God Jul

Önskar er alla en alldeles fantastisk jul! Hoppas på en lugn och skön julafton med mycket kärlek, klappar och knäck för er alla <3

Kramar i massor /Anna

Förövrigt skrev jag mitt viktigaste blogginlägg igår. Läs gärna!

Dan före dan före...

Julen, bring it on. Jag är redo!

Det kan väl knappt vara lyxigare än så här. Flera dagars ledighet innan själva julafton, så att det finns tid att faktiskt ta det lugnt och njuta av förberedelserna. Jag minns när flickorna var små och jag hade egen frisörsalong. Dagarna innan jul var det naturligtvis tokmycket att göra och kvällen innan julafton släpade jag mig oftast hem, trött som ett ras, långt efter klockan slagit åtta och möttes av en färdigklädd gran och sovande barn. Så ensam jag kände mig, och så ledsen jag var för att jag kände att jag missade så mycket av vad som faktiskt är viktigt här i livet. 

De åren jag har jobbat på vårdavdelning skall vi inte prata om... De år jag hade tur nog att slippa jobba just julafton och juldagen fick jag jobba desto mer de andra dagarna. Och jag vet, sådana är villkoren, det är inte som att det finns så mycket alternativ. Folk är sjuka varje dag på året. Såklart. Men det är tufft att jobba när andra är lediga. Så är det bara...

Men i år är jag ledig, hela långa julen tillsammans med familjen. Jag hinner ligga på soffan och njuta av allt det vackra, jag kan såsa omkring i myskläder och raggsockar och jag kan laga julmat i lugn och ro, bara för att det är roligt och det är jag sannerligen lycklig och tacksam över!

Kram /Anna

Dan före dan före dan före....

Men hur härligt är det inte att jobba i skolans värld då? Jullov is sannerligen da shit :)

Även om jag inte har jobbat mer än en dryg månad så måste jag säga att det känns underbart med lite julledighet. Att få möjlighet att varva ner riktigt ordentligt nu några veckor kommer jag ha gott av långt in på vårterminen! Känns verkligen lyxigt!

Här hemma börjar vi komma i julstämning på riktigt. Julgranen står på plats, knäcken är kokad och julklapparna är inhandlade. På dagens agenda står att rulla en ansenlig mängd köttbullar och göra rödbetssallad. Men det är allt! Lugnt och skönt med andra ord. Hoppas verkligen att ni har möjlighet att njuta av lugnet precis som jag!

Kram Anna

Ps: Självklart kommer det bilder på nya frissan men det verkar ju inte bli just nog att fotografera now a day's. Men det kommer promise :)

...

You've got the words to change a nation,

but you're biting your tongue

You've spent at lifetime stuck in silence,

afraid you'll say something wrong

If no one ever hears it,

how we gonna learn your song

You've got a heart as loud as lions, 

so why let your voice be tamed

Maybe we're a little different, 

there's no need to be ashamed

You got the light to fight the shadows, 

so stop hiding it away...

/Anna

Ta ställning för en Vit Jul

En vecka kvar till jul och det varma och regniga vädret ute bidrar ju inte direkt till att locka fram julstämningen. Vi har både fått fram lite julpynt, handlat julklappar och gjort julgodis, men inte  hjälper det. Julstämningen har verkligen svårt att infinna sig i år. 

Men vad jag skulle önska mest av allt är att alla vi vuxna skulle gå ihop och ge våra barn en Vit Jul på riktigt!

Det finns allt för många barn som inte alls ser fram mot julen och som inte sitter där med tindrande ögon på julafton utan mer med ond mage av oro över hur det skall bli. Kommer mamma eller pappa att dricka för mycket? Kommer det bli bråk och tjafs? Alldeles för många vuxna har svårt att avstå från alkoholen och även om man som vuxen själv inte tycker att det dricks speciellt mycket, så är det få barn som uppskattar otryggheten det innebär att mamma eller pappa dricker. Det räcker att ens förälder skall bli glansig i ögonen eller lite högljuddare, ja att de helt enkelt inte är sig själva för att att det skall öka oron hos ett barn. I min värld är julen barnens högtid framförallt och där platsar ingen alkohol. Alla barn har rätt till en Vit Jul, Ta ställning du med!

All kärlek

/Anna

När det mest handlar om yta

Å nu över till något vansinnigt ytligt ;)

Är så grymt less på min icke frisyr och har äntligen fått tummen ur r***n och beställt tid för klippning och färgning av mitt risiga hår. Att klippa mig har aldrig varit någonting jag tycker om att göra och mycket därför har jag haft långt hår större delen av mitt liv. Lite konstigt kan tyckas med tanke på att jag jobbade som frisör i 10 år... 

Men ungefär vart 5:e år brukar jag få ett ryck och klippa av mig alltihop och jag tror nog att det är dags för det igen. För det är verkligen hopplöst att försöka piffa till håret när det är långt och risigt och just nu är det oftast flätat för att jag inte orkar med det. 

Himmel vad skönt det skall bli att bli av med skiten, undrans just bara vilken frisyr jag skall ha  :)

/Anna

När man hinner lite mindre

Kanske att julstämningen äntligen börjar komma smygande...

Jag älskar julen men känner absolut inget krav eller stress utan det får bli lite som det blir. Vissa år hinner man mer, vissa år hinner man mindre och det är uppenbart ett år då man hinner mindre. Orken och tiden finns inte riktigt och det är förstås verkligen inte i hela världen. Men lite ledsamt är det allt, det är ju så roligt att få njuta och förbereda för julen hela december. 

Nåja, det kommer förstås bli jul ändå och säkert en alldeles fantastisk sådan också! Jag kommer att få fira den tillsammans med de allra viktigaste personerna i mitt liv och det är sannerligen något att vara lycklig och tacksam över...

Kram Anna

Skrivbubbla

Tre dagar med intensivt uppsatsskrivande resulterade i ytterligare fyra sidor och nu är det inte utan att vi börjar se ljuset i tunneln. Skall träffa vår handledare i veckan och vi hoppas att vi har kvar samma positiva känsla efter det bara...  Man skulle faktiskt kunna säga att hittills har han inte varit jättebra på att lyfta oss utan tyvärr brukar vi känna os ännu mer förvirrade när vi går därifrån än vad vi var när vi kom. men nu hoppas, hoppas vi att han kan vara lite konstruktiv så vi kan bli färdiga någon gång!

Iallafall har helgen varit mysig och vi har kurat i soffan iklädda pyjamas nästan hela tiden. Rätt mysigt att få sitta inne och bälja te och sitta med datorn i knät när det stormat och snöat utomhus. Sämre kan man ha det faktiskt!

Nu hoppas jag bara att min något överkokta hjärna svalnar lite till i morgon så jag pallar kommande vecka. den är minst sagt intensiv!

Kram på er!

/Anna

När det långsamt går åt rätt håll

En kass start på veckan (se förra inlägget) som tack och lov bara har blivit bättre. Jobbar inte på onsdagar utan idag har jag tillbringat hela dagen tillsammans med A och vår uppsats. Det går riktigt segt nu i och med att vi jobbar båda två och har svårt att få ihop tiden att sitta tillsammans och skriva. Men nu har vi tagit beslutet att fly hem och familjer till helgen för att få lite mer sammanhängande tid att skriva på. En dags skrivande här och där kommer man liksom ingen vart på. Egentligen hade det väl varit mysigt att få vara hemma i helgen för att julpyssla och greja, men vi skall allt se till att få en mysig helg vi med. Så det är väl ändå ett bra beslut vi tagit tänker jag. Jag känner mig väl egentligen inte speciellt stressad över att skrivandet drar ut på tiden, utan det är egentligen bara känslan av att aldrig bli klar, att ha den liggande som skaver en del. Målet att gå upp med den precis efter jul har vi nog fått lägga åt sidan och eftersom inte skolan har några fler examinationstillfällen inplanerade kanske vi i värsta fall får vänta ända fram till våren innan vi får gå upp med den. Men, det är väl inte i hela världen egentligen, bara den är färdig lååååångt innan dess. För nu vill jag nog börja göra annat med min fritid. Dessutom kommer jag att gå upp i arbetstid efter nyår och på så sätt kommer väl fritiden bli ännu mer dyrbar.

Idag har vi iallafall haft värsta skrivflytet och det känns fantastiskt efter som det har varit minst sagt motigt den sista tiden. Nu hoppas vi och tror att det härliga flowet håller i sig över helgen med så vi snart börjar se ljuset i tunneln :)

Det ryktas att det kommer att singla lite snö det närmsta dagarna och ingen är gladare än jag över det, för nu tusan skulle det behövas lite ljus. Mörkret är i det närmsta förlamande och jag vägrar att sticka ut näsan utomhus annat än att ta mig till och från jobbet. Nä lite vitt ute hade sannerligen lättat upp humöret rejält. Och dessutom hade det gjort en hel del för julstämningen. Den har konstigt nog inte alls infunnit sig än...

Ha det bäst

Kram Anna

Måndagsmörker

Idag hjälpte inte tyvärr inte alla mysljus i världen för när väckarklockan skrällde i morse var det bara min järnvilja som tog mig upp ur sängen och ut till bussen. Jag tycker att hösten och vintern har gått ganska bra hittills, men i morse tog det bara tvärstopp. Fruktansvärt när dagen börjar så och tyvärr har känslan hängt sig i hela dagen och jag har känt mig seg, hängig och allmänt energilös. Sådana här dagar är ju bara såååååå trista men vad annat att göra än att hoppas på att morgondagen blir bättre?

Kram Anna

När startskottet gått!

Första ljuset är äntligen tänt och nu väntar den härligaste månaden av dem alla på den förövrigt förfärliga, mörka och kalla årstiden. Nu  tusan skall här mysas till max!

Kraaaaaaam

/Anna

Vad som händer när man åker på Spa

Spa-dagen igår var naturligtvis sådär alldeles fantastisk som jag trodde den skulle vara. Inte nog med att få tillbringa ett halvt dygn på världens härligaste ställe  utan att få göra det tillsammans med sin mamma, pappa och lillebror ger ju liksom ytterligare en dimension till det hela. En helt perfekt dag på alla sätt och vis.

Det är spännande vad som händer i kroppen och själen när man har möjlighet att gå ner i varv sådär totalt. För mig är det alltid jobbigt de första  timmarna. Kroppen slappnar alltid av relativt fort och en skön trötthet sprider sig ganska så omedelbart. Men huvudet och andningen tar det betydligt längre tid för att komma ner i varv. När vi var på ett mediationspass igår låg ångesten och lurade precis under ytan och jag fick använda all min styrka för att inte låta det bryta ut. Men efter ett tag när även knoppen varvat ner, då är det ren och skär njutning. Och då, som ett brev på posten, så poppar de kreativa tankarna igång. Det är precis som om hjärnan måste lyckas tränga bort den vanliga studshjärnan för att kunna ge plats åt alla rena, positiva, kreativa tankar. Just i den fasen mår jag som allra bäst och känslan är nästan euforisk. Det är då jag trivs som bäst och det är den personen som jag identifierar som Anna.

Fasen som följer är också lite speciell och även om den på ett sätt är jobbig så är jag extremt tacksam över att få uppleva den. Den startar när jag kommer hem, fortfarande befinner mig i den sköna spabubblan, men när verkligheten ändå infinner sig så smått. Det är då de kreativa tankarna och den sköna avslappnade känslan övergår till en reflektion över livet i stort. Just nu är jag ju löjligt tillfreds med livet, mycket beroende på att jag har hittat rätt med mitt jobb och detta i kombination med att känslorna nästan ligger utanpå kroppen har resulterat i ett ganska konstant tårflöde under dagen. Tårarna rinner av tacksamhet över min fantastiska familj, över att mina föräldrar är friska och krya, över min relation till min lillebror. Att jag har världens finaste kompis som jag skriver uppsats ihop med och att jag är frisk, att jag har världens roligaste jobb, jordens gulligaste bloggläsare.... and so on...

Jag känner mig ödmjuk inför vilken tur jag har samtidigt som jag faktiskt förstår att allt handlar inte om att jag har haft tur här i livet utan även om att mitt liv ser ut som det gör för att jag är den jag är. Mycket av det jag är tacksam över har jag skapat själv, i interaktion med andra naturligtvis, men ändå. Det handlar inte bara om de förutsättningar jag har haft här i livet (vilka naturligtvis har underlättat för mig) utan det handlar även om vad jag har lyckats skapa. Relationer som jag har del i. All kärlek jag känner för nära och kära och även låter dem veta och allt slit med studier och jobb har gjort att jag står på ett ställe i livet som jag är så otroligt tacksam över. Och det är klart att tårarna rinner då...

Många fördelar med att åka på spa således ;)

Önskar er en alldeles fantastisk fredagkväll!

Kram Anna

Inte som alla andra... ;)

När man ser fram mot en härlig dag!

En vanlig sketen torsdag i november och de allra flesta är på väg till jobbet i mörkret. Men INTE jag! Nej, jag är precis på väg att ge mig iväg för att tillbringa en underbar dag på Spa tillsammans med min bror och föräldrar. Inte det sämsta va? Min bror och jag fick en spadag i födelsedagspresent av våra föräldrar när vi fyllde år i somras och nu är det dags att inkassera den. Joråsaåatte... sämre kan man ha det!

Ha en fin dag därute!

Kram Anna

Att vara på rätt plats

Veckorna rullar på i 180 just nu och inte hittar jag någon direkt tid för fotande eller skrivande just nu. Men vet ni, det gör faktiskt inte jättemycket alls, för även om jag saknar det så tillbringar jag dagarna med att göra andra saker, som är roliga de med! Mitt nya jobb innebär så mycket förändring i mitt liv. Nu har jag förvisso bara varit där i tre veckor, men jag tror minsann att jag har hamnat på helt rätt plats. 

För första gången på länge så känner jag att jag står på rätt ställe i livet. Jag är lycklig över att få pröva på ett jobb som utmanar mig, och det rejält, men som även ger mig en frihet att växa utan att ramarna känns för tighta. Jag tror att jag har hittat ett jobb där jag, min kompetens och  mina kvalitéer tas tillvara.  Ett jobb som inte dränerar mig på energi trots att vi befinner oss i den värsta månaden på året. Och det gör mig glad. För ett tag tvivlade jag på om jag någonsin skulle hitta hit.

Slumpen gjorde att jag fick chansen, eller vad det ödet måntro? Min magkänsla sa att det var rätt och från och med nu skall jag lära mig att lyssna på den. Jag skall fortsätta att våga slänga mig ut när utmaningarna ligger frestande men även skräckinjagande framför mig, för om jag inte själv litar på min egen förmåga, vem skall då göra det? 

Jag är så himla glad och tacksam för att jag nu får göra det som jag drömde om, att jobba som skolsköterska. För det är en ynnest att få lov att hänga med härliga ungdomar dagarna i ända (Dessutom utan att behöva sätta betyg på dem)

Och helt plötsligt får liksom hela livet en ny mening igen :)

Kram Anna

När man delar prylar med andra!

Jösses, då var det alldeles strax dags för en ny vecka igen. Helt galet vad tiden springer iväg... Klyschigt jag vet, men det är verkligen inte klokt. Vi har iallafall haft en härlig lugn helg och batterierna är fulladdade inför kommande vecka. Visserligen skall jag bara jobba två dagar sedan är jag ledig igen, men ändå. Ett nytt jobb tar verkligen på krafterna, hur roligt det än är ;)

Idag åkte vi iväg en sväng och hälsade på storasyster och D och eftersom kollektivtrafiken går rent ut sagt skitkasst på söndagar så passade vi på att lyxa till det med att boka en bil på bilkooperativet. Vi är supernöjda med beslutet att sälja våran bil och istället dela tre bilar tillsammans med ett gäng andra personer. Så som vårt liv ser ut just nu så passar det oss perfekt! Väldigt smidigt! Och billigt!

Nope, dags att hoppa i säng och sluta de bruna om jag skall ha en suck att komma ur sängen i morgon när väckarklockan ringer!

Kram Anna

När det blåser medvind

När man stretat på i motvind ett tag finns det ingenting som slår känslan av att vinden vänder. Istället för att behöva kämpa och slita sig framåt så backas man upp av vinden i ryggen och liksom seglar framåt i livet. Det är bara att sluta ögonen, åka med och njuta av känslan. Att vinden mojnar för eller senare är inget att bekymra sig över, det är här och nu som gäller, och nu mina vänner  har jag banne mig styv kuling i ryggen :)

Kram på er!

/Anan

Att göra pullups

Alltså, alla träningsnördar tycker väl att det är döläckert med pullups. Jag har aldrig någonsin har lyckats göra en (inte ens för 15 år sedan när jag vägde 15 kg mindre och hade betydligt mer svällande muskler), men jösses vad jag har försökt under åren.

Men...

Nu har lillasyster och jag investerat i rejäla gummiband som hjälper oss på traven. Naturligtvis behöver jag ett bra mycket fetare gummiband än vad lillasyster behöver för att klara av att komma upp. Men det är så himla läckert att faktiskt klara av att göra rörelsen på riktigt. Alltså, man känner sig döstark fast man kanske inte är det! Och tjädrar i min lilla låda vilken träningsvärk det ger :) Bästa investeringen på länge!

Ha det bäst!

Kram /Anna