Att fira 18 år

Grattis på 18-årsdagen älskade Majsan! 

Den starkaste unge jag har (även om din storasyster flåsar dig i nacken)!

<3 <3 <3

Foto: Emma Johansson

Att leva på ägg

Wow, tack för all respons på förra inlägget! Tack för all omtanke och tack för alla hejarop och all pepp! Det betyder mycket för mig skall ni veta. Lovar att jag skall skriva mer om ur jag äter och tränar framöver. Det kommer. Promise :) 

Men maten handlar mycket om protein kan jag säga. MÄNGDER av protein faktiskt. Så mycket att jag har svårt att få i mig allt jag skall få i mig på en dag. Så då är ägg bra. Riktigt, riktigt bra. Fullt med proteiner och andra nyttigheter. Och jag äter ägg på längden och bredden, ja i alla former ni kan tänka. Tur att det är så himla gott ;)

Kram Anna

Att ha viljan, verktygen och supporten

En vecka in på Bootcampen och det går än så länge strålande. Jag vet ju av erfarenhet att min utmaning kommer längre fram men denna gången är jag beredd och kommer inte att ge vika. Har haft lite huvudvärk i veckan och i fredags hade jag inget tryck i musklerna på träningen men jag vet ju att det är övergående. Det är bara att bita i så kommer orken tillbaka igen. Det är fantastiskt vilken support ni ger mig i form av gulliga kommentarer, sms och mail. tack! Ni skall bara veta hur mycket ert stöd betyder! 

Att göra en sådan här resa som jag gör innebär att man behöver ha en vilja av stål, för det är onekligen tufft och motigt många gånger. Man måste verkligen ha bestämt sig och de dagar det går åt helvete (för det gör det ibland) är det bara att bita ihop och ta ny tag. Att inte låta sig nedslås av eventuella motgångar är en viktig nyckel!

Man behöver även ha ett verktyg. Förstås. Man måste veta hur det skall gå till. Och jag vet exakt hur jag skall göra. Alla års kämpande med formen har dessutom lärt mig hur jag INTE skall göra. Vad som INTE fungerar på min kropp och mitt psyke. Alla tidigare försök att komma i form har således inte varit förgäves. Alla mina erfarenheter har tagit mig dit jag är idag och det är en framgångsfaktor. Klart jag har massor av kunskap och det är klart jag vet hur jag skall göra. Dessutom har jag en coach som tycker precis som jag. Vi är överens över hur man skall äta och träna för att komma i form. Vilket förstås gör det så mycket lättare. Att känna att någon annan med mycket kunskap står bakom mina val känns oerhört tryggt.

Sedan sist men inte minst. Man behöver bra support. Man behöver omge sig med människor som tror på en. Som gläds med framgångarna och som lyfter en när det är motigt. Man behöver inga avundsjuka kompisar som mumlar om extrema metoder och får det inte lov att räcka nu... Har man sådana människor i sin omgivning så gäller det att inte lyssna på dem. Det är sådana som tycker man är grym och som hejar på allt för vad de är värda som man behöver. Och sådana personer har jag gott om. Tack och lov. Tack för det. Tack för att ni lyfter mig och hejar på när jag har det motigt. Tack för att ni stillar mitt omättliga bekräftelsebehov och tack för att ni tror på mig. 

Det är det som krävs för att lyckas med en sådan här hälsoresa tror jag. Viljan, verktygen och supporten. 

Bilden till vänster är tagen för ganska precis ett år sedan. Jag har aldrig varit stor som jag var då. Jag var så stor att jag vägrade ställa mig på vågen. Jag ville inte se de hemska siffrorna. Här någonstans bestämde jag mig att det fick vara nog för där kände jag mig tung och klumpig på riktigt. Jag hade en kropp som begränsade mig och ALLA kläder satt illa. Nu ett år senare är jag på god väg mot toppformen. Det är en bit kvar, men det har gått så mycket fortare, lättare och bättre än vad jag hade hoppats på att jag inte känner någon panik längre. Nu känner jag mig lugn över att jag kommer komma dit jag vill. 

Och vet ni... Det känns sååååå härligt va!

Kram Anna

Ps: Har fått en del mail med frågor om hur jag äter och tränar och det är klart att jag skall dela med mig. Det kommer :)

Att behöva investera i nytt

Det här med att träna så mycket som jag gör, det har sina sidor. Träningskläderna till exempel. De räcker inte till. Jag måste tvätta var och varannan kväll för att det skall finnas rena. De veckorna som barnen är här går det väl an, för då blir det ju fulla maskiner fortare, men de veckorna jag är själv. Då funkar det inte. Det råder en ständig brist på rena träningskläder här hemma således!

Dessutom börjar de flesta kläderna bli söndertvättade och en hel del av dem har ju faktiskt blivit förstora. Ett angenämt problem förstås, men icke mindre ett problem ;) Så nu är det hög tid att utöka garderoben med just träningskläder. Det svåra är ju bara att välja. Finns ju såååå mycket snyggt! Supersvårt att bestämma sig när det finns så mycket fint. De här limited edition kläderna från Röhnisch till exempel. De hade jag mer än gärna tränat i!

Ha en fin fredag! Nu drar jag till gymmet (i mina urtvättade och alldeles för stora träningskläder)

/Anna

Att ha haft en knasig vecka

Vilken konstig vecka det blev. Inte alls vad jag hade planerat eller tänkt mig. Lillebror blev sjuk, vilket han i princip aldrig är och jag fick lov att vabba för andra gången (!) i hans liv. Han är verkligen en frisk unge, men luftrörsbesvären han hade i helgen eskalerade till ett gräsligt kruppanfall en natt i veckan och det resulterade i en hel dag på först vårdcentralen och sedan när medicinerna där inte gjorde jobbet, en eftermiddag och kväll på barnakuten. Där gjorde medicinerna till slut susen och vi kunde åka hem igen. Inte helt vanligt med kruppbesvär när man snart är tolv år men både han och jag blev rejält skakis när han inte kunde andas ordentligt. 

Så min till bredden bokade vecka på jobbet blev det bara pannkaka av. Det är ju sådant som händer, jag vet ju det. Men jag tycker ändå att det är jobbigt. Jag är helt enkelt inte van vid att vara hemma såhär och har då förfärligt svårt att släppa jobbet. Det är absolut något jag behöver jobba med, för inte har vår konstiga vecka blivit ett dugg bättre för att jag gått omkring och varit stressad över allt jag missat på jobbet. Töntigt är ordet...

Men nu hoppas vi och tror att han kan gå till skolan som vanligt igen i morgon. Vi var ute på en promenad i den härliga förmiddagssolen och testade så att andningen fungerade ordentligt. Backe upp och backe ner och vi tror att det skall fungera. Han har visserligen inte mycket till röst och han hostar fortfarande men han får all den luften han behöver trots att han anstränger sig så det skall nog gå bra! Vi fick en skön stund i solen och även om det blåste lite snålt nere vid sjön så var det härligt!

Ryktet säger att det skall bli betydligt tråkigare väder redan i morgon så därför känns det härligt att vi fick tillfälle att njuta av denna härliga dagen. I morgon kör vi fredag och sedan är det helg igen. Knasigt värre ;)

Kram Anna

Att köra igång en Bootcamp

Idag kör jag igång igen. 3 månaders Bootcamp bestående av strikt mathållning och tuff träning tillsammans med några av mina träningskompisar och med full support från min coach. Det kommer bli tufft som sjutton och visst kommer kämparglöden falna och opeppen komma när det blir som tuffast, men jag VET att jag kommer vara närmare mitt mål när dessa 3 månader är över.

Det är toppformen som hägrar där framme och det kan väl kanske tyckas både ytligt och självupptaget att ha toppformen som ett av sina livsmål. Men har man inte varit i så dålig form som jag var för ett år sedan så har man ingen rätt att tycka någonting i frågan what so ever. Jag vet hur jag mådde då och jag vet att jag ALDRIG någonsin vill dit igen! 

 Nu har jag blicken fast fokuserad framåt och det finns inget som kan stoppa mig. Jag har viljan, jag har stödet och jag har verktygen! Och det mina vänner måste väl vara ett framgångsrecept om någonting!

Nu köööööör vi!

/Anna

Att komma ihåg vad man vill och vart man skall...

Svårt att säga om det var solen, värmen och den blå himlen som gjorde det.  Om det var våren och den varma vinden som väckte mig ur dvalan.

Eller om det var helgens umgänge med mina sköna styrelsekamrater var nyckeln. Om det var dagarna tillsammans med mina vänner som påminde mig om mitt ideella engagemang, min passion och vad jag brinner för.

Oavsett vad det var så är det så galet skönt att den är tillbaka igen. Livslusten, inspirationen, energin, peppen, drivet...

Fasen vad jag har saknat den. Vad jag är lycklig över att den är tillbaks för nu känner jag igen mig själv igen.

Nu kommer jag plötsligt  ihåg jag vad jag vill och vart jag skall igen. Himmel så skönt!

Kram på er! /Anna