Jo, men det går bra.
På själva nyårsaftonen förra året körde jag ett crossfitpass tillsammans med min lillebror och yngsta dottern. En av övningarna var att stå på händer mot en vägg. Stå på händer var inga bekymmer men jag kom ju för bövelen inte upp själv utan behövde ganska mycket hjälp. Där fick jag således ett konkret nyårslöfte. Att lära mig stå på händer igen. Läskigare än vad man kan föreställa sig faktiskt . Men efter en del övning uppfyllde jag det löftet redan den 10:e augusti. Check på den med andra ord!
För övrigt så var mitt nyårslöfte att börja träna på riktigt igen efter flera år med sporadisk träning. Både flås och styrka var ganska kass, eller om jag skall vara riktigt ärlig så har de nog aldrig varit så kass innan. Crossfit och yoga var planen för att komma i form igen.
Under våren hade jag svårt att komma igång, det blev en del hemmaträning men det var mycket annat som tog energi och som gjorde att jag hade svårt att få till det. Men så i början av sommaren startade vår Crossfitbox och jag såg min chans. Tillsammans med yngsta dottern och en kompis hängde jag på låset på öppningsdagen och trots alla rädslor så var jag extremt målinriktad. De första veckorna var verkligen fruktansvärda men tack och lov så förbättrades flåset ganska så fort och det gick att överleva passen utan att tro att man skulle dö på kuppen. Under sommaren tränade jag väldigt regelbundet och det byggde även upp grundstyrkan ganska omgående. Så redan i början av hösten märkte jag rejäla resultat på kroppen.
Under hösten har det däremot gått lite segare. Till exempel har jag haft lite otur med halsont som har kommit och gått vilket har gjort att jag inte kunnat träna i perioder. Så jag har inte alls kunnat träna så regelbundet som jag velat. Vissa veckor har jag tränat mina fyra pass men vissa veckor har det kanske bara blivit ett pass. Och vissa veckor har det inte blivit något alls. Skitsegt förstås men inte mycket att gräma sig över. Trots det känner jag att utvecklingen gått framåt om än inte lika explosionsartat som i somras. Nu behärskar jag många fler övningar och det har väl i ärlighetens namn mycket att göra med att kroppen inte är lika tung längre...
Så jo, det går bra med träningen, trots att sjuka har satt en del käppar i hjulet under hösten. Jag är mer pepp än någonsin och jag har redan satt upp de mål jag skall sträva emot under 2015. Jag har hittat en träningsform som passar mig perfekt och som utmanar mig på ett sätt jag behöver för att tycka det är roligt. Min kropp är starkare än på många år och jag är verkligen en bra bit på väg mot den toppform som jag så gärna vill nå!
/Anna
Jag tycker att det är sååååå segt att dra igång efter bara någon dags uppehåll pga sjukdom, tidsbrist, familj ja vad som helst... men samtidigt vet jag att jag snabbt är tillbaka!
SvaraRaderaSå härligt med dina mål och att du mår så bra av vad det har gett dig!
Hoppas baskiluskerna håller sig borta 2015 (ja nu med såklart)
Kram Sandra
Vilket inlägg. Så mycket pepp och jävlaranamma. Du är grym. Härligt.
SvaraRaderaJag började jogga i våras och hade som mål att springa hela rundan innan sommaren var slut. Det fixade jag. Nu springer jag ett par dagar i veckan lite beroende på vad min kropp vill och orkar. Har jag inflammation på G blir det promenader i stället men känslan av att orka är precis så som du beskriver. Härligt!
Ha det bäst kära du! Kram Kristina
Vad roligt att läsa om ditt träningsår! Att starta från början liksom men komma så långt! Och att det också finns plats för det där oförutsedda, som att man inte alltid orkar, hinner eller sjukdom. Själv har jag verkligen tagit träningtimeout och det känns skitjobbigt att tappa allt. Men så tänker jag att det inte är för alltid. Min stackars hälsporrehäl sätter stopp, men framförallt att jag bytte jobbort och fått alldeles för lång väg till gymmet. 5 mil från jobbet är inte ok om man ska träna frekvent. Så nu byter jag till gymmet vi faktiskt har där jag bor, ett nyckelgym utan gruppträning och allt det där men det finns det som jag behöver - och bättre träning som blir av. Nya tag och motivation - det som ingen annan kan göra åt en... kram!
SvaraRaderaVad härligt att läsa dina sista meningar. Ha en fin stressfri vecka. Kram Bosse Lidén
SvaraRaderaVilket härligt år! Du är grym! och vilken pep du bjuder på! Den satt fint för just nu har jag kommit i en ordentlig tväningssvacka... men jag skall tänka på dig i eftermiddag och bara ta mig ur den :)
SvaraRaderakram kram Malin