onsdag 19 februari 2014

Den ständiga utmaningen


Njuter av en ledig onsdag hemma i tv-soffan. 

Att vika tid för återhämtning är någonting jag övar på hela tiden. Oftast kommer jag ihåg det, men i perioder är det lätt att köra på för hårt och med den erfarenhet jag har så vet jag att hur viktigt det är att sträva efter balans mellan jobb och vila. Förstås att jag dagligen lever med skräcken för att kroppen skall braka ihop igen. Jag menar, jag var ju verkligen inte beredd när det hände för snart två år sedan. Då kom det som en blixt från klar himmel och därför har jag lärt mig att vara vaksam på alla signaler. 

Känslan kommer över mig att jag inte lever mitt liv fullt ut men om priset är att leva i ett långsammare tempo för att orka så är det bara glatt att betala, för alternativet är ju liksom inget alternativ! 

Kram på er! Anna

12 kommentarer:

  1. Mmmm, känner igen mig alltför väl.

    Kram på dig!

    SvaraRadera
  2. Jag hade nog fortsatt dagen i pyjamas ;-)
    Skönt att du kan hitta en balans i utmaningen!
    Där i Vallda Sandö bland klippor och bryggor har jag spenderat de mesta av mina somrar, visst är det fint där!
    Kram Sandra

    SvaraRadera
  3. Det låter verkligen klokt. Att vika är ju viktigt, men jag kan håla med om att det inte alltid är det roligaste! Kram

    SvaraRadera
  4. Låter som du hittat ett sätt att leva där du med dina förutsättningar får ut så mycket som möjligt av livet, har man en gång kraschat, måste man vara extra rädd om sig....

    Ta väl hand om dig!

    Kramar Bella

    SvaraRadera
  5. ja där har jag också varit och måste ständigt påminna mig om den balansen. Var rädd om dig! Kram Pernilla

    SvaraRadera
  6. Tycker t.o.m. att det är svårt att leva i balans nu när jag är hemma, iallafall när man har lite inprogramerat, då kör det ihop sig i hjärnan. Hur gör du för att komma i balans?
    kram Helena

    SvaraRadera
  7. Hej Anna!
    Skönt att du är rädd om dig och känner igen signalerna. Fast jag tänker att man nog ändå lever sitt liv fullt ut även om det inte skulle vara i 110. Det tempo som vårt samhälle skapat ser jag inte som sunt, et går emot människans natur. Så fram med mer långsamhetens lov, tid för reflektion och eftertanke och att fokusera på det som verkligen betyder ngt. Familjen framförallt!
    Kram Anna

    SvaraRadera
  8. Vilken härlig bukett den är du värd, kram Karin

    SvaraRadera
  9. Förstår dig! För mig är yogan den stora räddaren och återhämtaren. Jag blir så mycket snällare mot mig sjäv när jag yogar regelbundet...
    Hoppas du har haft en bra "slappardag"!
    Va´rädd om dig vännen.

    Kram!

    SvaraRadera
  10. Så fint namn du har på din blogg, dagar av lycka... Fann den för första gången idag och jag tittar gärna in igen. Välkommen till min blogg.
    Ha det fint, nu ska jag läsa vidare här bland dina inlägg ;)
    Kram Christina

    SvaraRadera
  11. Det är viktigt att balansera rätt. Och göra omprioriteringar i livet. Så att allt faller rätt. Så viktigt. Kram.

    SvaraRadera
  12. Det är precis så det är Anna. Jag är glad för att du har tagit lärdom av din trista erfarenhet. Sedan är det lätt att glömma när livet flyter på som vanligt igen. Det är även meningen att man SKA glömma det sorgliga. Annars tar det på krafterna om man tar ut sorgerna i förskott. Bara du känner igen varningssignalerna och accepterar och åtgärdar dem, så kommer det säkert att gå bra för dig. Alla människor mår bra av att bromsa då och då. Det finns egentligen inga övermänniskor.
    Det är underbart med tulpaner. Gärna i olika färger. Kram från grabben med den rätta filmsmaken. ;) Genast blev jag nyfiken på om du skulle älska min favoritfilm. Jag tror det. Jag kommer att spara på den i min blogg. Det är långt till femtio. ;)

    SvaraRadera

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...