torsdag 15 maj 2014

Att släppa den stora bomben


Hej på er!

ÄNTLIGEN är jag ute på andra sidan efter den tuffaste månaden i mitt liv och jag njuter av  den känsla av lugn som börjar sprida sig i kroppen. Inte nog med att månadsskiftet april-maj innebar en hektisk tid med åtskilliga anställningsintervjuer (vilket tillslut resulterade i att drömjobbet blev mitt) och en intensiv skrivperiod med uppsatsen (vilken nu  i princip är klar och godkänd). Nej, månadsskiftet april-maj innebar också något alldeles livsomvälvande för det var då jag och barnens pappa slutade att leva under samma tak. Något vi har gjort den senaste 24 åren av mitt liv...

Så för första gången i mitt liv lever jag ensam, vilket förstås är en väldigt underlig känsla. Framöver skall jag bara vara del av hälften av mina barns liv och det är den absolut största sorgen. När man som jag varit flickvän, mamma och fru så länge känns det väldigt, väldigt konstigt att leva ensam varannan vecka. Livet utan barnen nära nära är riktigt jobbigt. Men jag antar att det inte är annat än att försöka göra det bästa av det. Att försöka njuta av all egotid som det  plötsligt finns utrymme för.

Men vi mår bra, allihop. Barnens pappa och jag tog gemensamt beslutet att inte längre leva tillsammans och vi tycker båda att det känns helt rätt (sorgligt förstås, men ändå rätt). Vi har haft 24 fina år tillsammans och de härligaste ungarna är våra och det är jag otroligt tacksam över. Jag är glad över just han är pappa till de barnen jag fått och jag är lycklig över att vi har en bra relation till varandra. Vi har inte krossat varandras hjärtan utan vi väljer helt enkelt att leva vidare våra liv utan varandra ändå. Det var kanske inte vad någon av oss hade tänkt från början, men nu när det är här vi har landat så känns det bra det med. 

Så sedan tre veckor tillbaka så bor jag och barnen i en fin lägenhet på andra sidan stan med en makalöst vacker utsikt över sjön. Vi har börjat bo in oss och även om vi fortfarande knappt har några möbler så börjar det faktiskt kännas som hemma så smått. Jag tror minsann att vi kommer att trivas här :)

Så är det. Livet går vidare. Jag känner mig starkare än någonsin och jag känner på mig att livet framöver kommer bli riktigt, riktigt bra.

Kram på er! /Anna



14 kommentarer:

  1. Oj vad det har hänt mycket för dig sista tiden!! Jobbigt men ibland nödvändigt med separation.
    Grattis till jobbet och hoppas du efter omständigheterna mår bra, kram Suss

    SvaraRadera
  2. Oj nu fick jag ont i magen. Tänker på min egen separation från stora dotterns pappa. Det är länge sedan nu och det var också gemensamt beslut, men när min dörr till den egna lägenheten var stängd, då mådde jag inte bra, jag trivdes aldrig i lägenhet och inte att vara själv. Det tog nog ett år innan jag var människa igen och jag hoppas jag aldrig behöver vara med om något liknande igen. Men du är nog en stark kvinna så det kommer säkerligen gå bra. För verkligen önska dig lycka till både med jobb och ditt nya liv. Kram Helena

    SvaraRadera
  3. Oj, ja det har verkligen varit en omvälvande tid för dig och de dina, det förstår jag. Skönt att det ändå verkar vara ok, trots omställning och flytt med allt vad det innebär.

    Varma kramar

    Victoria

    SvaraRadera
  4. Det var tråkigt att läsa om att det blivit så, men har ni fattat beslutet ihop så måste det vara bättre än om en vill fortsätta leva med den andra och den andra inte längre vill.
    Hoppas att ditt liv kommer rulla på, på bästa sättet
    kram Linda

    SvaraRadera
  5. Så omvälvande och så mycket som hänt. Stort lycka till och grattis till jobbet. Är så glad för din skull. Och samtidigt vemodig och ledsen. Även om separationen var ett gemensamt beslut gör det ont. Men fantastisk utsikt över Gerdsken låter toppen. Är det i ett av de mindre husen du bor eller i de vitsvarta alldeles vid Vimpeln mot Tuve? Sköt om dig. Kram.

    SvaraRadera
  6. starkt av dig att dela din historia med oss andra. Måste vara otroligt jobbigt även om det är ett gemensamt beslut. Ha en fin helg !!

    SvaraRadera
  7. Hej Anna!
    En omtumlande vår med andra ord! Skönt att beslutet känns rätt, oavsett hur tufft det än må vara. Så bra att ha ett nytt jobb att fokusera på. Er nya utsikt låter magisk Anna!
    Sköt om dig!
    Kram Anna

    SvaraRadera
  8. Förstår att du har en tuff period bakom dig o även framför dig, men i dina ord läser jag en beslutsamhet o styrka som jag beundrar dig för o jag hoppas o tror att en fantastisk framtid ligger framför dig. Stort grattis till jobbet o har du vägarna förbi när du hälsar på din bror, hör av dig vännen så kan vi ta en fika. Kramisar Tina

    SvaraRadera
  9. Oj, ja nog har du haft en tuff period. Men skönt ändå att det var ett gemensamt beslut, även fast det såklart är ett otroligt tufft beslut att ta. och det låter på ditt skrivande som att du mår bra och att beslutet ni tagit var rätt. Kan tänka mig att det blir en ordentlig omställning i livet. Men allt kommer att bli så bra, det är jag säker på, du verkar duktig på att se saker från den ljusa sidan.
    Många kramar till dig! /Jennifer

    SvaraRadera
  10. Oj va tufft! Skönt att de är ett gemensamt beslut men de hjälper inte. Att vara varannan vecka mamma är tufft. Jag har varit de i snart 6 år så jag vet. Men man vänjer sig. Och kan njuta av sin egentid. Men sorgen försvinner inte. Inte hos mig i alla fall. Inte än. Men stort grattis till drömjobbet. Kram

    SvaraRadera
  11. Förstår att det är dubbla känslor, en skön känsla att ha tagit beslutet men ändå tråkigt förstås eftersom ni har levt ihop så länge. Hoppas att allt går bra för er.
    Grattis till jobbet :)

    Kram Pia

    SvaraRadera
  12. Så mycket som hänt sista tiden för dig, du är stark som klarat allt på samma gång och det är klart att det är dubbla känslor och tråkigt på ett sätt att livet inte blev riktigt som man hoppats. Men det låter ändå gott att läsa att du mår bra och att ni är vänner och har tagit ett gemensamt beslut om att inte dela livet med varandra längre. Önskar dig allt gott i ditt "nya" liv!

    Kramar Bella

    SvaraRadera
  13. Du känns stark i beslutet. Men självfallet en sorg. Omställning.

    Stor kram.

    SvaraRadera
  14. Men oj! Det är länge sedan jag varit runt och läst bloggar, och så ser jag detta när jag tittar in hos dig. Ja, livet blir inte alltid som man tänkt sig, men det blir bra ändå. Förstår att det måste vara en stor sorg i att gå skilda vägar efter så många år, men du verkar ändå stark i ditt/ert beslut. Fina Anna, jag önskar dig all glädje och lycka i ditt nya hem och i nästa kapitel av "livsboken".

    Stor kram!

    SvaraRadera

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...