Att försöka landa igen!

Det här med att landa i vardagen igen är väl den största utmaningen med att varit borta så som lillebror och jag har varit den gångna veckan. Att samtidigt vara pepp till tusen efter alla inspirerande möten och samtal när kroppen och knoppen samtidigt är dyngtrötta av alla intryck och på tok för lite sömn. Hjärnan studsar och har fullt upp med att sortera, minnas och glädjas och rädslan över att parkera den är aldrig så påtaglig som nu. Aldrig annars är väl lusten att förändra världen och göra revolt mot de ekorrhjul vi lever i så stor som nu... Fruktansvärt jobbiga existentiella frågor som snurrar och denna skräck för att landa på samma bekväma plats som innan har övertaget samtidigt som hela jag skriker efter vila.

Otroligt skönt att få en ledig dag att försöka landa på iallafall. Eftersom jag skall jobba i helgen så blev det en ledig måndag som kompensation och det är jag oändligt tacksam över. Tre tuffa veckor väntar innan det är dags att njuta av en välförtjänt semester och varför jag vet att den är skall bli tuff är för att jag kommer jobba alldeles för många dagar, vara ledig alldeles för få och vi kommer vara alldeles för få som jobbar. Jag vet att jag inte borde ta ut oron i förskott men med de erfarenheter jag har så kan jag inte låta bli att känna mig både rädd och lite förbannad över de system som bygger på att vissa behöver jobba halvt ihjäl sig under sommaren för att verksamheten skall kunna fortgå. Det är ett rejält systemfel och med min nya försämrade stresstålighet gör det mig halvt skräckslagen...

Lösningen är väl troligtvis att endast jobba, sova och äta de närmsta veckorna vilket är tur att jag bara behöver göra de tre närmsta veckorna för det är ju inte direkt ett hållbart sätt att leva...

Kram på er!

/Anna