Morgonyoga

Fast yoga är något av det härligaste jag vet och fast mattorna står strategiskt placerade precis brevid sängen och därmed är något av det första blicken försöker fokusera på när jag slår upp dem på morgonen så har inte mitt sinne klarat av att mobilisera energi nog att rulla ut dem på golvet. Jag har inte kört ett eget pass på månader och även om min kropp saknar det så är motståndet större.

Under vårterminen har jag visserligen instruerat mina yogaklasser som vanligt, men det fungerar även med autopiloten påslagen. Förvisso med betydligt sämre resultat... Den livsnödvändiga egna träningen har jag helt lagt åt sidan alldeles för länge så att motståndet är enormt är inte helt svårt att gissa sig till!

Men i morse, då hände det plötsligt. Jag bestämde mig för att rulla ut mattan och bara sitta där, låta huvudet varva ner och försöka göra några lättare stretchövningar. Det var lättare sagt än gjort eftersom den inre dialogen lätt går på högvarv när man inte har tränat på länge. Dessutom är det lätt att känna besvikelse över kroppens stelhet och svaghet som infunnit sig de senaste månaderna.

Men jag gjorde det. Jag rullade ut mattan och jag gjorde det. Även om passet blev kort, även om jag inte kunde hålla koncentrationen, även om kroppen protesterade vilt när jag försökte sträcka på den.

Jag gjorde det ändå. Nu när första steget är taget så kommer det troligen att bli lättare att ta ett till redan i morgon!