Att äntligen göra vad man har tänkt att göra länge

Idag har jag njutit av en långsam ledig dag utan något som helst som jag var tvungen att göra. Hur länge sedan var det inte som jag hade en sådan dag så säg? Evigheter sedan känns det som... Hade en av mina bästa och mest älskade vänner här på besök i förmiddags. Vi har båda levt livet i lite för högt tempo det senaste så det var verkligen evigheter sedan som vi hade tillfälle att träffas. Gissa hur mycket vi hade att ta igen  idag? ;) Förhoppningsvis skall vi väl bättra oss framöver och prioritera att träffas lite oftare. Hon är den av mina vänner som jag så länge vi har känt varandra (21 år) har  tränat tillsammans med. Vi instruerade gruppträningspass i samma förening i väldigt många år. Vi utbildade oss även till yogainstruktörer tillsammans och ledde yogapass ihop i många år. Men när vi båda drabbades av utmattningssyndrom så orkade vi tyvärr inte fortsätta utan vi la ner yogan och även om vi båda har försökt träna hemma så har vare sig hon eller jag lyckats hitta den rutinen på egen hand. Idag pratade vi länge, länge om hur mycket vi saknar yogan och hur mycket vi älskar den. Det fick mig att göra någonting som jag längtat länge efter att göra. Jag rullade ut yogamattan och körde ett lugnt och försiktigt yogapass. Jag är jättestel och jättesvag men jag gjorde det. 

Jag inser att jag verkligen kommer att få slita länge för att hitta tillbaks till min starka och smidiga kropp och det kommer att krävas mycket träning innan jag kommer att kunna hålla fullt fokus ett helt pass. Men jag vill verkligen dit igen. Det har jag tjatat om här på bloggen massor av gånger, jag vet det. Men jag tror banne mig att det är nu det händer. Nu har jag ingen lust att skjuta på det längre. Livet är här och nu och för min del är det slut på sedan, när jag har mer tid, sedan när jag är i mer balans, sedan när allt fluff som sitter i vägen på min kropp har försvunnit... Livet är nu, inte sedan... Och gissa hur härligt det känns?

Kram på er! /Anna