Att utmana den största av rädslor

Tänkte jag skulle berätta en sak för er. Vad jag har sysslat med de senaste veckorna, frånsett då jag varit däckad av förkylning och inflammation i magen. Då har jag tränat. På vår nya crossfit-box!!!! Jo så är det, vi har äntligen fått en egen box här i stan och där har jag blivit medlem. Tillsammans med A,min pluggkompis,(vi behöver något nytt att göra ihop nu när vi inte pluggar längre) och tillsammans med lillasyster. Och detta mina vänner är L Ä T T den läskigaste utmaningen jag har ställt mig själv inför under mitt snart 41-åriga liv. Och då är jag inte den som bangar för läskigheter ;)

Crossfit har jag ju prövat på förut. Jag har tränat några gånger i brorsans box och jag och lillasyster har ju även kört en del hemma. Men att träna på riktigt med coacher som hjälper en genom passet varje gång är ju naturligtvis något helt annat. Jag fullkomligt älskar och då menar jag Ä L S K A R träningsformen men samtidigt är jag fullständigt skräckslagen inför varje pass. För för mig handlar det inte bara om den fysiska utmaningen utan för mig är den allra största utmaningen den mentala. Att gå dit och ta plats bland de andra medlemmarna som är i betydligt bättre form än vad jag är när vågen står på nästan 20 kilo mer än vad den borde och när konditionen är den sämsta någonsin. Jag är långsammast och jag är klumpigast. Och det mina vänner är för mig en rejäl utmaning att bortse ifrån och sonika skita i. Jag inser att det bara är mitt eget självförtroende som står mellan mig och det liv jag vill leva, den personen som bor inne i mig, innanför de skal som jag har svårt att förlika mig med. Ingen annan än jag kan göra jobbet som krävs. Men samtidigt är det inte ju inte svårare än att bara gå dit och göra vad coacherna säger till mig att göra. Om jag bara gör det och inte låter mina rädslor stoppa mig då har jag ju vunnit största vinsten. Så det är precis det jag gör. Jag går dit fast jag är fasansfullt rädd, ger mitt yttersta på varje pass och svävar sedan endorfinhög hem lycklig över att vara ett steg närmare den forna toppform jag faktiskt hade en gång. 

Här och nu är livet och är det något jag har bestämt mig för så är det att faktiskt leva livet här och nu också. Livet är för kort för att vänta. Jag har i flera år drömt om detta och då kan jag inte låta mina rädslor stoppa mig. 

Så från och med nu skall ni få följa min resa mot forna toppformen. Troligtvis kommer jag behöva lite självförtroendeboost på vägen! Hoppas att ni vill hänga med. :)

Kram Anna

Att ha sett en underbar film

Vi var på bio idag. Lillasyster och jag. Och såg filmen Förr eller senare exploderar jag. Filmen som bygger på boken The fault in our stars. Och visst var den lika fantastisk som jag trodde att den skulle vara. Och sorglig. Förstås. Tror knappt att jag har bölat så på bio förut. Nästan lite komiskt när hela salongen är full av hulkande människor som lite generat försöker dölja sina rödgråtna och svullna ögon när ljuset tänds i salongen igen. Fast jag tycker att det är befriande skönt att låta tårarna strömma nerför kinderna ibland. Det var längesedan senast. Kanske därför det kändes extra bra, vad vet jag. Men denna filmen är inte bara smärtsam och sorglig så hjärtat vill gå i tusen bitar. Framförallt så är det en fantastik kärlekshistoria. En kärlekshistoria som for rakt in i hjärtat på mig för att stanna där länge, länge...

Se den om du har möjlighet! Kram Anna

Att vara hemma igen

Så, då har vi landat hemma igen. Lillasyster, lillebror och jag. Vi har haft en härlig vecka vid havet och även om vädret kanske inte har varit det bästa så har vi haft det bra iallafall. Nu väntar i första hand några lugna dagar här hemma innan vi är beredda för nästa äventyr. Får se om det händer något festligt kommande vecka. Man vet aldrig ;) Det är oerhört lyxigt att kunna vara ledig nästan hela barnens sommarlov och att kunna ta saker och ting som det kommer. Deras pappa jobbar några veckor till innan han går på semester och därför känns det extra skönt att få ha sommarlov tillsammans med dem. Mina älskade ungar som jag njuter av att vara tillsammans med. Lyckliga mig att de dessutom fortfarande vill hänga med sin mamma :)

Nope, nu väntar sängen. Känner mig fortfarande helt slut efter den gräsliga förkylningen som kom och hoppade på mig i veckan. en god natts sömn och en rejäl sovmorgon kommer förhoppningsvis att göra susen!

Kram och godnatt /Anan

Att ha haft en fin stund

Vilken magisk stund vi hade nere på stranden nu ikväll. Kusinerna har hängt med oss idag och alla barnen var sugna på en kvällsdopp. Lillasyster och jag var sugna på att träna så vi drog ner till stranden för att göra båda. Medan barnen plaskade så coachade brorsan lillasyster och mig med lite nya teknikövningar. Hade gärna kört ett blodsmakimunnenpass men eftersom jag tyvärr har en förkylning på gång och dessutom är rejält skrapig i halsen så fick det räcka med lite teknik för min del. Lillasyster däremot fick bekänna färg ordentligt och kunde inte låta bli att svalka av sig i havet efteråt hon med! En supermysig stund att minnas länge...

Kram och godnatt! /Anna

Att ha varit på stranden

Äntligen blev det en dag på stranden. Förvisso kom molnen och tog över himlen efter bara några timmar och det blev för kallt för att stanna kvar, men stunden i bikini med solen som värmde skönt på den vintervita kroppen var underbar.  Kanske var det tur att det bara blev en kort stund så ingen brände sig. Skönt var det iallafall. Att andas havsluft, få sand mellan tårna och njuta av en helt folktom strand. Sommarlov när det är som bäst!  

Hoppas och håller tummarna för en fin dag i morgon också. Har inte badat än så det är väl snart på tiden kan man tycka!

Kram på er! /Anna

Att vara en blivande löparstjärna

Något som har blivit en tradition för familjen Lundgren-Ekmarck-Garhed är att flera är med och springer ett motionslopp tillsammans på midsommardagen. I år var det fyra man som deltog och brorsan var den ende i familjen som ställde upp i vuxenklassen (onda ryggar, knän, ben och en rejäl förkylning sinkade oss andra). Men allra flest hejjarrop fick nog ändå familjens yngste deltagare. Lille A, 4 år sprang hela rundan utan att gå en endaste meter. Vad skall det bli av honom månntro?

Kram Anna

Att ha firat midsommar

Hej på er!

Hoppas att ni precis som jag ar haft en fantastisk midsommarhelg. Vi har som sagt hängt tillsammans med hela familjen i mina föräldrars nya hus utanför Halmstad. Tio man har vi varit så det har verkligen sovit folk högt och lågt. Vi har ätit gott, umgåtts, spelat massor av kort, tränat, sprungit midsommardagslopp (iallafall vissa av oss) och vi har även hunnit med att fira min lillebrors födelsedag. Bästa att få hänga tillsammans med nära och kära. Även barnens pappa har varit med, vilket kändes jätteskönt. Ingen av oss vill ju vara utan våra barn sådana här helger ;)

När storasyster och hennes pappa styrde kosan hemåt i förmiddags så stannade lillasyster, lillebror och jag kvar här nere. Vi passar på att ta lite semester här när vi liksom ändå är på plats. Så nu hoppas vi på fortsatt fint väder i veckan så att det förhoppningsvis kan bli lite strandhäng också!

Ha det fint! Kram Anna

Att ladda lite för midsommar

Midsommar i morgon alltså? Vart tog denna första delen av sommaren vägen? Man undrar ju...

Vi packar in oss i bilen och styr kosan mot kusten över helgen. Alla är lediga och jag ser fram mot några dagar tillsammans med hela familjen. Lillebror som har hängt med sin farfar denna veckan hämtar vi upp på vägen och sedan har jag alla mina barn nära igen. Livet är lite halvt utan dem så är det bara. Hoppas på några sköna dagar (helst utan regn) vid havet. Så som det har regnat idag så borde det väl räcka för ett tag eller? ;)

Iallafall så vill jag önska er en riktigt fin midsommar allihop. Hoppas att solen kommer att skina på er och att ni får njuta av trevligt sällskap, smarrig sill och söta jordgubbar. (Ta det lugnt med nubben bara. Speciellt ni som firar tillsammans med barn. De förtjänar en midsommar tillsammans med nyktra, trygga vuxna)

Kram Anna

Bilder från förra årets midsommar.

Att ha S E M E S T E R!!!!

Sista jobbet är avklarad och nu väntar sju (!) veckors skön semester. Eller ja, semester är det inte om jag skall vara petig för mitt vikariat gick ut nu och min fasta anställning startar en bit in i augusti, så tekniskt sett så är jag ju faktiskt arbetslös. Men jag väljer att skita lite i det. Visst borde jag väl skaffat mig ett sommarjobb egentligen, men faktiskt att jag tycker mig vara värd hela sju veckors ledighet efter den här något kaotiska våren. Att ha möjlighet av att få kvalitetshänga med barnen så länge är få förunnat och jag tänker då sannerligen ta chansen!  Några av veckorna är bokade men mest av allt kommer nog sommaren bli lite som den blir. Vi tar en dag i taget helt enkelt. Väldigt olikt mig som brukar vilja ha full koll på hela semestern i god tid. Nyttigt att få öva på att chilla på livet lite ;)

Så nu ser jag verkligen fram mot många härliga veckor med sol, bad, häng med nära och kära, mängder av jordgubbar, slappa dagar, aktiva dagar, äventyr, vackra solnedgångar och en och en annan glass!

Kram Anna

Att kunna sova i en oändlighet

Jag vet inte om det är antibiotikan, den inflammerade magen, pollen eller eller allergimedicinerna som gör det. Kanske är det helt enkelt det faktum att jag bara har en arbetsdag innan det är dags för ett välförtjänt sommarlov, men just nu är jag så obeskrivligt sömnig att jag just nu inte verkar klara av att sova mig pigg igen. Däckade innan nio i går kväll och klarade knappt av att släpa mig ur sängen vid halv åtta i morse. Efter jobbet sov jag middag och fick tvinga mig att gå upp för att äta middag och nu skulle jag helst av allt sluta de bruna för kvällen redan nu. Määäähhh... Så kan man ju inte ha det. Vavava? Det härliga vädret och de ljusa kvällarna vill man ju inte missa för allt i världen. Här och nu är ju den absolut vackraste tiden på året och det är ju de här dagarna vi längtar efter så hjärtat håller på att spricka under den blöta, kalla och mörka årstiden. 

Nej, just nu är jag så grymt pepp på livet och på alla roligheter som händer runt omkring mig. Inte tusan vill man sova bort livet på det här sättet då. Galet irriterande är det måste jag säga... 

Gonatt... Anna

Att ta det mañana

Alltså, sådana här dagar så tror man ju knappt att det någonsin kommer ta slut på det varma, soliga härliga sommarvädret. Det är så varmt och skönt och livet känns typ som om det inte fanns några motgångar eller svårigheter alls. Solen gassar in genom fönsterna och varje liten bris av sval luft är välkommen!

Lillasyster och jag har verkligen tagit det mañana hela dagen och turats om att sova middag ute på balkongen och inne på soffan. En riktig ta-igen-sig-dag med andra ord. Underbart sätt att få ladda batterierna på. I morgon tänker jag mig att jag skall tillbaks till jobbet igen efter veckans sjuka för nu är jag på bättringsvägen igen . Jag har börjat äta så smått igen och magen gör inte ont längre. Kroppen är fortfarande ganska trött och det märks att antibiotikan kämpar på mot inflammationen. Men det skall nog fungera att arbeta. Jag får väl köra lite kortare dagar om det skulle vara så att jag inte orkar hela dagar. Skönt när man kan få bestämma själv :) 

Men en vecka kvar sedan väntar en lång skön ledighet. Vad sommaren har att erbjuda står fortfarande skrivet i stjärnorna och för en gångs skull är inte planen färdig ännu. Men det gör inte så mycket, för jag är övertygad om att det kommer att bli en toppensommar iallafall!

Kram på er! /Anna

Att gå vidare

Det är ju mer än två år sedan som jag tillbringade den mesta av min vakna tid på gamla jobb. Men inte förrän för ett par veckor sedan gick min anställning ut. Jag har ju varit tjänstledig för att plugga och pröva nytt jobb. Men nu är det över. Och det är på många sätt lite sorgligt. Det jobbet innebar roliga arbetsuppgifter men framförallt de härligaste arbetskamrater man kan önska. Men jobbet gjorde mig sjuk. Jag mådde inte alls bra och kunde på slutet drabbas av både panik och hjärtklappning orsakade av den höga arbetsbelastningen. Till slut var jag på väg att tappa bort mig själva alldeles väldigt, så en förändring var tyvärr helt nödvändig för min hälsas skull. Men jag har förstås saknat alla härliga människor jag jobbat tillsammans med. Jag tror att det ofta blir så på arbetsplatser där man är pressad. Antingen fungerar inte arbetsgruppen alls eller så är det som det var för oss. Stressen och pressen svetsar en samman som en överlevsnadsgrej. Vi försökte oftast hantera stressen med humor och jag är evigt tacksam över alla de gånger man man var lipfärdig av trötthet och en omtänksam kram var räddningen för att orka. 

Flera av de härliga arbetskamraterna fick jag lov att kramas med igen när avdelningen hade sommarfest och oj vad mysigt det var efter så lång tid. Även om jag har gått vidare så kommer de alltid finnas med mig i hjärtat. Dessutom blev jag avtackad med ett vackert smycke att bära runt halsen så jag jag inte glömmer av dem. Nu är det över. Jag är inte längre anställd där och de är inte längre mina arbetskompisar och jag har ett nytt arbete som jag är glad över och nya arbetskompisar som jag trivs bra med. Men avdelning 5 kommer jag alltid att bära med mig <3

/Anna

Att bara längta

Den här sjukan som jag åkte på kom alldeles väldigt olägligt. Det gör väl alltid sjukor förvisso, men just en här var alldeles speciellt otajmad. Det är fruktansvärt frustrerande att ligga på soffan när man inte vill något hellre än att göra alla de där roliga sakerna som var inbokade den gångna och kommande veckan. Jag går på sommarlov om en vecka och innan dess finns det hur mycket som helst att ta tag i på jobbet. Roliga saker som jag har sett fram mot att jobba med. Nu får jag försöka knyta ihop säcken någorlunda nästa vecka när jag förhoppningsvis är tillbaks på jobbet igen. 

Även på fritiden var mycket roligt bokat. En del har jag missat men en del kommer det nya chanser till. Chanser jag längtar efter. Så mycket roligheter som jag är sugen på att berätta för er, men jag håller det för mig själv lite till. Iallafall till jag är igång. Förändringarnas vindar blåser och jag skall börja en ny resa, en resa som kommer att ta mig dit jag vill en gång för alla. Och som jag längtar efter att få ta tag i det :) Ni förstår frustrationen över att ligga på soffan va? Tänkte jag skulle ge mig på ett försök att ta en kort prommis runt kvarteret i eftermiddag. Sedan undrar jag inte om det snart är dags att börja äta lite mat som behöver tuggas idag med. Är sjukt trött på yoghurt och soppa nu kan jag säga. I lördags åt jag riktig mat senast... 

Nope, dags att bli frisk nu måste jag säga. Tur har jag med världens finaste lillebror som passar upp på mig <3

Önskar er en fin fredag! Kram Anna

Att fira sommarlov

Sommarlov ja, det är väl något av det härligaste som finns? Lillasyster hade skolavslutning redan igår och slängde sig rakt in i sommarlovet genom att sätta sig på tåget till Stockholm tidigt i morse. Första egna trippen utan föräldrarna och konsert väntar i morgon kväll innan om kommer hem igen. Vojne, vojne, mammahjärtat darrar och slår av oro, men någon gång skall vara den första att släppa iväg barnen. Ett äventyr både för henne och mig således ;)

Lillebror hade skolavslutning idag och eftersom hans mamma fortfarande inte är kry nog för att ge sig ut på några större utsvävningar så var det tur att hans mormor och morfar hade möjlighet att gå med honom. Finaste, finaste lillebror i nya kläder som sig bör när det är skolavslutning. Med ett långt skönt sommarlov framför sig. Första lediga veckan skall han tillbringa tillsammans med sin farfar och de tre jämnåriga kusinerna. Bättre start på sommarlovet kan man väl knappt önska? :)

Outfit: Cubus

Det var längesedan jag hade någon inspiration till att fotografera men nu när sommaren är här kan man inte annat än att bli sugen på att ta tag i det igen när ljuset och färgerna är så härliga. Sommaren är lätt den mest inspirerande årstiden sådär generellt. Allt känns liksom så mycket lättare då. Håller ni med?

Kram Anna

Att få en släng av sjuka

Oj, så det blev. En ordentlig sjuka kom i vägen mellan mig och livet. En sådan akut sjuka så att det krävdes ett par dygn inneliggande på sjukhus med dropp och antibiotika intravenöst faktiskt. Men jag är mycket bättre nu. Om är trött och darrig förstås. Jag får fortfarande inte äta annat än flytande kost (gissa hur hungrig jag är, har inte ätit ordentligt sedan i lördags) och två sorters antibiotika skall jag knapra ett bra tag till. Men jag mår bättre och den eländiga inflammation som bestämde sig för att angripa min mage är snart besegrad. Som sagt, så konstigt livet kan bli...

Tack för de vackra blommorna kära moster <3

Nu skall jag bara vila mig i form några dagar till, sedan är jag redo för livet igen! 

Kram Anna

Att snart ha fullt hus

Kära nån vilket oväder det är ute idag. Det brakar och blixtrar och regnet bankar mot rutorna. Själv har jag haft sådan himla flax att när jag varit ute för att ta mig till och från jobb, just då har det varit uppehåll. Inte alla dagar som man har sådan tur att komma hem torrskodd en sådan här dag  ;)

Annars är det lugnt och skönt här hemma. Gjorde stan i jakt på examenskläder till lillebror, nya allergimediciner och diverse presenter tillsammans med familjen i eftermiddags och efter en mysfika tillsammans följde barnen med sin pappa hem. Men redan i morgon kommer de hit så jag skall inte behöva längta så länge. Skönt att de är så stora och vi bor så nära att vi kan ses även de veckor vi inte bor tillsammans. En vecka utan dem hade varit alldeles för lång annars! Även storasyster är hemma över helgen så jag har möjlighet att kramas med alla mina älsklingar och som grädde på moset kommer även brorsbarnen och deras pappa i morgon! Så man kan säga att det blir fullt hus här. Därav lite njutningsfull lugn och ro ikväll ;)

Kramkram /Anna

Att lägga sig raklång

Ojojoj, idag slog den minsann till. Den förlamande tröttheten. Jag har väntat på den och faktiskt fascinerats över att den inte har dykt upp än. I det tempot som jag har levt de senaste månaderna så borde den slagit till för länge sedan. Men idag kom den. I morse tog jag min knappt ur sängen. Troligtvis hänger det  ihop med att det var sista dagen i skolan i går och jag nu kan pusta ut en smula. 

Så idag gör jag precis det som min kropp ber mig om. Jag lägger mig raklång i soffan och stannar där hela dagen. Någonting har jag väl ändå lärt mig. Säger kroppen vila så borde jag uppenbarligen redan gjort det för längesedan, men vila nu är bättre än inte vila alls. Jag kommer att vara ledig ganska så mycket i sommar och det är nog precis vad jag behöver. Att få landa och ladda batterierna efter den här intensiva våren. Det kan inte annat än att bli succé ;)

Ha en fin dag! /Anna

Att sluta skolan

Äntligen, äntligen, äntligen så är jag färdig med studierna för denna gången. Var ju egentligen klar med min vidareutbildning till distriktssköterska i november men eftersom magisteruppsatsen halkade lite efter så var ju inte den klar förrän för några veckor sedan. Dessutom har jag ju läst en extrakurs på 7,5 hp nu under våren och idag var det äntligen dags för slutexamination i den. Så nu mina vänner är jag färdig med skolan för denna gången. Känner jag mig rätt så var det inte sista gången jag går i skolan  men nu skall jag banne mig pausa därifrån ett tag. För även om det är roligt och utvecklande att läsa så ligger det alltid och skaver skolarbete man borde ta tag i. Nu skall jag inte skriva uppsatser eller göra hemtentor eller seminarier på länge, länge... Tänk vad mycket roligt jag kommer ha möjlighet att göra istället ;)

Tack för alla hejarop utmed vägen! /Anna

Att äntligen göra vad man har tänkt att göra länge

Idag har jag njutit av en långsam ledig dag utan något som helst som jag var tvungen att göra. Hur länge sedan var det inte som jag hade en sådan dag så säg? Evigheter sedan känns det som... Hade en av mina bästa och mest älskade vänner här på besök i förmiddags. Vi har båda levt livet i lite för högt tempo det senaste så det var verkligen evigheter sedan som vi hade tillfälle att träffas. Gissa hur mycket vi hade att ta igen  idag? ;) Förhoppningsvis skall vi väl bättra oss framöver och prioritera att träffas lite oftare. Hon är den av mina vänner som jag så länge vi har känt varandra (21 år) har  tränat tillsammans med. Vi instruerade gruppträningspass i samma förening i väldigt många år. Vi utbildade oss även till yogainstruktörer tillsammans och ledde yogapass ihop i många år. Men när vi båda drabbades av utmattningssyndrom så orkade vi tyvärr inte fortsätta utan vi la ner yogan och även om vi båda har försökt träna hemma så har vare sig hon eller jag lyckats hitta den rutinen på egen hand. Idag pratade vi länge, länge om hur mycket vi saknar yogan och hur mycket vi älskar den. Det fick mig att göra någonting som jag längtat länge efter att göra. Jag rullade ut yogamattan och körde ett lugnt och försiktigt yogapass. Jag är jättestel och jättesvag men jag gjorde det. 

Jag inser att jag verkligen kommer att få slita länge för att hitta tillbaks till min starka och smidiga kropp och det kommer att krävas mycket träning innan jag kommer att kunna hålla fullt fokus ett helt pass. Men jag vill verkligen dit igen. Det har jag tjatat om här på bloggen massor av gånger, jag vet det. Men jag tror banne mig att det är nu det händer. Nu har jag ingen lust att skjuta på det längre. Livet är här och nu och för min del är det slut på sedan, när jag har mer tid, sedan när jag är i mer balans, sedan när allt fluff som sitter i vägen på min kropp har försvunnit... Livet är nu, inte sedan... Och gissa hur härligt det känns?

Kram på er! /Anna

Att redan ha gått in i semesterkänslan

Det kan lätt vara lite förrädiskt såhär med ett gäng veckor kvar innan det är dags att gå på semester. Vädret är vackert, klämdagarna är många och barnen har börjat varva ner i skolan. Balkongdörren står öppen hela dagarna och jeansen och de tjocka tröjorna är instoppade längst inne i garderoben. Sommarfeelingen är här på riktigt och med den en avslappnad och loj livsstil som inte innefattar vare sig några intensiva jobbveckor eller examinationer i skolan. Det är svårt att tagga igång helt enkelt när hela tillvaron säger att det är sommar och ledigt.

Eller vad säger ni? Har ni också gått in i semestermood redan?

Kram Anna

Att njuta av en riktig sommarmiddag

Jösses, vad det smakar sommar med sill och potatis. Till söndagsmiddag passade lillasyster och jag på att njuta av årets första färskpotatis tillsammans med go matjes och gräslök och gräddfil precis som sig bör. Och det var så att smaklökarna gjorde volter av lycka kan jag säga. Mums... Är oerhört tacksam över att även barnen gillar sill (inte helt vanligt tror jag. jag gjorde det definitivt inte när jag var yngre) för det är ju inte bara gudagott det är ju även världens smidigaste sommarmat. Minimal insats i köket om man säger så ;)

Fortsätter sommarfeelingen med en rabarberpaj som lillasyster svängde ihop till mig och en kompis som kommer och hälsar på alldeles om en stund. När vi har moffat i oss den så lär jag sitta som en jäst saccosäck på balkongen och kommer säker inte kunna förflytta mig mer på resten av kvällen. Tur att jag redan har tränat idag :)

Kram på er och trevlig söndagkväll! /Anna 

Att bli lika förvånad varje år

Attans, nu är det dags igen!

Varje år förtränger jag vad som komma skall och varje år blir jag lika förvånad när ögonen och näsan börjar klia och rinna. Lika tråkigt är det varje år. Och lika tacksam blir jag varje år att jag inte har ont av björkar och andra träd vilket gör att jag kan njuta av våren. Nej för mig är det gräset och gråbon som ställer till det. Men å andra sidan får jag verkligen min beskärda del då istället. Trist när sommaren är min favoritårstid alla dagar i veckan och i år börjar det tidigare än vanligt. I vanliga fall brukar jag kunna vänta ett par veckor till innan det är dags för medicinerna. Men men, inte mycket att göra. Bara att glatt börja droppa ögon och spraya näsa igen. 

Ha en fin dag! Kram Anna