torsdag 8 januari 2015

Att tro att det är nu det händer


En fantastiskt inspirerande bok av en fantastiskt inspirerande kvinna!

Jag älskar ju yoga. Det vet ni ju. Jag har ju tjatat om det i åratal. Jag vet inte hur många gånger under de senaste åren jag har skrivit om min kärlek till denna träningsform och livsstil. Den var en sådan enormt stor del av mitt liv, men i samband med min utmattning så var det något som ändrades. Inte kärleken. Inte alls. Men mitt sätt att förhålla mig till den. Från att ha levt och andats yoga dagligen i flera, flera år både som instruktör men även personligt så gick det inte längre. Det tog bara stopp. Det var ångest så fort jag rullade ut mattan. Det gjorde ont både i kropp och själ och det gick inte att andas ordentligt. Förstås att jag borde kämpat på, men känslorna gjorde mig så ledsen och besviken att jag tappade all lust. Många använder ju yoga som en del i rehabiliteringen efter en utmattning med mycket goda resultat. Men för mig var det precis tvärtom. Jag försökte köra hemma själv och jag prövade att gå till andra instruktörer men det ville sig inte alls. Nu har det gått dryga tre år sedan jag instruerade min sista klass och det är nog först nu som jag har tagit mig igenom den enorma besvikelse jag känt. 

Jag tror faktiskt att det är först nu jag börjar bli redo igen. Jag har längtat och längtat i tre långa år, men jag har nog inte varit redo kasta mig ut förrän nu. Jag tror att jag har ställt för höga krav på mig själv och att besvikelsen över att ha tappat rörlighet, teknik, styrka och förmågan till att hålla fokus har varit för stor. Men jag tror att jag är beredd på att börja om. Att börja från början igen. Att rulla ut mattan utan att ställa några krav på mig själv. Att börja öva på andningen igen. Jag har lovat mig själv att förutsättningslöst ge yogan utrymme i mitt liv. Jag längtar efter det, men samtidigt skall jag erkänna att jag är skraj. Skraj att bli besviken en gång till. Skraj över att det inte skall fungera. Skraj över att hela mitt väsen kommer protestera av stillheten. Den stillhet som jag egentligen älskar. 

Men efter att ha startat året med några härliga spadygn och med inspirationen på topp så hoppas jag att det skall gå vägen. Snart är det jag som rullar ut mattan igen ;)

/Anna



2 kommentarer:

  1. Det kommer att gå finfint bara du rullar ut mattan igen. Sätt dig bara och andas en stund. Någonstans måste man ju börja! Kram

    SvaraRadera
  2. Det kommer att gå bra. Härligt att ha hamnat där mentalt. Kram.

    SvaraRadera

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...