Vissa dagar (inte alltför ofta, pinsamt nog) är jag oändligt tacksam att det finns en person som valt att leva sitt liv tillsammans med mig trots att jag ibland (vissa persioder ganska så frekvent) surar som en barnunge, lipar så fort jag blir arg, är totalt förslappad, gnäller på allt och alla, är rundare än vad som är hälsosamt och dessutom har otroligt svårt att erkänna när jag har fel...
Jomensåatt... tacksam var ordet :)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar