För ett par veckor sedan skrev jag inlägg över hur frustrerad jag är över att inte kunna träna som jag vanligtvis gör. Anledningarna är två och de är riktigt irriterande båda två. Min ena höft har krånglat ett bra tag nu (sedan i höstas), den blir inte bättre utan rentutav sämre och det sinkar mig rejält. Eftersom jag knappt har tränat efter den började krångla och göra ont så verkar inte taktiken att vila sig i form den rätta...
Andra anledningen är att jag har haft feber sedan i december och då skall man inte träna det vet ju alla! Varför jag har feber har ingen läkare lyckats räkna ut än, men som sagt så är träning och feber ingen bra kombo. Och naturligtvis är frustrationen enorm och inte är det festligt alls att inte kunna röra på sig när den härliga värmen är här och sommaren väntar bakom krönet.
Ikväll trotsade jag min egen kropp och gick en kortare promenad runt kvarteret. Var ute och gick 40 minuter i sakta mak och det var helt ljuvligt. Även om det gick långsamt och hela kroppen värkte. Jag gick med solen i fejan och njöt av varenda sekund!
Det kanske är det som får bli min nya strategi, att träna trots värkande höft och feber. Taktiken att vila mig i form har ju sannerligen inte fungerat alls! Åh, vad det hade varit härligt!
Ja det är tråkigt av att vara i obalans, jag känner igen det får inte heller något svar på mina diffusa problem som jag har kunnat behandla själv med min livsstil, men för någon månad sen blev allt värre men ingen vet vad det är..Hoppas det löser sig för dig!!
SvaraRaderaKram Lotta