Träningen går fint för er som undrar. Jag har kört på ganska bra i sommar även om det förstås har blivit paus vissa veckor när jag varit bortrest. Men på det stora så är jag nöjd. De veckor som jag har varit hemma har jag tränat desto mer.
Jag har fått vara frisk ända sedan i november i förra året och sluppit skador som har gjort att jag inte kunnat träna. Superskönt förstås. Flåset är betydligt bättre. Klarade av att springa en och en halv mil för några veckor sedan och med tanke på att jag inte ens klarade av att springa 200 meter i julas så är jag mer än nöjd med den utvecklingen. Rörligheten är även den betydligt bättre, kan nu göra ordentliga knäböj utan att tappa balansen, vilket knappt gick för ett tag sedan. Även tekniken har blivit betydligt bättre. Trots att vissa moment fortfarande är supersvåra, så går det framåt. Det kan även jag som ändå är alldeles för självkritisk känna. Där utveckligen dock inte går så himla bra är styrkan. Jag är ärligt talat inte speciellt mycket starkare än vad jag var för ett år sedan när jag började träna crossfit.
Förklaringen till det är enkel. Jag är bara för himla rädd för att lyfta tunga vikter. Rädd för att göra mig illa, rädd för att misslyckas, för att inte orka. Och det finns bara ett ord som beskriver den rädslan och det är TÖNTERIER!!!! Men vetni? Det är slut på det nu! Lillasyster har tjatat på mig länge och eftersom hon är mycket modigare än vad jag är så har hon kört om mig styrkemässigt med hästlängder. Även mina coacher tjatar ständigt på mig men oftast får de arga blickar tillbaka. Men nu är det skärpning. Slut på rädslor, nu jävlar skall här byggas muskler!
Ett år med crossfit gör underverk på kroppen, men nu jäklar skall den bli starkare än någonsin också :)
Kram Anna