Promenad i mörkret

Har den senaste veckan till min stora glädje kännt att energin sakta börjar återvända efter nästan ett år av mer eller mindre ständig utmattning. Detta har naturligtvis med min stackars feber att göra men nu verkar det på allvar som om min kropp har börjat vänja sig vid den nya högre tepraturen. Så pigg som jag har varit nu var det längesedan jag var senast.

I veckan har jag jobbat mycket, det har varit tidiig uppstigning hela veckan och fullsmockade dagar på jobbet. TROTS detta har jag orkat gå hem, hämta lillebror på fritids, handla, laga mat, ta hand om disken och faktiskt inte ens stupat i säng efter det. HELT OTROLIGT! När det var som värst i våras jobbade jag 4 timmars dagar, släpade mig hem för att sedan slänga mig på sängen och ligga kvar där tills middagen stod på bordet. Så ganska stor skillnad är det! Det är helt enkelt så att jag nästan börjar känna igen mig själv igen!

Idag hade jag till och med energi kvar efter hela middagsproceduren, så jag gav mig ut på en promenad, om än en kort en, i mörkret. Inte långt, inte fort, men ändå... Det är vansinnigt stort!

Håll nu gärna en tumme för att det håller i sig!