Sista kvällen på jobbet på ett tag väntar och känslan är så dubbel. Jag skall vara ärlig och säga att det på sätt och vis är en lättnad eftersom jag får hjärtklappning bara av tanken på att gå dit. Men samtidigt är det oerhört vemodigt och ledsamt. Jag vill ju inte säga hejdå (om än bara för ett tag) till mina fina arbetskamrater. Dessa omtänksamma, kärleksfulla människor... Jag kommer sakna er SÅ mycket och ni kommer för alltid finnas i mitt hjärta!
Att detta skulle vara så jobbigt. Det trodde jag inte...
Tack för all feedback angående min kommande skolgång både här på blogen på facebook och på jobbet. Jag är förstummad över all omtanke och hejarrop. Ni skall veta hur mycket det betyder i synnerhet när jag själv inte känner mig sådär supersäker på att det är rätt beslut jag tagit med tanke på att jag inte är helt kry än. Vad jag skall läsa till? Distriktssköterska hoppas jag på att kunna titulera mig som om ett drygt år :)
Jag förstår osäkerheten. Själv har jag gång på gång tagit på mig för mycket. Men det är så lätt att tro att man är frisk när man börjar känna sig bättre. Tyvärr är det ju något man får leva med hela livet men det betyder inte att man inte kan göra sådant som att plugga.
SvaraRaderaJag tror absolut på dig! Försök nu inte att vara bäst utan se bara till att klara alla kurser. Var noggrann med att få lite egentid också och ett bra sätt till att få hemmaplugget gjort är ju alltid att åka hemifrån. Gå på ett café och läs eller sätt dig på bibblan. Då blir man inte lita distraherad av disk och annat.
Och går det inte. Så går det inte. Ge för guds skull inte dig själv dåligt samvete!
Jag hejar på dig! Stor kram <3
Wow, wow, wow, klart du fixar det här! Så länge du lyssnar på kroppen och rättar dig när det känns som ett nej kommer det gå fint! Heja!
SvaraRaderaKRAMAR Cecilia