Att ha viljan, verktygen och supporten

En vecka in på Bootcampen och det går än så länge strålande. Jag vet ju av erfarenhet att min utmaning kommer längre fram men denna gången är jag beredd och kommer inte att ge vika. Har haft lite huvudvärk i veckan och i fredags hade jag inget tryck i musklerna på träningen men jag vet ju att det är övergående. Det är bara att bita i så kommer orken tillbaka igen. Det är fantastiskt vilken support ni ger mig i form av gulliga kommentarer, sms och mail. tack! Ni skall bara veta hur mycket ert stöd betyder! 

Att göra en sådan här resa som jag gör innebär att man behöver ha en vilja av stål, för det är onekligen tufft och motigt många gånger. Man måste verkligen ha bestämt sig och de dagar det går åt helvete (för det gör det ibland) är det bara att bita ihop och ta ny tag. Att inte låta sig nedslås av eventuella motgångar är en viktig nyckel!

Man behöver även ha ett verktyg. Förstås. Man måste veta hur det skall gå till. Och jag vet exakt hur jag skall göra. Alla års kämpande med formen har dessutom lärt mig hur jag INTE skall göra. Vad som INTE fungerar på min kropp och mitt psyke. Alla tidigare försök att komma i form har således inte varit förgäves. Alla mina erfarenheter har tagit mig dit jag är idag och det är en framgångsfaktor. Klart jag har massor av kunskap och det är klart jag vet hur jag skall göra. Dessutom har jag en coach som tycker precis som jag. Vi är överens över hur man skall äta och träna för att komma i form. Vilket förstås gör det så mycket lättare. Att känna att någon annan med mycket kunskap står bakom mina val känns oerhört tryggt.

Sedan sist men inte minst. Man behöver bra support. Man behöver omge sig med människor som tror på en. Som gläds med framgångarna och som lyfter en när det är motigt. Man behöver inga avundsjuka kompisar som mumlar om extrema metoder och får det inte lov att räcka nu... Har man sådana människor i sin omgivning så gäller det att inte lyssna på dem. Det är sådana som tycker man är grym och som hejar på allt för vad de är värda som man behöver. Och sådana personer har jag gott om. Tack och lov. Tack för det. Tack för att ni lyfter mig och hejar på när jag har det motigt. Tack för att ni stillar mitt omättliga bekräftelsebehov och tack för att ni tror på mig. 

Det är det som krävs för att lyckas med en sådan här hälsoresa tror jag. Viljan, verktygen och supporten. 

Bilden till vänster är tagen för ganska precis ett år sedan. Jag har aldrig varit stor som jag var då. Jag var så stor att jag vägrade ställa mig på vågen. Jag ville inte se de hemska siffrorna. Här någonstans bestämde jag mig att det fick vara nog för där kände jag mig tung och klumpig på riktigt. Jag hade en kropp som begränsade mig och ALLA kläder satt illa. Nu ett år senare är jag på god väg mot toppformen. Det är en bit kvar, men det har gått så mycket fortare, lättare och bättre än vad jag hade hoppats på att jag inte känner någon panik längre. Nu känner jag mig lugn över att jag kommer komma dit jag vill. 

Och vet ni... Det känns sååååå härligt va!

Kram Anna

Ps: Har fått en del mail med frågor om hur jag äter och tränar och det är klart att jag skall dela med mig. Det kommer :)