Att ta sikte mot målet

Det är härligt att vara hemma och träna igen. Den fysiska utmaningen som varje pass innebär fyller mig med lyckohormoner och det behövs för att mota bort den annalkande höstmelankolin. Men träningen ger inte bara min kropp en rejäl utmaning, för främst är det psyket som ställs på prov. Att göra saker fast jag är livrädd för dem och spränga mina egna gränser. Att skita i rösten som enträget viskar i mitt öra att jag inte kan, att jag inte vågar, att jag är för tjock, att jag är för gammal, att jag är för svag...

Ja, självkänslan ställs onekligen på prov. Men jag tänker inte lite osäkerhet vinna över mig. Aldrig i livet. För nu är det hög tid att nå ett av de livsmål jag har haft så länge. Målet att orka med precis det jag vill, att vare sig kroppen eller psyket stoppar eller hindrar mig från att leva fullt ut.  

Och fatta hur skönt det känns att ha bestämt sig! Resan har börjat, jag har tagit sikte mot målet och nu finns det ingenting som kan stoppa mig!

/Anna