Att ha bestämt sig!

Lite glest mellan blogginläggen här nu måste jag erkänna. Inte finns det någon tid att sitta hemma och glo framför någon dator nu när sommaren är så snäll mot oss. Det märks att det är ganska så dött i bloggvärlden rent generellt och det är väl så det skall vara antar jag. Sol och bad och umgänge måste väl vara högst upp på det flestas priolistor. Sitta med näsan in i en skärm kan vi göra när solen har försvunnit igen. 

Nu har vi varit hemma några dagar och hämtat andan, men tänker nog packa ihop oss en sista vända för den här semestern och styra kosan mot havet igen. Hur skönt det än är att vara hemma så är det inte fel med miljöombyte. Hemma kommer vi ju vara hela vintern jue...

Dessutom har vi ju hunnit med några träningspass sedan vi kom hem och det är väl det enda som lockar mest med att vara hemma i stan om jag skall vara ärlig. Även om träningen inte har blivit riktigt så regelbunden som jag tänker mig att den skall vara i höst och vinter så har det ändå blivit 2-4 pass varje vecka sedan vi startade i början av juni. Och banne mig att det redan börjar kännas i kroppen. Musklerna blir starkare och flåset blir bättre och bättre. Det är väl enda fördelen med att jag var i så dålig form som jag var när jag startade, resultaten kommer mycket fortare ;) 

Tänkte att jag skulle skriva lite mer om träningen längre fram när vardagen är här igen. Kanske är det någon som kan hitta lite inspiration i min nyvunna besatthet när det är dags att ta tag i träningen igen. Iallafall är jag oerhört glad över att vara igång igen. Jag känner mig starkare, gladare, piggare och mindre stel i kroppen och även om jag har en lång resa framför mig så är jag på tåget nu. Jag har bestämt mig och jag har hoppat på. Nu är det det bara att åka med. För i mål skall jag :)

Kram Anna

Att ha varit på läger

Sååååå, nu har vi landat hemma igen efter en härlig vecka på läger. Och vilken vecka det har varit. Underbart väder, härliga ungar, varmt i vattnet och fantastiskt gemenskap bland alla ledare. Jag var ju som sagt extremt otaggad för att åka på läger i år men jag kan inte annat än att tacka lillebror för att han övertalade mig, för det här var visst precis det jag behövde. Att få hitta tillbaks till något jag har älskat i drygt tjugo år av mitt liv. Innan det för fem år sedan blev för mycket och orken och lusten kroknade. Vi har varit iväg hela familjen (storasyster bara några dagar när hon var ledig från jobbet) och jag tror det var bra för oss. Att få umgås med gemensamma vänner och skaffa oss gemensamma minnen att leva på länge...

Tänk att jag hade så fel, tänk att jag var skeptisk till att det skulle bli bra. Och så var det som att komma hem igen...

Kram Anna

Att bara mellanlanda

Hello!

Hur är det? Smälter ni bort i värmen? My god vad härligt det är med värmen ute. Kroppen och själen njuter för fullt av sol och ljumna bad. Underbart är bara förnamnet. 

Vilken härlig vecka vi har haft. det blev en kort roadtrip i år med bara fyra övernattningar, två på vackra Ivön och två i favoriten Kivik. Med på resan fick vi som bonus sällskap av såväl mina föräldrar som brorsan och mina brorsbarn. Så i klanen var det bara storasyster med pojkvän som saknades. Eftersom vädret har varit så härligt så har det förstås mest handlat om sol och bad och en och annan glass förstås. Skönt att bara ta det lugnt och umgås sådär :)

Slottsmiddag på lillebrors födelsedag. Fint skall det vara ;)

Obligatoriskt promenad upp till Stens huvud:

Och förstås massor utav strandhäng: 

Nu är vi hemma och mellanlandar för att tvätta och packa om för kommande vecka väntar läger minsann. Både jag och barnens pappa har varit på läger i många år. Han sedan han var i 7 års åldern och jag sedan jag var 15. Förstås att det var där vi träffades en gång i tiden också. Jag tror att jag har varit lägret i 20 år men för 5 år sedan kändes det lite som om det var dags för paus. Det kändes lite som om det räckte där. Och min plan var inte att åka på läger i sommar heller, men se med den saken hade jag inte så mycket att säga till om. Vi har nämligen en lillebror i familjen som var MYCKET bestämd på att vi visst skulle åka. Så då gör vi väl det. Som lillebror kan man väl få bestämma över en vecka om året iallafall. Så läger it is. Det är bara att packa tält, myggmedel, regnkläder och badkläder och hoppas på en toppenvecka :)

Ha det fint! Kram Anna

Att ge sig ut på ett litet äventyr

Nu packar vi för fullt igen, Denna gång för att ge oss ut på en liten mini-roadtrip med tältet i bagaget. Vi blir inte borta så länge som brukar vara, men några nätter i tält hör ju sommaren till liksom. Oklart vart vi styr kosan. Vi bestämmer oss när vi sätter oss i bilen i morgon bitti. Vi har några olika alternativ, så om det blir norr, söder öst eller väst avgörs i morgon när bilen är packad ;) Roadtrip när den är som bäst helt enkelt.

Det skall bli jättekul att komma iväg, men helt ärligt så känns det lite trist att åka hemifrån när det går så bra med träningen. Har kört fyra pass i veckan och de senaste veckorna och nu börjar det faktiskt kännas i kroppen. Musklerna börjar vakna till liv och flåset ger inte riktigt samma blodsmak som för några veckor sedan :) Jag är på gång helt enkelt och det vill jag ju gärna hålla i! Men förstås att vi packar ner träningskläderna så något pass kommer det iallafall bli för lillasyster och mig under den  kommande veckan.

Hoppas att ni andra har det härligt ute i sommaren ni med!

Kram Anna

(Bjuder på lite bilder från när vi på Äventyrslandet jag och brorsan och kidsen härom veckan. Bilder från en mysig dag med härliga ungar!)

Att känna glädje och tacksamhet

Men hur härligt har inte vi haft det då? 

Vi har i två dagar hängt med våra vänner vid deras fantastiska landställe. Om jag säger morgondopp, kvällsdopp, bästa människorna, kubbspel, fotboll på storbild, gapskratt, godaste maten, frukost ute på bryggan, sova middag i solstolen och bad i 24 gradigt vatten gång, på gång, på gång ... Vad säger ni då? Att livet inte blir så mycket bättre än såhär antagligen va? 

Är så tacksam och glad över våra fantastiska vänner som generöst delar med sig av sin härliga tillvaro där ute till oss <3 

Ikväll väntar ett träningspass borta i boxen efter tre vilodagar. Skall bli oerhört skönt att röra på sig igen, även om det finns en risk att vi kommer försmäkta i värmen ;) Hoppas att vi överlever...

Kram Anna

Att längta efter sol och bad

Men vilken härlig comeback sommaren verkar har bestämt sig för att göra. De senaste dagarna har ju varit fullständigt underbara. Och tydligen skall det soliga och varma hålla i sig resten av veckan! Lovely är vad det är. 

Idag har jag tillbringat dagen på lasarettet med att undersöka min mage lite närmare. Läkarna ville snoka reda på varför jag drabbades av min sjuka i början av sommaren och nu har vi fått svar på det. Tack och lov inget allvarligt så det känns skönt :) Så idag blev det tyvärr inget sol och bad. men i morgon så... Då tar vi revansch och skall hänga med kompisar vid stranden hela dagen. Det skall verkligen bli härligt! Hoppas att ni andra har det bra ni med och att solen skiner på er!

Kram Anna

Att ha haft några fina dagar

Hejhej!

Här har det varit fullt hus de senaste dagarna och det har absolut inte funnits någon tid för bloggandet what so ever. Brorsan och barnen har varit här sedan i onsdags och fast vädret ärligt inte har varit så himla roligt så har vi lyckats roa oss iallafall. Några dopp i sjön har det faktiskt blivit också. Första för mig denna sommaren :) Naturligtvis har vi tränat en hel del också. Förstås. Är just nu lite besatt av att träna ;) Det är underbart att vara igång igen och jag känner hur bra min kropp mår av det. När man är i så kass form som jag är i så kommer dessutom resultaten på en gång vilket ger extra pepp! 

En kväll tidigare i veckan när vi hade kört ett riktigt vidrigt mördarpass så åkte vi inte hem efter träningen utan ner till sjön för kvällsdopp och kvällsmat. Visserligen blåste det en del, men det var ändå en härlig kväll. Precis en sådan där kväll som jag kommer stoppa in i hjärtat och leva på länge, länge... 

Nu har dock alla gett sig av igen. Vi var sju stycken till frukost i morse och nu är här alldeles tomt. Och för mig innebär det lite blandade känslor. Jag älskar att ha min familj nära och det känns oerhört tomt när alla har gett sig av. Men samtidigt så kan jag njuta av tystnaden och stillheten och att hinna tänka mina tankar klart innan jag blir avbruten :) Det är ju minst sagt ganska intensivt att umgås så många tillsammans. Men jag klagar absolut inte, för jag älskar det <3

Men nu skall jag nu sjunka långt ner i soffan och njuta av mitt eget sällskap en stund! Bombnedslaget de lämnade efter sig tar jag i morgon...

Kram Anna

Att fundera lite kring hälsan

Hej på er!

Här sitter jag på balkongen och väntar på att solen skall titta fram. Varendaste del av kroppen värker skönt efter träningen igår. Inte visste jag att rumpan hade SÅÅÅÅ många muskler som kan göra ont ;)

Sommaren brukar för mig vara en totalt dekadent årstid då jag knappt rört på mig och ätit alldeles för mycket skräp. Jag har ju under tjugo år jobbat extra som gruppträningsinstruktör och då har det liksom varit så himla skönt att inte behöva träna när terminen tagit slut att det slagit över alldeles väldigt under sommarmånaderna. Sedan var det alltid ett helvete i augusti när det var dags att komma igår igen. 

Men nu tänker jag mig att denna sommaren skall bli precis tvärt om. För när har man tid och ork för nya tränings och kost vanor om inte på sommaren. Egentligen är det ju perfekt att ta tag i sin hälsa på sommaren. Långa, ljusa dagar, mycket energi, mycket tid. Att sätta de nya goda vanorna under sommarmånaderna så att de sitter på plats i höst när det är mörkt och motigt att ta sig iväg hemifrån. Att hinna vänja sig vid en ny kosthållning innan tiden kommer då man helst bara vill mysa i soffan och stoppa diverse skräp i munnen. 

Så många gånger jag har tänkt att jag är värd vila och god mat under sommaren. Och så har jag varit i så kassare form efter sommaren än innan. Då är det väl inte värt att vila och äta gott. Om kroppen inte mår bra av det? 

Nej, i år gör jag helt annorlunda. Fullt fokus på vad som är bra för min hälsa, för att på så sätt kunna starta hösten (och för mig den jobbiga, mörka årstiden) i bästa möjliga form. Nog måste väl vintern och mörkret bli lättare att hantera då? Om jag utnyttjar sommaren för att bygga upp min kropp...

Jag är laddad, jag är redo. Vågen har jag gjort mig av med för nu är det inte den som skall stå i fokus. Vad som är det centrala är en stark kropp med bättre flås och en kost som håller mig frisk och hjälper mig att bygga upp min kropp. En kropp som orkar det jag vill göra här i livet, en kropp som håller sig frisk och som inte begränsar mig.

Kan inte bli annat än succé va?

Kram Anna

Att mest såsa omkring

Då var härliga juni slut för denna gång men tack och lov så har vi ljuvliga juli och augusti kvar att njuta av innan sommaren ger sig av. Förstås att även jag går och väntar på att solen och värmen skall komma tillbaks efter de senaste veckornas regn och kyla. Men eftersom jag i år har förmånen att vara ledig så länge så känner jag mig inte så stressad över det. För eller senare måste det väl bli sommarväder igen tänker jag. Någon gång måste det väl sluta regna...

Förövrigt så njuter lillasyster och jag av några mellandagar då vi inte har bokat någonting alls. Storasyster är i London på minisemester och lillebror hänger med sina kusiner vid kusten några dagar. Och vi är hemma och gör inte mycket alls. Tränar, tittar på fotboll, läser, lagar mat, men inte mycket mer än så faktiskt. Jätteolikt mig att klara av att njuta av det. Jag som alltid måste hitta på någonting så fort jag är ledig för att inte slösa bort tiden... Tänk vad mycket man lär sig med åldern. Gå hemma och såsa en hel dag eller två är fantastiskt, (fast sedan får det gärna hända någonting igen)

Nu har träningsvärken från söndagens pass äntligen börjat ge med sig så nu väntar äntligen träning igen i eftermiddag. Tänk att det bara räcker med några veckors träning så är man redan beroende. Längtan börjar redan vinna över skräcken, vilket känns fantastiskt! Tack för alla hejarop när det gäller träningen och min strävan mot att finna formen igen. Ni skall veta att det betyder mycket att ha er med på tåget. Hoppas även att jag kan bidra till inspiration... Kanske någon annan där ute som skulle vilja förändra sitt liv som inte riktigt har modet. Häng med vetja! Fundera inte så jädra mycket utan bara gör't. Det blir inte lättare senare. Livet är nu och det är för kort för att skjuta upp saker du längtar efter. 

Kram på er! /Anna

Att utmana den största av rädslor

Tänkte jag skulle berätta en sak för er. Vad jag har sysslat med de senaste veckorna, frånsett då jag varit däckad av förkylning och inflammation i magen. Då har jag tränat. På vår nya crossfit-box!!!! Jo så är det, vi har äntligen fått en egen box här i stan och där har jag blivit medlem. Tillsammans med A,min pluggkompis,(vi behöver något nytt att göra ihop nu när vi inte pluggar längre) och tillsammans med lillasyster. Och detta mina vänner är L Ä T T den läskigaste utmaningen jag har ställt mig själv inför under mitt snart 41-åriga liv. Och då är jag inte den som bangar för läskigheter ;)

Crossfit har jag ju prövat på förut. Jag har tränat några gånger i brorsans box och jag och lillasyster har ju även kört en del hemma. Men att träna på riktigt med coacher som hjälper en genom passet varje gång är ju naturligtvis något helt annat. Jag fullkomligt älskar och då menar jag Ä L S K A R träningsformen men samtidigt är jag fullständigt skräckslagen inför varje pass. För för mig handlar det inte bara om den fysiska utmaningen utan för mig är den allra största utmaningen den mentala. Att gå dit och ta plats bland de andra medlemmarna som är i betydligt bättre form än vad jag är när vågen står på nästan 20 kilo mer än vad den borde och när konditionen är den sämsta någonsin. Jag är långsammast och jag är klumpigast. Och det mina vänner är för mig en rejäl utmaning att bortse ifrån och sonika skita i. Jag inser att det bara är mitt eget självförtroende som står mellan mig och det liv jag vill leva, den personen som bor inne i mig, innanför de skal som jag har svårt att förlika mig med. Ingen annan än jag kan göra jobbet som krävs. Men samtidigt är det inte ju inte svårare än att bara gå dit och göra vad coacherna säger till mig att göra. Om jag bara gör det och inte låter mina rädslor stoppa mig då har jag ju vunnit största vinsten. Så det är precis det jag gör. Jag går dit fast jag är fasansfullt rädd, ger mitt yttersta på varje pass och svävar sedan endorfinhög hem lycklig över att vara ett steg närmare den forna toppform jag faktiskt hade en gång. 

Här och nu är livet och är det något jag har bestämt mig för så är det att faktiskt leva livet här och nu också. Livet är för kort för att vänta. Jag har i flera år drömt om detta och då kan jag inte låta mina rädslor stoppa mig. 

Så från och med nu skall ni få följa min resa mot forna toppformen. Troligtvis kommer jag behöva lite självförtroendeboost på vägen! Hoppas att ni vill hänga med. :)

Kram Anna

Att ha sett en underbar film

Vi var på bio idag. Lillasyster och jag. Och såg filmen Förr eller senare exploderar jag. Filmen som bygger på boken The fault in our stars. Och visst var den lika fantastisk som jag trodde att den skulle vara. Och sorglig. Förstås. Tror knappt att jag har bölat så på bio förut. Nästan lite komiskt när hela salongen är full av hulkande människor som lite generat försöker dölja sina rödgråtna och svullna ögon när ljuset tänds i salongen igen. Fast jag tycker att det är befriande skönt att låta tårarna strömma nerför kinderna ibland. Det var längesedan senast. Kanske därför det kändes extra bra, vad vet jag. Men denna filmen är inte bara smärtsam och sorglig så hjärtat vill gå i tusen bitar. Framförallt så är det en fantastik kärlekshistoria. En kärlekshistoria som for rakt in i hjärtat på mig för att stanna där länge, länge...

Se den om du har möjlighet! Kram Anna

Att vara hemma igen

Så, då har vi landat hemma igen. Lillasyster, lillebror och jag. Vi har haft en härlig vecka vid havet och även om vädret kanske inte har varit det bästa så har vi haft det bra iallafall. Nu väntar i första hand några lugna dagar här hemma innan vi är beredda för nästa äventyr. Får se om det händer något festligt kommande vecka. Man vet aldrig ;) Det är oerhört lyxigt att kunna vara ledig nästan hela barnens sommarlov och att kunna ta saker och ting som det kommer. Deras pappa jobbar några veckor till innan han går på semester och därför känns det extra skönt att få ha sommarlov tillsammans med dem. Mina älskade ungar som jag njuter av att vara tillsammans med. Lyckliga mig att de dessutom fortfarande vill hänga med sin mamma :)

Nope, nu väntar sängen. Känner mig fortfarande helt slut efter den gräsliga förkylningen som kom och hoppade på mig i veckan. en god natts sömn och en rejäl sovmorgon kommer förhoppningsvis att göra susen!

Kram och godnatt /Anan

Att ha haft en fin stund

Vilken magisk stund vi hade nere på stranden nu ikväll. Kusinerna har hängt med oss idag och alla barnen var sugna på en kvällsdopp. Lillasyster och jag var sugna på att träna så vi drog ner till stranden för att göra båda. Medan barnen plaskade så coachade brorsan lillasyster och mig med lite nya teknikövningar. Hade gärna kört ett blodsmakimunnenpass men eftersom jag tyvärr har en förkylning på gång och dessutom är rejält skrapig i halsen så fick det räcka med lite teknik för min del. Lillasyster däremot fick bekänna färg ordentligt och kunde inte låta bli att svalka av sig i havet efteråt hon med! En supermysig stund att minnas länge...

Kram och godnatt! /Anna

Att ha varit på stranden

Äntligen blev det en dag på stranden. Förvisso kom molnen och tog över himlen efter bara några timmar och det blev för kallt för att stanna kvar, men stunden i bikini med solen som värmde skönt på den vintervita kroppen var underbar.  Kanske var det tur att det bara blev en kort stund så ingen brände sig. Skönt var det iallafall. Att andas havsluft, få sand mellan tårna och njuta av en helt folktom strand. Sommarlov när det är som bäst!  

Hoppas och håller tummarna för en fin dag i morgon också. Har inte badat än så det är väl snart på tiden kan man tycka!

Kram på er! /Anna