att jag blivit starkare och fått bättre kondis. En trevlig bieffekt av detta är att jag faktiskt lyckats tappa lite av mitt fluff också. Det mjuka som jag burit omkring på alldeles för länge och som gjort att jag inte känt mig som jag. Det har liksom varit jag, fast med en massa fluff utanpå så att man inte ser hur jag ser ut om ni förstår vad jag menar. Dessutom har ju fluffet begränsat mig så tillvida att det finns massor av grejer som inte gå att göra när kroppen bär omkring på alldeles för mycket dövikt. 

Den vänstra bilden är tagen juldagen 2013 när jag var större än vad jag någonsin varit tidigare och den högra för några veckor sedan.

Efter att ha varit alldeles för fixerad vid min vikt i alldeles för många år av mitt liv så skall jag erkänna att jag varit lite skraj från och till under den här resan. Rädd för att fixeringen vid min vikt skulle ta över igen. Jag har jobbat så hårt med att lära mig att tycka om mig själv och inte slå ner på mig själv bara för att jag varit för rund. Så från början handlade det bara om träning och att äta så jag orkade träna ordentligt. Vågen gjorde jag mig av med. Men i höstas bestämde jag mig faktiskt för att tillsammans med några av mina träningskompisar att strama upp kosten rejält under tre månader.  Jag funderade mycket på om jag skulle må bra av en sådan utmaning, men bestämde mig tillslut för att köra och lovade mig själv att vara snäll mot mig själv och inte bedöma min insats efter vad som stod på vågen.

Målet var att minska kroppens fettprocent alltså inte primärt att tappa i vikt. Och nu efter sista invägning och mätning kan jag konstatera att det har gått mycket bra. Trots att det inte inte alls har blivit så mycket träning som jag önskat de senaste månaderna. Min fettprocent har minskat betydligt och även om det är en bit kvar innan jag når dit jag vill så har jag gjort mycket av jobbet. Jag är på god väg att nå mitt mål. 

Vad jag tar med mig in i 2015 är att det aldrig är försent att ta tag i sin hälsa. Vi har bara varsin kropp så det gäller att vara rädd om den och behandla den med den respekt och kärlek som den förtjänar. 

Kram Anna

Att ha firat jul

Så, då var julen över för denna gången. Tänk vad fort det går va... En hel månads förberedelser så är det över på tre korta dagar ;)

Vår jul har iallafall varit allt man kan önska och lite till. Den plan vi hade höll inte riktigt på grund av diverse sjuka  i familjen men tack vare att samtliga är så flexibla så blev det bra tillslut ändå. För mig är det det allra viktigaste med julen att få ha mina kära nära, får jag bara ha det så är jag lycklig, och i år hade jag turen att få ha det. (Det var bara två småtroll som fattades för de firade jul med sin mamma i år, men jag hoppas på att få kramas med dem snart ändå).

Jag inser att tiden med alla barnen hemma på jul  är begränsad och att de inom en inte alltför avlägsen framtid kommer ha egna familjer som de vill fira med och dessutom respektives familjer att ta hänsyn till och då kommer det vara dags att stiga åt sidan och låta dem bestämma hur de vill ha det. Men i år hade jag alla mina tre barn hemma hela julen och gissa hur mycket jag njöt av det :)

Ja, julen har verkligen varit lugn och skön på alla sätt även fast vi varit många fast igår när lägenheten tömdes på folk och bara lillasyster, lillebror och jag blev kvar hemma gick vi in i ledighetsmood på riktigt. Mysbrallor, raggsockar och soffhäng för hela slanten. Så. Himla. Skönt! 

Som sagt, den här hösten har varit minst sagt intensiv för oss alla tre så det här är precis vad vi behöver. Lugn och ro och göra precis ingenting några dagar. Ett bra slut på ett intensivt 2014 :)

Kram Anna

Att få gå på jullov och att samtidigt vara lite lipig

Jullov, det är fina grejer det. Både barnen och jag har gjort vår sista dag och nu störtdyker vi huvudstupa rätt ner i julmyset. Så välbehövligt med lov för oss alla tre. Tre långa veckor att bara ta det lugnt och ladda batterierna för den kommande vårterminen. Jag önskar att alla människor skulle kunna få ett jullov, för det är banne mig en livlina nu när det är som mörkast och eländigast ute. Förstås att det inte är möjligt, men tänk så bra alla skulle må...

Vad det gäller julstress så vägrar jag befatta mig med den. Vi skall fira jul här hos mig i år. Det kommer definitivt bli alldeles för trångt eftersom vi blir så många och hemmet är så litet och troligen skulle jag kunna vrida mig in och ut i alla förberedelser för den ultimata julen. Men... what's the point? Det var ju lugn och ro vi ville ha. Att hinna umgås och njuta av tända ljus, spela kort, hänga i soffan, käka knäck och glo på film. Det är ju planen. Och då får det bli som det blir helt enkelt. Vad gör det då att det är lite skitigt i hörnen och att julbordet inte är komplett. Vi lär bli mätta ändå. Om inte annat på all knäck som jag råkade koka i bara farten ;)

Nä, lugn och ro är precis vad jag behöver. Hösten har på många sätt varit fantastisk och definitivt en av de bättre. Men jösses vad jag är trött och sliten nu. Och när jag blir trött då bölar jag. Det är då tårarna rinner i strida strömmar nedför kinderna utan någon egentlig orsak. Jag blir så löjligt emotionell och känslorna ligger som ett tunt lager utanpå skinnet.  Så det är vad jag har gjort idag. Bakat bullar och fulgråtit. Njutit av den vackra granen jag lyckades få hem med hjälp av en snäll kompis och lipat lite till. Längtat efter alla mina barn, mina föräldrar och min bror och bölat ännu lite mer... Tänkt på alla barn som inte alls längtar efter jul för att det inte är sådär mysigt och glittrande hemma hos dem på jul. Barnen som har föräldrar som inte är förmögna att ge dem mys och kärlek. Tänkt på alla våra vänner därute som sitter timme efter timme, dag efter dag ute i kyla, regn och mörker för att försöka skramla ihop några kronor att skicka hem till familjen. Jag känner så mycket att hjärtat går i bitar... Jag är så privilegierad och det gör mig så melankolisk just idag. 

Jag är så tacksam och lycklig över det liv jag lever. Jag är stolt över de val jag gjort och över den jag är. Jag älskar mina nära och kära gränslöst och skulle göra vad som helst för att alla i min familj skall må bra. Jag har de finaste vänner man kan önska... Jag har ett jobb som gör att jag varje dag gör skillnad. Det är vad jag vill tro iallafall. Nej, jag kan på inga sätt säga att det fattas något i mitt liv. På det stora hela så är jag nog precis där jag skall vara. Möjligtvis kanske att lite kramar och kyssar skulle förgylla det ytterligare en smula... Kanske är det något man kan önska sig av tomten? ;)

(Är man emotionell och lipig behöver man  definitivt ett soundtrack. Idag är det den här som har gått på repeat här hemma)

All kärlek/Anna

Hur går det med träningen då?

Jo, men det går bra. 

På själva nyårsaftonen förra året körde jag ett crossfitpass tillsammans med min lillebror och yngsta dottern. En av övningarna var att stå på händer mot en vägg. Stå på händer var inga bekymmer men jag kom ju för bövelen inte upp själv utan behövde ganska mycket hjälp. Där fick jag således ett konkret nyårslöfte. Att lära mig stå på händer igen. Läskigare än vad man kan föreställa sig faktiskt . Men efter en del övning uppfyllde jag det löftet  redan den 10:e augusti. Check på den med andra ord!

För övrigt så var mitt nyårslöfte att börja träna på riktigt igen efter flera år med sporadisk träning. Både flås och styrka var ganska kass, eller om jag skall vara riktigt ärlig så har de nog aldrig varit så kass innan. Crossfit och yoga var planen för att komma i form igen.

Under våren hade jag svårt att komma igång, det blev en del hemmaträning men det var mycket annat som tog energi och som gjorde att jag hade svårt att få till det. Men så i början av sommaren startade vår Crossfitbox och jag såg min chans. Tillsammans med yngsta dottern och en kompis hängde jag på låset på öppningsdagen och trots alla rädslor så var jag extremt målinriktad. De första veckorna var verkligen fruktansvärda men tack och lov så förbättrades flåset ganska så fort och det gick att överleva passen utan att tro att man skulle dö på kuppen. Under sommaren tränade jag väldigt regelbundet och det byggde även upp grundstyrkan ganska omgående. Så redan i början av hösten märkte jag rejäla resultat på kroppen. 

Under hösten har det däremot gått lite segare. Till exempel har jag haft lite otur med halsont som har kommit och gått vilket har gjort att jag inte kunnat träna i perioder. Så jag har inte alls kunnat träna så regelbundet som jag velat. Vissa veckor har jag tränat mina fyra pass men vissa veckor har det kanske bara blivit ett pass. Och vissa veckor har det inte blivit något alls. Skitsegt förstås men inte mycket att gräma sig över. Trots det känner jag att utvecklingen gått framåt om än inte lika explosionsartat som i somras. Nu behärskar jag många fler övningar och det har väl i ärlighetens namn mycket att göra med att kroppen inte är lika tung längre... 

Så jo, det går bra med träningen, trots att sjuka har satt en del käppar i hjulet under hösten. Jag är mer pepp än någonsin och jag har redan satt upp de mål jag skall sträva emot under 2015. Jag har hittat en träningsform som passar mig perfekt och som utmanar mig på ett sätt jag behöver för att tycka det är roligt. Min kropp är starkare än på många år och jag är verkligen en bra bit på väg mot den toppform som jag så gärna vill nå!

/Anna

Att ta söndagsmys

Nu är det söndagsmys...

Lugnet efter stormen kan man säga. Har haft en härlig helg med nära och kära, men jisses vad jag är trött nu ;) Så nu skall jag bädda ner mig i soffan tillsammans med barnen och njuta av stillheten och de sista timmarna innan vi tar oss an den nya veckan

Go kväll på er! Kram/Anna

Att fira fredag

Men då kör vi fredag då! Hur härligt är inte det? 

Visserligen har ju jag legat feberdäckad hemma i soffan större delen av veckan, men idag är jag på benen igen och tänker tillbringa dagen på jobbet. Härligt att känna sig lite piggare. Och det blir mycket bättre fredagsfeeling om man jobbar :)

I kväll kommer äntligen  barnen och som löken på laxen och grädde på moset kommer brorsan och hans barn och hänger med oss i helgen. Kanske blir det lite pepparkaksbak och julgodisverkstad om vi har tur. Och om kroppen bara känner sig tillräckligt pigg så blir det förhoppningsvis comeback på gymmet också! Det har jag verkligen längtat efter. Lovar att uppdatera er hur det går med den biten inom kort ;)

Önskar er en fin fredag! Kram/Anna

Att älska gränslöst

De där tre. De där som jag burit inom mig och som jag längtat efter. De där tre fantastiska människorna som både är vuxna och ganska så stora nuförtiden. 

Just de där tre som fyller mitt liv med så mycket glädje, skratt och kärlek. Som gör mig stolt och lycklig över att få vara just deras mamma. 

Just dem älskar jag till månen och tillbaks <3

/Anna

Att fira jul på ett nytt ställe

Första julen i nya lägenheten och första julen då mina barn har två hem... 

Inte helt lätt att förhålla sig till. Ja själva firandet är inte så besvärligt. Vi firar julen allihop tillsammans för enkelhetens skull. Men allt annat. Alla traditioner, allt som skall vara som vanligt, som det är varje jul... Det är betydligt trassligare. Jag var hemma hos barnens pappa häromdagen och rotade runt i jullådorna. Målet var att få med sig några gamla grejer hit. Några som har hängt med ett tag och som barnen förknippar med jul, för att även detta hemmet skall färgas lite av deras historia och barndom. Tror att jag lyckades ganska bra. En del viktiga saker blev kvar och en del fick jag med mig hem. 

Måste jobba på det där. Själv är jag grymt onostalgisk och är inte det minsta traditionsbunden. Men jag glömmer lätt att det inte är samma sak för barnen. Det var mitt beslut att flytta och starta ett nytt liv. Inte deras. Och deras barndom måste få finnas med här också, inte bara hemma hos deras pappa. Jag hoppas att jag lyckas. För mina barn är värda all den julmagi de vill ha. Även om allt inte är som vanligt och de numera bor på två ställen...

/Anna

Att vara lite kass

Hello!

Längesedan... Igen... Vilket kanske pekar på hur mycket det har varit runt omkring mig sedan jag kom hem från resan för en månad sedan. Det var lite att ta igen om man säger så ;)

Jo, det har verkligen varit en hektisk höst, men den har på många sätt varit bra. Lite lite med tid för återhämtning och vila bara. Vilket förstås kom i kapp mig. Med feber och huvudvärken from hell som däckade mig igår. Så nu ligger jag här. Trött, hängig och med ett bultade huvud. Inget som ingick i min planering direkt, men samtidigt inte annat att göra än att kapitulera och inta ryggläge ett par dagar. Men så trist det är... Mycket på jobbet, men inget värre än att det funkar att skjuta upp det några dagar. Värre är det med träningen som jag har missat mycket av den senaste månaden. Först resan då det blev paus ett par veckor. Sedan en skrapig och svullen hals som gjorde att jag inte vågade mig på att träna på ytterligare två veckor. Sedan en del kvällsarbete som satte käppar i hjulet. Förra veckan för första veckan på länge som jag körde mina fyra pass. Och SÅ. HIMLA. HÄRLIGT. DET. VAR! Älskar det. Blir alldeles lycklig och fylld av energi och det känns som om jag orkar med tidiga mörka mornar hur lätt som helst bara jag får träna. Men nu ligger jag här igen. utslagen och tycker liiiiiite synd om mig själv. Lite uttråkad också om jag skall vara ärlig. Barnen är hos sin pappa denna veckan så jag har inte ens någon som klappar mig på pannan och gör te åt mig. Stackars, stackars... Hahaha, nä skoja bara. Jag reder mig nog. Nu kanske jag får lite tid över att skriva här istället. Det har jag ju också längtat efter :)

Ha det gött! /Anna

När jullängtan slår till

Med första advent bara några veckor bort så slog jullängtan plötsligt till idag. Någon julnörd är jag inte egentligen, men med mörker, kyla och elände ute ser jag fram mot att grotta ner mig i julmyset och riktigt frossa i gran, ljus och pynt som gör livet litelite roligare. Som en överlevnadsgrej tror jag. För om jag tar sikte på julen så är det nerförsbacke fram till sommaren så fort den är över. 

 S'imla bra va! :)

Kram på er! /Anna

Att vara rädd att fastna i myset

Det är nu som inomhustiden börjar på riktigt. Inomhustiden då vi alla går i ide. Då vi jobbar, sover och äter. Vi är bara ute så mycket som nöden kräver. Det är mörkt och det är kallt och allt vi vill är att sitta inne och kura med tända ljus. För min del tycker jag att det är mysigt en vecka eller så, Inte fyra-fem månader... Jag är redan trött på att inte ha ork till mer. 

Som löken på laxen har jag åkt på en riktigt gottig förkylning. Egentligen började jag känna mig hängig redan i början av veckan med skrap i halsen, tungt huvud och ont i kroppen. Men jag hoppades på att om jag var förnuftig och vilade istället för att träna så skulle det ge med sig. Men inte sjutton gjorde det det. Nu är det fullt utbrott med snor som rinner och hals som gör att det är hopplöst att svälja, Inte vad jag hade hoppats på. Efter två veckor på resa utan träning så var jag mer än taggad att komma igång igen i veckan. Men det gick sådär. Det gör nog att det vintermörka känns ännu deppigare än vad det brukar göra. Att jag inte kan träna. Cykla bort till boxen, träffa kompisar och köra skiten ur kroppen. Känna mig stark och energifylld till både kropp och själ. 

Kan inte göra annat än att hålla tummarna att det ger med sig snart så jag kan börja träna igen, Inte sitta och uggla henna i soffan med tända ljus, raggsockar på fötterna och temuggen i handen. Det har jag redan tröttnat på. Dessutom vet jag av erfarenhet att om man sjunker för djupt ner i den där myssoffan kan det var ett helsike att ta sig upp ifrån där igen. Och där vill jag ju inte gärna fastna. Där kan man ju inte leva sitt liv...

Kram kram /Anna

Att vara hemma igen

Hemma igen sedan några dagar och jag har definitivt dykt före med huvudet rätt in i vardagen igen. Och vilken utmaning det har varit. Att försöka hantera vardagen när man fått leva i ett äventyr i nästan två veckor. Resan som jag har gjort har varit helt fantastisk och det är en utmaning att försöka sätta ord på det jag har fått vara med om. En upplevelse som jag har delat med tio vänner och en resa som inte bara tagit mig runt halva jordklotet utan även inneburit en inre resa på många sätt. 

Jag är fortfarande alldeles för känslosam när det gäller vissa delar av resan så därför kommer jag nog berätta en del efterhand, när jag har kommit lite längre. Bland annat om barnhemsbesöket i Chang Saeng. Ett besök som blev något helt annat än vad jag hade föreställt mig. Och som väckte helt andra känslor och funderingar än vad jag trodde det skulle göra på förhand. 

En stilla tidig morgonvy över Mekongfloden från mitt hotellrum

Men jag kan göra en kort sammanfattning av resan. Vi var alltså elva personer som var med och de två första dagarna tillbringade vi i Bangkok då vi helt enkelt försökte anpassa oss efter Thailandstid. Vi hann med lite sightseeing och lite shopping. Men mest av allt försökte vi bara hålla oss vakna ;) Sedan var det dags att flyga vidare norrut för några intensiva dagar då vi bland annat besökte VCDF:s dropincenter i Mae Sai och barnhem i Chang Sang. Vi hann även med ett besök vid gyllene triangeln och på opiummuseet. Mycket intressant. Ungefär här så var jag helt slut efter alla upplevelser men det skulle komma mer. Sista delen av resan tillbringade vi på IOGT Internationals kongress nere i Cha Am (ligger lite norr om Hua Hin). Där någonstans upplevde jag en stor krock då vi ena dagen satt åt och middag på golvet tillsammans med ett gäng härliga ungar och andra dagen på ett 5-stjärnigt hotell uppklädda till tänderna. Kontrasterna var enorma kan jag lova och iallafall jag hade lite svårt att hänga med i det läget. Efter fem dagars kongressande fick vi en avslutande härlig dag i solen vid poolen innan det var dags att styra kosan hemåt igen. 

Utsikt över Gyllene triangeln. Burma till vänster och Laos till höger

Om jag skulle sammanfatta det hela så är det att resan var minst sagt intensiv, att jag är tröttare nu än vad jag var när jag åkte men att det var något av det mest fantastiska och berikande jag har fått vara med om so far. Jag är otroligt tacksam över att jag fick chansen att följa med och jag hoppas att jag skall lyckas förmedla mina känslor till er med när jag berättar om dagarna på barnhemmet för er framöver. Livet har fått helt annat perspektiv och inte på det sättet som jag trodde. Ser fram mot att berätta för er. Skall bara landa lite bättre själv först :)

Kram Anna