Snart är det dags att bege sig hem mot stan igen. I sommar har lillebror varit på landet i nio hela veckor, jag i åtta och lillasyster i sex. Ändå är vi inte nöjda. Vi vill helt enkelt inte åka hem. Det är inte alls så att vi inte vill börja jobba eller skolan, det känns verkligen helt ok att göra det efter ett så långt sommarlov. Nej, det är stan i sig som inte lockar. Hur skall vi kunna gå tillbaks till livet där det inte går att lätt som en plätt ta cyklen och trampa iväg till havet på ett par minuter. Hur skall vi orka en helt långt år med att bo i lägenhet. Att inte bara kunna öppna dörren och ha en stor tomt att transka runt på. Vi har haft det underbart här och det är så otroligt mycket som drar oss hit. Kusiner, tystnaden, familjen, friheteh, ytorna, trädgården och inte minst HAVET!
Detta fullständigt magiska, blåa, meditativa, lugna, uppfriskande, oändliga, ljuvligt vackra och totalt beroendeframkallande hav...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar