Att få gå på jullov och att samtidigt vara lite lipig

Jullov, det är fina grejer det. Både barnen och jag har gjort vår sista dag och nu störtdyker vi huvudstupa rätt ner i julmyset. Så välbehövligt med lov för oss alla tre. Tre långa veckor att bara ta det lugnt och ladda batterierna för den kommande vårterminen. Jag önskar att alla människor skulle kunna få ett jullov, för det är banne mig en livlina nu när det är som mörkast och eländigast ute. Förstås att det inte är möjligt, men tänk så bra alla skulle må...

Vad det gäller julstress så vägrar jag befatta mig med den. Vi skall fira jul här hos mig i år. Det kommer definitivt bli alldeles för trångt eftersom vi blir så många och hemmet är så litet och troligen skulle jag kunna vrida mig in och ut i alla förberedelser för den ultimata julen. Men... what's the point? Det var ju lugn och ro vi ville ha. Att hinna umgås och njuta av tända ljus, spela kort, hänga i soffan, käka knäck och glo på film. Det är ju planen. Och då får det bli som det blir helt enkelt. Vad gör det då att det är lite skitigt i hörnen och att julbordet inte är komplett. Vi lär bli mätta ändå. Om inte annat på all knäck som jag råkade koka i bara farten ;)

Nä, lugn och ro är precis vad jag behöver. Hösten har på många sätt varit fantastisk och definitivt en av de bättre. Men jösses vad jag är trött och sliten nu. Och när jag blir trött då bölar jag. Det är då tårarna rinner i strida strömmar nedför kinderna utan någon egentlig orsak. Jag blir så löjligt emotionell och känslorna ligger som ett tunt lager utanpå skinnet.  Så det är vad jag har gjort idag. Bakat bullar och fulgråtit. Njutit av den vackra granen jag lyckades få hem med hjälp av en snäll kompis och lipat lite till. Längtat efter alla mina barn, mina föräldrar och min bror och bölat ännu lite mer... Tänkt på alla barn som inte alls längtar efter jul för att det inte är sådär mysigt och glittrande hemma hos dem på jul. Barnen som har föräldrar som inte är förmögna att ge dem mys och kärlek. Tänkt på alla våra vänner därute som sitter timme efter timme, dag efter dag ute i kyla, regn och mörker för att försöka skramla ihop några kronor att skicka hem till familjen. Jag känner så mycket att hjärtat går i bitar... Jag är så privilegierad och det gör mig så melankolisk just idag. 

Jag är så tacksam och lycklig över det liv jag lever. Jag är stolt över de val jag gjort och över den jag är. Jag älskar mina nära och kära gränslöst och skulle göra vad som helst för att alla i min familj skall må bra. Jag har de finaste vänner man kan önska... Jag har ett jobb som gör att jag varje dag gör skillnad. Det är vad jag vill tro iallafall. Nej, jag kan på inga sätt säga att det fattas något i mitt liv. På det stora hela så är jag nog precis där jag skall vara. Möjligtvis kanske att lite kramar och kyssar skulle förgylla det ytterligare en smula... Kanske är det något man kan önska sig av tomten? ;)

(Är man emotionell och lipig behöver man  definitivt ett soundtrack. Idag är det den här som har gått på repeat här hemma)

All kärlek/Anna