Att vara taggad inför nyår!

Vill passa på att önska er alla en riktigt fin nyårsafton och en fantastisk start på det nya året!

Själv skall jag fira in det nya året på spa tillsammans med en kompis. Kan knappt tänka mig ett bättre sätt att starta 2015 på faktiskt för jag inbillar mig att det kommer sätta stämningen inför det kommande året... Återkommer när jag kommer hem med lite tankar och målsättningar jag har inför framtiden! Är taggad till tusen för 2015. Känner på mig att det kommer bli ett alldeles fantastiskt bra år! 

Ha det nu bäst! Kram Anna

Årsresumé 2014

Tänkte att jag lite traditionsenligt skulle försöka mig på en liten summering av det gångna året såhär på årets sista skälvande timmar. Jag har ju gjort lite olika de senaste åren, men i år gör jag det helt enkelt lätt för mig och knycker de frågor som valsar runt i bloggvärlden just nu. Varsågoda. Mina reflektioner från 2014 som jag nu är redo att lägga bakom mig ;)

Gjorde du någonting 2014 som du inte gjort förut?
Hoppade jämfota upp på en 50 cm hög låda, lyfte 80 kilo i marklyft, pressade 42 kilo över huvudet och så vidare och så vidare... Det blev många personliga rekord under året :)

Genomdrev du någon stor förändring?

Det var mycket som förändrades i mitt liv under 2014 men man får väl ändå säga att separationen från barnens pappa efter våra 24 år tillsammans och flytten till en egen lägenhet i våras var den största förändringen av dem alla. En förändring som förstås på många sätt var jobbig och smärtsam men som jag ändå är nöjd över. Det är fortfarande ovant att inte leva som familj men just nu mår jag bra av att leva ensam och lägger mycket krut på att hitta tillbaks till den personen jag är och som inte bara har sin identitet som mamma eller fru. Jag har varit det i så många år att jag liksom inte hade ordning på vem jag själv var där ett tag... 

Blev någon/några av dina vänner föräldrar i år?

Nej inte under 2014, men nu i början av 2015 så kommer en av mina närmsta vänner äntligen  bli mamma. Det längtar jag efter och ser fram emot!

Vilka datum från 2014 kommer du alltid att minnas?

Den 10:e augusti. Då uppfyllde jag mitt nyårslöfte, att komma upp i handstående själv. Mot en vägg visserligen, men ändå. Jag vågade och för mig krävdes det en hel del mod.

Vilka länder besökte du?

Först besökte jag London i början av februari. Första gången men förhoppningsvis dröjer det inte så länge innan jag åker tillbaka. Det var en omedelbar förälskelse som drabbade mig! Sedan åkte jag till Thailand i oktober. Där jag bland annat besökte ett barnhem i norra Thailand och umgicks med närmare 80-talet sköna ungar i två dagar. Det var absolut  några av de mest känslosamma dagarna i mitt liv och minnena därifrån kommer för evigt lysa i mitt hjärta. En resa jag är så oerhört tacksam över att jag fick lov att följa med på.

Bästa köpet?
Mina Reebok Nano 4.0. De är mycket välanvända och sååå sköna

Gjorde någonting dig riktigt glad?

Åh, det var mycket som gjorde mig riktigt, riktigt glad men en höjdpunkt var när jag tillsammans med min bästa pluggkompis fick magisteruppsatsen godkänd i april och vi på riktigt kunde lösa in vår distriktssköterskeexamen. Eller kanske det var mer lättnad än glädje om jag tänker efter... 

Saknar du någonting 2014 som du vill ha 2015?
En diskmaskin. En sådan hade gjort mitt liv så mycket lättare. Eller framförallt, vilken gladare mamma mina barn hade haft, och så mycket tjat de hade sluppit lyssna på ;)

Vad önskar du att du gjort mer?
Yogat. Längtar efter det. Ständigt och jämt. Men får inte till det. Fortfarande sviter från utmattningen 2012. Kan inte hålla koncentrationen tillräckligt. Det kryper i kroppen och jag kan inte njuta av lugnet. Men jag vill hitta tillbaks för jag saknar det...

Vad önskar du att du gjort mindre?

Låtit diverse energitjuvar påverkat mig. Himla onödigt, men jäklar vad svårt jag har att hålla andras stress ifrån mig. Något att jobba på under 2015...

Favoritprogram på tv?
Downton Abbey och Suits. De enda programmen jag ser på som går på tv. Och Let's Dance förstås. 

Bästa boken du läste i år?
Illa, men jag läste knappt några böcker. Det är olikt mig, för jag tycker verkligen om att läsa. Har alltid läst mycket. 2014 tog jag mig tyvärr inte tiden riktigt.

Största musikaliska upptäckten?
Rent generellt så är jag grymt efter när det gäller musik. Är ständigt sist på pucken och hittar all musik på min dotters Spotify-lista månader efter alla andra.

Vad var din största framgång på jobbet 2014?

Ja, vad skall man säga. Att jag fick drömjobbet som skolsköterska bland många andra sökande utan någon egentlig erfarenhet av yrket. Det måste väl ändå vara den största framgången. Alla jobb jag har haft i livet har jag trivts med men det här får mig verkligen att må bra på alla plan. Jag inbillar mig att jag faktiskt gör skillnad för vissa av de eleverna jag möter och vad kan väl vara mer tillfredsställande än det?

Största framgång på det privata planet?
Min förbättrade hälsa. För ett år sedan var den katastrof. Jag vägde på tok för mycket, kondisen var usel, musklerna var inte vidare starka, jag prioriterade mig själv och min kropp alldeles för dåligt. Men 2014 kom jag över tröskeln och är nu på god väg mot toppformen. 

Största misstaget?

När jag lät min nya fina cykel stå kvar vid tågstationen över natten och den förstås var stulen när jag skulle hämta den morgonen efter...

Var du gladare eller ledsnare i år jämfört med tidigare år?
Absolut gladare!

Vad spenderade du mest pengar på?

En ny cykel... Skittrist eftersom den stulna cykeln bara var en år gammal. Den nya är superfin och jag är verkligen mer än nöjd med den, men det var ändå så himla onödigt att behöva köpa en ny. Sedan la jag ju förstås mycket pengar på nya möbler...

Något du önskade dig och fick?
Mitt jobb. Det är jag verkligen glad och tacksam över. 

Något du önskade dig och inte fick?
Ett billigare boende. Min lägenhet är på tok för dyr för min lön. Men med tanke på hur besvärligt det är att hitta boende i min stad får jag vara glad att jag och barnen överhuvudtaget fick en lägenhet. Även om den både är för dyr och lite för liten för oss tre.

Vad gjorde du på din födelsedag 2014?
Var på läger tillsammans med familjen, Precis som jag varit ungefär hälften av alla mina födelsedagar. 

Finns det någonting som skulle gjort ditt år ännu bättre?
Har haft en del otur med sjuka under året och det hade väl inte direkt gjort året sämre om jag hade fått vara frisk. Bland annat låg jag inlagd på sjukhus några dygn i början av sommaren för en otäck inflammation i magen. Totalt onödigt. Sedan har jag dragits med halsont från och till nu i flera månader. Helsegt. Så jo 2014 har varit toppen men jag jag fått vara frisk hade det helt enkelt varit ännu bättre!

Vad fick dig att må bra?
När jag insåg att den styrka jag har är så mycket större än vad jag trott. Jag har varit så duktig på att slå ner mig själv så länge, men det är slut på det nu. Det har bara varit mina egna rädslor som har stoppat mig tidigare men livet är för kort för att dem stoppa mig från att nå mina drömmars mål. Insikten att jag har all den styrka som krävs för att skapa det liv jag vill ha får mig att må bra.

Vem saknade du?

Mina barn. Att ha dem nära bara varannan vecka gör ont i mammahjärtat förstås. Men samtidigt tänker jag att för mig är det bra övning. De kommer inte bo kvar hemma hos mamma för evigt och för eller senare så måste jag lära mig att leva ensam utan dem (även om det i lillebrors fall lär dröja gaaaaanska många år ändå). En konsekvens av varannanveckas livet är att jag njuter mer av veckorna när barnen väl är här. De veckorna slösar jag inte bort tid på att slösurfa eller glo på tv utan då är det fullt fokus de få timmar vi har tillsammans.

De bästa nya människorna du träffade?

Alla nya träningskompisar. Vi känner inte varandra speciellt bra, men vi svettas, plågas, skrattar, spränger gränser och utvecklas tillsammans flera gånger i veckan. De peppar, utmanar och pushar mig och för det kommer jag alltid vara dem tacksam. Människor man delar blod, svett och tårar tillsammans med har en speciell plats i hjärtat helt enkelt ;)

Mest stolt över?
-19 kilo...

Högsta önskan just nu?
Att jag och min familj får vara friska. Fred på jorden. Att alla barn skall få äta sig mätta och vara trygga... Ja det vanliga ungefär...

Vad längtar du efter?
Att bli kär igen ;) Är osäker på om mitt hjärta är redo för det egentligen, men det är väl ett gott tecken om något att jag börjat längta lite iallafall.

Vad tänker du göra annorlunda nästa år?
Lägga mindre energi på sådant jag inte påverka och mer på mig själv och de som är viktiga för mig. Bli ännu bättre på att säga ja istället för nej bara för att jag är skraj! Njuta mer av vardagen och öppna ögonen för lyckan i det lilla,

Kram och gott nytt på er! /Anna

Att vara på god väg mot målet

Med endast några få dagar kvar av 2014 börjar iallafall jag känna ett behov av att summera året som gått. Tänker mig att min stora tillbakablick, den får ni i morgon, för den krävde lite mer (som varje år) tankeverksamhet än vad jag räknat med ;)

Men något jag har jobbat på hårt under året är ju min hälsa. Det har jag ju tjatat till oändlighet om så det är det väl knappast någon som har missat. Och jag har skrivit att jag blivit starkare och fått bättre kondis. En trevlig bieffekt av detta är att jag faktiskt lyckats tappa lite av mitt fluff också. Det mjuka som jag burit omkring på alldeles för länge och som gjort att jag inte känt mig som jag. Det har liksom varit jag, fast med en massa fluff utanpå så att man inte ser hur jag ser ut om ni förstår vad jag menar. Dessutom har ju fluffet begränsat mig så tillvida att det finns massor av grejer som inte gå att göra när kroppen bär omkring på alldeles för mycket dövikt. 

Den vänstra bilden är tagen juldagen 2013 när jag var större än vad jag någonsin varit tidigare och den högra för några veckor sedan.

Efter att ha varit alldeles för fixerad vid min vikt i alldeles för många år av mitt liv så skall jag erkänna att jag varit lite skraj från och till under den här resan. Rädd för att fixeringen vid min vikt skulle ta över igen. Jag har jobbat så hårt med att lära mig att tycka om mig själv och inte slå ner på mig själv bara för att jag varit för rund. Så från början handlade det bara om träning och att äta så jag orkade träna ordentligt. Vågen gjorde jag mig av med. Men i höstas bestämde jag mig faktiskt för att tillsammans med några av mina träningskompisar att strama upp kosten rejält under tre månader.  Jag funderade mycket på om jag skulle må bra av en sådan utmaning, men bestämde mig tillslut för att köra och lovade mig själv att vara snäll mot mig själv och inte bedöma min insats efter vad som stod på vågen.

Målet var att minska kroppens fettprocent alltså inte primärt att tappa i vikt. Och nu efter sista invägning och mätning kan jag konstatera att det har gått mycket bra. Trots att det inte inte alls har blivit så mycket träning som jag önskat de senaste månaderna. Min fettprocent har minskat betydligt och även om det är en bit kvar innan jag når dit jag vill så har jag gjort mycket av jobbet. Jag är på god väg att nå mitt mål. 

Vad jag tar med mig in i 2015 är att det aldrig är försent att ta tag i sin hälsa. Vi har bara varsin kropp så det gäller att vara rädd om den och behandla den med den respekt och kärlek som den förtjänar. 

Kram Anna

Att ha firat jul

Så, då var julen över för denna gången. Tänk vad fort det går va... En hel månads förberedelser så är det över på tre korta dagar ;)

Vår jul har iallafall varit allt man kan önska och lite till. Den plan vi hade höll inte riktigt på grund av diverse sjuka  i familjen men tack vare att samtliga är så flexibla så blev det bra tillslut ändå. För mig är det det allra viktigaste med julen att få ha mina kära nära, får jag bara ha det så är jag lycklig, och i år hade jag turen att få ha det. (Det var bara två småtroll som fattades för de firade jul med sin mamma i år, men jag hoppas på att få kramas med dem snart ändå).

Jag inser att tiden med alla barnen hemma på jul  är begränsad och att de inom en inte alltför avlägsen framtid kommer ha egna familjer som de vill fira med och dessutom respektives familjer att ta hänsyn till och då kommer det vara dags att stiga åt sidan och låta dem bestämma hur de vill ha det. Men i år hade jag alla mina tre barn hemma hela julen och gissa hur mycket jag njöt av det :)

Ja, julen har verkligen varit lugn och skön på alla sätt även fast vi varit många fast igår när lägenheten tömdes på folk och bara lillasyster, lillebror och jag blev kvar hemma gick vi in i ledighetsmood på riktigt. Mysbrallor, raggsockar och soffhäng för hela slanten. Så. Himla. Skönt! 

Som sagt, den här hösten har varit minst sagt intensiv för oss alla tre så det här är precis vad vi behöver. Lugn och ro och göra precis ingenting några dagar. Ett bra slut på ett intensivt 2014 :)

Kram Anna

Att få gå på jullov och att samtidigt vara lite lipig

Jullov, det är fina grejer det. Både barnen och jag har gjort vår sista dag och nu störtdyker vi huvudstupa rätt ner i julmyset. Så välbehövligt med lov för oss alla tre. Tre långa veckor att bara ta det lugnt och ladda batterierna för den kommande vårterminen. Jag önskar att alla människor skulle kunna få ett jullov, för det är banne mig en livlina nu när det är som mörkast och eländigast ute. Förstås att det inte är möjligt, men tänk så bra alla skulle må...

Vad det gäller julstress så vägrar jag befatta mig med den. Vi skall fira jul här hos mig i år. Det kommer definitivt bli alldeles för trångt eftersom vi blir så många och hemmet är så litet och troligen skulle jag kunna vrida mig in och ut i alla förberedelser för den ultimata julen. Men... what's the point? Det var ju lugn och ro vi ville ha. Att hinna umgås och njuta av tända ljus, spela kort, hänga i soffan, käka knäck och glo på film. Det är ju planen. Och då får det bli som det blir helt enkelt. Vad gör det då att det är lite skitigt i hörnen och att julbordet inte är komplett. Vi lär bli mätta ändå. Om inte annat på all knäck som jag råkade koka i bara farten ;)

Nä, lugn och ro är precis vad jag behöver. Hösten har på många sätt varit fantastisk och definitivt en av de bättre. Men jösses vad jag är trött och sliten nu. Och när jag blir trött då bölar jag. Det är då tårarna rinner i strida strömmar nedför kinderna utan någon egentlig orsak. Jag blir så löjligt emotionell och känslorna ligger som ett tunt lager utanpå skinnet.  Så det är vad jag har gjort idag. Bakat bullar och fulgråtit. Njutit av den vackra granen jag lyckades få hem med hjälp av en snäll kompis och lipat lite till. Längtat efter alla mina barn, mina föräldrar och min bror och bölat ännu lite mer... Tänkt på alla barn som inte alls längtar efter jul för att det inte är sådär mysigt och glittrande hemma hos dem på jul. Barnen som har föräldrar som inte är förmögna att ge dem mys och kärlek. Tänkt på alla våra vänner därute som sitter timme efter timme, dag efter dag ute i kyla, regn och mörker för att försöka skramla ihop några kronor att skicka hem till familjen. Jag känner så mycket att hjärtat går i bitar... Jag är så privilegierad och det gör mig så melankolisk just idag. 

Jag är så tacksam och lycklig över det liv jag lever. Jag är stolt över de val jag gjort och över den jag är. Jag älskar mina nära och kära gränslöst och skulle göra vad som helst för att alla i min familj skall må bra. Jag har de finaste vänner man kan önska... Jag har ett jobb som gör att jag varje dag gör skillnad. Det är vad jag vill tro iallafall. Nej, jag kan på inga sätt säga att det fattas något i mitt liv. På det stora hela så är jag nog precis där jag skall vara. Möjligtvis kanske att lite kramar och kyssar skulle förgylla det ytterligare en smula... Kanske är det något man kan önska sig av tomten? ;)

(Är man emotionell och lipig behöver man  definitivt ett soundtrack. Idag är det den här som har gått på repeat här hemma)

All kärlek/Anna

Hur går det med träningen då?

Jo, men det går bra. 

På själva nyårsaftonen förra året körde jag ett crossfitpass tillsammans med min lillebror och yngsta dottern. En av övningarna var att stå på händer mot en vägg. Stå på händer var inga bekymmer men jag kom ju för bövelen inte upp själv utan behövde ganska mycket hjälp. Där fick jag således ett konkret nyårslöfte. Att lära mig stå på händer igen. Läskigare än vad man kan föreställa sig faktiskt . Men efter en del övning uppfyllde jag det löftet  redan den 10:e augusti. Check på den med andra ord!

För övrigt så var mitt nyårslöfte att börja träna på riktigt igen efter flera år med sporadisk träning. Både flås och styrka var ganska kass, eller om jag skall vara riktigt ärlig så har de nog aldrig varit så kass innan. Crossfit och yoga var planen för att komma i form igen.

Under våren hade jag svårt att komma igång, det blev en del hemmaträning men det var mycket annat som tog energi och som gjorde att jag hade svårt att få till det. Men så i början av sommaren startade vår Crossfitbox och jag såg min chans. Tillsammans med yngsta dottern och en kompis hängde jag på låset på öppningsdagen och trots alla rädslor så var jag extremt målinriktad. De första veckorna var verkligen fruktansvärda men tack och lov så förbättrades flåset ganska så fort och det gick att överleva passen utan att tro att man skulle dö på kuppen. Under sommaren tränade jag väldigt regelbundet och det byggde även upp grundstyrkan ganska omgående. Så redan i början av hösten märkte jag rejäla resultat på kroppen. 

Under hösten har det däremot gått lite segare. Till exempel har jag haft lite otur med halsont som har kommit och gått vilket har gjort att jag inte kunnat träna i perioder. Så jag har inte alls kunnat träna så regelbundet som jag velat. Vissa veckor har jag tränat mina fyra pass men vissa veckor har det kanske bara blivit ett pass. Och vissa veckor har det inte blivit något alls. Skitsegt förstås men inte mycket att gräma sig över. Trots det känner jag att utvecklingen gått framåt om än inte lika explosionsartat som i somras. Nu behärskar jag många fler övningar och det har väl i ärlighetens namn mycket att göra med att kroppen inte är lika tung längre... 

Så jo, det går bra med träningen, trots att sjuka har satt en del käppar i hjulet under hösten. Jag är mer pepp än någonsin och jag har redan satt upp de mål jag skall sträva emot under 2015. Jag har hittat en träningsform som passar mig perfekt och som utmanar mig på ett sätt jag behöver för att tycka det är roligt. Min kropp är starkare än på många år och jag är verkligen en bra bit på väg mot den toppform som jag så gärna vill nå!

/Anna

Att ta söndagsmys

Nu är det söndagsmys...

Lugnet efter stormen kan man säga. Har haft en härlig helg med nära och kära, men jisses vad jag är trött nu ;) Så nu skall jag bädda ner mig i soffan tillsammans med barnen och njuta av stillheten och de sista timmarna innan vi tar oss an den nya veckan

Go kväll på er! Kram/Anna

Att fira fredag

Men då kör vi fredag då! Hur härligt är inte det? 

Visserligen har ju jag legat feberdäckad hemma i soffan större delen av veckan, men idag är jag på benen igen och tänker tillbringa dagen på jobbet. Härligt att känna sig lite piggare. Och det blir mycket bättre fredagsfeeling om man jobbar :)

I kväll kommer äntligen  barnen och som löken på laxen och grädde på moset kommer brorsan och hans barn och hänger med oss i helgen. Kanske blir det lite pepparkaksbak och julgodisverkstad om vi har tur. Och om kroppen bara känner sig tillräckligt pigg så blir det förhoppningsvis comeback på gymmet också! Det har jag verkligen längtat efter. Lovar att uppdatera er hur det går med den biten inom kort ;)

Önskar er en fin fredag! Kram/Anna

Att älska gränslöst

De där tre. De där som jag burit inom mig och som jag längtat efter. De där tre fantastiska människorna som både är vuxna och ganska så stora nuförtiden. 

Just de där tre som fyller mitt liv med så mycket glädje, skratt och kärlek. Som gör mig stolt och lycklig över att få vara just deras mamma. 

Just dem älskar jag till månen och tillbaks <3

/Anna

Att fira jul på ett nytt ställe

Första julen i nya lägenheten och första julen då mina barn har två hem... 

Inte helt lätt att förhålla sig till. Ja själva firandet är inte så besvärligt. Vi firar julen allihop tillsammans för enkelhetens skull. Men allt annat. Alla traditioner, allt som skall vara som vanligt, som det är varje jul... Det är betydligt trassligare. Jag var hemma hos barnens pappa häromdagen och rotade runt i jullådorna. Målet var att få med sig några gamla grejer hit. Några som har hängt med ett tag och som barnen förknippar med jul, för att även detta hemmet skall färgas lite av deras historia och barndom. Tror att jag lyckades ganska bra. En del viktiga saker blev kvar och en del fick jag med mig hem. 

Måste jobba på det där. Själv är jag grymt onostalgisk och är inte det minsta traditionsbunden. Men jag glömmer lätt att det inte är samma sak för barnen. Det var mitt beslut att flytta och starta ett nytt liv. Inte deras. Och deras barndom måste få finnas med här också, inte bara hemma hos deras pappa. Jag hoppas att jag lyckas. För mina barn är värda all den julmagi de vill ha. Även om allt inte är som vanligt och de numera bor på två ställen...

/Anna

Att vara lite kass

Hello!

Längesedan... Igen... Vilket kanske pekar på hur mycket det har varit runt omkring mig sedan jag kom hem från resan för en månad sedan. Det var lite att ta igen om man säger så ;)

Jo, det har verkligen varit en hektisk höst, men den har på många sätt varit bra. Lite lite med tid för återhämtning och vila bara. Vilket förstås kom i kapp mig. Med feber och huvudvärken from hell som däckade mig igår. Så nu ligger jag här. Trött, hängig och med ett bultade huvud. Inget som ingick i min planering direkt, men samtidigt inte annat att göra än att kapitulera och inta ryggläge ett par dagar. Men så trist det är... Mycket på jobbet, men inget värre än att det funkar att skjuta upp det några dagar. Värre är det med träningen som jag har missat mycket av den senaste månaden. Först resan då det blev paus ett par veckor. Sedan en skrapig och svullen hals som gjorde att jag inte vågade mig på att träna på ytterligare två veckor. Sedan en del kvällsarbete som satte käppar i hjulet. Förra veckan för första veckan på länge som jag körde mina fyra pass. Och SÅ. HIMLA. HÄRLIGT. DET. VAR! Älskar det. Blir alldeles lycklig och fylld av energi och det känns som om jag orkar med tidiga mörka mornar hur lätt som helst bara jag får träna. Men nu ligger jag här igen. utslagen och tycker liiiiiite synd om mig själv. Lite uttråkad också om jag skall vara ärlig. Barnen är hos sin pappa denna veckan så jag har inte ens någon som klappar mig på pannan och gör te åt mig. Stackars, stackars... Hahaha, nä skoja bara. Jag reder mig nog. Nu kanske jag får lite tid över att skriva här istället. Det har jag ju också längtat efter :)

Ha det gött! /Anna

När jullängtan slår till

Med första advent bara några veckor bort så slog jullängtan plötsligt till idag. Någon julnörd är jag inte egentligen, men med mörker, kyla och elände ute ser jag fram mot att grotta ner mig i julmyset och riktigt frossa i gran, ljus och pynt som gör livet litelite roligare. Som en överlevnadsgrej tror jag. För om jag tar sikte på julen så är det nerförsbacke fram till sommaren så fort den är över. 

 S'imla bra va! :)

Kram på er! /Anna

Att vara rädd att fastna i myset

Det är nu som inomhustiden börjar på riktigt. Inomhustiden då vi alla går i ide. Då vi jobbar, sover och äter. Vi är bara ute så mycket som nöden kräver. Det är mörkt och det är kallt och allt vi vill är att sitta inne och kura med tända ljus. För min del tycker jag att det är mysigt en vecka eller så, Inte fyra-fem månader... Jag är redan trött på att inte ha ork till mer. 

Som löken på laxen har jag åkt på en riktigt gottig förkylning. Egentligen började jag känna mig hängig redan i början av veckan med skrap i halsen, tungt huvud och ont i kroppen. Men jag hoppades på att om jag var förnuftig och vilade istället för att träna så skulle det ge med sig. Men inte sjutton gjorde det det. Nu är det fullt utbrott med snor som rinner och hals som gör att det är hopplöst att svälja, Inte vad jag hade hoppats på. Efter två veckor på resa utan träning så var jag mer än taggad att komma igång igen i veckan. Men det gick sådär. Det gör nog att det vintermörka känns ännu deppigare än vad det brukar göra. Att jag inte kan träna. Cykla bort till boxen, träffa kompisar och köra skiten ur kroppen. Känna mig stark och energifylld till både kropp och själ. 

Kan inte göra annat än att hålla tummarna att det ger med sig snart så jag kan börja träna igen, Inte sitta och uggla henna i soffan med tända ljus, raggsockar på fötterna och temuggen i handen. Det har jag redan tröttnat på. Dessutom vet jag av erfarenhet att om man sjunker för djupt ner i den där myssoffan kan det var ett helsike att ta sig upp ifrån där igen. Och där vill jag ju inte gärna fastna. Där kan man ju inte leva sitt liv...

Kram kram /Anna

Att vara hemma igen

Hemma igen sedan några dagar och jag har definitivt dykt före med huvudet rätt in i vardagen igen. Och vilken utmaning det har varit. Att försöka hantera vardagen när man fått leva i ett äventyr i nästan två veckor. Resan som jag har gjort har varit helt fantastisk och det är en utmaning att försöka sätta ord på det jag har fått vara med om. En upplevelse som jag har delat med tio vänner och en resa som inte bara tagit mig runt halva jordklotet utan även inneburit en inre resa på många sätt. 

Jag är fortfarande alldeles för känslosam när det gäller vissa delar av resan så därför kommer jag nog berätta en del efterhand, när jag har kommit lite längre. Bland annat om barnhemsbesöket i Chang Saeng. Ett besök som blev något helt annat än vad jag hade föreställt mig. Och som väckte helt andra känslor och funderingar än vad jag trodde det skulle göra på förhand. 

En stilla tidig morgonvy över Mekongfloden från mitt hotellrum

Men jag kan göra en kort sammanfattning av resan. Vi var alltså elva personer som var med och de två första dagarna tillbringade vi i Bangkok då vi helt enkelt försökte anpassa oss efter Thailandstid. Vi hann med lite sightseeing och lite shopping. Men mest av allt försökte vi bara hålla oss vakna ;) Sedan var det dags att flyga vidare norrut för några intensiva dagar då vi bland annat besökte VCDF:s dropincenter i Mae Sai och barnhem i Chang Sang. Vi hann även med ett besök vid gyllene triangeln och på opiummuseet. Mycket intressant. Ungefär här så var jag helt slut efter alla upplevelser men det skulle komma mer. Sista delen av resan tillbringade vi på IOGT Internationals kongress nere i Cha Am (ligger lite norr om Hua Hin). Där någonstans upplevde jag en stor krock då vi ena dagen satt åt och middag på golvet tillsammans med ett gäng härliga ungar och andra dagen på ett 5-stjärnigt hotell uppklädda till tänderna. Kontrasterna var enorma kan jag lova och iallafall jag hade lite svårt att hänga med i det läget. Efter fem dagars kongressande fick vi en avslutande härlig dag i solen vid poolen innan det var dags att styra kosan hemåt igen. 

Utsikt över Gyllene triangeln. Burma till vänster och Laos till höger

Om jag skulle sammanfatta det hela så är det att resan var minst sagt intensiv, att jag är tröttare nu än vad jag var när jag åkte men att det var något av det mest fantastiska och berikande jag har fått vara med om so far. Jag är otroligt tacksam över att jag fick chansen att följa med och jag hoppas att jag skall lyckas förmedla mina känslor till er med när jag berättar om dagarna på barnhemmet för er framöver. Livet har fått helt annat perspektiv och inte på det sättet som jag trodde. Ser fram mot att berätta för er. Skall bara landa lite bättre själv först :)

Kram Anna

Då drar jag då!

Packad och redo för två veckor på resande fot. En fantastisk resa ligger framför mig och även om schemat kommer vara späckat med upplevelser så hoppas och tror jag att det kommer bli lite tid för strandhäng och återhämtning mellan varven. Kanske kommer kroppen hinna mörkna en nyans om det blir lite bikinitid rent utav. Hur härligt hade inte det varit säg? ;) Ljus, sol, värme, givande möten och äventyr väntar iallafall!

Misstänker att det kommer vara lite knöligt att få till något bloggande under resan, men jag hoppas att kunna uppdatera er via instagram iallafall. Följ gärna: anna_dagaravlycka

Puss och kram /Anna

Choklad/proteinbollar

Bästa receptet på smarrigt godis som en träningskompis bjöd på förra veckan. Endast nyttigheter :)

Choklad/proteinbollar

3 dl mandelmjöl

2 dl proteinpulver med chokladsmak

5 tsk kakao

1 dl kokosolja

kaffe

kokos att rulla i

/Anna

Med ett äventyr runt hörnet

Men hur härligt är det inte med fredag?????

Mörkt, grått och eländigt har det varit hela veckan, men idag spelar det liksom ingen roll. För i morgon bitti är det jag som ligger kvar i sängen när regnet smattrar mot fönsterrutan istället för att sätta mig på cykeln iförd full regnmundering för att cykla till tågstationen i svinottan :) Annat kan man väl inte bli lycklig av tänker jag!

Nästa vecka väntar dessutom ett rejält äventyr för min del. Jag som älskar äventyr och som ser äventyr även i det lilla är lite överväldigad för nu väntar faktiskt ett äventyr som är värt att kallas äventyr även av andra än mig ;) En resa till solen och värmen väntar och inte vilken resa som helst. En studieresa som jag har sett fram mot så länge. Jag är så laddad och förväntansfull, men nu är det inte utan att resfebern börjar pirra i magen lite grann... Har liksom inte hunnit förbereda mig så mycket än så länge. Tur att det är några dagar kvar till jag åker! För nu skall alla sommarkläder rivas fram igen :)

Men först tar vi fredag, tillsammans med de finaste ungarna. Tända ljus och dyka långt ner i soffhörnet under mängder av filtar. Kanske en mysig film, kanske något smarrigt att äta. Kanske somna tidigt med huvudet i lillebrors knä... ;)

Ha en fortsatt fin fredag go vänner! Kram Anna

Att vara ledig

Onsdag och mitt i veckan. Dagen som jag skall vara ledig, slippa ställa väckarklockan och ha möjlighet att göra precis vad jag vill och har lust med. Min tjänst är bara på 80 procent och även om min ekonomi skulle må bra av att jobba full tid så behöver jag fortfarande mycket tid för återhämtning så en dag i veckan ledig är nog ändå bäst för min hälsa. 

Ett av problemen är bara att jag hitintills inte lyckats vara ledig så himla många onsdagar. Jag har svårt att hinna med det som jag skall på mina fyra dagar och har lite för ofta behövt ta till min lediga dag för att ro i land det. Ingen bra lösning förstås och inte speciellt hållbart i längden. Dock kommer jag förhoppningsvis ha goda möjligheter att ta ut all komptid under skolloven och inte är väl jag så ledsen över att kunna vara ledig när mina egna barn är skollediga också :) 

Även idag blir det jobb fast det skall vara ledigt. Men bara några timmar så det är okej. Hade planerat för en rejäl sovmorgon för får jag bara sova utan att behöva vakna i svinottan någon dag då och då så tycker jag att det går ganska så bra. Men jag hade visst förträngt att målaren skulle komma. Och det vet man ju hur det är med det där. Målare har ju en tendens att dyka upp i svinottan ;) Så det var visst bara att kravla sig upp ur sängen innan det var ljust iallafall... Lite typiskt faktiskt...

Nu laddar jag således för en halvdag på jobbet och sedan väntar ett härligt träningspass ikväll. Har haft två vilodagar nu så det skall bli lovely att få köra skiten ur kroppen igen. Tränade ganska tuffa pass fredag, lördag och söndag så två vilodagar kändes faktiskt som ett måste. Men nu känns kroppen fräsch igen så nu längtar jag till ikväll. 

Med en tuff arbetsbelastning och det eländigt mörka halvåret framför mig så är jag oerhört glad och tacksam över att ha träningen som återhämtning och som energiboost för annars har jag ingen aning om hur jag skulle orka. Kroppen känns starkare än på länge och all träning är en investering som jag hoppas kommer ta mig genom hela vintern. För vintern, kylan, regnet, mörkret och blåsten har en förmåga att ta kål på mig. 

Men i år kommer det gå bättre än någonsin, det är jag övertygad om!!!!

Kram på er! /Anna

Fredag!!!!!

Men åhhh, hur härligt är det inte med fredag då! Lyckliga mig får en bonusfredag tillsammans med barnen eftersom jag var bortrest hela förra helgen då de egentligen skulle vara hos mig <3 Bästa när man har världens bästa ex som generöst delar med sig :)

Ikväll tänker vi bara krascha i soffan efter två rejält utmanande veckor. Det har varit extremt körigt på jobbet och jag har känt att jag har haft svårt att hinna med eleverna som som jag har velat. Men jag antar att det är en av de största utmaningarna med mitt yrke, att prioritera rätt. Det är verkligen skitsvårt... Men jag hoppas på att bli bättre på det desto mer erfarenhet jag samla på mig. 

Så krasch i soffan ikväll, men innan det ett härligt träningspass. Min oas och min fristad. Mitt sätt att varva ner och koppla av. Det räcker med att öppna dörren och kliva in på gymmet så går pulsen ner (även om den snabbt går upp igen så fort vi startar) och när jag cyklar därifrån är hela kroppen fylld av lyckohormoner. 

Bjuder på ett litet klipp från min box. Jag skymtar bara förbi en snabbis, men lillasyster är en riktig linslus och är med fler gånger. För er som inte fattar vad det är jag är så besatt av: Här har ni :)

Kram på er! /Anna

Att längta ihjäl sig...

Bara onsdag och veckan känns evighetslång. Tycker veckorna utan barnen har gått relativt bra hittills, men den här har sannerligen varit förfärlig. Mammahjärtat längtar så att det värker... Kanske känns det värre än tidigare bara för att jag skall resa bort över helgen och dagarna utan dem är fler än i vanliga fall. Inte förrän på söndag får jag lov att krama om dem igen.... Eller så hänger det ihop med det faktum att jobbet har tagit lite för mycket energi denna veckan, eller att jag har jobbat sent och inte hunnit träna  någonting, Eller kanske det hänger ihop med att jag har sovit lite kass. En tuff vecka på många sätt och lite för lite tid till återhämtning gör att jag känner mig lite sliten och lipig...

 Eller kanske, kanske det är så att det inte är meningen att man skall vara så länge från sina barn...

Älskar er gränslöst mina underbara ungar <3

Det går bra nu...

Helloooooo! Long time no see hörni...

Det är nytt liv jag lever nu, det märks om inte annat i bristen på datortid ;)

När jag flyttade i våras bestämde jag mig för en annan prioriteringsordning här i livet och min egna hälsa flyttade betydligt högre upp på den. I alla de hälsosamtal jag har dagligen med eleverna på skolan så diskuterar vi ofta vikten av balansen när det gäller träning, mat, sömn, trygghet, stress, alkohol, återhämtning, en meningsfull fritid och så vidare som en förutsättning för god hälsa. Och det är precis den balansen  jag försöker hitta för egen del också. Vissa nära och kära kanske tycker att jag är inne i en smått fanatisk period just nu, och må så vara... ;) Min hälsa är något som är extremt viktigt för mig just nu, för ärligt talat så har jag varit kass på att prioritera den under de senaste åren. 

Träningen flyter på. Jag kör mina fyra pass varje vecka och jag blir starkare för varje pass. Jag skulle vilja träna mer, men känner att jag behöver vilan för att kroppen skall återhämta sig. Maten flyter också på. Just nu försöker jag tänka till lite extra när det gäller sammansättningen av det jag äter, men egentligen är det inget nytt, bara lite mer uppstramat än tidigare. Sömnen fungerar väldigt bra faktiskt. Jag är kvällsmänniska och tycker det är förfärligt tråkigt att gå och lägga mig, men för att palla med att gå upp när klockan ringer i svinottan så går jag numer och lägger mig ett par timmar tidigare än vad jag gjort tidigare. och jag märker verkligen skillnad. Det är betydligt lättare att komma upp på morgonen och jag har en helt annan ork. När det gäller stress så är det verkligen något jag får jobba med VARJE dag. Min egen stress har jag faktiskt lärt mig att hantera. Betydligt svårare är det med andras stress. Energitjuvar som öser sin stress över andra har jag extremt svårt att förhålla mig till. Men jag jobbar på det. Stress skall aldrig mer få göra mig sjuk...

Jag brukar prata med eleverna om goda och onda spiraler. Om att få något att fungera i livet så följer ofta det andra med. Jag är inne i en god spiral och det känns verkligen helt fantastiskt. Jag blir starkare både till både kropp och själ tack vare att jag vågar utmana mig själv och mina rädslor. Kroppen och själen genomgår en förvandling och även om det ligger hårt jobb bakom så flyter det på bra tack vare spiralen. Jag tog sats och hoppade och nu är det bara att följa den inslagna linjen. 

En vacker dag skall jag bjuda er på den av de jobbiga "förebilderna" jag har liggande i datorn. Bilder som jag har svårt att förlika mig med. När jag tidigt i våras var i mitt livs sämsta form hade jag svårt att se hur min kropp överhuvudtaget skulle kunna förändras, men nu när jag tittar på bilderna så ser jag faktiskt skillnaden. jag vill inte att det skall handla om kilon och jag kämpar dagligen mot de gamla tankemönster jag haft så länge. det handlar om att få en kropp som är stark och smidig. En kropp som inte stoppar mig från att göra vad jag vill. Det är fokus. Vågen har jag ställt bort för den klarar jag inte av att hantera. Det är en gammal fixering som jag försöker göra mig av med. Men samtidigt så vet jag att jag måste tappa i vikt för att må bra. 25 kilo i runda slängar var det när bilden togs i julas. Nu har jag nog betat av 10 av dem... Det går bra nu...

Kram på er! /Anna

Att lämna ifrån sig ett litet livstecken

Ojojoj vad blogginläggen lyser med sin frånvaro här. Det är full rulle nu kan man säga. Hur mycket som helst på jobbet. Vilket medför att timmarna jag samlar på mig för att kunna vara ledig när eleverna har skollov tickar på i en väldig fart. Min tjänst är ju bara på 80% och det innebär att jag skall vara ledig en dag i veckan. det har inte hänt ännu kan man säga... Men det är roligt, väldigt roligt faktiskt. Speciellt nu när eleverna är på plats igen. Det är ju dem det är roligt att hänga med. Att sitta på möten dagarna i ända är ju inte fullt lika kul ;)

Den lilla lediga tiden jag har haft sedan jag började jobba efter semestern har jag tillbringat antingen tillsammans med mina barn, på gymmet eller i sängen. Mycket mer har jag inte hunnit med. Men det är ju okej. Umgås med mina barn, träna och sova är ju mina favoritaktiviteter här i livet. Hoppas dock att det blir lite mer luft i kalendern framöver, för det hade ju varit fasligt trevligt att hinna träffa lite kompisar också. Och att hinna blogga. Det är saker jag saknar och längtar efter. Men det kommer framöver. När saker och ting börjar rulla på lite bättre på jobbet. För just nu är det mycket som skall falla på plats. En ny termin, drygt hundra nya elever och en ny skolsköterska... det är klart att det tar lite tid innan allt är på plats :)

Ha det bäst! Kram Anna

Att få i sig en vettig frukost

Nu är sannerligen hösten är på riktigt och med den kommer den trista tröttheten som ett brev på posten. Det blir mörkare och mörkare, regnet bara vräker ner, kylan kommer smygande. Därför behövs vettig mat som ger maximalt med näring och energi.

 Jag har skrivit om det förut, men för mig handlar det om att äta smart mat i första hand. Något jag började äta till frukost nu i somras är chia-pudding. Måste erkänna att det i början kändes lite som att äta grodyngel men jag vande mig ganska snart vid den något slajmiga konistensen. De hypade chia fröna har väl de flesta hört talas om vid det här laget för det är verkligen ett superfrö när det gäller näringstäthet. Massor av protein, kalcium och Omega 3. Bara nyttigheter helt enkelt. I somras åt jag chia-puddingen tillsammans med skivade jordgubbar, men nu äter jag den mest med en skivad ekobanan och lite pudrad kakao på toppen. Gott, nyttigt och väldigt mättande!

Chiapudding 1-2 portioner

2 dl osötat mandelmjölk

3 msk ekologiska chiafrön

1 krm ekologisk vaniljpulver. 

Blanda ihop och lått och svälla ihop i kylen över natten. Rör runt någon eller några gånger. Servera med olika bär eller skivad frukt. 

/Anna

Att ha mod att inte bara gasa på

Tänkte vi skulle prata lite om träning.

Nu när vardagen är på intågande och hösten börjar närma sig så är ju många väldigt motiverade att ta tag i sin träning igen. Det brukar märkas när det helt plötsligt blir trångt i omklädningsrummet på gymmet igen. I år är jag redan igång och behöver inte komma över tröskeln att börja röra på den sommarförslappade kroppen igen. Den tröskeln tog jag mig över i början av sommaren i stället. Då var det gräsligt jobbigt att komma igång igen. Med en kropp som var för tung, muskler som var svaga och hjärta och lungor som protesterade å det vildaste  när jag utmanade dem. Jag flåsade, svettades och tyckte det var fruktansvärt de första passen. Men jag var så motiverad och bestämd över att jag skulle över tröskeln att det aldrig var tal om att ge upp. Nej, jag kämpade på och redan efter någon månad vände det. Jag började känna att det faktiskt inte var en nära döden upplevelse varje gång. 

Nu handlar ju i och för sig just crossfit nästan om att se döden i vitögat varje pass för varje pass pushas du mot gränsen då du både vill kräkas, ge upp och lägga dig ner och böla. Jag har aldrig i mitt liv prövat någon träningsform som är så tuff, men å andra sidan ger det resultat också. Jag är redan starkare nu än vad jag lyckats bli de perioder jag tidigare har tränat styrketräning som intensivast på gym. 

Min målsättning kommande höst är att jag skall fortsätta att försöka få till fyra pass i veckan. För det tror jag är en lagom för min kropp just nu. Min motivation är på topp och helst av allt hade jag tränat varje dag. Men jag försöker vara förnuftig och fast det på många sätt är frustrerande att bromsa sig själv så är det klokast. Kroppen behöver vila mellan passen för att bli stark och återhämtning är en förutsättning för att bygga upp kroppen utan att riskera skador. Sedan skall jag även försöka att inte lockas av den härliga känslan då man öser på mer och mer vikter. Det är ju svinroligt att sätta personbästa var och vartannat pass. Men att träna förnuftigt handlar ju mer om att slipa teknik och öva in nya rörelser, något man förstås bäst gör med lite lättare vikter...

Det är nog den största utmaningen nu när träningsmotivationen verkligen är på topp. Att våga bromsa lite. Att lita på att motivationen inte mattas av bara för att det inte är full gas som gäller hela tiden :)

Kram Anna

Att planera en ledig lördag

Lördagmorgon och jag har redan varit uppe en stund. Inte gjort något vettigt förstås, men kravlat mig ur sängen för att undvika att somna om. Planen var ett morgonpass borta på boxen, det var därför jag ställde väckarklockan, hade aldrig kommit upp annars. Men kroppen säger vila från träningen idag efter ett tufft pass i går och jag tänker vara förnuftig nog att lyssna på den. Har en skön obokad helg framför mig och det kan ibland göra mig lite handlingsförlamad. Så mycket jag vill göra att jag inte riktigt vet i vilken ände jag skall börja. Kanske få upp mina hjärtan som äntligen är hos mig igen ur sina sängar kan vara en bra början. I nästa vecka börjar skolan och de har fortfarande inte lyckats särskilt bra med att vända tillbaka dygnet... Kanske de har någon bra idé om vad vi skall sysselsätta oss med idag. Tror ni de är sugna på att fixa gardiner till köket, åka och handla eller köra storstädning???? ;)

Hoppas på en fin lördag för er alla! Kram Anna

Att vila sig i form

Hahaha, två dagar av vardag och jag är helt slut ;) Att vältra mig ur sängen när klockan ringer 5.50 varje morgon innebär mer viljestyrka än vad jag knappt kan uppbringa. Inte okej säger jag. Kom hem från jobbet och la mig på soffan för att läsa in mig på lite grejer inför morgondagen då vi skall på föreläsning med jobbet. Och stensomnade. Herregud. Hur. Skall. Detta. Gå... Jag känner mig mer död än levande. Jaja, förhoppningsvis kommer det väl att gå lättare med tiden!  

Vilodag från träningen idag. Välbehövlig sådan. Avskyr att vila, men efter tuffa pass de tre senaste dagarna så är träningsvärken övermäktig. Dessutom behöver mina kassa knän vila. De mår mycket bättre sedan jag kom igång med träningen, men de senaste dagarna har det varit lite för mycket tunga hopp för att de skall må riktigt bra. Vila är ju nödvändig för att kroppen skall återhämta sig och bli stark. Jag vet ju förstås det, rent intellektuellt men när man är inne i ett sådant träningsflow som jag är nu och dessutom tycker att det är det roligaste som finns att träna, så är det jobbigt att låta bli. Tyvärr blir det nog vila även i morgon och på torsdag då det verkar bli långa dagar på jobbet. Men sedan jäklar. Jag märker redan sådan förbättring i styrka och flås, vilket förstås är skitkul och supermotiverande :)

Ikväll kör vi tacomys och lillasyster är kock. Fantastiskt skönt att slippa laga mat. Själv ligger jag kvar på soffan och vilar mig i form!

Kram Anna 

Att vara redo

Okej, jag är redo. Lite motvilligt men ändå redo. För att ta mig an vardagen och den kommande hösten igen. I morgon går jag till jobbet igen efter sju fantastiska veckor av skön ledighet. Det skall bli roligt. Inte när klockan ringer i morgon bitti förstås. Då kommer jag att svära högt. Men sedan när jag sätter nyckeln i dörren till jobbet, då kommer det kännas bra. Att få ta tag i en ny termin, förbereda för de nya eleverna som kommer nästa vecka. Att få vara med från början på ett nytt läsår. Förra året blev jag ju bara inkastad mitt i terminen och kände mig ärligt ganska förvirrad. Men nu har jag möjlighet att planera bättre. Det skall bli skoj. Lite så att jag längtar faktiskt när jag tänker på det ;)

Min sommar har varit allt man kan önska. Vi har varit ute på en del äventyr, barnen, jag och barnens pappa. Vi tyckte det var enklast så. Att tillbringa sommaren tillsammans trots att vi valt att inte längre leva tillsammans. Det kändes som en bra lösning då ingen av oss var intresserad av att ha semester från våra barn. Många har skakat på huvudet åt oss. Men för oss har det känts rätt. Först och främst så är vi grymma på semester ihop. Det har vi alltid varit :) Dessutom är det ingen av oss som har träffat någon annan. Då kanske det hade varit mysko att tillbringa semestern ihop. Men så är inte fallet. Nej, det har verkligen varit en bra lösning denna sommaren. Och det är jag grymt tacksam över.

Nu startar vårt varannanveckas liv på riktigt. Vi hann ju knappt komma in i det innan sommaren var här. Jag hoppas att det skall gå bra. Det kommer kännas jättekonstigt att inte ha barnen nära varje vecka utan bara dela halva deras liv med dem. Jättesorgligt och en väldigt tråkig konsekvens av en skilsmässa förstås. Men jag hoppas att vi kommer hitta bra rutiner som fungerar för oss allihopa. Jag kan inte annat än att tro att det kommer bli bra. 

Jo, jag är nog redo än då. Att kasta mig huvudstupa in i vardagen och den kommande hösten. Jag tror nämligen att det kommer bli riktigt, riktigt bra :)

Kram på er! /Anna

Att äta så man orkar träna

När man tränar intensivt blir det automatiskt, iallafall för mig, så att man äter bättre också. Att träna så hårt gör att man inte vill stoppa i sig något skräp helt enkelt. För det där skräpet ger ju inte någon ork överhuvudtaget och ork vill man ju ha. Massor av. Nej, skräp gör ju hela kroppen seg och svullen. Jag tycker att det är oerhört skönt att det där fungerar av sig själv för mig. För ärligt så hade jag nog inte orkat behöva kämpa med maten också. Nej, jag tränar hårt och matvanorna fungerar fint just nu. Vilket jag är väldigt tacksam över. 

Jag undviker som sagt gluten i den mål det går för jag har märkt hur mycket bättre jag mår utan. Socker går förstås bort men för övrigt försöker jag att inte sätta upp några förbud eller regler. Jag försöker tänka att jag skall äta för att få i mig energi att orka träna och leva i första hand och inte för att njuta i första hand som jag alltid gjort förut. Jag försöker avdramatisera det här med maten för att det inte skall vara någon fixering vid den. Något jag aldrig tidigare lyckats med. Än så länge går det finfint och nu hoppas jag bara att det håller i sig när vardagen är på intågande också. 

En favorit efter träningen när energin att laga mat är lika med noll.

Blanda sjögräsnudlar med pesto och värm upp. Dela några skivor rökt lax och rör ner. Tärna en halv avokado och strö över. Har jag färsk spenat hemma så brukar jag blanda i en näve. Supersmarr och mättande! 

Ha det bäst! /Anna

Att ha fastnat lite

Något som faktiskt är lite roligt med att semestern snart är slut och jag är hemma igen är att lusten att fixa hemma kommer tillbaka. Barnen och jag har bott i nya lägenheten dryga tre månader och det är klart att första tiden var det mycket mycket pyssel för att vi skulle bo in oss. Men sedan kom semestern och det kom liksom av sig en smula. Något som jag fortfarande inte riktigt är nöjd med är vårt vardagsrum. Möbler finns där. Ärvda sådana vilket jag är otroligt tacksam över. Men de är inte riktigt min stil och därför har jag liksom fastnat lite i mitt tänk hur jag vill ha det. Väggarna ekar tomma och jag kan inte bestämma mig för vad jag skall sätta upp. En tanke är en rejäl tavelvägg men jag kan inte bestämma mig om den skall vara över soffan eller på den helt tomma väggen. Hyllor? Ingen aning. Värsta beslutsångesten... ;)

Lite tips?

/Anna

Att ta sikte mot målet

Det är härligt att vara hemma och träna igen. Den fysiska utmaningen som varje pass innebär fyller mig med lyckohormoner och det behövs för att mota bort den annalkande höstmelankolin. Men träningen ger inte bara min kropp en rejäl utmaning, för främst är det psyket som ställs på prov. Att göra saker fast jag är livrädd för dem och spränga mina egna gränser. Att skita i rösten som enträget viskar i mitt öra att jag inte kan, att jag inte vågar, att jag är för tjock, att jag är för gammal, att jag är för svag...

Ja, självkänslan ställs onekligen på prov. Men jag tänker inte lite osäkerhet vinna över mig. Aldrig i livet. För nu är det hög tid att nå ett av de livsmål jag har haft så länge. Målet att orka med precis det jag vill, att vare sig kroppen eller psyket stoppar eller hindrar mig från att leva fullt ut.  

Och fatta hur skönt det känns att ha bestämt sig! Resan har börjat, jag har tagit sikte mot målet och nu finns det ingenting som kan stoppa mig!

/Anna