Tystnad



Dagan här som denna skulle jag helst fly, hals över huvud, ut till landet, ut till tystnaden, Lite sus i träden och fågelkvitter är vad mitt huvud skulle må bra av. Jag gillar verkligen att bo inne i stan men närheten till skola, jobb, affärer, tågstationen och så vidare men längtan efter tystnaden sköljer över mig oftare och oftare. Jag retar mig mer och mer på allt oväsen och onödiga ljud som jag har runt omkring mig.

Hela eftermiddagen har vår granne haft kareokefest. De har hållt på i ett par timmar och kommer med all säkerhet hålla på ett tag till. Och de har säkert hur roligt som helst! Men jösses vad det låter ;-)

Inatt var det ett berusat, grälande par som höll mig vaken. De placerade sig under vår balkong medan de med mycket höga och gälla röster försökte reda ut diverse missförstånd.

Nä, lite vågskvalp, eller prasslande trädkronor är vad jag längtar efter! Vad är det för fel på en lite mer dämpad ljudnivå?