Att gå vidare

Det är ju mer än två år sedan som jag tillbringade den mesta av min vakna tid på gamla jobb. Men inte förrän för ett par veckor sedan gick min anställning ut. Jag har ju varit tjänstledig för att plugga och pröva nytt jobb. Men nu är det över. Och det är på många sätt lite sorgligt. Det jobbet innebar roliga arbetsuppgifter men framförallt de härligaste arbetskamrater man kan önska. Men jobbet gjorde mig sjuk. Jag mådde inte alls bra och kunde på slutet drabbas av både panik och hjärtklappning orsakade av den höga arbetsbelastningen. Till slut var jag på väg att tappa bort mig själva alldeles väldigt, så en förändring var tyvärr helt nödvändig för min hälsas skull. Men jag har förstås saknat alla härliga människor jag jobbat tillsammans med. Jag tror att det ofta blir så på arbetsplatser där man är pressad. Antingen fungerar inte arbetsgruppen alls eller så är det som det var för oss. Stressen och pressen svetsar en samman som en överlevsnadsgrej. Vi försökte oftast hantera stressen med humor och jag är evigt tacksam över alla de gånger man man var lipfärdig av trötthet och en omtänksam kram var räddningen för att orka. 

Flera av de härliga arbetskamraterna fick jag lov att kramas med igen när avdelningen hade sommarfest och oj vad mysigt det var efter så lång tid. Även om jag har gått vidare så kommer de alltid finnas med mig i hjärtat. Dessutom blev jag avtackad med ett vackert smycke att bära runt halsen så jag jag inte glömmer av dem. Nu är det över. Jag är inte längre anställd där och de är inte längre mina arbetskompisar och jag har ett nytt arbete som jag är glad över och nya arbetskompisar som jag trivs bra med. Men avdelning 5 kommer jag alltid att bära med mig <3

/Anna