Med lungorna fyllda med luft och hjärtat av kärlek

Förra hösten gjorde jag en deal med mig själv att jag skulle bli bättre på att tillbringa min lediga utomhus. Bor man i lägenhet blir det liksom ett projekt varje gång man skall ut, ett motstånd som skall övervinnas och det är inte bara att öppna altandörren och gå ut på tomten som när man bor i hus. När man bor i lägenhet blir man dessutom aldrig tvungen att gå ut och klippa gräset, måla huset, rensa ogräs eller skotta snö. Lätt hänt att man kommer ut alldeles för lite då. För jag är tämligen övertygad att vi människor mår bra av att vara så nära naturen vi kan så mycket tid av våra liv som möjligt. Därav en av anledningarna till att jag inte är så sugen på att bo kvar inne i stan längre... 

Visserligen har vi fantastiska grönområden inom gång- och cykelhåll men skall vi ut i skogen är vi tyvärr tvungna att sätta oss i bilen först vilket känns ganska vrickat. 

En lördag för några veckor sedan drog vi på oss stövlar, packade fikakorg och gav oss ut i skogen på jakt efter lite av skogens guld. Fem små pyttiga svampar kom med oss hem, men det var liksom inte så viktigt i sammanhanget. För man kan inte annat än att bli lycklig över att få sätta ner ändan rätt ner i mossan tillsammans med de fyra viktigaste personerna man har och käka gofika medan solen strilar mellan trädtopparna och att sedan få komma hem med luften full av syrerik luft och hjärtat full av kärlek...

/Anna