Goodnight sweethearts

Efter kvällens underbara yogapass är jag sådär underbart avslappnad till kropp och själ och det är en sann njutning att krypa ner i sängen för natten. Extra gott sover jag med ett nypiffat sovrum. Nya lakan från Ikea, sängkappa och örngott från HM-home och en hemmasnickrad sänggavel och genast så känns sovrummet som nytt igen :)

/Anna

Fotoutmaning A-Ö för Rosa Bandet

Då virvlar vi snart in i oktober månad och därmed är det dags för årets Fotoutmaning A-Ö! Precis som förra året så har Sara, i år tillsammans med Malin tagit initiativet till en rolig bloggkampanj som förhoppningsvis skall bidra till lite mer uppmärksamhet och pengar till Rosa bandet-kampajen.

Foto:  Andrea Björsell

Saxat från Saras blogg:

"Under oktober månad kommer vi att fota oss igenom alfabetet genom att 1:e oktober fota bokstaven A, 2:e oktober bokstaven B och så vidare. För varje kommentar på dessa fotoinlägg skänker vi en krona till Rosa Bandet. Om fredagarna kommer vi att utmana oss själva - vi fotar en bokstav och har dessutom en rosa touchè på inlägget - för varje kommentar här skänker vi två kronor!

Så hjälp oss stödja Rosa Bandet - heja på och kommentera medan vi går lös med våra kameror under oktober månad!

Och du…. Utmaningen är öppen för alla som vill vara med alla dagar eller kanske bara ibland. Det är förstås helt valfritt att skänka pengar med sina bidrag - man gör som man vill helt enkelt! 

Vi ses i fotoutmaningen A-Ö för Rosa Bandet - 2013!"


Om du vill hänga på så lämna bara en kommentar inne hos Sara, så ni kommer med på listan på de som deltar i utmaningen.

Det blir kul! Nu kör vi så det ryker :)

/Anna

Godmorgon måndag, nu kör vi :)

 

Önskar er en riktigt, riktigt fin måndag!

 

/Kram Anna



Att ladda för kalas

Japp, här tillbringar vi lördagförmiddagen med att ladda för kalas för storasyster. Det städas, fejas, bärs stolar, bakas, lagas mat, stökas till i ett enda stort kaos. 

Det är vansinnigt kul med kalas, och är det någon som är sugen på lite mat och tårta så är ni varmt välkomna, säg vid klockan tre. Passar det? ;)

/Anna

När 20 år har passerat

20 år, eller om man vill säga det med andra ord, en ocean av tid har flutit förbi sedan den dag jag första gången höll dig i min famn, min älskade förstfödda. Knappt äldre än du blir idag var jag när jag blev mamma till just dig. Så efterlängtad, så älskad...

Du, härliga, glada, varmhjärtade, kreativa dotter som alltför många gånger tvivlat på din förmåga och som aldrig riktigt själv greppat om vilken fantastisk och unik person du är. Jag hoppas och tror att din 20-års dag skall innebära ett vägskäl för dig (precis som min 40-års dag gjorde för mig för några månader sedan). Jag önskar av hela mitt hjärta att du från och med idag slänger sina egna tvivel på dig själv i soporna och istället går ut i livet, stolt och med rak rygg i trygg förvissning att du är en alldeles fantastisk människa, med det största hjärtat man kan tänka. Och att ditt varma, bultade hjärta även skall klappa av kärlek till dig själv, inte bara för samtliga i din omgivning. 

För du är inte bara värd vår kärlek, din familjs kärlek, dina vänners kärlek. Nej, mest av allt är du värd din egen kärlek!

Grattis på födelsedagen älskade Matilda

/Mamma

Lika som bär eller?

Precis tio år skiljer det mellan storasyster och lillebror. Och lika som bär är de, både till utseende och sätt. Enligt mig är de kopior av sin pappa på alla sätt man kan tänka. Till skillnad från lillasyster som både ser ut mer som mig och är ungefär som mig i sinnet. Konstigt det där... 

/Anna

När det blåser medvind

Ett liv levt under en tjock, tung filt av trötthet, energilöshet och melankoli börjar så smått återgå till ett liv som levdes förut. Ett liv fyllt med glädje, framtidstro, kärlek, hopp och en hiskeligt massor av energi.

Kanske är det den vackra hösten med all sin strålade sol som gör det, kanske är det friheten jag känner just nu. Eller så kanske är liksom bara dags... Kanske kommer det bakslag... Men alldeles oavsett så spelar det liksom ingen roll. För just idag känner jag enorm glädje och tacksamhet över att känna igen mig själv igen och det är en enorm lättnad, för ett tag där så var jag skräckslagen över att ha tappat bort mig själv...

Kram Anna

När stenar faller från bröstet

Idag har varit en sådan där dag när oro har släppt, saker har fallit på plats, stenar släppt sitt grepp i bröstet och själen fått ro en smula.

Det ÄR mycket tankar om framtiden just nu. Uppsatsen skall skrivas, skolan skall avslutas, kommande arbete skall påbörjas och fram i genom skall jag ta beslut om när det är dags att säga upp min fasta tjänst på lasarettet. Det snurrar ganska hejvilt i skallen just nu, men jag har lovat mig själv att jag inte skall stressa upp mig, och det har jag faktiskt kunnat hålla någorlunda. Men även om stressen har hållits stången så har inte riktigt oron gjort det. 

Men idag har vissa saker landat och det känns så fantastiskt skönt. Jag har köpt mig lite mental tid och med det sprider sig ett skönt lugn i min kropp. Det kommer ordna sig, saker kommer att lösa sig efterhand. Nu skall jag se till att njuta ordentligt av den här tiden utan någon vidare oro för framtiden. Och det känns underbart skall ni veta! Dessutom har jag äntligen kommit på vad jag vill bli när jag blir stor ;)

Kram Anna

Att längta hjärtat ur led

Onsdag och endast två dagar kvar till fredag. Och just denna fredag ser jag fram mot något alldeles speciellt mycket, för just denna fredagen får jag Ä N T L I G E N krama om de här tre stollarna igen. Och det är ju sannerligen något att se fram mot :)

Längtar efter er <3

Fylld av hopp

Att drabbas av utmattningssyndrom som jag gjorde för 1½ år sedan innebar för mig att jag tappade tron på framtiden en smula. Jag hade svårt att se fram mot saker, svårt att planera och kände mest stress utav att tänka på så lite som en timme framåt i tiden. Alla hinder kändes oöverstigliga och det handlade mest om att ta en dag i taget, en timme i taget för att överhuvud orka ta sig igenom livet. På ett sätt har det tillslut blivit ett sätt att leva, ett sätt att hantera vardagen och livet. Och tillslut har jag kommit till den punkt där jag knappt längre reflekterat över att jag helt och hållet har saknat framtidstro. Jag tror det här är ett ganska klassiskt sätt att hantera stress och ångest på och inte på något sätt unikt för mig. Till en början blev jag ju till och med uppmanad av min läkare att det var så jag skulle hantera livet. Att inte ta ut någonting i förskott utan bara ta en timme i taget, en dag i taget. 

Bara det att jag råkade fastna i det där.

Detta har jag som sagt knappt reflekterat över förrän en dag för några veckor sedan när jag plötsligt insåg att jag har massor av saker att se fram mot. Istället för att ha ångest över uppbokade helger och kommande åtaganden så kände jag helt plötsligt inte samma stress över detta som tidigare, utan istället en glädje över kommande roligheter. Jag insåg även att jag på sätt och vis ser fram emot att börja jobba när skolan är klar och bara det är väl ändå ett tecken på långsamt tillfrisknande. Jag har helt enkelt släppt panikkänslorna över att leva mitt liv igen fullt ut igen...

Helt plötsligt känner jag mig lite nykär i livet, och det mina vänner är inte en sådan liten seger!

Kram på er!

/Anna

Med huvudet fyllt av bomull

Varenda cell i kroppen är avslappnad och huvudet är så lätt som om det var fyllt med bomull. Hjärtats rytm är behagligt långsam, tankarna stillade och andetagen lugna. En ro, frid och känsla av stillhet sprider sig i kroppen och med ett leende på läpparna kryper jag ner mellan mina sköna lakan. Kommer sova skönt i natt...

Kram Anna

Lyckan över en tillfällig allians

När hela tågkupén sticker av söt, blommig parfym och när medresenärerna spelar Ruzzel med högsta volymen påslagen på mobilen... Då börjar varendaste cell i min kropp att vibrera av stress och olust.

Då den välpeircade, unga killen vänligt frågar damerna som är helt omedvetna av de skräpar ner vår gemensamma miljö med oljud om de kan tänka sig att stänga av volymen möts våra blickar i samförstånd och jag tyst viskar ett tack som bara han uppfattar. Jag ser i hans blick att han precis som jag undrar hur vi skall överleva resan i den kväljande lukten och vi ler i samförstånd och jag känner en oerhörd tacksamhet över att ha hittat en allierad. En som känner som jag... 

Vad är det som gör vissa människor helt omedvetna och okänsliga för hur vi handskas med det faktum att vi delar ett begränsat utrymme med varandra. Ta hänsyn, tänka på andra tycks inte existera i vissas världsbild. 

När sedan min allierade vän stiger av tåget en timme senare så hinner han knappt ner på perrongen innan volymen är uppe på max igen på mina medresenärers telefoner.

Och helt plötsligt känner jag mig som den ensammaste människan på planeten...

/Anna

Den finaste fredagen...

Har haft den härligaste fredagen tillsammans med en alldeles underbar person. En av mina allra äldsta och käraste vänner bor i Stockholm och naturligtvis ses vi alldeles för sällan just därför. Men idag lyckades vi få ihop en hel lång, lyxig dag tillsammans. Ända från morgon till kväll! Dessutom hade jag den stora lyckan att få njuta av min fyrtio-års present, en underbar spa-behandling. Massage och ansiktsbehandling i en ljuvlig kombination. Två timmars fullständig avkoppling och njutning. Sämre fredag kan man ha va?

Fast nu är det hög tid att krypa ner mellan lakanen för nu går ögonen i kors. Vaknade vid halv fem i morse så dagen har varit lång. Tidig uppgång i morgon och sedan väntar spännande möten resten av helgen innan jag styr kosan hemåt igen på söndag!

Ha en fin helg alla!

/Anna

Höstens första...

Godkväll!

Här hemma har första höstsjukan slagit till. Än så länge är bara barnens pappa som är helt däckad men både jag och lillasyster känner oss lite hängiga vi med. Ni vet sådär tjocka i huvudet och onda i kroppen och skrapiga i halsen, men det vill liksom inte bryta ut på riktigt. Det är så segt och nu när den eländiga ryggsträckningen har äntligen börjat ge med sig tack och lov och då är det dags för nästa skit som gör att jag inte kan träna. Jag verkligen LÄNGTAR efter att yoga men när varenda led och muskel i kroppen värker så är det inte så lockande. Då vill man mest krypa ner under en filt och tycka lite synd om sig själv! Så det är precis vad jag har gjort :)

Men i morgon är det nya tag igen. Sista dagen på praktiken och på fredag morgon är det jag som sätter mig på tåget till Stockholm för en härlig lång fredag tillsammans med en kär vän och sedan en lördag och söndag på möte. Då tänker jag banne mig vara frisk och kry för det är sannerligen ingenting jag tänker missa!

Kram på er vänner 

/Anna

En liten sammanfattning

Hösten är här på riktigt och i morse gav jag upp shortsen och satte till och med på mig jackan. 

Veckorna på vårdcentralen börjar gå mot sitt slut och om jag skall sammanfatta tiden så har det varit fantastiskt roligt och lärorikt. Alla har varit grymt gulliga och jag har känt mig otroligt välkommen.  Jag gillar till mångt och mycket sättet man som distriktssköterska får lov att jobba på på en vårdcentral. Det innebär mycket självständigt arbete vilket är jättekul. Skulle verkligen kunna se en framtid för mig där ;)

Kram Anna

Det bästa på vardagarna

Det bästa med vardagarna är nog ändå när hela familjen äntligen landar vid middagsbordet. Det må vara stressigt innan för den som som för dagen lagar maten, men när alla väl sitter på plats så är det den skönaste stunden på hela dagen. Vi brukar anpassa middagstiden så att vi äter tillsammans EFTER eventuella aktiviteter. Det innebär förvisso att middagen kan bli ganska sen vissa dagar, men å andra sidan kan vi njuta av att sitta i lugn och ro och slippa stressen över att ha någon speciell tid att passa. 

Om orken finns så tycker jag att det är supermysigt om man, de dagar man lagar mat (vi turas om allihop) anstränger sig lite extra när man dukar. Om det ser trevligt ut på bordet så känner man sig extra välkommen till bordet. Tycker jag :)

Jag tror att vardagsmiddagarna är extra viktiga för mig eftersom jag missade dem i så många år. När tjejerna var små, lillebror inte fanns, och jag hade eget företag så hämtade alltid deras pappa upp dem på förskola och hos dagmamma alldeles för sent eftersom han också jobbade knöliga tider då. Han gav dem kvällsmat och oftast var det redan nattade och klara när jag väl kom hem från jobbet. Förfärliga år på många sätt om ni frågar mig...

Det är klart att vi inte sitter samlade runt ett väldukat bord hela familjen sju kvällar i veckan. Men jag tror ändå att eftersom ambitionen finns hos alla så är det mer regel än undantag som det blir av!

Pretto, jag vet ;)

/Anna

När ryggen krånglar och man längtar efter att yoga

Alltså, den här sträckningen i ryggen tar knäcken på mig. Den sitter så djupt att inte ens min pappa massören lyckas rå på den. Och då är det illa, för han brukar kunna göra underverk på stela och eländiga muskler. Jag tycker egentligen att jag har en ganska så medgörlig rygg och det är sällan den krånglar. Men just nu är den riktigt motvalls. Eftersom det blir värre när jag ligger ner så sover jag som en kratta. Att vara igång känns bäst, men efter en stund är jag så trött i resten av musklerna i ryggen att jag måste lägga mig ner och vila ändå. Spikmatta är superskönt att ligga på i vanliga fall, men just nu klarar jag inte av att ligga plant på rygg. Skall pröva att lägga spikmattan mot soffryggen så kanske det fungerar att sitta och luta sig mot den istället.

Fick tyvärr ge upp och gå hem vid lunch från praktiken, men jag är glad att jag bestämde mig för att gå dit i morse. En halvdag är ju faktisk bättre än ingen dag alls. Sista veckan jag är där nu och man vill liksom inte missa en minut av återstående tid! Så gissa om jag trivs ;)

Riktigt surt är det att jag inte kommer iväg och tränar. Har inte varit på gymmet sedan onsdags förra veckan och nu är abstinensen faktiskt ganska besvärande. Allra mest längtar jag efter yogan. Även om jag försöker köra lite försiktiga stretchövningar här hemma så är det inte riktigt samma sak... 

Har dessutom investerat i lite nya träningskläder och då blir ju träningssuget ännu större.

Mjuka sköna byxor och linne från Adidas som passar finfint att yoga i 

Lite dagens gnäll från mig, återkommer lite senare på, förhoppningsvis, lite bättre humör :)

Kram Anna

Päron- och mintchokladtårta

Blev så sugen på att baka något chokladigt till fredagsmyset i fredags och kom att tänka på en av mina favorittårtor som de gör på mitt favoritcafé. Hittade ett recept som jag modifierade en smula, och vips så hade jag en tårta lika god som den på Nygrens café! 

Päron- och mintchokladtårta

Sätt ugnen på 175 grader. Lägg i bakplåtspapper i en form (25 cm omkrets) med löstagbar kant. Smält 200 gram smör på svag värme och bryt sedan ner 200 gram 70% choklad i smöret och låt smälta. Låt svalna. Vispa 3 ägg och 2½ dl socker poröst.Tillsätt 3 dl vetemjöl och vänd sedan ner choklad- och smör blandningen. Häll i formen, skiva ner konserverade päron (så många som du önskar) i smeten och grädda ca 20 minuter i nedre delen av ugnen. kakan skall inte vara helt genomgräddad. Låt svalna.

Gör glasyr av 25 gram smör, 1 dl vispgrädde och 20 st aftereight-plattor som smälter ihop en kastrull på svag värme under omröring. Låt svalna och tjockna till innan den hälls över kakan.

Servera med lättvispad grädde och njuuuuut :)

/Anna

Att vara någons stöd i livet

 Godkväll!

Bortsett från det ganska eländiga ryggskottet så har det so far varit en härlig helg. I går kväll körde vi familjemys när storasyster och hennes pojkvän kom hem och käkade middag och idag har vi kört mys tillsammans med mormodern och morfadern. Bästa att få omge sig med familjen när man inte är riktigt kry. Förstås lite deppigt när kroppen sätter käppar i hjulet för en del man vill göra. Men att umgås med familjen går ju finfint även med en rygg som krånglar. 

Hittade några festliga bilder från i somras som jag tänkte bjuda på. Lillasyster gör allt för att vara sin mammas stöd i livet och när hon tror att jag står på egna ben och släpper taget så rasar jag till marken. Väjer att inte se någon symbolik i det ;)

Önskar er en fortsatt fin kväll!

Kram Anna

En fin fredag ändå

Fredag...

Bästa dagen på hela veckan. Speciellt när man som jag har en helt obokad, lång helg framför sig. Det bästa med en sådan helg är att det finns utrymme för spontanitet. Kanske blir det en roadtrip, kanske blir det en tur till havet eller till skogen. Kanske vi stannar hemma och tar tag i vårt sunkhem eller bäddar ner oss i soffan och glor på film hela helgen. Eller så kanske det blir en spontandejt med vänner som vi inte träffat på länge. Den som lever får se...

Idag är jag hemma med världens sträckning i ryggen. Det smög sig på i går kväll och idag har jag svårt att ta mig någonstans. Hade bokat in ett yogapass i morse, men det blev tyvärr ingenting med det. Vila och lite lättare stretchövningar får det bli istället (och en hel del värktabletter). Inte vad jag hade för planer för dagen, men det är okej ändå. Tänker roa med mig att skriva några skoluppgifter och sedan när lillebror kommer hem från skolan hänga med honom. Det har varit full fart hela veckan, så det känns som om vi inte har haft tid att umgås överhuvudtaget. Det skall vi ta igen i eftermiddag :)

Önskar er en fin fredag vänner!

Kram Anna

Taktik inför höst och vinter

Och då verkar hösten faktiskt ha kommit på riktigt och jag skall säga att för första gången i mitt liv så känns det faktiskt ganska okej. 

Jag har bestämt mig för att tackla denna hösten och vintern lite annorlunda än vad jag brukar göra. Istället för att motarbeta den skall jag omfamna den. Jag skall helt enkelt försöka sluta reta mig på allt vad det innebär med det mörka halvåret och istället försöka lyfta blicken bortom kyla, mörker och regn och på så sätt upptäcka vad som är positivt med vad jag innan hade kallat för "eländet"...

I höst och vinter ser jag först och främst fram mot: 

• Tända ljus, raggsockor och baljvis med te
  
• Att få lov att tillbringa sex veckor tillsammans med bästa Agnes och vår uppsats
  
• Mängder av härliga yogapass
  
• Att få åka på SPA tillsammans med brorsan, mamsen och papsen (inkassering av födelsedagspresent)
  
• Roliga möten med Junis förbundsstyrelse
  
• Mysiga filmkvällar med familjen i soffan

I december tänker jag gå all-in när det gäller julmys för det var ett vinnande koncept förra vintern. Jag tänker ta en dag i taget, en utmaning i taget och hitta mycket tid för vila och återhämtning. Sluta reta mig på sådant som jag ändå inte kan påverka (typ vädret) och jag kommer sluta ta ansvar för hur andra tänker och känner. (Vilket är väldigt mycket svårare än vad det låter.) Jag tänker skita i att gå på alla miljaders föräldramöten eller annat som jag borde som tar alldeles för mycket energi. Och framförallt tänker jag låta bli att ha dåligt samvete över det!!!!

Vad tror ni? Det låter som om det kunde bli succé eller?

Måndag

Jisses, då var det redan måndag igen! Skall precis påbörja vecka två av tre på praktiken och efter en veckas förvirring börjar det bli roligt på riktigt! Denna sista praktiken gör vi på vårdcentral och jag kan verkligen se en vårdcentral som en framtida arbetsplats. Det känns skönt att ha många arbetsplatser (skola, kommun, primärvård, företagshälsovård) att välja på när jag är färdig i skolan senare i höst. Även om jag kanske har kommit fram till vad som är mitt drömjobb så är det härligt att inte behöva vara låst till just det, utan att kunna tänka sig flera olika ställen att jobba på :)

Solen lyser fortfarande från klarblå himmel trots att det var utlovat regn idag. Njuter å det väldigaste för varje dag som går utan regn och kyla och känner tacksamhet över att det innebär att hösten blir allt kortare!

Önskar er en fin måndag!

Kram Anna

Att hitta tillbaks till något som man älskar

Äntligen, äntligen har jag tagit tag i min älskade yoga igen. Sedan jag slutade som instruktör för två år sedan har jag haft svårt för att hitta regelbundenheten i träningen igen. Fördelen när man själv instruerar 2-4 pass i veckan är ju att man faktiskt får träning själv också. Även om det naturligtvis inte innebär samma avslappning som det gör när man själv är deltagare och bara får lov att "hänga med" 

Min kropp och min själ mår så fantastiskt av att yoga och mitt mål är att regelbundet komma iväg för att på så sätt låta yogan vara en betydande del av mitt liv igen. Och naturligtvis drömmer jag om att en dag kunna instruera igen för det är något av det mest berikande jag har gjort i mitt liv. 

Men nu skall jag bara vara ego ett tag, tänka på mig själv och njuta av att ha hittat tillbaks till mattan igen :)

Kram Anna

En lördag i september

En lördag i september. Vid havet. I högsommarvärme. 

Jag får nypa mig i armen...

Vi har haft en löjligt bra dag tillsammans med päronen vid vår favoritplats här på jorden och det är inte utan att det stramar lite i huden efter en hel dag i solen. Jag känner en sådan oerhört tacksamhet över att jag fick den här lördagen att tanka energi på. Troligtvis sjunger sommaren på sista versen men den här dagen kommer jag att bära i mitt hjärta genom vintern och den kommer att hjälpa mig genom kyla, väta och mörker!

Kram Anna

Med lungorna fyllda med luft och hjärtat av kärlek

Förra hösten gjorde jag en deal med mig själv att jag skulle bli bättre på att tillbringa min lediga utomhus. Bor man i lägenhet blir det liksom ett projekt varje gång man skall ut, ett motstånd som skall övervinnas och det är inte bara att öppna altandörren och gå ut på tomten som när man bor i hus. När man bor i lägenhet blir man dessutom aldrig tvungen att gå ut och klippa gräset, måla huset, rensa ogräs eller skotta snö. Lätt hänt att man kommer ut alldeles för lite då. För jag är tämligen övertygad att vi människor mår bra av att vara så nära naturen vi kan så mycket tid av våra liv som möjligt. Därav en av anledningarna till att jag inte är så sugen på att bo kvar inne i stan längre... 

Visserligen har vi fantastiska grönområden inom gång- och cykelhåll men skall vi ut i skogen är vi tyvärr tvungna att sätta oss i bilen först vilket känns ganska vrickat. 

En lördag för några veckor sedan drog vi på oss stövlar, packade fikakorg och gav oss ut i skogen på jakt efter lite av skogens guld. Fem små pyttiga svampar kom med oss hem, men det var liksom inte så viktigt i sammanhanget. För man kan inte annat än att bli lycklig över att få sätta ner ändan rätt ner i mossan tillsammans med de fyra viktigaste personerna man har och käka gofika medan solen strilar mellan trädtopparna och att sedan få komma hem med luften full av syrerik luft och hjärtat full av kärlek...

/Anna

Att njuta kvar sommaren lite till

Känslan av lugn, av en värmande kvällssol och av vågskvalp. Lite barfotaplask i sjön och genast är hjärtat till bredden fyllt med energi igen. Sommaren dröjer sig kvar och ingen är tacksammare än jag över det. 

/Anna 

Cykellängtan

Som ni kanske minns så fick jag en ny, fin cykel i somras när jag fyllde år. En precis sådan som jag hade önskat mig. Fast det roligaste var att jag inte hade talat om för någon att jag hade önskat mig en cykel, men min bästa familj hade hajat det ändå! Men eftersom jag firade min födelsedag i Halmstad och vi åkte direkt därifrån på semester så står den fortfarande parkerad i brorsans garage. Lite surt för nu vill jag verkligen ha den här! Får se när det går en transport mellan Halmstad och Alingsås nästa gång. Snart hoppas jag :)

Idag hade det varit fantastiskt att ha den eftersom jag fick håltimme i samband med lunchen på praktiken och passade på att gå hem. Jaja, nu är det förvisso skönt att promenera också, men nu när jag snart skall ta mig tillbaks (det tar 15-20 min att gå) så hade det varit skönt att bara susa iväg på en ny fin cykel istället!

/Anna

...

Kram Anna