Det blir kallare, regnigare och mörkare för var dag som går. Hösten är här på riktigt och viljan att vara utomhus försvinner mer och mer och det finns inget bättre än de dagar man inte ens behöver sticka ut näsan utanför dörren. För att gå ut i eländet vill man ju verkligen inte.
Jag vet att det finns massor av människor som bara älskar hösten av den orsaken. Men för mig känns det som om man slutar leva en smula. Att boa in sig med myskläder, raggsockar och te kan väl vara mysigt en vecka eller två, men inte kväll efter kväll i ett halvår... Vad är det för kul med ett sådant asocialt levene?
Någon mer som känner som jag?


