Att känna skräck och att utmana sin stora rädsla

Godkväll!

Är inte så lite avundsjuk på lillebror som får tillbringa dessa härliga dagarna ute vid kusten. Det är verkligen högsommarvärme ute och det är ju bara hur ljuvligt som helst! Man kan inte annat än att älska det för hela livet blir fantastiskt mycket lättare när solen skiner. Även att jobba!

Är inne på andra veckan på sommarjobbet och det går faktiskt bättre och bättre. Även om jag tycker att organisationen är rörig så är arbetsuppgifterna roliga och kollegorna snälla och jag hoppas och tror att saker kommer att falla på plats allteftersom. Idag har jag till och med varit ute och kört bil själv för första gången och alla som känner mig vet vad det innebär för mig. Jag avskyr att köra bil och är alltså verkligen rädd på riktigt för att sitta bakom ratten. Jag undviker det så mycket jag kan och det var faktiskt en av de främsta anledningarna till att jag sökte mig till hemsjukvården. Nu är jag så illa tvungen att ta tag i en av mina största rädslor för vid snart fyrtio års ålder är det ju faktiskt ganska fånigt att inte våga köra bil! Men vi har alla våra hang-ups. En del är rädda för spindlar eller hissar eller trånga utrymmen eller något annat fånigt. Jag är rädd för att köra bil... 

Men... Nu hoppas och tror jag att denna, mycket retliga fobi kommer att vara botad efter sommaren!

Ha det fint!

/Anna