Vi var på bio idag. Lillasyster och jag. Och såg filmen Förr eller senare exploderar jag. Filmen som bygger på boken The fault in our stars. Och visst var den lika fantastisk som jag trodde att den skulle vara. Och sorglig. Förstås. Tror knappt att jag har bölat så på bio förut. Nästan lite komiskt när hela salongen är full av hulkande människor som lite generat försöker dölja sina rödgråtna och svullna ögon när ljuset tänds i salongen igen. Fast jag tycker att det är befriande skönt att låta tårarna strömma nerför kinderna ibland. Det var längesedan senast. Kanske därför det kändes extra bra, vad vet jag. Men denna filmen är inte bara smärtsam och sorglig så hjärtat vill gå i tusen bitar. Framförallt så är det en fantastik kärlekshistoria. En kärlekshistoria som for rakt in i hjärtat på mig för att stanna där länge, länge...
Se den om du har möjlighet! Kram Anna
ibland är det skönt att få gråta ur sig hejdlöst, fast det är till en film, det är som man gråter för allt. Tycker inte om kärleksfilmer som slutar tragiskt, vill bara ha lyckliga slut, så ag vet inte om jag skulle mäkta med att se den.
SvaraRaderaKram helena
Javisst var den fantastisk. Fast jag tycker att det är jobbigt att se sådana filmer på bio. Tycker det är lättare att sitta och låta tårarna strömma hemma ;-) Kram
SvaraRaderaTack för tipset, den måste jag se, även om den låter väldigt sorglig. Kramisar Tina
SvaraRadera