Att fara runt som en tok alldeles i onödan

Hej på er!

Hoppas att ni har det bra såhär på en härlig ledig lördag!

Själv roar jag mig med att skruva möbler (gjorde Ikea för miljonte gången i går), tvätta, koka kalops, klappa på lillasyster som är sjuk och hängig, möbla städskåp, släpa runt på skräp och sortera smycken. Och att prova badkläder icke att förglömma. Med andra ord så virrar jag mest omkring och får inte speciellt mycket gjort... Jag har levt livet i 180 knyck sedan i början av mars och nu när allt faktiskt börjar lugna ner sig och jag skulle kunna leva livet i ett ganska så behagligt tempo så har jag liksom fortfarande farten i kroppen. Fantastiskt skönt med all den energi som plötsligt kom och hoppa på mig förstås. Men nu gäller det att varva ner en smula och njuta av allt jag har åstadkommit de senaste månaderna. Att ta sig tid för återhämtning och reflektion är ju fasligt viktigt. Det har vi ju lärt oss...

Bjuder på lite bilder från lillebrors hörna idag. Lägenheten är ju tyvärr bara en trea så lillebror får glatt lov att dela rum med sin mamma varannan vecka. Än så länge har han ingenting emot det tack och lov och bor vi fortfarande kvar här när han börjar tycka att det är jobbigt så får väl jag flytta ut på bäddsoffan ;)

Kram på er! /Anna

Att vara kär i en balkong

Ni som följer mig på instagram har fått se glimtar av den. Balkongen som gör att jag är så förälskad i mitt nya hem. En inglasad balkong som lätt som en plätt går att öppna upp för sol och sommarbris. Där man kan hänga långt in på kvällarna och njuta av solen som sakta lägger sig tillrätta för natten nere vid sjön. Det fungerar även att krypa ner i soffan under en filt regniga dagar och bara lyssna på smattret från rutorna. Ett perfekt ställe där vi kommer hänga mycket. Det är jag helt säker på :) Välkomna!

Kram Anna

Att få en alldeles underbar present

Godmorgon!

I morsdags-present fick jag en tavla av storasyster. En tavla målad med massor av kärlek och omtanke. En tavla som är så mycket jag som det bara kan bli. Hon vet vad hennes mamma tycker om den där storasystern. Dessutom är hon fantastiskt talangfull. Och kärleksfull. Den bästa av storasystrar faktiskt. Jag älskar dig gränslöst mitt hjärta...

/Anna

Att skapa ett hem

Nu har barnen och jag bott i vår nya lägenhet i en månad och börjar så smått komma tillrätta. De allra flesta möblerna vi behöver står på plats, men det fattas gardiner överallt och väggarna gapar fortfarande tomma. Att skapa ett nytt hem som känns som hemma är ingenting man gör i en handvändning är någonting som jag har upptäckt. För det första gäller det att ha tålamod och bo in sig långsamt för att på så sätt känna sig fram och sedan handlar det om att skapa någonting personligt av det man har. Att bara handla allt nytt är inte min melodi, dels för att det är ett sådant oerhört resursslöseri men även för att det blir så fruktansvärt opersonligt och tråkigt. För mig är det allra viktigaste att det känns som hemma. Och hemma känns det om hemmet skvallrar om vilka det är som bor där. 

En utmaningen när man bara tar med sig delar av ett hem och skall skapa någonting nytt utifrån det. Dessutom när man skall kompromissa framförallt med en lillasyster som inte ser på inredning på samma sätt som man själv gör ;) Men det är roligt och viktigt att vi allihop är delaktiga i att skapa någonting nytt som ändå innehåller vår historia. För här bor vi nu, vi tre, och tillsammans skall vi skapa ett hem där vi trivs och känner oss trygga. Ett hem som är vackert och som andas oss. 

Väggen i sovrummet har vi dekorerat med de kläder som jag, storasyster, lillasyster och lillebror åkte hem från bb i som alldeles nya små människor <3

Kram Anna

Att fightas med en hemtenta

Himmel vilken sommar det blev helt plötsligt! Det är ju verkligen fantastiskt hur livsandarna genast vaknar till liv så fort det blir lite sol och värme utomhus igen. Underbart är det sannerligen. Har lite tur att vara ledig idag och kan passa på att sitta ute och njuta av det varma. Dessvärre har jag en gräslig hemtenta som jag tampas med så det är tyvärr inte att bara sluta ögonen och njuta. Man kan ju tycka att det räckte med att jag skulle söka jobb, skriva uppsats och separera nu i vår, men nejdå, som löken på laxen och grädde på moset så läser jag en extra fristående kurs på 7,5 hp på högskolan nu i vår. Jättekorkat faktiskt. Inte ett dugg ambitiöst som någon sa till mig, utan bara heldumt.  Att gå från utmattningssyndrom till att köra det här tempot som jag gör nu på två år är nog att utmana ödet en smula om jag skall vara ärlig. Men nu är det bara den sabla hemtentan kvar sedan är jag klar och sedan mina vänner tror jag minsann att det dröjer ett tag innan jag hoppar på skolan igen ;)  

Kram på er!

/Anna

Tack!

Tack raraste ni för alla fina och kloka ord ni har mailat, lämnat här på bloggen och på facebook. Tack för alla kramar jag fått och för all kärlek ni har öst över mig. Vilka fantastiska vänner jag har. Ni är bäst och jag är så oerhört lycklig lottad över att det finns så många som bryr sig om just mig. Ni har visat så mycket omtanke att jag blir alldeles rörd. Tack snälla, snälla ni...

Som sagt, vi mår bra allihop. Lite stukade såklart, men ändå nöjda. Nöjda över att vi nog lyckades hitta ett sätt som har gjort den här separationen så lätt och smidig som möjligt. Med omtanke och respekt för varandra och med fullt fokus på de barn som vi båda älskar gränslöst. 

Jag ser med stor nyfikenhet fram mot vad livet har att erbjuda framöver. Ett nytt liv, en ny fas. Lite same same men ändå inte. Även om jag är oerhört tacksam och lycklig över hur mitt liv har sett ut hittills så är jag även förväntansfull inför vad komma skall. Vad är det som ligger framför mig? Möjligheterna är oändliga och jag kommer att försöka omfamna livet på bästa sätt oavsett vilka utmaningar jag kommer att stöta på framöver. Jag älskar mina barn mer än livet och jag kommer att njuta av de år jag fortfarande har tillsammans med dem innan de självständigt  flyger ut i världen. Men jag skall även försöka lära mig att njuta av mitt eget sällskap och hitta tillbaks till min egna inneboende styrka. Min styrka som kommer ta mig precis dit jag vill...

Men först har jag en hemtenta att klara av ;)

Kram Anna

Att släppa den stora bomben

Hej på er!

ÄNTLIGEN är jag ute på andra sidan efter den tuffaste månaden i mitt liv och jag njuter av  den känsla av lugn som börjar sprida sig i kroppen. Inte nog med att månadsskiftet april-maj innebar en hektisk tid med åtskilliga anställningsintervjuer (vilket tillslut resulterade i att drömjobbet blev mitt) och en intensiv skrivperiod med uppsatsen (vilken nu  i princip är klar och godkänd). Nej, månadsskiftet april-maj innebar också något alldeles livsomvälvande för det var då jag och barnens pappa slutade att leva under samma tak. Något vi har gjort den senaste 24 åren av mitt liv...

Så för första gången i mitt liv lever jag ensam, vilket förstås är en väldigt underlig känsla. Framöver skall jag bara vara del av hälften av mina barns liv och det är den absolut största sorgen. När man som jag varit flickvän, mamma och fru så länge känns det väldigt, väldigt konstigt att leva ensam varannan vecka. Livet utan barnen nära nära är riktigt jobbigt. Men jag antar att det inte är annat än att försöka göra det bästa av det. Att försöka njuta av all egotid som det  plötsligt finns utrymme för.

Men vi mår bra, allihop. Barnens pappa och jag tog gemensamt beslutet att inte längre leva tillsammans och vi tycker båda att det känns helt rätt (sorgligt förstås, men ändå rätt). Vi har haft 24 fina år tillsammans och de härligaste ungarna är våra och det är jag otroligt tacksam över. Jag är glad över just han är pappa till de barnen jag fått och jag är lycklig över att vi har en bra relation till varandra. Vi har inte krossat varandras hjärtan utan vi väljer helt enkelt att leva vidare våra liv utan varandra ändå. Det var kanske inte vad någon av oss hade tänkt från början, men nu när det är här vi har landat så känns det bra det med. 

Så sedan tre veckor tillbaka så bor jag och barnen i en fin lägenhet på andra sidan stan med en makalöst vacker utsikt över sjön. Vi har börjat bo in oss och även om vi fortfarande knappt har några möbler så börjar det faktiskt kännas som hemma så smått. Jag tror minsann att vi kommer att trivas här :)

Så är det. Livet går vidare. Jag känner mig starkare än någonsin och jag känner på mig att livet framöver kommer bli riktigt, riktigt bra.

Kram på er! /Anna

Att snart vara i mål

Ett par dagar till, sedan är jag ute på andra sidan igen. Jag har överlevt den tuffaste månaden på länge och jag mår bra. Väldigt bra faktiskt. Fast jag är trött och just nu känns det som om jag skulle behöva sova en vecka eller två för att komma ikapp. Men lite till bara sedan är jag i mål...

Kram Anna

När det börjar närma sig

Joråsåatte... Här har vi en tjej som vet hur man roar sig en lördag som den här...

Äntligen, äntligen, äntligen så börjar tiden för vår examination av vår magisteruppsats närma sig. Som vi har längtat, våndats och väntat och kommande vecka är det Ä N T L I G E N dags! I november tog vi examen så den drog ut på tiden ett halvår men med tanke på hur motigt det faktiskt har varit så är vi oerhört nöjda med oss själva att vi nu är klara för examination. Vad som är lätt att förtränga i glädjeruset över att snart vara färdig är att det förstås ingår ett uppdrag att opponera på en annan uppsats också. Ett ganska tråkigt uppdrag om jag får säga vad jag tycker. Dessutom finns kanske inte så mycket inspiration att faktiskt läsa och granska någon annan uppsats än vår egen just nu. Sa jag att jag är spyfärdig på den? ;) Så idag har jag tvingat mig själv att sätta ändan på stolen för att läsa. Ett roligt ämne och en bra uppsats, men ändå så förbenat trögt. Tro sjutton man behöver rejält med choklad för att orka... Men nu är det pannben ända in i kaklet, för snart mina vänner, då är det över!

Kram Anna

Att bjuda på jordens godaste bullar

Härliga lediga fredag!

Kan man annat än att älska lediga klämdagar? Mitt nya jobb innebär att jag faktiskt kan njuta av dessa lediga dagar, vilket mitt förra jobb inte tillät och det är ju bara helt fantastiskt att få vara ledig samtidigt som barnen är lediga från skolan. Idag är det verkligen lugna gatan här hemma så bara för att vi hade tid så passade jag och lillebror på att baka en omgång av jordens godaste bullar. Så idag har vi käkat bullar till lunch. Så många att det liksom sprutar lite ur öronen. Men har man en hel hög med varma, väldoftande bullar av den sorten som klassas som jordens godaste framför sig så är det inte mycket att göra än att trycka i sig så många man orkar :) Receptet finns HÄR!

Önskar er andra en alldeles fantastisk fredag med!

Kram/Anna