När man får lov att låna ett konstverk

Här hemma står en tavla som inte är min. Men den får stå där i väntan på att jag skall ta med den upp till Stockholm där en lycklig köpare väntar. Jag är bara mellanhand men får njuta av konstverket några veckor innan det är dags att leverera det. Jag undrar om jag inte får lägga in en beställning till konstnären jag med. För på min hylla skulle en sådan fin fjädertavla passa finfint. I gråskala kanske, det hade väl varit snyggt? Kan tänkas att jag är en smula partisk men den duktiga konstnären hittar ni här!

Kram Anna

En kopp varm choklad fylld med värme och kärlek

Pia, vars blogg jag älskar, brukar ofta skriva så härligt att varm choklad liksom är svaret på alla frågor och att varm choklad är så mycket mer än varm choklad. Det är värme och det är kärlek serverad i en kopp... Och jag tycker att det är så vackert. Och klokt... 

Välbehövlig ledig dag att ladda slutkörda batterier på. Livet är härligt och jag trivs verkligen med mitt nya jobb. Men vila behöver jag mycket mer än vad jag tar mig tid till. Det är så förrädiskt lätt att ramla in i gamla mönster nu när jag jobbar igen. Mönster som en gång placerade mitt pannben rakt in i en hård tegelvägg. Mönster jag trodde jag hade brutit med för evigt... 

Min almanacka är välfylld. Mestadels med roliga saker och även med de små äventyr som jag uppskattar så. Men att lyckas balansera upp alla roligheter med vila är en av mina allra svagaste punkter. Jag behöver ständigt varje dag jobba med mina tankar som drar paralleller mellan vila och lathet.  

Som sagt... 

Det var ju det här med att vara lite snäll mot sig själv. Sannerligen någonting att jobba på. Med en stor kopp varm choklad fylld med värme och kärlek...

Kram Anna

Januari

Januari- månaden som aldrig tog slut...

....och månaden då längtan efter att gå barfota i det sommarvarma gräset nästan var outhärdlig!

/Anna

Att vara lite snäll mot sig själv

Något som jag verkligen brukar lyfta fram i samtal med eleverna på skolan det är vikten av att vara snäll mot sig själv. Vi människor ställer ofta helt orimliga krav på både oss själva och på våra medmänniskor. Det är så mycket vi skall. Vi skall ha en bra utbildning, ett bra jobb, hus, bil och prylar. Vi skall vara smala och snygga, vältränade och piffade. Vi skall ha ett rikt socialt liv både på nätet och irl. Vi skall vara lyckliga, kära och ha ett jävligt bra sexliv. 

Och framför allt...Vi skall ha barn som är värda att visa upp för omvärlden. För att ha avlat framgångsrika och lyckliga barn är ju det ultimata beviset på hur lyckade vi själva är. Inte lätt som ungdom att leva upp till de kraven va? Snacka om press...

Ungdomar ställer grymt höga krav på sig själv idag och det är klart att det är vi vuxna som ställer de kraven på dem egentligen. Förstås. Inte rent ut alla gånger kanske, men om inte annat genom det liv vi själva försöker leva. Övervägande antal ungdomar jag träffat är stressade över skolarbetet, de är stressade över att de inte tränar så mycket de borde, att de inte hinner träffa kompisar. De har dåligt samvete om de äter för mycket socker, om de sitter för mycket framför dator eller tv. De har ångest över sin vikt när de är är precis perfekta allihop. Och de är så förlamade av kraven att vara lyckade och perfekta att de inte ens orkar drömma om framtiden. 

Därför lägger jag inte på långa vägar lika mycket av min arbetstid som skolsköterska på att undervisa om hälsosamma levnadsvanor som att lära ut mantrat: Var inte så jäkla hård mot dig själv, slappna av och försök njut av den härliga människa du är så kommer saker och ting lösa sig av sig själv! Var snäll mot dig själv för bövelen, för du är fantastisk!

Det gör mig så grymt ledsen att jag är en del av den vuxenvärld som förmedlar den skeva synen på livet vidare till kommande generationer. Är det verkligen vad vi vill? Att våra barn skall kämpa hela sitt liv för att försöka leva upp till de krav som vi har satt upp och som vi själva inte mäktar med att leva upp till? Varför inte bara låta dem vara lyckliga istället?

Kram på er!

/Anna

När man inte riktigt hänger med...

Alltså, ursäkta mig... men när hände det här egentligen?

/Anna

Att falla sist av alla

Först föll storasyster, sedan lillasyster och allra sist på pucken var jag. Lyssna och njut av den vackraste låten just nu...

Kram och godnatt

/Anna

När sötsuget slår till

Dagens: Kycklinggryta med curry och sjögräsnudlar

Dag 20 utan kolhydrater och I DAG slog sötsuget till med full kraft. Det var väl onödigt? Om det nu har hållit sig borta i nästan tre veckor kunde det väl låta bli att dyka upp. Idag hade jag gett vad som helst för en stor påse med godis (som jag inte ens i vanliga fall äter speciellt ofta). Men jag hoppas på att det försvinner lika fort som det slog till... Livet utan socker är ju på alla sätt så mycket bättre för min hälsa, men just idag är det lite motigt

Kram Anna

Att drömma om solen

En söndag, helt vikt för återhämtning. Är det någonting jag har lärt mig de senaste åren är att regelbunden vila nödvändigt för att orka. Och vilat har jag. Under täcket i soffan ;)

För fy bövelen vad kallt det är. Även inomhus. Det är förvisso härligt att det har kommit lite snö för ljusets skull men med snön kom kylan och kyla är verkligen ingen favorit. Nej, när det är så kallt som det är nu så skriker hela kroppen efter sol och värme. Åh, vad jag önskar att jag hade ett välfyllt bankkonto så jag tillsammans med familjen kunde rymma till solen ett tag. Men efter att ha levt på csn alldeles för mycket de senaste åren så är det tyvärr ekande tomt där. Inte mycket annat att göra än att längta till sommaren istället och hoppas på att den blir riktigt varm och skön. För som det känns nu så tror jag knappt att jag kommer tina innan dess. Brrrrr!

Kram Anna

Vad som händer här

Tack för all pepp angående gårdagens rejäla opepp. Tack och lov känns det betydligt bättre idag :)

Härligt med fredagsfeeling idag, eller hur?! I helgen väntar en rejäl dust med uppsatsen som fortfarande inte är klar. Den har fått vila över julen, men nu är det hög tid att damma av den för nu tusan skall den bli färdig. Det är så grymt segt bara...  Nu när vi jobbar för fullt båda två är det inte helt lätt att få ihop tid att sitta ihop heller. Dessutom är vi inte helt överens med vår handledare men vi får väl helt enkelt lita på att han kan det här bättre än oss. Men just nu skiter jag i vilket och gör bara som han säger till oss. Så roligt skall jag ha det i helgen. men jag hoppas på att hinna med lite pulkaåkning också...Vad har ni för planer?

Kram Anna

Att inte vara på topp

Lite sur,lite gnällig och lite butter. Ja faktiskt lite ledsen med. Ungefär motsatsen till vem jag är. Och av ingen vettig anledning alls. Jag muckar likt en tjurig tonåring med familjen men inte hjälper det, de bara flinar åt mig... Lillasyster klappar mig på kinden med ett överseende leende på läpparna och frågar om jag vill ha en kram istället. Och naturligtvis tar jag tacksamt mot kramen men fortsätter sedan att pluta med underläppen och muttra för mig själv...

Lite upp som en sol och ner som en pannkaka alltså...

Att inte vara på topp helt enkelt...

Godnatt!

/Anna

Vårpirr

Hej på er!

Onsdag idag och ledig idag. Det är skönt att vara igång och jobba igen efter sjukan, men det är ändå njutningsfullt med en ledig dag. Lediga dagar kan ju liksom aldrig vara fel. 

Unnade mig en lång skön sovmorgon i morse och när jag väl orkat vältra mig ur sängen rullade jag ut yogamattan och körde ett lugnt (med betoning på lugnt) yogapass. Vansinnigt skönt att få sträcka ut kroppen ordentligt. Jag märker att kroppen har ännu större behov av det nu när jag för första gången i mitt liv har ett jobb som innebär att jag blir sittande på ändan hela dagarna. Iallafall innebär inte yogan bara en mjuk och avslappnad lekamen utan för mig innebär det även ett avslappnat sinne. Det är precis som om hjärnan slutar spinna och att de positiva, glada tankarna har lättare att få plats. Känner mig grymt pepp och även om det är kallt, mörkt och blött utomhus har det börjat vårpirra rejält i magen. Och man kan ju inte annat än att älska vårpirr :)

Kram Anna

När det skall till en förändring

Jo, som sagt...

Mitt mål med träningen 2014 är att hitta tillbaks till min forna smidighet men också bli starkare än jag varit tidigare. En ganska hög målsättning kan tyckas, men eftersom jag anser mig ha verktygen redan så hänger det nog mest på viljan. Och den har jag ju :) Så jag är säker på att det inte kan bli annat än succé faktiskt!

De träningsformer jag tänker använda mig av är yoga (smidighet) och crossfit (styrka). Anledningen att jag väljer de två är framförallt för att jag tycker att de är roliga båda två. Och det tror jag är huvudsaken. Om det inte är roligt så tröttnar iallafall jag ganska fort. Roligt är verkligen det allra, allra viktigaste enligt min mening. Dessutom blir träningen oerhört varierande med just de två formerna. Lugnt och tempo om vartannat. 

Eftersom året började med en rejäl sjuka så har jag inte kört något riktigt pass på två veckor, däremot har jag faktiskt tränat lite varje dag ändå. Familjen kör utmaningen 100 squatar i 100 dagar. Det vill säga varje dag i 100 dagar kör samtliga 100 squatar (djupa benböj). Med andra ord så har var och en gjort 10.000 squatar den 9 april! Borde inte det göra en del på ändan eller vad? ;)  

Något att ta efter kanske????

Kram Anna

Åter på benen

Okej, efter att ha sovit bort nästan fyra dygn, rakat benen, färgat håret, krupit ur pyjamasen och sminkat mig börjar jag faktiskt känna mig som människa igen. Äntligen verkar eländet ha gett med sig och tack och lov för det. I kväll packar lillasyster och jag väskorna och styr kosan mot huvudstaden där nya äventyr väntar. Det skall bli så ruskigt skönt att komma utanför dörren igen och förhoppningsvis kommer livsandarna vakna till liv igen för det är inte utan att man blir lite låg och nere av att bara vara inomhus och sova... 

Tydligen är vintern på väg med kyla och snö och fast jag mer längtar efter vårvärme och grönska så känns det väl ganska okej ändå. Mycket bättre med snö och ljus än det regn och mörker som har varit de senaste veckorna. Hoppas nu bara att det inte blir något tågkaos och elände som det har en tendens att bli så fort det kommer lite snö. 

Önskar er alla en fin helg!

Kram Anna

Ps: Tack för alla rara kryahälsningar ni lämnat till mig! Är säker på att de har påskyndat tillfrisknandet ;) Och ni som är taggade att hänga på  för ett smidigare och starkare 2014. Ladda över helgen, för på måndag kör vi!!!

Att vara uttråkad

Jodå, här ligger jag fortfarande sjuk och tycker synd om mig själv. Planen var att ta sig till jobbet i morgon men inte ens efter att ha sovit närmare 20 timmar det senaste dygnet känner jag mig piggare. Så det får nog allt bli lite mer tid hemma innan jag återgår till livet igen, tyvärr. Börjar dessutom känna mig grymt uttråkad och rastlös. Fast det kanske är ett tecken på att det börjar gå åt rätt håll :) Till helgen har jag lite roligheter inbokade och det vill jag för allt i världen inte missa, så jag lyssnar på min kropp och fortsätter sova...

Men...

När jag har sovit färdigt och snutit ut allt snor i skallen då skall jag äntligen träna igen. För soooom jag längtar efter det. Det kommer att bli crossfit och yoga för hela pengen framöver för det är de två träningsformerna jag gillar som allra bäst och dessutom har jag lovat mig själv ett betydligt starkare och smidigare 2014. Tänkte dessutom att ni skulle få följa med på resan :) Vad säger ni om det?

Kram Anna

Att behöva ändra sina planer

Jaha, och inte blev det som jag hade tänkt mig alls idag...

Förkylningen som jag dragits med en hel vecka nu bestämde sig visst för att skruva åt tumskruvarna ytterligare ett varv innan den tänkt släppa taget så inatt slog feberfrossan och huvudvärken till med sådan kraft att det inte var annat att välja på än att stanna kvar i sängen i morse när klockan ringde. Tråkigt som sjutton förstås, men inte mycket att göra någonting åt. Nu är det bara att hoppas på att det går att sova bort skiten så att jag snart är på benen igen. Finns så mycket som jag är taggad att ta tag i när det gäller livet och då känns det surt att inte vara frisk nog att kunna det. 

Men snart så... Då händer det grejer här mina vänner :)

Kram Anna

När livet återgår till det normala

I morgon är det dags att återvända till jobbet igen efter några sköna, lediga veckor. Jobbade förvisso en dag förra veckan, men det gick så fort att det knappt räknas. Det har varit härligt på alla sätt och vi har haft mängder av tid till att umgås, träna, glo på film, laga mat, drömma om framtiden, spela spel och så vidare i all oändlighet ;) Datorlocket har jag inte lyft på sedan på nyårsdagen vilket faktiskt kände ganska så välbehövligt! Brorsan och hans barn har hängt här hela den gångna veckan och även Tilda har varit hemma en del, men även om det har varit fullt hus har det varit lugnt och skönt! Knappast att man kan ha det så mycket bättre än så va? Verkligen lata dagar när de är som bäst! 

Enda smolket är att jag det första jag gjorde på det nya året åkte på en rejält eländig förkylning som inte har gett med sig än. Skittrist faktiskt. Så sedan förra veckan har det inte blivit någon träning för min tid utan jag har bara fått roa mig med att heja på de andra, vilket förstås är grymt frustrerande! Klart man vill vara med de andra och träna liksom. Men inget annat att göra än att vila och hoppas på att det snart ger med sig.

Så, då rullar vardagen igång igen och bloggandet skall förhoppningsvis återgå till det normala med lite mer aktivitet än de senaste veckorna :)

Kram på er!

/Anna

Välkommen 2014!

Gott nytt 2014 på er! 

Hoppas att ni precis som jag hade en fin nyårsafton! Här var det lugnt och städat men väldigt, väldigt mysigt.

För mig, som för så många andra, innebär ett nytt år en fantastisk chans till utvärdering och nystart. Att sammanfatta året som gått och fundera över vidare riktning i livet gör jag väl förvisso kontinuerligt under året men nyår innebär även en hel dos pepp till förändring. Det är väl just därför det inte är någon slump att många avlade mer eller mindre livsomvälvande nyårslöften just i går kväll :) Nyår innebär ändå en nystart för många. 

Några direkta nyårslöften handlar det inte om för mig (bortsett ifrån att jag skall lära mig att komma upp i handstående utan hjälp igen) utan det handlar mer om en uppdatering av livsmålen. Och det känns så härligt va! Det var längesedan jag kände mig så pepp på framtiden vilket innebär att jag har stora förhoppningar på ett roligt och spännande 2014! 

Hoppas att ni vill hänga med på resan!

Kram Anna